måndag 5 november 2012

Ljuvliga springsteg...

Ibland rinner tiden iväg lite för fort. Rätt som det är börjar det att mörkna. Kvällen närmar sig. Den närmar sig tidigt nu när novembermörkret är här. Redan kl 1530 börjar det nästa bli sent att ge sig av, om man vill vara tillbaka när det är ljust.

De dagliga springstegen är viktiga. De tillför kraft till dagen. Och till nästa. De tillför endorfiner & hälsoplus. Ibland byts löparstegen mot vila eller gympa. Eller kanske en cykeltur. Det är nödvändigt att vila en dag ibland eller åtminstone att variera. Jag tror att det blir bättre då.

Förra helgen sprang jag en 6-timmarstävling. Glädjen kändes lång tid därefter. All slitning och träningsvärk har lämnat. Kvar finns lusten att göra det igen. Att höja ribban, att se vad man kan. Det är förundrande att känna att man kan, att man vill och att det ger förnyad lust. Ja, man blir glad av sån´t. Och man blir glad av andras glädje.

Dagens löptur skedde i skymningen. Reflexväst på. Solen hade nästan lämnat. Ljuset lämnade alltmer. Väl åter till startplatsen var det nästan mörkt. Inga gatlysen, inga bilar, inga vargar och inga vildsvin. Ja, här är tryggt att springa i skymningstid. Rädslan får någon annan bära.

Att kunna springa är fantastiskt. Att vara hel är inte alla förunnat. Att känna lust för att springa är enastående. Att känna bubblande hälsoendorfiner efter tävling är ljuvligt.

-  Det gäller att minnas detta de gånger det tar emot. Som när novembermörkret lägger sig som en tung matta över oss alla.

Med lätta steg genom landskapet skapas lyckoendorfiner som ger hälsa för nu och för sen.

Anette







 

 

 

 

Länkar & sånt;  

Inga kommentarer: