Vi befriar minkarna, säger djurrättsaktivisterna. De klipper sönder näten och burarna och släpper ut minkarna i naturen. De släpper ut dem till en stor risk för död, i ett omåttligt plågeri.
Minkarna är inte redo för ett liv i frihet. De klarar sig helt enkelt inte ute i naturen. Det kan också innebära att man utsätter mängder av mängder av fåglar för en oerhörd risk. Livet för fåglarna i t ex skärgården kan förändras dramatiskt.
Det är dags att upplysa djurrättsaktivister att missnöje på en front bör motas med handlingar som bär ton av omsorg om djuren och med en riktning som bär kunskap om ett visare väg. Det gör helt enkelt inte utsläpp av minkar. Det skadar oerhört mycket mer än det tillför.
Men hur lär man, när de inte läser tidningarna? Där har ju upplysts gång på gång, att detta är en plåga för djur och natur. Ser de bara sin egen fråga, från sitt egna perspektiv, utan att lyssna till ord och forskning från annat håll? Är det det bästa sättet att fånga frågan om minkuppfödning, och minkarnas väl, på största möjliga allvar?
Att släppa ut till ett liv, eller en ganska säker död, med risk för stora skador som följd - känns inte som att befria. Befria är ett positivt betonat ord. Att befria till död och plåga känns inte positivt laddat. Det känns inte annat än erbarmtligt beklagligt.
A ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar