Onsdag 5/11-25. Jag sprang till bussen, ja, hemåt efter ett samtal om Att vara jude efter Gazas förstörelse. Jag sprang längs hård asfaltväg i det svarta mörkret. Asfalten, svart och lite blöt (som gör den svartare), omgivningen snöfri (och därmed mörkare). De mötande bilarna bländar ibland av, men ofta inte.
Jag förstår att förarna inte förstår hur svårt det är att se när de brassar sina skarpa lysen in i den de möter, hur obehaglig deras körning är. Jag förstår att de sällan rör sig längs vägens kant, tänker på hur det är att vara löpare, promenadfolk eller cyklister.
Jag hann ca 10 km innan bussen kom, chauffören såg mig, berömde reflexjacka och pannlampa, log vänligt och glatt. Tack.
Jag vill samtala mer om Att vara jude efter Gazas förstörelse. Eller höra Björn Wiman i ett samtal om den. Ska jag fråga honom om det, tro?
Tack - kära bokcirkeldeltagare - för samtal om en riktigt bra bok.
Tack - till min egen kropp och knopp - för springtur genom becksvart landskap.
Tack - till förlag och författare - för fantastisk bok.
Tack.
A..
#jagspringertillbussen #glömintereflexerna
#jagärlöpare med #målbild = ultravasan90 #roslagsbro #norrtälje
#bländaavvidmöte #tack
#attvarajudeeftergazasförstörelse #peterbeinart #onsdag #november #björnwiman
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar