30/11-25. Dagens läsrekommendation! DN 29/11-25. “Över en miljon hem förstörda - och ännu mer regn förväntas”.

 

Söndag. 30 november 2025. Snöfritt. Första advent. Fem plusgrader. Grått. 

I går läste jag inte hela DN, så jag får fortsätta med det jag har kvar idag. Jag kom till den fasansfulla men väldigt braiga artikeln “Över en miljon hem förstörda - och ännu mer regn förväntas”. Artikeln ligger ännu uppslagen på mitt köksbord, jag läser den igen. Den berättar om en rapport om klimatkrisen, om hur regn, stormar, torka, bränder och hetta blir starkare och tar allt fler liv. Vi vet att det blir mer och mer, att utsläppskonsekvenserna ökar dramatiskt och att det är väldigt bråttom att sluta med fossilbränslen och andra utsläpp nu. 

Jag tänker på alla människor i de mer utsatta länderna som drabbas, t ex av översvämningar, värme och bränder, hur människor skadas eller dör. Jag tänker på hur djuren och naturen och alla planetens samband förstörs, hur planeten försöker skapa nya och för livet svårare samband och hur tekniken försöker ändra detta i tron att mänskligheten är större än naturen. Jag tänker också på klimatfördröjarna som ägnar sin tid åt att hindra istället för att bidra till de viktigaste besluten. Jag funderar över deras varför. Jag tänker på alla aktivister som kämpar för att medvetnadegöra klimatkrisen för både politiker och medborgare. 

Stjärnor på min himmel är människor som oroar sig, deltar i samtalet för att skapa förändring, anstränger sig för att sluta med utsläppen, se vår och sin - Sveriges, kommunens, familjens eller den egna - roll i sammanhanget och anstränga oss för mänsklighetens gemensamma framtid på jorden. Och för att tala om det, påverka andra - framförallt politiken - för kraftfulla klimatbeslut. Klimatkunnigt folk som talar högt, och bildar oss andra och varandra, är stjärnor för mig. 

De som skaffar sig kunskap ger mig hopp, eftersom jag vet att de blir en del av lösningen. Bildning gör skillnad, hjälper oss att höja blicken ur vår egen bekvämlighet. Aktivism - t ex opinionsbildning på stadens gator och torg - gör det också tillsammans, vilket skapar mer för fler - ur många perspektiv. 

Dagens läsrekommendation! DN 29/11-25. “Över en miljon hem förstörda - och ännu mer regn förväntas”, av journalist Marianne Björklund. 

A..

28/11-25. Black Friday.

 

Black Friday. Antal människor på stadens gator och torg är stort, många bär shoppingkassar och hastar till nästa butik. 

Jag tittar på kommersen, sörjer och går fysiskt vidare. Jag går till Sagerska palatset, för där finns klimatfolk. De möts tillsammans, samtalar med förbipasserande och informerar om klimatkrisen. De står där varje fredag, vecka efter vecka och gör skillnad för dig, mig och dig. De skrattar tillsammans, ingår i en kunnig gemenskap som spelar roll, de påverkar vårt gemensamma allt. De får mig att må bättre. Jag tackar för det. 

Jag går vidare till Riksgatan. Där står kören som sjunger varje fredag. De sjunger, hakar sig, skrattar, börjar om, dansar, stampar takten och uppmärksammar många på sin idoghet. De är riktigt många, denna fredag. De delar ut flygblad, sjunger, skapar glada känslor för förbipasserande och gör skillnad för oss alla. Jag känner lycka över deras kraft. De ger mig hopp och energi. 

Jag ser riksdagsledamot Rebecka Le Moine stanna till, hon talar med någon från kören. Hon är hopp, jag gläds åt det. 

Poliserna bevakar både Sagerska och Riksgatan, håller sig på håll, respekterar yttrandefriheten och demonstrationsrättigheten och har påmint sig om att det är tillåtet att skratta, prata och sjunga på stadens gator och torg. Jag gläds åt det. 

Jag äter lunch på det lilla caféet, reflekterar över den tid vi lever i. Jag tar bussen hemåt, gläds över att de allmänna kommunikationerna mellan den stora och lilla staden är utmärkta. Det gör skillnad för resemöjligheterna. Jag tackar för det. 

SVT rapporterar om “lillejul”. Det är ett glättigt reportage, som förstås syftar till att lätta upp livet, få oss att glömma krig, övergrepp och klimatfrågor. För mig blir det oseriöst trams. Jag ser det som en aktivitet som siktar mot mer konsumtion - i en tid när vi behöver mindre. Ja, bättre är om vi istället kan se det som ett tillfälle att mötas över ett samtalsbord eller uppleva aktiviteter tillsammans, kanske vandra i skogen eller bilda oss på ett museum. 

Fredagen var en bra dag - för att klimataktivisterna lyfter frågor, är inte tysta, de visar vägen, skapar glädje och hopp. De gör. Jag gläds. 

Tack. 

A..

20/11-25. Föreläsning om Norrtäljeföreningen som hjälper UKRAINA

20 november 2025. Torsdag. Några minusgrader. Lite snö, lite molnigt. 

Ca 2000 meter crawl/frisim i vårt fina badhus. (Sträcka beräknad m h t antal sek/längd). Norrtälje simklubbs crawl/nybörjarkurs fick mig att hitta tricket igen, jag är tacksam för det. Frisim 1 timme utan paus. Ja, det går inte så fort, men ändå. Tack, kroppen & knoppen, för att du är med mig. 

Jag tänker igen och igen på den fina föreläsningen i tisdags med Maria Dahlström (intendent på Världskulturmuseerna), Greger Bergvall (bibliotekarie på Kungliga biblioteket, författare) och Anna Carlstedt (utbildningsledare, författare och f d ordförande för Svenska Röda korset) som talade om det brända och stulna ordet - om kulturarv. Det var fantastiska föreläsare, kunnigt folk med många erfarenheter. Jag är glad och tacksam för deras insats för oss i Norrtälje. Folkbildning är en nödvändighet, Vad vore vi utan ständig påfyllnad av kunskap? Jag är tacksam för föreläsarna, åhörarna och för biblioteket som samverkande för marknadsföring, lokal och andra kontaktytor. Tack. 

Idag är det bokcirkel om Valérie Perrins bok Kära faster. Det är en speciell författare som många uppskattar. Förlaget Editions J har näsa för fina böcker. Jag är tacksam för det. 

Ikväll arrangerar jag en föreläsning på Lisas bistro: ni vet den där fantastiska föreningen som kör hjälpsändningar till Ukraina, de kommer och berättar om sin verksamhet och då också vad du kan göra för att hjälpa till. Åhörarna måste köpa fika, som hyra av lokalen. (Jag hoppas att jag slipper tjata om det!) Föranmälan till tfn 0708 905 731.  

A..

Elias Rosell skriver en ledartext i Norrtelje tidning (18/11-25) om kulturen i Norrtälje.

Elias Rosell skriver en ledartext i Norrtelje tidning (18/11-25) om kulturen i Norrtälje. Jag tolkar texten som att han inte ser poängen med Norrtälje konsthall eller annan kultur för vuxna, och särskilt inte om den rör nationell eller internationell konst, eller kanske specifikt att det inte är kommunens ansvarsområde. Han skriver också om att han är skeptisk till konsumtion/underhållning för vuxna - att det är långt från välfärdens kärna. Han avslutar sin text med att kommunen bör fokusera mer på barn och unga, breddidrott och folkbildning. 

Jag känner sorg när jag läser Rosells text. Den förenklar kulturdiskussionen och skulle leda till en fördummning av folket. Kultur (och idrott) för alla åldrar är oerhört viktigt, barn och unga är viktiga, ja, men alla vi andra ska också leva, skapa hälsa för oss själva och andra, fostra och bilda varandra genom hela våra liv. Föreningsliv och kulturinstitutioner behöver all hjälp vi kan få i det, i kommunens ansvar ligger att värna sina medborgare: att inte bidra i bildningens olika led vore verkligen en tokig riktning.

Att privatpersoner ska bära sina egna levnadskostnader - sin egen konsumtion - är jag i princip överens med Rosell om, men att hävda att kultur är långt från välfärdens kärna känns absurt. Kultur är livsnödvändigt, det helar oss som människor, bildar oss, lär oss vår och vår omvärlds historia, låter oss hitta vår plats i världen, se sammanhang och möta andras kultur och synsätt. Kultur utvecklar oss, bildar oss och gör oss friskare.

Om kommunen bara skulle bistå i finansiering av barn och ungas kultur lämnas flera generationers kunskapsutveckling och hälsa i stagnation. Det skulle skada barn och unga genom att de vuxna i deras omgivning inte bildas i de ständigt pågående - nya - processerna. Alltför många väljer bort på grund av höga avgifter. Vi behöver ständigt bildas för att kunna samtala med varandra, även med barn och unga. Det skulle skada många vuxnas fysiska och psykiska hälsa, då många saknar medel att besöka viktiga institutioner och anläggningar. Om dessa institutioner ska bära sig utan kommunala medel och gemensamt ansvar kommer många helt enkelt inte ha råd. 

Ja, kanske ska vi tala om vad som är kultur och bildning - också genom att se på vilket sätt kultur är viktigt? Och kanske ska vi tala om vad som är konsumtion/underhållning? 

Är det Rosells tanke att kommunen inte har något ansvar för de vuxnas bildning i kommunen? Hur skulle det påverka budgeten för sjukvården?

Därutöver lyssnade vi - vuxna - på en bildande föreläsning igår (18/11-25). En stor dos ideellt arbete gjorde det möjligt. Flera personer bildade sig, skapade nya förutsättningar för framtida samtal med barn, barnbarn och andra vuxna. Utan all föreningskraft - att någon drar - som finns i Norrtälje vore många kulturellt fattigare. Kommunen behöver fortsätta delta - samverka - i det arbetet. 

A.. 

https://www.norrteljetidning.se/2025-11-18/behover-vi-verkligen-en-konsthall-i-norrtalje/

18/11-25. Strålande sol, minus 7 och ett tunt lager snö på marken.

 

Tisdag 18/11-25. Strålande sol, minus 7 och ett tunt lager snö på marken. Ljuvligt vackert.

Sprungit. Njutbart. Lite halt. Skönt och vackert. Ja, jag får väl leta reda på dubbarna igen. Det är ju osmart att ramla. Tacksam för springtur. 

Läser Tvätten av Lena Sohl. Om Rimbotvätten, livet och kvinnor. Och utslitna kroppar. 

Påminner om det smarta att köpa Selene Hellström och Joanna Wåhlins nya bok - Liv pågår – 99 röster i Roslagen - om människor från Roslagen. Den är fantastiskt vacker, den finns i bokhandeln i Norrtälje. Läs, bara läs!

På kvällskvisten arrangerade jag ett samtal (på biblioteket i Norrtälje) om: det brända och stulna ordet, där Maria Dahlström, Greger Bergvall och Anna Carlstedt resonerade och berättade runt kulturarv, stulna och förstörda verk, krig och hur kultur spelar roll. Ett oerhört intressant samtal. Jag tackar biblioteket, panelen Maria, Greger och Anna - och publiken - för en fantastisk kväll. Tack. 

A..

Jag ler...

Jag ler 

inombords 

när jag betraktar 

kvinnan 

i den fullpackade 

tunnelbanan 

som plötsligt 

klär sig i byxor 

som om 

det var så 

vi normalt gjorde. 

Jag ler 

gläds åt allt 

som är möjligt.

A..

Kaffe är gott.

 

12/11-25. Jag tackar var och en...

 Onsdag 12 november 2025.

Vi bokcirklade om Kukum av Michel Jean. Den handlar om kanadensiskt ursprungsfolk (innuer) och de har behandlats på samma vidriga sätt av den vite kolonisatören som många andra ursprungsfolk. Det är så hemskt att läsa om historien, men det är också en väldigt fin bok. Jag är väldigt glad för läsningen, för samtalet och för att jag återigen fått möjlighet att samtala med kloka människor om litteratur. Jag tackar bokhandeln för att vi får vara där. Det är ju ändå den bästa platsen. Tack. 

Härnäst ska gruppen läsa Tvätten av Lena Sohl. 

På kvällskvisten talade jag inför Roslagens konstnärsgille. Jag talade t ex om kulturen, litteraturen, folkbildningens vikt, poesin, musiken, teatern, sverigefinnarna, Kalevala, samverkan, föreningslivet, demokrati och om vikten av folkbildning. Jag blir varm i själen av dessa ämnen, av föreningsliv, samtal och folkbildning. Tack. 

Jag tackar var och en som deltar i samtalen, som bidrar till arrangemangen och som hjälper oss (alla) att skapa kultur som inbjuder många att reflektera över viktiga ämnen. Tack.  

A..

#roslagenskonstnärsgille #demokrati #MångfaldTillsammans #folkbildning #kultur #konst #poesi #musik #föreningsliv #samverkan #tack 

#ElisabethGratebokförlag #kukum #MichelJean #elisabethgrate #lenasohl #tvätten #naturkultur 

#Roslagensbokhandel #Kulturtorget #kalevala 

11/11-25. Simmat. Jag känner mig lycklig.

 Tisdag 11 november 2025. 

Simmat. Jag känner mig lycklig. Jag känner mig glad över att kunna crawla 2000 meter utan att bli överdrivet trött. Jag tackar Norrtälje simklubb för att jag återigen kan simma och jag rekommenderar den som är crawl-nyfiken att anmäla sig till deras nybörjarkurs för detta. Jag känner mig tacksam och glad över att jag har fattat tricket. 

Nu återstår fart, längre sträckor och (så småningom) öppet vatten. Och en tävlingskalender för triathlon och swimrun. Jag känner pepp för simning, men jag gör bäst att inte glömma löpningen. Den har flera viktiga kravpunkter under 2026. Till detta ska också läggas cykel, ja. 

Idag har vi talat om ett kommande arrangemang med filmvisning och samtal om aktivism, klimat och demokrati. Ett mycket positivt samtal som ger mig hopp. Filmvisning och panelsamtal - för nya tankar och andra inspel, ja, ny kunskap helt enkelt. Januari-februari 2026. Vad tänker du, vill du delta i det samtalet? 

A..

9/11-25. Plusgrader. Grått.

 

Söndag 9 november 2025. 

Plusgrader. Grått. 

Jag har sprungit. Jag kände mig omotiverad, längtar till simkursen, men det är uppehåll idag pga simtävlingar i badhuset. Jag ska försöka simma imorgon, jag vill köra bort latmasken ur min kropp. 

Jag tänker på poesin igår, hur mycket jag tycker om poesivännerna och deras alster och framföranden. Nästa gång är temat: kaffe är gott. 

Jag läser en barnbok (3-6 år). Å ena sidan är den bra, men jag blir också så förbannad att jag inte vill skriva om den. Jag brukar aldrig skriva om böcker jag är kritisk till, för att jag tycker att det är ett tråkigt recensionssätt. Men, den här gör mig arg. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till det. Jag borde vräka ut min vrede, eller hitta någon annan som gör det. Jag vill prata med klimatfolket om den här boken. 

Jag bakar matbröd. Hembakt bröd är lite dåligt, för att det är gott och leder till okynnesätande. Det är dock avsevärt bättre än andra bröd. Hembakt har bara kända ingredienser, lite olika varje gång. Receptet blir beroende av vad som råkar finnas i skåpen. Hembakt är gott, gör mig glad. 

A..

Lyssningsvärt samtal om klimatfrågorna! Varför tvekar politikerna?

8/11-25. Ni är magi för mig.

 

Lördag 8 november 2025. Jag klädde mig varmt, men satte på mig tunna gympaskor. Det är lite sådärigt att göra så. Bokhandeln räddade mig, vi kunde vara inomhus med lördagspoesin. 

Vi hade lördagspoesi med tema: tal till demokratin. Jag har arrangerat detta ett stort antal gånger och tycker att det är väldigt roligt att höra de olika texterna, se människor framträda, höra deras underfundigheter, se dem utvecklas och veta att de har tänkt kring text, framträdande och budskap hela månaden. Ja, några mer och andra mindre. 

Under lördagen framträdde Erik Söderblom, Arne Sönnergren, Eva Kroon Bisenius, Stina Bengs, Catarina Wahlgren, Charlie Norrman, Maria Arnheden, Rolf Arnheden och Bengt Hedlund. Temat var: tal till demokratin. 

De har samma tema och framför något egenskrivet om max fem minuter.  De gör det utifrån sina förutsättningar, sin tanke och med sin egen kraft. Det är roligt, allvarligt, tänkvärt och imponerande. 

Att framföra egen text och stå framför en publik kräver mod. Att bestämma sig, samla sig och se sig omkring i rummet för att dela sina ord så att det blir begripligt - att vara tydlig och se publiken - är svårt. Jag tycker att det är så fint att se och höra dessa människor, tänka kring deras kärlek till text och vilja att delta. Ni är magi för mig. 

Jag tackar er för lördagens alla texter och framföranden. Tack. 

Ni hittar texterna - genom framförandena - på Kulturnavets instagram. 

Vi tackar bokhandeln för att vi kunde vara i deras finfina vardagsrum. Tack. 

Nästa poesilördag är första (ickeröda) lördagen i december, kl 1400. Ses vi då? 

A..

7/11-25. Plusgrader. Grått.

 Fredag 7/11-25. Plusgrader. Grått. Stockholm. 

Jag reflekterar över en kommande föreläsning om och av mig, och då i huvudsak min koppling till kultur och arrangemang. Jag tänker kring vikten av kultur, demokrati, musik, poesi och samverkan - och hur svår, på gränsen till hopplös, frågan om samverkan är. Ett stort problem i samverkan är studieförbunden. Det kanske jag inte ska lyfta, det kan räcka att jag bär den hopplösheten inom mig. 

Tio poliser samlas för att mota bort eller vakta den stillsamma demonstrationsgruppen framför Sagerska. Polisen pratar, funderar och ringer (högre makt?). Jag står en bit bort och hör inte var och ens ord. Gruppen, 17 personer, står stillsamt kvar. Ja, gruppen är en stillsam grupp, ofarlig, tyst, icke hotfull - de står med tystnad, vänlighet och plakat. 

Jag står en bit ifrån, en polisman frågar mig om jag tillhör gruppen, jag svarar att jag betraktar. Vi talar om ingripanden och ordningsstörningar, skydd för politiker, han säger att några är störande, men inte den här gruppen. Han är artig, vänlig och bidrar med en större bild. Gruppen säger att det stramats åt väldigt mycket allteftersom, också beroende av vilka som varit statsministrar över tid. 

Två svarta bilar kommer, statsministern kliver ur, demonstranter och privatpersoner samlas på en sida, poliserna håller en skarp linje. När statsministerns klivit ur och in i sitt palats, minskar antalet poliser till fyra. Lugnet består. 

Den fantastiska XR-KÖREN sjunger vackra sånger på sin ordinarie tid och plats. De är ganska många och sjunger med glädje och stuns. De är ihärdiga och fantastiska människor som igen och igen sjunger för politikerna om vikten att fatta vettiga klimatbeslut. Det sker inga polisingripanden eller poliskontakter alls med syfte att mota bort kören denna fredag. Det är vackert, roligt och svängigt att se. 

Dessa båda grupper - Sagerska och Riksgatan - gör mig varm i själen. Det bor så otroligt mycket ihärdighet och glädje här.

Tack, fantastiska ni som gör detta - var och en, tillsammans. Tack. 

A..

6/11-25. Två vackra hjortar, varav en liten skrutt.

 Torsdag 6/11-25. Gråväder och alltför många plusgrader för att vara vinter. Saknar riktig vit vinter. Friskis & Svettis ger mig gympa idag, det är bra för min hälsa, styrka och förmåga att orka och kunna ta mig upp från skogsstigen när jag faller. Jag är tacksam för att återigen hinna göra annat än att bara springa (till/från jobbet). Någon form av rörelse varje dag är min riktning - simma, gympa, springa och vandra hör kanske till det vanligaste - kanske ska jag börja med tantparkour också? 

Idag har jag lyssnat till Björn Wiman i en föreläsning hos #vimåsteprata om vikten av folkbildning i en demokrati. Folkbildning är nödvändig. Ett uttryck att minnas är att vi inte ska lyda i förväg. Jag tänker att det tex innebär att vi tystnar när vi inte ska, att vi istället ska säga ifrån så att vi motar de små förflyttningarna, protesterar mot ord, lagförslag, narrativ, osv. Demokratin kräver uppmärksamhet. 

Jag tänker ofta på folkbildning, har drivit det rätt rejält de senaste åren. Jag tänker att jag ska fortsätta med det, gärna i samarbete med andra föreningar. Nackdelen med digitala samtal är att de reducerar samtalet, fördelen är tillgängligheten. 

Två vackra hjortar, varav en liten skrutt. 

Julgranen är på plats inför julmarknaden på Labacken på lördag. Det är många försäljare inbokade, så kom, bara kom. 

A..

5/11-25. Jag sprang till bussen med "Att vara jude efter Gazas förstörelse" i tankarna..

 

Onsdag 5/11-25. Jag sprang till bussen, ja, hemåt efter ett samtal om Att vara jude efter Gazas förstörelse. Jag sprang längs hård asfaltväg i det svarta mörkret. Asfalten, svart och lite blöt (som gör den svartare), omgivningen snöfri (och därmed mörkare). De mötande bilarna bländar ibland av, men ofta inte. 

Jag förstår att förarna inte förstår hur svårt det är att se när de brassar sina skarpa lysen in i den de möter, hur obehaglig deras körning är. Jag förstår att de sällan rör sig längs vägens kant, tänker på hur det är att vara löpare, promenadfolk eller cyklister.

Jag hann ca 10 km innan bussen kom, chauffören såg mig, berömde reflexjacka och pannlampa, log vänligt och glatt. Tack. 

Jag vill samtala mer om Att vara jude efter Gazas förstörelse. Eller höra Björn Wiman i ett samtal om den. Ska jag fråga honom om det, tro? 

Tack - kära bokcirkeldeltagare -  för samtal om en riktigt bra bok. 

Tack - till min egen kropp och knopp - för springtur genom becksvart landskap. 

Tack - till förlag och författare - för fantastisk bok.

Tack. 

A..

#jagspringertillbussen #glömintereflexerna
#jagärlöpare med #målbild = ultravasan90 #roslagsbro #norrtälje
#bländaavvidmöte #tack
#attvarajudeeftergazasförstörelse #peterbeinart #onsdag #november #björnwiman

4/10-25. Batterierna och behoven - finns metallerna som ska rädda världen?

 4/10-25.

Jag tog en löpartur genom landskapet. Inga älgar, rådjur eller vildsvin korsade min väg, ja, inga lodjur eller vargar heller. De finns förstås trakten, men uppenbart inte längs min väg, åtminstone inte idag. Igår såg jag minst 27 hjortar på ett bräde, så kanske var min djurkvot ändå uppfylld. För mig spelar natur, djur och miljö till. 

Under springturen lyssnade jag på ett offentligt samtal om “Batterierna och behoven - finns metallerna som ska rädda världen?” Institutet för framtidsstudier var arrangör och i panelen satt: Magnus Ericsson, professor i mineralekonomi, Jonathan Jeppsson, chef Aftonbladets grävredaktion och Katarina Luhr, riksdagsledamot (mp). 

Utgångspunkten i samtalet var fortsatt tillväxt. Diskussionen rörde sig om tillgång till metallerna, marknadskrafterna, kostnader, liksom tillgång/efterfrågan. 

Frågan om naturen, såren i landskap med skador i livsmiljöer & vatten, ursprungsbefolkningarnas rättigheter och möjligheter, mänsklighetens överlevnad, biologisk mångfald och det orimliga i fortsatt tillväxt är (nästan helt) en ickefråga när marknaden är satt att styra. 

Jag lyssnade till samtalet och kände mig väldigt beklämd över upprepande av orden tillväxt och marknad utan att prata mer om konsekvenserna för klimatet och mänskligheten. 

Frånvaron av reflektionerna som rör vår allas miljö, biologisk mångfald, utsläpp, livsmiljöer, människor, djur och natur spelar roll, men de kommer så långt ner i beslutsunderlaget eller diskussionen att de knappt finns i tanken. För mig måste de finnas med i varje beslut och samtal, ja, hos oss alla.  

I det här samtalet fick det väldigt liten plats. 

Kommer tillväxt och marknad att vara det som räddar klimatet?

Föreläsningen går att lyssna till i efterhand, ja.

A..

*****

https://www.iffs.se/kalendarium/offentliga-samtal-batterierna-och-behoven-finns-metallerna-som-ska-radda-varlden

Offentliga samtal: Batterierna och behoven - finns metallerna som ska rädda världen?

Datum: 4 november 2025

Tid: 09:00-10:00

Plats: Lilla Studion på Kulturhuset, Stockholm 

Magnus Ericsson, professor i mineralekonomi vid Luleå Tekniska Universitet och grundare av Raw Materials Group Consulting.

Jonathan Jeppsson, chef Aftonbladets grävredaktion och författare till flera klimatböcker, bland andra Mot kollapsens hjärta - om tillväxtens slut och civilsationens sammanbrott (Ordfront förlag)

Katarina Luhr, riksdagsledamot (mp)

Samtalsledare: Magnus Linton, Institutet för framtidsstudier