Det finns fler perspektiv, alltid!
Jag promenerar till bussen. Det är ca 1 km dit, men jag går den till mötes. Det är vinkområde, så jag behöver inte stå vid en hållplats. Tiden för bussens borde–komma-tid passeras med råge, så jag hinner gå typ 3,6 km. Temperaturen är mild, jag är rätt klädd, jag har tid, så mitt läge är lugnt. Men ändå, man vill ju ha bussen i tid.
Bussen kommer så småningom. Vid ratten sitter en chaufför. Han har en tidtabell att hålla, för så säger reglerna. Vägen är smal, snöig, bucklig och hal.
Han säger: äntligen. (Ler lite snett, vänligt)
Jag svarar: äntligen. (Samma ton. Förstående, ofrustrerad)
Han säger: jag har mött tre plogbilar, då blir man stående.
Herre min tid, tänker jag, så otroligt stressigt och svårt det måste vara att vara busschaufför med allt samsande de måste göra med naturen, vädret, trafiken, reglerna och folket i bygden.
Tack, till alla chaufförer som stretar framåt idag och alla andra dagar.
Jag ber en bön för att ni får en bra arbetsdag idag. Ja, i morgon och nästa dag också.
Tack, för dagens färd.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar