Jag läste nyligen en artikel om en kvinna som jobbade inom försvaret som blev utsatt för sexuella trakasserier. Hon blev dåligt hörsammad.
Jag har tänkt mycket på det, bl a tänkt på läget att gå vidare och skita i dem, stå ut. Sen bläddrade jag förstås vidare och lät henne bära sin egen strid. Det är ofta så vi gör. Tänker att de bara ska stå ut, bita ihop, gå vidare. För att strukturer ser ut så. Tills jag själv drabbas eller på annat sätt plötsligt fattar hur vidrigt det är. Eller tills någon berättar för mig, gör det verkligt och nära.
Jag tänkte så, bit ihop. Och tänker sen, varför? Varför ska hon eller vem som helst stå ut med sexuella trakasserier, anspelningar, att någon rör en när man inte vill. mm. Inte en gång, utan igen och igen.
Så, kan vi lyfta det samtalet? Ja, det har förts rätt mycket sedan #metoo körde igång, men det är ändå tydligt att vi behöver prata mer om det. För att det fortfarande händer.
Ett prat i bokhandeln, kanske? Ja, vi har pratat om det också där, men ändå. Det fortgår.
Vad är sexuella trakasserier - i praktiken, i livet här och nu? Hur påverkas den utsatte?
Länk till Diskrimineringsombudsmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar