I natt sov jag dåligt.

I natt sov jag dåligt. Jag vaknade tidigt, trött och ont i kroppen. Mina tankar snurrade om händelsen häromnyss. En aggressiv hund, av dobermann-karaktär, rusade skällande emot mig och sprang runt, runt. Den skrämde mig mycket kraftigt. Ägarna agerade långsamt, knappt alls. Kvinnan gick in mot huset, mannen gick så småningom efter hunden men talade inte med mig. Jag var mycket skakis efteråt och är rädd för hunden. Det är väldigt obehagligt att passera deras gård.

Igår när jag kom förbi platsen var hunden lös på gården. Gården är inte inhägnad. Den har, ut mot den större vägen, ett mycket glest staket som med lätthet går att ta sig igenom. Jag blev rädd, igen. Jag meddelade kvinnan att jag fann detta obehagligt och undrade om de inte kunde ha hunden kopplad. Jag fick ett svar från mannen som lämnade en hel del att önska.

Jag är rädd för lösa hundar som rusar emot en och skäller, särskilt de som är av kamphundskaraktär. Jag är rädd för människor som äger sådana hundar som inte förstår aggressiviteten, inte bryr sig om andra människors rädsla och som inte har kontroll över sin hund.

A..