Kvinnor & män har, som alltid, samma rättigheter. Det är odiskutabelt att rättigheterna och skyldigheterna är lika, men det är inte odiskutabelt att lika ibland är olika. Vi har olika fysiska möjligheter, vi har olika personliga egenskaper och vi passar till olika saker. Ibland för att vi är män och kvinnor och ibland för att vi är olika personligheter. Ibland också för att vi helt enkelt är ointresserade av frågan. Rättigheterna utgår ifrån att vi skall ha rimliga möjligheter att konkurrera om plats och uppgift. Det har vi förstås inte om kravnivåerna sätts utifrån orimliga ribbor. Då blir laguppställningen felaktig.
Var det den nationella insatsstyrkan som inte hade kvinnor med i truppen för att de fysiskt inte klarade antagningskraven? Är det så att man sätter de fysiska kraven utifrån manliga perspektiv, utan hänsyn till vad kroppen faktiskt klarar? Är det så att en man kan bära 40 kg i en viss situation, men normalt inte en kvinna med samma träningsnivå? Ja, då måste naturligtvis viktkraven förändras utifrån acceptabla fysiska förutsättningar. Packningen måste anpassas, helt enkelt. Med dagens otroligt fina tekniska utveckling inom alla områden kan detta inte vara klämskon som hindrar jämställdheten och nyttjandet av båda könens kompetenser. Hälften av befolkningen kan inte lämnas utanför denna uppgift. Det ter sig absurt.
Delaktighet tillhör rättvisebegreppet. Allas delaktighet. Även kvinnors. Nationella insatsstyrkan arbetar t ex med gisslansituationer, terror, förhandlingar, bevakningar, mm. Fredsfrågor, alltså. Inte krig, utan fred och förhandling om fred. Det är viktigt att alla är med där, även kvinnorna.
A..
Instagram - #kvinnorshälsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar