Peter Gerdehag
2011.
Gerdehags Film
Kokvinnorna handlar om systrarna Britt och Inger. Deras liv kretsar kring korna på gården, gården där Britt bor. I Sibbalt. Britt älskar sina kor, men Inger vill helst att Britt skall göra sig av med dem. Inger bor en bit därifrån, men besöker Britt i princip varje dag för att hjälpa henne. De träter. Inger vill egentligen inte hjälpa till med djuren, men hon hjälper ändå Britt hela tiden.
Filmen, som är en dokumentär om de båda systrarna, innehåller fina naturbilder. Det är fantastiskt vackra bilder. Ljuvliga morgonbilder, men dagg i gräset och solen som sakta stiger. Hagar med djur, Britts djur, och de fantastiska omgivningarna. Fotografen har fångat det ljuvligt vackra ljuset. De har också fångat systrarnas historia, på ett rätt fint sätt. Det är på sitt sätt en väldigt sorglig historia. Samtidigt är den fylld av medmänsklighet och omsorg. Hur är vi som människor? Så olika varandra vi kan vara. Myndighetspersonerna ter sig väldigt märkliga, även om man ur något perspektiv kan förstå dem. Eftersom vi inte har hela bilden, bara det vi ser på filmen, kan vi inte bedöma rätt eller fel. Samtidigt vill man erinra alla myndighetspersoner att se hur viktigt det är med rätt beslut, att man ser hur man kan förgöra andra människors liv med ett penndrag.
Jag gråter när jag ser slitet och de fantastiska bilderna. Jag gråter när jag ser det vackra. Och det tunga. Det är förundrande att se syskonskapet, hur Inger ändå alltid hjälper Britt. Och hur Britt är. Inger träter och svär och tycker att Britt skall göra sig av med sina djur. Hon vill inte mer. Inger vill inte mer, även om hon förstår att Britt inte kan leva utan. Just därför måste hon. Just därför måste Inger hjälpa Britt.
Sången i slutet av filmen säger; Det kommer alltid att vara vi. Ja, så är det nog här. Det kommer alltid att vara Britt och Inger. Inger kommer alltid att fortsätta att hjälpa Britt.
Det är en oerhört vacker film. Bilderna och den särskilda berättelsen fångar mitt hjärta. Hypnotiserar. Det är en oerhört vacker film.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar