lördag 9 november 2013

Ålder i föreningslivet?

Jag undrar hur det står till med åldern i  föreningslivet?

Jag verkar i några olika föreningar där medelåldern är hög, ibland väldigt hög. Jag möter ofta uppfattningen, och tänker ofta själv, att det är (vi) åldringar som ägnar oss åt föreningsliv. Men, så besökte jag en föreläsning om asylproblematiken i vårt land och där fanns det i princip bara yngre människor. Yngre, engagerade och glödande.

Häromdagen besökte jag en föreläsning om kommunikation. Om vi sätter ihop detta, så kan vi konstatera att äldre söker sig till äldre, yngre till yngre och att det kommer att förbli så tills vi bestämmer oss för att kommunicera på ett annat sätt än vad vi gör. Vi måste tilltala andra än vår egen åldersgrupp, annars kan det inte bli någon ändring.

Jag mötte en kvinna häromveckan som frustrerades över åldersdiskussionen i "hennes" förening. Hon uppfattade varje åldersfråga som något negativt mot henne själv och hennes vänner, utan att se sin egen del i frågan.

Vi söker oss till lika, noterar jag igen. Människor i andra kategorier är i något mått annorlunda och därmed i något mått besvärliga. De riskerar att bidra med förändring. Förändring anses ofta vara påfrestande. Och därför skall vi hålla oss till lika.

Nej, tänker jag. Mer förändring till folket. Det är dags att bryta upp från gamla mönster och skapa nya.

Inga kommentarer: