Morgonduschade och redo för frukost kl 0900. Här är farten inte särskilt hög, minsann. I söndags sade vi; "- detta är inte vår grej". Idag säger vi; "- detta är gudomligt ... ett kort tag".
Leif tycker att vi skall lägga oss lite tidigare på kvällen så att vi orkar upp bättre på morgonen. Igår tror jag att vi lade oss vid 19-tiden eller strax därefter. Tidigare än så känns ändå lite tveksamt. 10.49. Promenad mot den västra stranden. Det är varmare idag. Kvinnorna går idag med uppfällda paraplyn till skydd mot den heta solen. Asfalten är skrivbar idag.
Det är väldigt mycket mindre skräpigt här, än på andra ställen i Indien. Vi hittar soptunnor för skräp och det finns en sopanläggning på ön. Det glädjer oss. Här hänger de tvätt på sträck istället för att lägga den på marken eller på buskar, som de gör på fastlandet. Annorlunda, helt enkelt. Längs vägen pågår vägarbeten. De kokar asfalt i tunnor bredvid vägen. Det är smutsigt och sotigt. 12.50 är vi framme vid Elephant Beach, efter en ordentlig djungelpromenad. Ca två timmars promenad i ordentlig värme i dag också, sålunda. Enkel väl. Sen skall vi hem också. En del av vägen till stranden går genom djungel. Stigen är en elefanttrampad stig, en aning meckig, full av rötter och ibland är det tveksamt åt vilket håll vi skall gå. Den är inte så väl utmärkt, när det delar sig igen och igen. Vi väljer dock uppenbart den rätta stigen. Ödlor i massor korsar vår väg.
Elefantspåren syns tydligt på stigen, som måste vara mycket svår att vandra på i blötare tider. Det visar sig sedan att det bara finns två elefanter på ön. De är inte på stranden idag. Stora delar av denna strand försvann vid 2004 års tsunami. Vid tidvattnets ankomst kan man inte besöka denna strand, då vattnet då går för högt. Det finns här en hel del döda träd, som antagligen har dött pga naturförändringen. Stranden omkring bär dock liv genom små krabbor som springer på sanden med små snäckhus med sig. Vid alla de döda träden springer det små krabbor med hus. I vattenpölarna simmar och springer små slamkrypare, som sprider sig snabbt när vi närmar oss. Krabborna kryper in i sina hus och blir alldeles stilla. Tittar man noga rör det sig överallt. De har olika färger på sina små hus; vita, gröna, bruna och fina. Förundrande!
Stranden här är ganska kort. Här finns ca 10 västerlänningar och kanske 30 indier, några båtar för indiernas lek och återtransport. Här finns inga påstridiga försäljare. Plötsligt är nästan alla indier borta från stranden och vi är nästan ensamna kvar. Det är tämligen lugnt.
Nära by nr 3 grävs ett djupt dike. En man hackar från botten och väggarna i diket och kvinnorna skyfflar upp den blöta jorden med sina bara händer. Jag törs inte fotografera vare sig vägarbetena tidigare idag eller dikesgrävningen. Jag tror inte att de uppskattar att kameran vänds mot dem så. 16.03. Åter till byn. Ja, dagens promenad blev nog, liksom igår, cirka 2 * 2 timmar. Det får ses som ett alternativ till löpning och cykling, att ta hyfsade promenader. Vi är de enda som går dessa sträckor på ön. Övriga hyr cykel eller moppe och transporterar sig där vi går. Vi äter sen lunch /tidig middag i by nr 3. Alldeles intill finns ett bensinupplag. Det ångar mängder av bensinångor och strax intill kokas det mat på öppen låga. Med livet (& hela byn) som insats beställer vi nudlar idag. Det smakar gott med (veg/fisk) nudlar, vatten och kaffe efter dagens varma promenad (190 rupier).
Den västra stranden benämns by nr 7. Den som ligger vid hamnen är by nr 1 och mellan hamn och alla boenden ligger by nr 3. Halvvägs till stranden ligger by nr 6 och 6½. By nummer 4 och 5 har vi ännu inte återfunnit. Kanske ligger de någonstans ute i ingenstans. Eller också ligger de mitt emellan, där de inte är utmärkta. Det kanske bara är ett hus eller två, som har försvunnit i mängden av alla små, små "resorts".
På Andamerna finns det utrotningshotade folkslag. Kanske följer med dem utrotningshotade språk. Det bör ligga på Sofie att utforska vidare. För övrigt ber vi Sofie kontrollera våra möjligheter att finna en flygtransport från Port Blair till Chennai någon av de närmaste dagarna. Vi har ingen flygbiljett härifrån och det visar sig att internet inte är något att lita på här. Kanske blir vi kvar – och deporterade efter vårt tillstånd går ut?
Vi firar dagens lyckade djungelpromenad med en kapsyl whiskey.
God Natt, säger vi ifrån Sea View Resort, Havelock, Andaman Islands.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar