söndag 19 december 2010

17 dec. Ostlig riktning

17 dec. Ostlig riktning... Dagens färd gick från Kumily vid gränsen mellan Kerala och Tamil Nadu till Manapparai (distrikt Tiruchchirappalli) i Tamil Nadu. Det var inte tänkt så - men det blev så.

Kumily. Kerala. Frukost kl 0740. Alla frukostställen är inte öppna. Vi hittar ett till slut. Jag dricker Ginger kaffe (ingefära). Ingefära och socker känns, men kaffet inte alls. För övrigt får vi i oss grönsaker och bröd (Channa Masala & Porotha, Ginger kaffe och te. Brinn starkt! 85 rupier.

På morgonen känns staden ordningsam. På kvällen tilltar kommersen. Ljuden, hejljusen, mörkret, mängden av trafik och människor skapar en känsla av smått kaos. Skillnaden på morgonens brus och kvällens kaos är stort.

Iväg kl 09.09 mot Teni - 60 km - Tamil Nadu.

Vägen fran Kumily på Tamil Nadu-sidan var extremt usel. Gropig, stenig, kurvig, brant och trång. Hastighet 20 km/tim ett tag nedför berget. Plötsligt öppnar sig en helt makalös utsikt ner mot dalen. En flod, odlingar och byar sträcker ut sig i dalen. Det är otroligt vackert.

GO SLOW säger skylten - som om man hade något val. Vägen är riktigt usel och kurvorna riktigt skarpa.

Bussarna - riktigt många - segar sig uppför berget. Det går sakta uppför berget och de tar för sig av vägen. Bussar, småbussar och jeapar agerar allmänna transportmedel. Bussarna är sannolikt det billigaste transportmedlet i Inden. Tåget är ocksa billigt.

Efter ca 7 km är vi nere i dalen. Slätten breder ut sig. Vi kan inte utröna vad byn heter - det är bara Indiska krumelurer på skyltarna. Vi färdas i nordostlig riktning.

Här ser vi kvinnor på åkerlapparna och vi ser bananodlingar under palmerna. Vi ser druvodlingar med spännande arrangemang där druvrankorna klattrar på liggande ställningar, ca 1 meter över marken.

Palmblad, tegel och plåt är vanliga byggnadsmaterial. Ett ordentligt hänglås ses ändå på dörren, fast byggnaden ser en aning skral ut.

Gudalur.
En lite större by. Här ser vi barn fast klockan är efter 10. Vi kan ana att skolgången inte är densamma i Tamil Nadu som i Kerala.

Efter vägen ses små eldhögar. Dagens sopor eldas allteftersom. Det är relativt rent och städat.

Regnmolnen hänger hotande tunga över våra huvuden.

Cumbum.
En lite större by/stad.
Kvinnorna är som alltid vackert klädda. Färgglatt. I ett för övrigt smutsgrått kvarter.

Pudipatti.
I ett vattendrag strax utanför staden tvättas bilar, lastbilar och kläder. Sida vid sida i det bruna vattnet. Strax bortom ser vi lotter med risodlingar i små rutor.

Näringsverksamheten är mycket aktiv. Små, små butiker finns överallt.

Här ser vi också flera traktorer och det ar vanligare med cyklar (på låglandet).

Vi svänger höger i Uttamapalaiyam och korsar en flod, som vanligt brun, med badande människor.

Rislotterna sträcker ut sig över landskapet och vi ser kvinnor och män arbeta med böjda ryggar i rader allteftersom.

Traktorer används på de osådda fälten och är helt leriga av arbetet i det vattendränkta risjordarna.

Här är vägen något bättre och Leif kan höja farten till ca 60 km/tim.

Chinnamanur .
De tunga och svarta molnen är borta. Det är varmt, lite molnigt och skönt under färd.

Seelayaurpatti (17 km kvar till Teni)
De omedelbara leendena från människorna, när vi passerar, är underbara. Man blir glad att se deras glädje. Vi är nog lite ovanliga i deras ögon.

Thappukundu.
Man ser hela tiden män och kvinnor ute på fälten.

Teni.
Ljudnivån höjs dramatiskt. Trafiken är som vanligt alldeles obeskrivbar. Det är nu riktigt varmt.


Allt transporteras på alla typer av fordon. Någon begränsning i antal, längd eller tyngd kan inte noteras.

Motorcyklar, oxar med kärror, handdragna kärror, traktorer, bussar, kringvandrande kor och getter och all vanlig trafik samsas i ett märkligt kaos.

Lakshminpurma (kl 1200)
Vi får mängder av nyfikna män runt omkring oss som vill prata och berätta och fråga. De berättar bl a att Inden har 22 språk, där nästan varje delstat har ett eget språk. Delstaterna är nästan som egna länder.

Periyakulam - Kumbakrai Falls (7 km)
Vid fallen fanns två busslaster nunnor och "traning sisters'. Badande, ätande lunch och frågvisa om vilka vi var, var vi kom ifrån, var vi skulle och antal barn och deras utbildning. Glada, leende, stort frågande och stort oroade över att vi inte åt lunch där. I sin oro för oss fick vi två bananer och fyra karameller.

(Dingigul + 56 km från stora vägen efter fallen)

Kamachipurin.
Vi färdas mot nordost. På vår vänstra sida tornar de höga, gröna bergen. Höga och mäktiga. Vackra.

DevadanaPatti.
Tvättar gör man i alla vattendrag. Så snart där finns lite vatten ser vi också kvinnor som tvättar.

Vi möter ständigt män och kvinnor med långa trädbitar eller grenar i stor mängd på huvudet. Eller tvärs över mopeden, på helt fel ledd.

Kattakamin Patti.

Landsbygdens grönska är fantastisk. Det finns verkligen människor överallt. Fattiga, rika, glada och mörka. Trötta eller glatt spralliga.

BattLagundo

Vi letar boende utan särskild framgång. Klockan är 1500 och vi åker vidare. Ett felaktigt beslut visar det sig senare.

LakshmiPuram.

En långtradare har skurit ner i diket. Den blockerar halva vagen och det blir lite trångt. Vi kommer dock lätt förbi. Strax ligger en lastbil med halva kokosskal framför oss. En viss risk finns att vi får dem i huvudet eftersom de kommer ramlande lite allteftersom. Vi har hjälm, så det får väl gå bra ändå.

Vid buss/bilpauser sätter de sig på marken nära bilen/bussen och äter sin matsäck.

Vi landar alldeles för sent. Vi hamnar i mörker och i regn. Vi hamnar på en skarpt trafikerad väg - en nybyggd väg - där båda körbanorna körs i båda riktningarna. Trafiken bländar inte av - alla kör med helljus. Det som absolut inte får hända har hänt. Vi fattade ett felaktigt beslut och fortsatte från en stad som hade hotell. Vi hamnade sen i en kaosstad (Dindigul) och fortsatte igen. Till slut landade vi i Manapparai (distrikt Tiruchchirappalli) och hittade ett riktigt bottenhotell (250 rupier). Jag ber och hoppas att vi inte utsätter oss för detta en gång till ... ever.

Anette Grinde ... . . .

17/12 2010

60.72 rupier/liter

(425.65 = 7.01 liter - ca 2 mil innan Dingigul)



Inga kommentarer: