Resan gick i upplevelsens tecken...

Vår resa i Indien (dec 2011-jan 2012) gick i upplevelsens tecken. Den krävde ingen prestation. Den hade inte några måsten. Det tror jag var tydligt för oss båda vid avfärd. Och det höll i sig hela vägen hem.

Det som var viktigt var njutningen, upplevelserna som dök upp allteftersom och att tillbringa kvalitetstid med det ressällskap vi hade valt för vår resa.

Vår tanke var att vi skulle hinna just det vi hann. Och att vi nådde just dit vi nådde. - Och det var inte en särskild plats, utan ett bara-vara-perspektiv. Ja, vi hade en önskan om att hinna sträckan Mumbai till Trivandrum (Thiruvananthapuram), men det fanns inget absolut krav på att vi måste hinna fram. Vi räknade inte efter hur många dagar det skulle ta för att nå hela vägen fram. Vi noterade sträckor och händelser, ja, men vi räknade inte efter hur långt det var kvar och om vi skulle hinna. Vi tänkte nog mest, att det gör vi nog.

Det viktiga var just upplevelsen. Just att bara vara, här och nu, att njuta av dagen precis där och inte ett stycke längre fram.

Vårt enda måste var att hitta boende innan mörkrets ankomst. Så tillvida måste vi alltså komma fram, men inget särskilt mer. Att ta det lugnt och inte hasta är ibland en utmaning i sig, men när just det är utgångspunkten och egentligen det enda viktiga då ger det sig så ganska snart.

Nej, vi har inte strävat efter att se de "nödvändiga" turistplatser, de största templen och de viktigaste sevärdheterna. Vi har istället strävat efter att njuta, att ta dagen som den kommer, att åka dit näsan pekar och lusten faller på - och försökt fånga vad Indien är. För oss.

Ja, upplevelserna var det viktiga. Tillsammans. Dag för dag. De små, de nära, de glädjande, de fina, de tunga och kanske också de svettiga. Det var de som gjorde vår resa så härligt fin. De, var för sig och tillsammans.

Anette Grinde 
I n d i e n r e s e n ä r

*** *** ***  *** ***

Läs även andra bloggares åsikter om kartor - resor - Indien - Kerala - Goa - Karnataka - Maharashtra.- Mumbai.

* Intressant.* Bloggkartan Norrtälje.* Nyligen.se. * Bloggregistret. * Blogger.com. * Favoritlistan.

Indien.nu

28 januari. Trivandrum - Dubai - London - Sthlm

Trivandrum.
Ja, vad skall man säga. En liten flygplats som saknar väntrum. Kommer du för tidigt får du vänta ute på gatan. Flyget går TIDIGT på morgonen och vårt hotell valde att be oss flytta en dag tidigare än vi tänkt, så vi åkte ut till flyget i tron att där fanns plats att sitta inomhus och vänta. Vi hade fel.

Säkerhetskontroll. Incheckning. "Utloggning" från Indien, med formulär som krävde info om senaste hotellet. Hm. Det hade vi redan glömt namnet på, men lyckades fiska fram ett visitkort. Tur. Annars hade vi inte blivit utsläppta. Säkerhetskontroll igen. Och sedan väntan i några timmar helt utan informationstavlor eller information på annat sätt. Suck. Något försenade kom vi iväg. Det är ju tur att det inte gick så många plan vid denna tid. Då hade det nog blivit kaos. Bagaget incheckat från Trivandrum - Dubai - London - Sthlm. Vi får se om det kommer fram i rätt ordning.

Dubai.
En enorm flygplats. God finlirsordning. Lite tight mellan flygen, men vi hann utan att rusa. Bekvämt och ordnat. Resan mellan Dubai och London med Emirates var en dröm. Ett underbart plan, finlirsmat, gott utrymme, filmer och lugn & ro. Som att sitta i en fåtölj därhemma. Inte ett gupp eller en känsla att vara ute på ojämnt stråk fanns överhuvudtaget. Finlir. Enormt.

London.
En stor flygplats. Igen. Mycket folk. K-pistar. Säkerhet. Passkontroll. Nosande hund. Nogsamhet. Ja, Egypten och Tunisien har det oroligt och det fanns säkert goda skäl för en höjd säkerhetsnivå. En stunds väntan innan SAS tog oss vidare till vår sista anhalt. Den sista biten hem var inte lika bekväm. Där var långt ifrån Emirates standard.

Stockholm.
Så. En väska kom. Den andra inte. Den kom istället två dagar senare. Utkörd till Söderby, med en lagom vilsen chaufför. Vilket man kan förstå, eftersom Söderby ligger mitt i en stor förvirrande labyrint.

Söderby.
Så kallt här är. Och så väldigt mycket snö. Så konstigt det känns.

A..

24 januari. Kovalam - utflykt till Trivandrum

Solen skiner.

Vårt hus är beläget ca 6 min promenad från stranden. Växtligheten är stor och bara några strålar hittar ner till oss. Det är en avsevärd temperaturskillnad mellan strand och inne i grönskan, där det nästan kan upplevas som svalt.

Tiggeriet bland barnen syns tydligt här. Inte för att det behöver, men de gör det ändå. Det är sannolikt turismen som gör det enkelt. De ber om några rupier - och än oftare om en skolpenna. Nere vid stranden går några tiggare och ber om pengar. Vi väljer helt bort att ge såväl pennor som pengar till de som tigger.

Vårt frukostställe uppe vid Kovalam Junction har nu lärt sig våra frukostvanor. De ler igenkännande när vi kommer och ställer fram vårt mineralvatten utan att vi behöver beställa. De serverar en utmärkt frukost (150 rupier - Masala Dosa, vatten och kaffe). Lite förstärkning av mjölkkaffet kan dock behövas.

Vi tar en utflykt till Trivandrum (=Thirvananthapuram) idag. Buss med riktig aircondition. 52 rupier.

Connemara Market, Trivandrum, är enligt Lonely Planet en stor marknad med mycket bananer. De får förlåtas eftersom boken är 10 år gammal. Marknaden är inte särskilt markvärdig - kanske beror det på att vi har Ooty.s marknad på näthinnan. Den var enormt fantastisk.

Katedralen strax norr om Connemara Market var stillsam, enkel och sval. Kyrkor är bra platser att vila slitna fötter i, liksom att komma ifrån den massiva stadsvärmen och trafikbruset en stund.

Strax intill marknaden ligger ett stort köpcentrum med många små affärer. Det är ovanligt väl ordnat, men inget för vår shoppingsmak.

Vi äter en god lunch - "dagens rätt" består av ris, grönsaker och flera olika såser. Vi äter på en plastbricka med flera fack. Våra bordsgrannar beskriver vad som ingår i de olika facken. Det är enkelt, gott och mättande. Lunch och vatten = 90 rupier. Restaurangpersonalen är hjälpsamma och glada, trots frånvaro av menyer och en del språkförbistring. Det är vegetariskt och gott - det är huvudsaken.

Vi letar bokaffär för karta över norra Indien men går bet på uppgiften. Vi hittar inte heller en affär fylld med alla fantastiska kryddor som man kan finna i detta land.

Vi tar en luftkonditionerad buss (52 rupier) åter till Kovalam och riskerar förkylning. Det är helt enkelt kallt.

I "The New Indian Express" läser jag att 1.72 miljoner barn i Indien dör innan ett års ålder, av dessa fler flickor än pojkar. Jag läser också att väldigt många flickebarn (700 000) aborteras av föräldrarna. Så oerhört tragiskt det är att flickor fortfarande anses mindre värda än pojkar. Så oerhört tragiskt det är.

Anette Grinde ... . . .

18 - 20 januari. Varkala beach

18 januari.
Res med varsamhet. Respektera kultur och omgivningar. Klä dig så nära den lokala befolkningens sätt som möjligt - avstå tighta kläder och visa inte mage, axlar och ben.

Iaktta försiktighet. Håll koll på dina saker och lås ordetligt om dig. Egna lås för väska och kanske också för ditt rum är en bra packningsdetalj. Låt aldrig handväskan hänga löst på din axel - en dold eller en låst väska för pass och värdesaker är att föredra. De flesta människor är hederliga, men ju mer "turist" du är, desto mer utsatt är du.

Jag läser i "Ett magasin om Indien 2010" om ett gäng kvinnor i Uttar Pradesh. De har tröttnat på patriarkatet och slår dem med häpnad. Se info på http://www.gulabigang.com/ (De rosa sarierna - Gulabi Gang, i Uttar Pradesh). Det glädjer mig att dessa kvinnor protesterar. Jag önskar bara att det gjordet det utan inslag av våld. Att slå tillbaka med våldsinslag är aldrig rätt - att slå tillbaka utan våld är vägen att gå.

19 januari.
Den 19.e. Onsdag. Varkala. Det minskar nu raskt i antal dagar kvar. Usch då, säger vi unisont.

Det har varit fantastiskt bra att resa med en mc på denna resa. Det var en helt ny erfarenhet, det har lett oss till fler platser än vad vi annars skulle ha mött och det har varit en underbar frihet. Det är onekligen ett fantastiskt sätt att resa på.

Hinduiska begravningar är lika för alls samhällsskikt. Barn under 8 år begrav, men alla övriga kremeras. Som förberedelse för kremeringen tvättas kroppen och täcks av ett skynke. Kroppen läggs pa en bår. Vänner och familj tar kroppen till begravningselden. Familjeöverhuvudet (oftast den äldste sonen) tänder elden och går tre varv runt kremeringsplatsen flr att sedan ställa sig vid huvudet av elden. På den tredje dagen efter kremeringen samlar familj och vänner in aksan som sedan sänks ner i (heligt) vatten. De som är tillräckligt rika färdas till Ganges och sänker askan där (Källa; Lonely Planet - se också http://www.hindu.org/)

Indierna har ett lite "lustigt" sätt att "vingla" med sitt huvud på. Det är som en skakning, men ändå inte. Det kan inte riktigt efterliknas. Det kan betyda nej, ja, kanske eller jag har ingen aning. Ofta betyder det helt enkelt; jag förstår vad du säger. Det kan också vara som när vi nickar, som en hej-hälsning till någon - som en vänlig gest helt enkelt. Indier är ett vänligt folkslag.

Detta blev en dag på stranden. Det är riktigt varmt. Man bränner fötterna ordentligt om man går utan skor. Vattnet är ljuvligt varmt och vågornas kraft är mycket stor. Jag blir omkulldragen av vågorna.

Efter ett par timmar på stranden får det räcka för idag. Solskyddsfaktor 30 är helt enkelt inte tillräckligt.

Vår Madridvän ger oss lite samvete genom att bjuda in till en springtur imorgon. Vi avstår ändå.

Vi äter en jättefisk till middag och är mätta så att det antagliggen räcker i flera dagar. Den var kryddigt grillad och ofantligt god.

På stranden mötte vi en rektor från Västervik, med sommarhus i Böda, Öland. Han fick i uppgift att hälsa till kusin Leif Nachtweij i Västervik. Vi får väl titta förbi hos rektorn på Öland i sommar.

20 januari. Torsdag. Varkala.
Vi vaknar till vågornas brus. Kippan upp från vattnet är säkert 30 meter hög, men bruset från havet hörs tydligt in till oss. Vi bor nära klippkanten.

Detta får bli den sista dagen i Varkala. Vi drar oss söderut, närmare Trivandrum, i morgon.

Havet är lugnt, men bruset hörs tydligt när det bygger upp vågor nära strandkanten. Det är en enorm kraft i vågorna som rullar in. Tanken går till tsunamin och ger oss någon form av insikt om vilken enorm kraft som finns i tsunamivågorna som åt upp stränder, hus och människor i mängd.

På Varkala beach bygger livet mest bara på turism för västerlänningar. Här finns mycket lite av Indien. Här finns 100-tals hotell, restauranger med fantastisk fisk som specialité och en del små butiker. Stranden, nedanför klippan, är ca 500 mter lång med fin guldsand. Havet av varmt och väldigt salt. I viken strax bortom ses indier bada i sina kläder och västerlänningar liggga nästan helt utan. Skillnaderna blir smått absurda.

På Varkala beach är det ett slöhetsliv som gäller. För vissa (som mig) blir det stressande. Strand, en kort och långsam promenad uppför trapporna till hotellet och restaurangområdet och en bok att läsa - är nästan allt som sker på denna plats.

Det är rödflagg på stranden idag. Vågorna bryter med kraft där det grundar upp. De ser alldeles gråa ut, eftersom de duger med sig stora mängder sand från havets botten på sin väg in mot stranden.

Varje gång en indier går i vattnet kommer badvakten och visslar på dem. Antingen är stranden bara för västerlänningar eller också får de inte bada för att de inte kan simma (rödflagg). De visslas nästan aldrig på västerlänningarna (som oftast kan simma).

Vi äter middag tillsammans med rektor Ulf från Västervik & Öland.

Anette Grinde ... . . .

19/1. Frukost 200 rupier

Middag 600 rupier

20/1 Frukost 200 rupier

Lunch 120 rupier

Middag 310 rupier

8 dec 2010. Pa fard...

8 december 2010. Avfärd. SAS till London. Tidig avfärd hemifran. Arlanda - Heathrow. 2.40 i luften.


Några timmars väntan pa Heathrow. Restauranger & butiker. Människor av alla de slag. Ja, det är ett myller av människor. På väg från en plats till nästa. Små & stora, unga & gamla, ljusa & mörka. Trötta & glada. Stillsamt tålmodigt väntande. Ibland hastande.


Man kan smått undrar hur många människor som passerar denna flygplats allteftersom. På resande fot. Med alldeles olika perspektiv.


Emirates vidare till Dubai. 6.40 beräknad och faktisk flygtid. Ankomst mitt i natten och några timmars väntan pa nästa plan. Med Emirates kan man gärna flyga. Gott om plats. Mycket god mat och dryck. Fantastisk service. Ett enormt stort plan, med mängder av människor. Något inledande strul med flera personer inbokade pa samma stolar. Det skapade en del förvirring hos några. Och oro hos andra. Vi kommer ivag till slut och ron infinner sig. Resan vidare var god.


En fantastisk meny delades ut. Vi serverades förrätt, varmrätt och efterrätt. Gott vin och godsaker. Bara champagnen kostar extra. Vi njuter och mår väl.


Tänk. Vilken fantastisk ynnest det år. Att få resa. Att få färdas med någon man älskar hogt. Genom livets dagar, genom olika länder och med ett lagom äventyr som följeslagare.



Anette Grinde ... . . .

Fantastiska Indien...

1947 spelar roll i Indiens historia. Det var då den brittiska överhögheten blev ett minne blott. Självständigheten var vunnen. 1950 hade en ny konstitution arbetats fram och den nya republiken utropades.

Indien är idag en union av 29 delstater, och sex centralt administrerade områden. Landet har enorma skillnader i natur och grundförutsättningar, från norr till söder, vilket också präglar människor, ekonomi och arbetsmarknad.

Indien har mer än 1 miljard invånare som talar ca 15 språk med 844 olika dialekter. Ungefär 45% av invånarna talar Hindi, som är det officiella/nationella språket. Engelska används mer och mer som ett språk i officiell kommunikation.

Flaggan är saffransgul, vit och grön med ett marinblått hjul i mitten. Det gula står för mod och uppoffring, det vita för renhet och sanning och det gröna för tro och fertilitet.

Nationaldjuret är tigern. Tigern är ett magnifikt djur som utstrålar styrka. Nationalblomman är den vackra lotusen och nationalfrukten är mangon.

Indien är landet med de stora skillnaderna. Landet är enormt, ur många perspektiv. Där finns en fantastisk rikedom av natur, under och människor. Där finns stora vidder, berg och dalar. Där finns vatten i floder, sjöar och runt om. Vattnet tillför och är livsviktigt, men skapar också många skador i landet.

Där finns väder av stora mått. Där finns t e x monsunperioder som helt ändrar förutsättningarna för livet allteftersom, eller kanske är det just det som är det som skapar livskraften i landet. Monsunperioderna är olika i olika delar av det väldiga landet. Olika i tid, och olika i kraft. Monsun kan sägas stå för väder. Väder som i annorlunda, skarpt och i mängd. Väderfenomenen beror på skillnaderna i temperaturerna mellan land och det omkringliggande havet. Landet värms upp fortare än havet, detta leder till att luften stiger och skapar ett sug som drar in den fuktiga havsluften över land. När den fuktiga och svala luften från havet kolliderar med den varma och torra luften från land börjar det regna. Och då regnar det ordentligt.

I Indien finns fattigdom och där finns rikedom, sett ur olika perspektiv. Det är å ena sidan ett väldigt rikt land, men där finns också en väldig fattigdom.

I detta land kan man gärna färdas. Man kan uppleva, känna, se, lukta, förundras och färdas.

Färdas gör man bäst i ganska stillsam takt. Per fot, per cykel, per mc eller kanske per buss eller tåg. Valet är var och ens, efter lust, efter ekonomi och efter förutsättningar allteftersom.

Indien är ett alldeles fantastiskt land. För mig är Indien ett land att återvända till. Att lära känna mer. Att njuta av. Att vara i. Med närvaro och med insikt om allas våra olikheter och likheter.

Det finns många andra som också vandrar genom livet. Som söker, andas och finns. På en riktigt förundrande plats. I ett av världens alla hörn.

Anette Grinde