Solen skiner.
Det är verkigen en stor skillnad på att resa på landsbygden och att befinna sig på denna turistort. Här blir det väldigt lata dagar, väldigt få möten (även om här finns mycket folk) och ytterst sparsam ny lärdom. Att resa per mc på landsbygden har definitivt givit väldigt mycket mer. Det vill vi verkligen göra igen.
Elefanter är fantastiska djur. En vuxen elefant väger mellan 2.5 - 5 ton. De är vegetarianer och äter ca 300 kg/dag. De behöver ocksa ca 250 liter vatten dagligen. I de vilda leds elefanterna av den äldsta "modern" i hjorden. Hon avgör var, när och hur gällande t ex plats för mat, vila och flykt. Elefanternas enda riktiga fiende är människorna (Källa: Lonely Planet, Kerala).
Vi spenderar några timmar på stranden, i den fantastiska solen nära det ljuvliga salta havet.
Jag försöker föreställa mig hur det är att klä sig för kyla och snö - och misslyckas kapitalt. Jag kan inte föreställa mig hur kallt det kommer att bli, bara inom ett par dagar...
Anette Grinde ... . . .
Visar inlägg med etikett Kovalam. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kovalam. Visa alla inlägg
onsdag 26 januari 2011
25 januari. Kovalam.
Solen skiner.
Den goda frukost-Masala-Dosan försvinner ner lätt som en plätt. Vi kommer att sakna den vid hemkomst. Vi tror dock inte att vi kommer att göra denna frukost hemma - den liknar snarare en lunch eller en middag, men är väldigt god.
Barnvagnar finns inte alls i de trakter vi har besökt. Några få har setts på turiststränderna, medtagna och nyttjade av västerlänningar. Indierna i dessa trakter nyttjar dem inte alls. De små barnen bärs. Vi har inte heller sett att de bärs i sele eller i tyg - de bärs helt enkelt i famnen.
Fastighetsunderhållet är, för oss, ett annorlunda kapitel. Det byggs nya, fina hus, men många av de äldre husen förfaller. Det ser ut som om de bortser från viktigt underhall, som om huset inte kan underhållas och förbättras allteftersom. Det som var fint och nytt för bara några år sedan, kan redan vara smutsigt och nött och på gränsen till förfallet. Många av husen här kan inte ha samma livslängd som t ex hemma.
Nästan två månader var helt enkelt alldeles för lite - nästa resa må vara minst fyra. Vi uppskattar inte tanken på att åka hem.
Inskrivningsproceduren på hotell och andra boenden är en viktig historia i Indien. Vi läser i tidningen att det är förenat med risk för arrest om detta inte sköts på rätt sätt. Ett formulär med pass- och visanummer, ankomsttider, mm skall nogsamt fyllas i på varje plats. Om alla hotell hade varit noga med detta skulle de ha kunna följa alla vara övernattningar under denna resa. Några har ändå slarvat en del, så några spår brister om någon söker.
Vid sängdags längtar jag efter frukost. Inte för att jag är hungrig, utan för att den är väldigt god.
Tisdag. God Natt.
Onsdag och torsdag kvar. Sedan hem till snö och kyla.
Anette Grinde ... . . .
Den goda frukost-Masala-Dosan försvinner ner lätt som en plätt. Vi kommer att sakna den vid hemkomst. Vi tror dock inte att vi kommer att göra denna frukost hemma - den liknar snarare en lunch eller en middag, men är väldigt god.
Barnvagnar finns inte alls i de trakter vi har besökt. Några få har setts på turiststränderna, medtagna och nyttjade av västerlänningar. Indierna i dessa trakter nyttjar dem inte alls. De små barnen bärs. Vi har inte heller sett att de bärs i sele eller i tyg - de bärs helt enkelt i famnen.
Fastighetsunderhållet är, för oss, ett annorlunda kapitel. Det byggs nya, fina hus, men många av de äldre husen förfaller. Det ser ut som om de bortser från viktigt underhall, som om huset inte kan underhållas och förbättras allteftersom. Det som var fint och nytt för bara några år sedan, kan redan vara smutsigt och nött och på gränsen till förfallet. Många av husen här kan inte ha samma livslängd som t ex hemma.
Nästan två månader var helt enkelt alldeles för lite - nästa resa må vara minst fyra. Vi uppskattar inte tanken på att åka hem.
Inskrivningsproceduren på hotell och andra boenden är en viktig historia i Indien. Vi läser i tidningen att det är förenat med risk för arrest om detta inte sköts på rätt sätt. Ett formulär med pass- och visanummer, ankomsttider, mm skall nogsamt fyllas i på varje plats. Om alla hotell hade varit noga med detta skulle de ha kunna följa alla vara övernattningar under denna resa. Några har ändå slarvat en del, så några spår brister om någon söker.
Vid sängdags längtar jag efter frukost. Inte för att jag är hungrig, utan för att den är väldigt god.
Tisdag. God Natt.
Onsdag och torsdag kvar. Sedan hem till snö och kyla.
Anette Grinde ... . . .
Frukost 150 rupier.
Masala Dosa, vatten och kaffe.
Lunch 145 rupier.
Dhal Fry, Aloo Gobi, Vatten, Ris och kaffe.
Middag 380 rupier pa strandrestaruang,
bland alla turister. Nudlar och öl.
23 januari. Kovalam - Kerala - Incredible India
Söndag. Sol från en klarblå himmel. Varmt. Knappt någon vind. En ljum och underbar temperatur. Detta klimat är verkligen fantastiskt att vara i.
Denna resa har vi inte sett så många riktigt smala människor. Många ser ut att vara utrustade med "lite extra" runt magen. Kanske har en annan typ av matvanor nått landet - eller kanske har levnadsvanorna ändrats på annat sätt. Vi tycker oss se en skillnad sedan vi besökte Indien 2006 - eller kanske är det bara för att vi är i andra trakter nu.
Här i Kovalam ser vi många semestrande västerlänningar. VI ser också ganska många unga männiksor med stora ryggsäckar för färd med buss, tåg och några som ser ut att ha tillbringat en ganska lång tid på dessa ljuvliga breddgrader.
En stunds strand- och sollapning. Lunch på ett strandhak (nudlar, kaffe och vatten).
Jag längtar efter glass. VI har inte vågat oss på att äta någon glass i Indien. Det får anstå till vi kommer hem - då skall jag köpa glassmaskinen som ännu inte inhandlats trots födelsedagsbidrag från de fantastiska barnen.
Jag vill inte åka hem.
Så börjar vi tala om hur nästa resa skall ta sin form. Och när. Intressanta länder är värmeländer, i värmetid. Med Indien är vi inte klara.
De första veckorna på denna resa var det lite svårt att förstå den indiska engelskan. Det har sedan släppt och blivit bättre. Vi är helt enkelt duktigare på att förstå. Det är också av vikt att släppa på den svenska distansen. Indien är ett fantastiskt vänligt land, så vänligt att man ibland inte kan förstå vad som ligger bakom olika handlingar. Kanske är det vilkian att se det annorlunda - precis som vi vill. Se, glädjas och förundras.
Kvinnorna sopar ständigt runt sina hus. Blad, damm och grus sopas undan dag för dag. De gör sitt yttersta för att hålla rent och snyggt runt sina hus. I ingenmanslandet mellan hus och tomter ligger dock emellanåt sopor som ingen tar sitt ansvar för.
Bevattning av blomster och växtlighet utanför husen sker med hink. Ingen slang eller stora hjälpmedel - en enkel/stor hink får fyllas från kran eller bunn igen och igen. En vacker grönska i ett varmt och soligt klimat kräver många hinkar och starka kvinnors kraft.
I Kovalam finns många tyskar. Hit går helt sannolikt charter från Tyskland. Någon sade att det i Goa fanns många ryssar. I Varkala fanns en lagom kompott av olika västerlänningar, inklusive en dos svenskar.
Middag: Mix veg Masala, Geepeas Masala, Chapati, vatten och kaffe.
Här är det gott att äta. Vegetariskt, kryddigt och gott. Gärna tillsammans med ett gott bröd, som ett tunnt porotha. Den goda känslan av mat håller i sig länge. Frukost, lunch och middag är som en kryddad njutning.
Vi läser en fantastisk bok på engelska. Först Leif och sedan jag. Vi imponeras av texten, av historien, av den gamle mannen och av pojken. Ernest Hemingway´s historia "The old man and the sea" är en fantastisk bok. Läs den, om du ännu inte gjort så.
Njut av dagen.
Anette Grinde ... . . .
Denna resa har vi inte sett så många riktigt smala människor. Många ser ut att vara utrustade med "lite extra" runt magen. Kanske har en annan typ av matvanor nått landet - eller kanske har levnadsvanorna ändrats på annat sätt. Vi tycker oss se en skillnad sedan vi besökte Indien 2006 - eller kanske är det bara för att vi är i andra trakter nu.
Här i Kovalam ser vi många semestrande västerlänningar. VI ser också ganska många unga männiksor med stora ryggsäckar för färd med buss, tåg och några som ser ut att ha tillbringat en ganska lång tid på dessa ljuvliga breddgrader.
En stunds strand- och sollapning. Lunch på ett strandhak (nudlar, kaffe och vatten).
Jag längtar efter glass. VI har inte vågat oss på att äta någon glass i Indien. Det får anstå till vi kommer hem - då skall jag köpa glassmaskinen som ännu inte inhandlats trots födelsedagsbidrag från de fantastiska barnen.
Jag vill inte åka hem.
Så börjar vi tala om hur nästa resa skall ta sin form. Och när. Intressanta länder är värmeländer, i värmetid. Med Indien är vi inte klara.
De första veckorna på denna resa var det lite svårt att förstå den indiska engelskan. Det har sedan släppt och blivit bättre. Vi är helt enkelt duktigare på att förstå. Det är också av vikt att släppa på den svenska distansen. Indien är ett fantastiskt vänligt land, så vänligt att man ibland inte kan förstå vad som ligger bakom olika handlingar. Kanske är det vilkian att se det annorlunda - precis som vi vill. Se, glädjas och förundras.
Kvinnorna sopar ständigt runt sina hus. Blad, damm och grus sopas undan dag för dag. De gör sitt yttersta för att hålla rent och snyggt runt sina hus. I ingenmanslandet mellan hus och tomter ligger dock emellanåt sopor som ingen tar sitt ansvar för.
Bevattning av blomster och växtlighet utanför husen sker med hink. Ingen slang eller stora hjälpmedel - en enkel/stor hink får fyllas från kran eller bunn igen och igen. En vacker grönska i ett varmt och soligt klimat kräver många hinkar och starka kvinnors kraft.
I Kovalam finns många tyskar. Hit går helt sannolikt charter från Tyskland. Någon sade att det i Goa fanns många ryssar. I Varkala fanns en lagom kompott av olika västerlänningar, inklusive en dos svenskar.
Middag: Mix veg Masala, Geepeas Masala, Chapati, vatten och kaffe.
Här är det gott att äta. Vegetariskt, kryddigt och gott. Gärna tillsammans med ett gott bröd, som ett tunnt porotha. Den goda känslan av mat håller i sig länge. Frukost, lunch och middag är som en kryddad njutning.
Vi läser en fantastisk bok på engelska. Först Leif och sedan jag. Vi imponeras av texten, av historien, av den gamle mannen och av pojken. Ernest Hemingway´s historia "The old man and the sea" är en fantastisk bok. Läs den, om du ännu inte gjort så.
Njut av dagen.
Anette Grinde ... . . .
Frukost 150 rupier.
Lunch 230 rupier.
Middag 137 rupier.
24 januari. Kovalam - utflykt till Trivandrum
Solen skiner.
Vårt hus är beläget ca 6 min promenad från stranden. Växtligheten är stor och bara några strålar hittar ner till oss. Det är en avsevärd temperaturskillnad mellan strand och inne i grönskan, där det nästan kan upplevas som svalt.
Tiggeriet bland barnen syns tydligt här. Inte för att det behöver, men de gör det ändå. Det är sannolikt turismen som gör det enkelt. De ber om några rupier - och än oftare om en skolpenna. Nere vid stranden går några tiggare och ber om pengar. Vi väljer helt bort att ge såväl pennor som pengar till de som tigger.
Vårt frukostställe uppe vid Kovalam Junction har nu lärt sig våra frukostvanor. De ler igenkännande när vi kommer och ställer fram vårt mineralvatten utan att vi behöver beställa. De serverar en utmärkt frukost (150 rupier - Masala Dosa, vatten och kaffe). Lite förstärkning av mjölkkaffet kan dock behövas.
Vi tar en utflykt till Trivandrum (=Thirvananthapuram) idag. Buss med riktig aircondition. 52 rupier.
Connemara Market, Trivandrum, är enligt Lonely Planet en stor marknad med mycket bananer. De får förlåtas eftersom boken är 10 år gammal. Marknaden är inte särskilt markvärdig - kanske beror det på att vi har Ooty.s marknad på näthinnan. Den var enormt fantastisk.
Katedralen strax norr om Connemara Market var stillsam, enkel och sval. Kyrkor är bra platser att vila slitna fötter i, liksom att komma ifrån den massiva stadsvärmen och trafikbruset en stund.
Strax intill marknaden ligger ett stort köpcentrum med många små affärer. Det är ovanligt väl ordnat, men inget för vår shoppingsmak.
Vi äter en god lunch - "dagens rätt" består av ris, grönsaker och flera olika såser. Vi äter på en plastbricka med flera fack. Våra bordsgrannar beskriver vad som ingår i de olika facken. Det är enkelt, gott och mättande. Lunch och vatten = 90 rupier. Restaurangpersonalen är hjälpsamma och glada, trots frånvaro av menyer och en del språkförbistring. Det är vegetariskt och gott - det är huvudsaken.
Vi letar bokaffär för karta över norra Indien men går bet på uppgiften. Vi hittar inte heller en affär fylld med alla fantastiska kryddor som man kan finna i detta land.
Vi tar en luftkonditionerad buss (52 rupier) åter till Kovalam och riskerar förkylning. Det är helt enkelt kallt.
I "The New Indian Express" läser jag att 1.72 miljoner barn i Indien dör innan ett års ålder, av dessa fler flickor än pojkar. Jag läser också att väldigt många flickebarn (700 000) aborteras av föräldrarna. Så oerhört tragiskt det är att flickor fortfarande anses mindre värda än pojkar. Så oerhört tragiskt det är.
Anette Grinde ... . . .
Vårt hus är beläget ca 6 min promenad från stranden. Växtligheten är stor och bara några strålar hittar ner till oss. Det är en avsevärd temperaturskillnad mellan strand och inne i grönskan, där det nästan kan upplevas som svalt.
Tiggeriet bland barnen syns tydligt här. Inte för att det behöver, men de gör det ändå. Det är sannolikt turismen som gör det enkelt. De ber om några rupier - och än oftare om en skolpenna. Nere vid stranden går några tiggare och ber om pengar. Vi väljer helt bort att ge såväl pennor som pengar till de som tigger.
Vårt frukostställe uppe vid Kovalam Junction har nu lärt sig våra frukostvanor. De ler igenkännande när vi kommer och ställer fram vårt mineralvatten utan att vi behöver beställa. De serverar en utmärkt frukost (150 rupier - Masala Dosa, vatten och kaffe). Lite förstärkning av mjölkkaffet kan dock behövas.
Vi tar en utflykt till Trivandrum (=Thirvananthapuram) idag. Buss med riktig aircondition. 52 rupier.
Connemara Market, Trivandrum, är enligt Lonely Planet en stor marknad med mycket bananer. De får förlåtas eftersom boken är 10 år gammal. Marknaden är inte särskilt markvärdig - kanske beror det på att vi har Ooty.s marknad på näthinnan. Den var enormt fantastisk.
Katedralen strax norr om Connemara Market var stillsam, enkel och sval. Kyrkor är bra platser att vila slitna fötter i, liksom att komma ifrån den massiva stadsvärmen och trafikbruset en stund.
Strax intill marknaden ligger ett stort köpcentrum med många små affärer. Det är ovanligt väl ordnat, men inget för vår shoppingsmak.
Vi äter en god lunch - "dagens rätt" består av ris, grönsaker och flera olika såser. Vi äter på en plastbricka med flera fack. Våra bordsgrannar beskriver vad som ingår i de olika facken. Det är enkelt, gott och mättande. Lunch och vatten = 90 rupier. Restaurangpersonalen är hjälpsamma och glada, trots frånvaro av menyer och en del språkförbistring. Det är vegetariskt och gott - det är huvudsaken.
Vi letar bokaffär för karta över norra Indien men går bet på uppgiften. Vi hittar inte heller en affär fylld med alla fantastiska kryddor som man kan finna i detta land.
Vi tar en luftkonditionerad buss (52 rupier) åter till Kovalam och riskerar förkylning. Det är helt enkelt kallt.
I "The New Indian Express" läser jag att 1.72 miljoner barn i Indien dör innan ett års ålder, av dessa fler flickor än pojkar. Jag läser också att väldigt många flickebarn (700 000) aborteras av föräldrarna. Så oerhört tragiskt det är att flickor fortfarande anses mindre värda än pojkar. Så oerhört tragiskt det är.
Anette Grinde ... . . .
22 januari. Kovalam - Kerala
Vi vaknar till ljuvligt fågelkvitter. Efter en stund övergår det till kråkkrax och köksstök från grannhuset. Dagen tar sin form och människorna börjar i lite lagom takt. Vi hör ingen stress eller några raska steg.
Vi äter en Masala Dosa (& kaffe & vatten) till frukost och ger restaurangen underkänt. Vi har fått väldigt mycket bättre sådana förr. Vi får fylla på med en tidig lunch framåt dagen. Masala Dosa är som en stor spröd pannkaka (rismjöl) fylld med potatisröra, som äts med några kryddiga såser. Det kan vara alldeles fantastiskt gott.
Nere på den korta stranden ligger mängder av människor och lapar solstolar och under parasoller. På stranden arbetar också lokalbefolkningen med att få in det stora nätet. Nätet läggs ut, per båt, tvärs över hela viken. Sedan dras det in av 10-15 män på vardera ände genom långa, långa rep. De börjar på vardera sida om viken och når till slut ihop för att bärga fångsten. För den stora kraftfulla insatsen var utdelningen väldigt mager.
I Kovalam är vattnets kraft inte lika stark som i Varkala. Solen känns inte heller lika kraftigt stark, även om det kan visa sig vara en illusion. Det är ljuvligt att lapa sol på stranden en stund.
Vi möter Leif & Yvonne från Åkersberga på stranden. De är sjukpensionärer och tillbringar december - mars i varma Indien (år efter år, även om de byter mot Thailand ibland). Man blir smått avundsjuk, särskilt nu när vi snart är på hemväg. En viktig tanke för framtiden är hur vi gör så att vi kan tillbringa vintrarna i värmen framledes.
Lunch på en strandrestaurang: Vegetariska nudlar och vatten.
Vi tar en promenad bort till bokhandeln. Där finns mest begagnad litteratur, men den ger inspiration och läsvärdhet. Jag finner en bok av en Hårdh från Sverige, som bor i Kerala på vintern och i Umeå på sommaren. Hans hustru Hård av Segerstad har skrivit guideböcker om Kerala. Bokhandlaren säger att nya böcker är på väg, av dessa författare. Själv är jag starkt förtjust i tanken av att skriva i och om Indien, som en möjlighet att vara här mer och igen. Jag torde kunna använda Annsofie som textgranskare, Gudrun som översättare och kanske duktiga Anna Rut som fotograf.
En marathonlöpares fasa är att komma ur takt. Att finna det njutbart och fantastiskt att springa, men att ändå inte springa. Så gör vi, just nu. Istället gör vi helt andra ting.
Vi färdas i ett fantastiskt land. I ett land där jag ännu inte har sett någon ur lokalbefolkningen springa eller simma. Vi ser dem stillsamt cykla ibland, men väldigt, väldigt långsamt. Vi ser dem stillsamt flanera och vi ser dem bada med kläderna på. Det verkar helt enkelt inte alls vara ett träningsfolk. Värmen spelar säkert en viss roll. Lokaltrafiken likaså. Det finns ingen särskild anledning att springa mellan orterna när buss- och tågtrafik är mycket väl utbyggd och inte kostar särskilt mycket. Kanske springer de i den lite svala morgontemperaturen i gryningsljuset eller kanske springer de i beckmörkret efter solens nedgång. Det förra ter sig mer sannolikt än det senare - vi kan dock inte se något av detta eftersom vi då inte är ute och i farten.
Vi tar det lugnt. Vi ser oss omkring per mc, buss och tåg. Och vi njuter av den skarpa Indienvärmen i tanken på den än skarpare Sverigekylan som väntar inom kort. Då är också tid att åter ägna viktig tid åt löpträning - med kvalitet och med kvantitet som räcker till Sthlm i början av sommaren och därefter till andra platser och lopp lite längre fram. Det ser vi fram emot även om vi då kommer att sakna denna underbara värme.
Vi vet att här finns marathon. Såväl i norr som i söder, men vi ser ingen som tränar inför sådana projekt.
Middag: Mix veg. masala, vatten.
Anette Grinde ... . . .
Vi äter en Masala Dosa (& kaffe & vatten) till frukost och ger restaurangen underkänt. Vi har fått väldigt mycket bättre sådana förr. Vi får fylla på med en tidig lunch framåt dagen. Masala Dosa är som en stor spröd pannkaka (rismjöl) fylld med potatisröra, som äts med några kryddiga såser. Det kan vara alldeles fantastiskt gott.
Nere på den korta stranden ligger mängder av människor och lapar solstolar och under parasoller. På stranden arbetar också lokalbefolkningen med att få in det stora nätet. Nätet läggs ut, per båt, tvärs över hela viken. Sedan dras det in av 10-15 män på vardera ände genom långa, långa rep. De börjar på vardera sida om viken och når till slut ihop för att bärga fångsten. För den stora kraftfulla insatsen var utdelningen väldigt mager.
I Kovalam är vattnets kraft inte lika stark som i Varkala. Solen känns inte heller lika kraftigt stark, även om det kan visa sig vara en illusion. Det är ljuvligt att lapa sol på stranden en stund.
Vi möter Leif & Yvonne från Åkersberga på stranden. De är sjukpensionärer och tillbringar december - mars i varma Indien (år efter år, även om de byter mot Thailand ibland). Man blir smått avundsjuk, särskilt nu när vi snart är på hemväg. En viktig tanke för framtiden är hur vi gör så att vi kan tillbringa vintrarna i värmen framledes.
Lunch på en strandrestaurang: Vegetariska nudlar och vatten.
Vi tar en promenad bort till bokhandeln. Där finns mest begagnad litteratur, men den ger inspiration och läsvärdhet. Jag finner en bok av en Hårdh från Sverige, som bor i Kerala på vintern och i Umeå på sommaren. Hans hustru Hård av Segerstad har skrivit guideböcker om Kerala. Bokhandlaren säger att nya böcker är på väg, av dessa författare. Själv är jag starkt förtjust i tanken av att skriva i och om Indien, som en möjlighet att vara här mer och igen. Jag torde kunna använda Annsofie som textgranskare, Gudrun som översättare och kanske duktiga Anna Rut som fotograf.
En marathonlöpares fasa är att komma ur takt. Att finna det njutbart och fantastiskt att springa, men att ändå inte springa. Så gör vi, just nu. Istället gör vi helt andra ting.
Vi färdas i ett fantastiskt land. I ett land där jag ännu inte har sett någon ur lokalbefolkningen springa eller simma. Vi ser dem stillsamt cykla ibland, men väldigt, väldigt långsamt. Vi ser dem stillsamt flanera och vi ser dem bada med kläderna på. Det verkar helt enkelt inte alls vara ett träningsfolk. Värmen spelar säkert en viss roll. Lokaltrafiken likaså. Det finns ingen särskild anledning att springa mellan orterna när buss- och tågtrafik är mycket väl utbyggd och inte kostar särskilt mycket. Kanske springer de i den lite svala morgontemperaturen i gryningsljuset eller kanske springer de i beckmörkret efter solens nedgång. Det förra ter sig mer sannolikt än det senare - vi kan dock inte se något av detta eftersom vi då inte är ute och i farten.
Vi tar det lugnt. Vi ser oss omkring per mc, buss och tåg. Och vi njuter av den skarpa Indienvärmen i tanken på den än skarpare Sverigekylan som väntar inom kort. Då är också tid att åter ägna viktig tid åt löpträning - med kvalitet och med kvantitet som räcker till Sthlm i början av sommaren och därefter till andra platser och lopp lite längre fram. Det ser vi fram emot även om vi då kommer att sakna denna underbara värme.
Vi vet att här finns marathon. Såväl i norr som i söder, men vi ser ingen som tränar inför sådana projekt.
Middag: Mix veg. masala, vatten.
Anette Grinde ... . . .
Frukost 150 rupier
Lunch 220 rupier.
Middag 115 rupier.
söndag 23 januari 2011
21 januari. Varkala beach - Kovalam
Fredag. Avfärd från Varkala. Riktning Kovalam. Syd, sålunda.
En lärdom från denna resa är att mc är ett fantastiskt transportmedel och att vi på nästa resa bör ha en mc från start till mål - och då helst en egen (eller två). En annan lärdom frår tas ur vårt enorma packningsmisslyckande. Vår packning kunde nog mer än halveras. I värme är det lätt, lättare och lättast som gäller - och det stämmer inte med den packning vi nu dras med.
I Varkala finns det många tibetaner i småbutikerna. Kvinnorna klär sig i mängder av smycken i anslikte och hår, sam med klirr, glitter och speglar i kläderna. Det är fantastiskt att se de olika människorna och våra olika kulturer.
I "Indien i ett nötskal" läser vi om vikten att "nollställa" sig innan man åker till t ex Indien. Att åka hit med en mängd förutfattade meningar är dumt och orättvist. Hit skall man åka med ett öppet sinne och försöka förhålla sig till allt det nya och annorlunda. Det är fantastiskt roligt att se skillnaderna.
Vi bor på Sivan Family Guest Hous, några minuters promenad från buss och strand. Vi "fångades" vid busstationen av sonen i huset. Broderna körde ner oss till huset (ricksha).
Lunch. Biriyani - vegetarisk, vatten och kaffe.
Vi vandrar runt i Kovalam och finner platsen en "aning" turismiserad. Det är tur att vi bor en god bit från strandkrogarna denna gång. Man får nog, helt enkelt. Även i Kovalam finns tibetanerna med sina butiker längs gatorna och vid stranden.
Temperaturen är helt underbar i detta land. Du kan alltid gå tunnt klädd. Ingen jacka behövs. Det är knappt någon vind och under denna årstid knappt något regn. Det är varmare i januari, än vad det var i december. Vi fasar en aning för hemfärd om en vecka.
Vi avslutar dagen i lugn och ro på balkongen till vårt rum. Det är alldeles stilla. Det är varmt, kolsvart och alldeles stilla.
Hur bra får man ha det, egentligen?
Anette Grinde ... . . .
En lärdom från denna resa är att mc är ett fantastiskt transportmedel och att vi på nästa resa bör ha en mc från start till mål - och då helst en egen (eller två). En annan lärdom frår tas ur vårt enorma packningsmisslyckande. Vår packning kunde nog mer än halveras. I värme är det lätt, lättare och lättast som gäller - och det stämmer inte med den packning vi nu dras med.
I Varkala finns det många tibetaner i småbutikerna. Kvinnorna klär sig i mängder av smycken i anslikte och hår, sam med klirr, glitter och speglar i kläderna. Det är fantastiskt att se de olika människorna och våra olika kulturer.
I "Indien i ett nötskal" läser vi om vikten att "nollställa" sig innan man åker till t ex Indien. Att åka hit med en mängd förutfattade meningar är dumt och orättvist. Hit skall man åka med ett öppet sinne och försöka förhålla sig till allt det nya och annorlunda. Det är fantastiskt roligt att se skillnaderna.
Vi bor på Sivan Family Guest Hous, några minuters promenad från buss och strand. Vi "fångades" vid busstationen av sonen i huset. Broderna körde ner oss till huset (ricksha).
Lunch. Biriyani - vegetarisk, vatten och kaffe.
Vi vandrar runt i Kovalam och finner platsen en "aning" turismiserad. Det är tur att vi bor en god bit från strandkrogarna denna gång. Man får nog, helt enkelt. Även i Kovalam finns tibetanerna med sina butiker längs gatorna och vid stranden.
Temperaturen är helt underbar i detta land. Du kan alltid gå tunnt klädd. Ingen jacka behövs. Det är knappt någon vind och under denna årstid knappt något regn. Det är varmare i januari, än vad det var i december. Vi fasar en aning för hemfärd om en vecka.
Vi avslutar dagen i lugn och ro på balkongen till vårt rum. Det är alldeles stilla. Det är varmt, kolsvart och alldeles stilla.
Hur bra får man ha det, egentligen?
Anette Grinde ... . . .
Frukost 200 rupier
Ricksha 40 rupier till Tempel Junction.
Buss Varkala till Trivandrum 68 rupier.
Ricksha till city busstation 20 rupier.
Buss Trivandrum till Kovalam 52 rupier.
Sivan Family Guest House 400 rupier/natt.
Lunch 175 rupier.
tisdag 14 december 2010
11 dec. Kovalam - Alleppey
Vi färdas norrut från Kovalam. Vi färdas idag med taxi till Allepey (Alappuzha). Den är en färd i en kaotisk trafik, till synes utan förutsebara regler. Resan är ca 160 km.
Här finns mängder av extrema ruckel, sida vid sida med mer acceptabla butiker, hotell och bostäder. Skillnaderna är emellanåt enorma.
Enligt info från taxichauffören så drabbades Kovalam inte alls av tsunamin. Stränder och byar längre söderut drabbades dock stort.
Man blir lagom förvirrad och osäker när chauffören möter en ny person och bil när vi åkt en god bit. Han säger att det är hans bror och att han skall ta oss resten av vägen. Vi byter bil, är lite nervösa en kort stund men finner sedan ro i den fortsatta färden - trots den kaotiska trafiken.
Vi finner ett "homestay" (vägg i vägg med YMCA). Hu, nåväl, en natt får vi väl härda. Myggnät upp, kall dusch och en fläkt som låter som om den är på väg att trilla ner från taket.
Resan blev lång. Ca 4 timmar i taxi, utan rast och vila (vare sig för taxichauffören eller för oss). Trafiken är hektisk och kaotisk. Omkörningarna är helt osannolika. Det är vänstertrafik och det är en helt makalös ljudnivå. Det tutas ständigt för uppmärksamhet.
Vi kom fram till Allepey en stund efter kl 1500. Vi letade hotell en stund och sedan värkte magen av hunger. Vi gick ut i det bullrande vimlet. Här finns färger, sprakande färger. Här finns mängder av ljud och en makalös intensitet. Vi log. Detta är avsevärt trivsammare än turiststrandens tjat.
Efter en stunds restaurangletning fick vi syn på en ljus kvinna. Hon var svensk. Hon var ute på sin "pensionärsgratulationsresa" - hon fyllde 65 år den 8 oktober. Hon var ute på en 3 månaders ensamresande i Indien. Imponerande skarpt. Hon skulle flyga hem den 20 december.
Hon rekommenderade en matplats/restaurang och vi gick dit. Hon gjorde oss strax sällskap och gladde oss med berättelser om sin resa från norr och söderut, på västra sidan av detta väldiga land.
Allepey/Allepuzha. Här finns "backwaters" med mängder av turistbåtar (husbåtar). Någon säger att den andres båt kan sjunka och att deras är bäst. Det är dyrt och det blev många nej från oss. Vi letar och funderar vidare till en annan dag.
Anette Grinde ... . . .
Här finns mängder av extrema ruckel, sida vid sida med mer acceptabla butiker, hotell och bostäder. Skillnaderna är emellanåt enorma.
Enligt info från taxichauffören så drabbades Kovalam inte alls av tsunamin. Stränder och byar längre söderut drabbades dock stort.
Man blir lagom förvirrad och osäker när chauffören möter en ny person och bil när vi åkt en god bit. Han säger att det är hans bror och att han skall ta oss resten av vägen. Vi byter bil, är lite nervösa en kort stund men finner sedan ro i den fortsatta färden - trots den kaotiska trafiken.
Vi finner ett "homestay" (vägg i vägg med YMCA). Hu, nåväl, en natt får vi väl härda. Myggnät upp, kall dusch och en fläkt som låter som om den är på väg att trilla ner från taket.
Resan blev lång. Ca 4 timmar i taxi, utan rast och vila (vare sig för taxichauffören eller för oss). Trafiken är hektisk och kaotisk. Omkörningarna är helt osannolika. Det är vänstertrafik och det är en helt makalös ljudnivå. Det tutas ständigt för uppmärksamhet.
Vi kom fram till Allepey en stund efter kl 1500. Vi letade hotell en stund och sedan värkte magen av hunger. Vi gick ut i det bullrande vimlet. Här finns färger, sprakande färger. Här finns mängder av ljud och en makalös intensitet. Vi log. Detta är avsevärt trivsammare än turiststrandens tjat.
Efter en stunds restaurangletning fick vi syn på en ljus kvinna. Hon var svensk. Hon var ute på sin "pensionärsgratulationsresa" - hon fyllde 65 år den 8 oktober. Hon var ute på en 3 månaders ensamresande i Indien. Imponerande skarpt. Hon skulle flyga hem den 20 december.
Hon rekommenderade en matplats/restaurang och vi gick dit. Hon gjorde oss strax sällskap och gladde oss med berättelser om sin resa från norr och söderut, på västra sidan av detta väldiga land.
Allepey/Allepuzha. Här finns "backwaters" med mängder av turistbåtar (husbåtar). Någon säger att den andres båt kan sjunka och att deras är bäst. Det är dyrt och det blev många nej från oss. Vi letar och funderar vidare till en annan dag.
Anette Grinde ... . . .
100 rupier = 16.70 sek
Diesel kostar här 41,51 per liter.
Frukost 300 rupier
Hotell Allepey 600 rupier
Middag 115 rupier
10 dec. Kovalam - Kerala - Indien
Här finns ett tsunamiprojekt, färdigställt 2010. På stranden finns nu en polisstation, offentlig toalett, promenadstråk och livvaktsstation som har finansierats med medel från delstaten Keralas kassa.
Byggnationer pågår i Kerala. Lite bakom hotellbyggnaderna närmast stranden, som nästan står som en mur mot de bakre husen, finner vi fler små butiker, hotell med smala, smala gränder ner mot strand och mellan husen. Sophanteringen lämnar mycket att önska, även om jag inte upplever Indier som smutsiga. Färger, starka färger som lyser klart. Många tyger lyser enkelhet och slitet, men ändå rent och ordentligt.
I Kovalam upplever vi mången byggnation. Vid promenaden på stranden - 5 meter ovanför strandpromenaden - ser vi att näastan alla hus byggs på. Byggnaderna är inte klara, bara våning 2, och ibland våning 3.
Här är ljuvligt varmt och skönt.
Anette Grinde ... . . .
Byggnationer pågår i Kerala. Lite bakom hotellbyggnaderna närmast stranden, som nästan står som en mur mot de bakre husen, finner vi fler små butiker, hotell med smala, smala gränder ner mot strand och mellan husen. Sophanteringen lämnar mycket att önska, även om jag inte upplever Indier som smutsiga. Färger, starka färger som lyser klart. Många tyger lyser enkelhet och slitet, men ändå rent och ordentligt.
I Kovalam upplever vi mången byggnation. Vid promenaden på stranden - 5 meter ovanför strandpromenaden - ser vi att näastan alla hus byggs på. Byggnaderna är inte klara, bara våning 2, och ibland våning 3.
Här är ljuvligt varmt och skönt.
Anette Grinde ... . . .
9 dec. Ankomst till Kovalam - Kerala - Indien
Taxi till Kovalam. Incheckling på det första hotellet, på den sydligaste delen av strandpromenaden. Indierna är som "flugor" när man kommer, men de lugnar sig säkert om någon dag. Strandpromenaden i Kovalam är kort.
Anette Grinde ... . . .
Anette Grinde ... . . .
Trivandrums flygplats - Kovalam
ca 12 km
Taxi 400 rupier
(100 rupier = ca 17 sek)
ca 12 km
Taxi 400 rupier
(100 rupier = ca 17 sek)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)