Församlingstillväxt...

Jag läser Anders Mellbourns ledare i tidningen Sändaren (22/10 2009). Han skriver bl a om församlingstillväxt. han skriver t ex att en alltför långt gången alldaglighet kan göra församlingen ointressant. Det finns människor som gillar alldaglighet så för dem torde detta faktum inte skapa sorg. Det finns också människor som är rädda för besökare i kyrkan. De stökar ner och de kanske stjäl, är exempel på argument för en låst dörr.

Om vi vill ha församlingstillväxt så måste vi synas. Vi måste vara tydliga i vår tro och vårt budskap och vi måste erbjuda människor som kommer en öppen dörr. Dörren till hjärtat och dörren till kyrkan måste var vidöppen. Det egna jaget måste ställas åt sidan för att alla skall få plats. Om alla har en plats i kyrkan - och en uppgift - så måste den också kunna komma till uttryck och få växa i kyrkan. Det räcker inte att bara säga så. Det måste också göras.

Människor kommer till kyrkan av många olika skäl. Tro, gemenskap, sorgebearbetning - är några exempel. Det finns naturligtvis många fler. Det egna jaget måste ställas åt sidan - men det måste också få plats. Varje unik individ måste fångas, och tydliggöras som den del i helheten var och en är. Av ensamhet växer ingen. Av gemenskap - när den innehåller omsorg - växer vi alla.

När jag väljer församlingen är min önskan att få ingå i gemenskapen, inte bara Guds gemenskap utan också den bland människorna. Det blir svårt och besvärligt när inbjudan saknas och grupperna är stängda. Det blir motverkande när församlingen ber om information om vad människorna kan/vill göra, och sedan avböjer utan motförslag.

En väntan i flera år innan man får uppgifter i gemenskapen känns helt enkelt inte så bra. Så omsluter man inte besökarna/medlemmarna. Då tappar vi dem igen.

Tillväxt sker genom att alla välkomnar och bjuder in. Och gärna också att man vet vad man välkomnas och bjuds in till.

Anette Grinde

110 ljus tändes i Göteborg...

Sändaren 22/10 Rapporterar. 110 ljus tändes i Göteborg. Ett ljus för varje person i staden som bor mer ute än inne. Det kan bara beklagas att man behöver tända ett enda ljus av detta skäl. 110 är verkligen för många. Låt oss hoppas att manifestationen inte behövs nästa år.

Anette Grinde

Växa i tro - bilaga till Sändaren nr 15 (24 juli 2008)

En tidning full av konfirmander. Glada ungdomar, strikta och raka i vita nystrukna kåpor eller "vanliga" i okoncentration och liv åt alla håll. Ungdomarnas leklust och allvar syns tydligt när jag bläddrar framåt i bilagan.

Bilder för livet - som påminner om kunskapen, tiden och slutresultatet just där, just då. Detta bär de med sig. Genom hela sitt liv.

Jag bläddrar i tidningen igen, läser, tittar och begrundar. Jag ser glädjen och allvaret. Jag ser buset och skrattet. Jag ser livet och kyrkans närvaro just där. Jag minns min egen konfirmation - och att den satte spår genom livet.

Jag ser också bilden på avslutningen av Kristendomsskolan på Stenungsögården. Förundrande vacker är miljön, bilden och tanken - där de 11 ungdomarna döps i havet.

Bilderna är fantastiska.

Jag hoppas att alla dessa ungdomar får vandra i trygghet genom livet, med en stor dos av tro, hopp och kärlek med sig i bagaget.

Anette Grinde
(Publ. Sändaren Nr 17/2008 .... 4-17 september 2008)