Igår var himlen blå

Igår var himlen blå. Jag vandrade genom min dag med fantastiska möten från tidig morgon till kväll. Det är dessa möten som gör skillnad. Jag mötte två sympatiska indier på resande fot, med fokus nätverkande i Sverige för att skapa fler affärer. Jag mötte fler fantastiska nätverkare som gör skillnad för sig själva & andra. Jag fick därtill vandra gatorna fram i trygghet & utan rädsla. På kvällskvisten lyssnade jag på ett samtal om diktaturturism där Marockos ockupation av Västsahara & situationen & historien i Kuba är med i det angelägna samtalet. Kan vi turista i diktaturer? Kan vi turista, som i att ligga på stranden och lapa sol, när vi vet att samhället är korrupt, förtryckande, människor inte får ansluta sig fackligt eller ha drägliga arbets- eller livsvillkor? Har vi - du och jag som har möjligheten att resa - ett ansvar i detta?

Kan vi resa till diktaturer utan eget ansvar för situationen? Drabbas någon negativt om jag inte höjer min blick? Bidrar jag till förtrycket när jag åker till playan, bor på de statliga eller militära hotellen eller all-inclusive? Vilket är mitt ansvar här och hur kan jag bidra till att bidra till lokalbefolkningens förbättrade möjligheter.

Varför kan jag gå i frihet & utan rädsla medan andra tvingas leva under hårda restriktioner, rädsla & förtryck? Även där, i diktaturer eller på annat sätt förtryckande länder, är himlen blå, men livsförutsättningarna makabert annorlunda. Lilla jags agerande spelar alltid roll. Det är viktigt att jag, vi, ser att mitt & ditt agerande, ordande och görande spelar roll för människor som möter mig eller hamnar i bakvattnet av det jag gör. Lilla jags - och ditt - agerande spelar roll. Ibland mer, ibland mindre, än vi tror. Det viktigaste, tänker jag, är ändå att vara medveten och göra det allra bästa - i solidaritetens tecken, inte i den egna plånbokens. Min roll bör vara att agera för den förtrycktes väl, inte för förtryckarens. Då måste jag också tänka till hur jag gör detta.

Erik Jennische, chef för Civil Rights Defenders Latinamerikaprogram, Julia Finér, talesperson för Emmaus Stockholm och Thomas Gustavsson, Kubakännare satt i samtalspanelen i det något kylslagna vädret på Hötorgsterassen i centrala Sthlm. Samtalet i panelen gick huvudsakligen lugnt och städat till, även om det hettade till en aning under korta stunder. Alla samtal som ger oss möjlighet att tänka efter, lära oss mer och skapa bättre förutsättningar för fler är av godo. Detta var onekligen ett sådant. Det skapar förutsättningar för en bättre värld - lite, lite mer, lite, lite bättre, för varje gång vi talar om saken. Engagemang gör skillnad.

Stockholm Act var arrangör och samtalsledare. Intresserade och engagerade människor, liksom representanter för organisationen Schyst resande fanns i publiken. Jag är tacksam för att jag fick möjligheten att lyssna till samtalet - och att det förs.

A..

• Emmaus Stockholm
• Civil Rights Defenders
• Stockholm Act
• Schyst Resande
• Inbjudan till samtalet; Diktaturturism. Du solar så torterar vi! Thailand, Kuba, Turkiet och Marocko – i turismens broschyrer förskönas den brutala verkligheten. När springer turistindustrin i diktaturens ledband och när är det rätt att ligga på stranden. Borde vi ha dåligt samvete – oftare?  

Miljömagasinet.

Tidningen Västsahara - nr 1/2017

Föreningen Västsahara, som ger ut tidningen Västsahara, har bytt namn till Svenska Västsaharakommittén. Tidningen utkommer med fyra nummer per år och sätter fokus på just Västsahara, västsaharierna och de frågor som är kopplade till ockupationen.

Västsaharierna lever under svåra omständigheter och världen tittar stillatigande på. Ockupationsmakten har en stark röst i många sammanhang och omvärlden förmår inte övertyga dem om vad som är riktigt. Världen betraktar stillatigande det som händer. Det är därför också väldigt många människor, hos oss och i andra länder, som inte vet vad som sker eller ens att det sker. Många vet väldigt lite, ingen vet allt, men några vet ganska mycket.

Västsaharaföreningarna i Sverige (flera olika) har fokus här. De syns inte så mycket, och svarar knappt om man frågar, men de finns och de arbetar med frågorna. Western Sahara Resource Watch spejar från världens alla hörn. Från Sverige håller t ex Emmaus Stockholm, Emmaus Björkå och Kristna Freds blicken riktad på frågorna. Ja, det finns flera organisationer som gör, som stödjer och som arbetar aktivt med opinion och stöd. Det är viktigt.

Hösten 2015 inbjöds till ett seminarium i Sveriges riksdag, där frågan uppmärksammades och diskuterades. Det var en fröjd att se att många ser, gör och uppmärksammar, men samtidigt en stor sorg att inse att det är alldeles för tyst och en för låg aktivitetsgrad. Det var en sådan enorm besvikelse ur många perspektiv när nuvarande regering valde att gå på det tysta och handlingsförlamade FN-spåret istället för ett erkännande av Västsahara. Det tassas alltför tyst i korridorerna.

I tidningen Västsahara nr 1/2017 står att läsa att Västsahara till 2/3 är ockuperat av Marocko sedan 1975. Ockupationen har alltså varat i 41 år och vi ser inte särskilda tecken på ljusning där. Den är långvarig, kostsam i mänskligt lidande och en skam för världen som inte bistår och medlar till fred och försoning. Pengar styr i världens konflikter. Människor hamnar i kläm för att några vill ha mer. Det är en omåttlig sorg att se, att det är just så. Det är en outhärdlig tanke att pengar går före människor, mänskliga rättigheter och omsorgen om varandra.

2/3 av Västsahara är ockuperat av Marocko
sedan 1975. Många västsaharier
bor i flyktingläger i Algeriet. 

Jag läser också att Marocko, alltså ockupationsmakten, är en av EUs största mottagare av ekonomiskt stöd. Det gör förstås att EU föder Marockos möjlighet att bibehålla ockupationen. Vi som medlemmar i EU bidrar alltså till förtrycket. Det är en outhärdlig tanke.

Min rekommendation till dig är förstås att du beställer en prenumeration av tidningen - för en schyst möjlighet att hålla koll på sakfrågan.

A..



Mer om Västsahara i denna blogg hittar du här!

Ickevåld är en bra grej.

Ett fantastiskt - men för oss ovant - plagg. Praktiskt, när man ser hur det används, hur väl det skyddar mot sol och hur lätt det är att klä sig utan symaskin, mm. Ja, ett rätt bra plagg. 

I höstas besökte jag ett västsahariskt flyktingläger i Algeriet. Det var en särskild upplevelse. Jag är glad och tacksam att jag fick åka, se och lära mig mer. Människor tvingas bo i lägren i mängder av år, kanske hela sina liv. I mer än 40 år har lägret funnits. Barn föds, växer upp och formas där. De passerar sin tonårstid, studerar, spelar fotboll, springer, sköter djuren, gifter sig och väntar på sin frihet. De lever sina liv så gott det går. Människorna lever under svåra omständigheter och hos många sinar hoppet.

Det finns också människor som vägrar släppa hoppet om att friheten är möjlig och att det skymtar bättre tider strax bortom hörnet. De blir glada när de ser att att andra långt bort och nära bryr sig om deras situation. De blir glada när de ser att vi bryr oss om rättvisa och orättvisa i världen, tar oss åtminstone lite ton för deras sak. Några gör det mer och några i varje fall lite smått. Även det lilla är positivt här, tänker jag.

Vårt möte med ickevåldsorganisationer i lägret var verkligen tillförande. Så glad jag blev över glädjen där, trots den svåra situationen som råder. De finns kvar i mitt huvud, känns i min kropp. Jag tänker ofta på dem och önskar att jag fann vägar att göra mer. Mer än det lilla.

Vill du bidra i västsahariernas sak, så rekommenderar jag t ex kontakt med Emmaus Stockholm eller Kristna Fredsrörelsen - som båda arbetar aktivt för att stödja västsaharierna. Ickevåldsligt. Vill du ha en specifik kontaktperson, så säg till, så lotsar jag dig vidare.

Ickevåld är en bra grej. I det kan t ex ingå att skicka ett vykort till någon eller några i regeringen. Fråga vad de gör för att bistå de som har det tufft, t ex det västsahariska folket.

Eller varför inte boka en föreläsning med någon av oss som var med på plats? Vi kan berätta något av det vi själva såg, kände och upplevde. De flesta av oss vill gärna tala mer om det vi har varit med om. Vi finns spridda landet runt, så någon av oss kanske rent av finns i ditt hörn eller nära din organisation. Hojta om du vill, så försöker vi peppa någon att komma!

A..

• Mer om Västsahara i denna blogg här!
• Vill du gå en ickevåldsutbildning på Härnösands Folkhögskola höst 2017, så titta in här!
• Västsaharakommitténs fb-sida hittar du här!
• Tidskriften Västsaharas hemsida hittar du här!
• AFAPREDESA, som vi besökte i lägret, står för Association of the Families of Saharawi Prisoners and Disappeared 
• NOVA står för Non Violent Action

Vår chaufför i lägret skrattade gott åt oss när vi ville fotografera de vackra kamelerna - eller rätt är kanske dromedarer, för det är väl de som har en puckel - som korsade vår väg. Jag tänkte att vi betedde oss som turisterna hemma som så gärna vill fotografera renar eller andra exotiska djur som finns i vårt eget land. Vi ler åt dem och här ler lokalfolket åt oss. Det vanliga för någon är exotiskt för någon annan. Både hemma och borta. 

Att ses. Att äta & tala tillsammans. Att höra om skillnader & likheter. Att skapa nya vänskapsband. Det är viktigt. 

Nova & Kristna Freds,

• 
  

Västsahara - Europas sista koloni i Afrika

Västsahara
Europas sista koloni i Afrika
Lena Thunberg
Isbn 978-91-981185-0-6
2013
Utgivare; Föreningen Västsahara

Jag har, under hösten 2015, lyssnat till Julia Finér hos Emmaus Stockholm. Hon är väl insatt i situationen kring Västsahara. Hon har talat, frustrerats, engagerat sig och spridit kunskap på flera sätt. Jag lyssnade också till ett riksdagsseminarium i oktober där flera mycket kunniga talare berättade om läget i Västsahara och den ockupation som pågått där i 40 år. Vi vet så lite, för att det är så tyst i frågan och för att det blir som en ond cirkel. Tystnaden skapar frånvaro av kunskap hos de stora massorna, vilket gör det svårt att tala om saken. Under 2015 har frågan ändå uppmärksammats av fler. Den har hörts och synts, åtminstone hos mig. Kanske beror det på att jag har uppmärksammats på frågan och jag därför blir mer lyhörd för samtalet. Jag tänker då att det är viktigt att fler lyssnar, blir nyfikna och aktivt försöker ta reda på mer. För att lära och för att förstå mer, och för att därför kunna ta ställning - för rätt och rättvisa.

2013 utkom boken om Västsahara, den jag nu har läst. Den beskriver sanden, fosfaten, fiskerikedomen, våldet, matransonerna, hoten, situationen, frustrationen, människorna, utanförskapet och utsattheten. Den ger fakta och beskriver orättvisan. Den beskriver handlingsförlamningen och undfallenheten hos FN och hos många av världens länder och den beskriver hur enskilda länder och makthavare oförtrutet kan härska över andra, trots att det uppenbart strider mot folkrätten. Jag upprörs och tänker att vetosystem och interna angelägenheter är absurda, där vi medvetet tillåter, genom undfallenhet, enskilda länder rätt att härska och förtrycka människor. Ibland det egna folket och ibland också andra människor, alltså människor som egentligen har rätt till sitt land men inte tillåts få sin beslutanderätt över landet. Utifrån sett ter det sig så omåttligt märkligt, så orättvist och så absurt. Diktatoriskt absurt.

Margot Wallström, hur tänker du om Västsahara och folkrätten? Stefan Löfven, hur tänker du? Åsa Romson, hur resonerar Mp här? Jag vill se de olagliga ockupationerna upphöra och jag vill se människor, länder och folk fria från förtryck. Jag vill se samtal för frihet hos människor och folk, där det är uppenbart att fred är ett viktigt spår. Hur tänker ni? Hur ser ni riktningen för människor som tvingas leva under förtryck och i flyktingläger i så många år? Vari ligger Sveriges riktning och stöd här? Var ligger vår solidaritet?

A..

Emmaus Stockholm.

Emmaus Björkå.

Palmecentret.

Palmecentret om Västsahara.

Socialdemokraterna.

Föreningen Västsahara.

Adlibris - Lena Thunberg.
Tyst territorium.

Tack, Julia Finér

Idag vill jag tacka Julia Finér, Emmaus Stockholm, för den fina föreläsningen vi fick oss till livs igår. Julia Finér är ordförande hos Emmaus Stockholm och hon är väl insatt i frågan om Västsahara. Känner ni till att Västsahara är ockuperat av Marocko, sedan 40 år? Det gör hon - och hon vet mer än så. Hon talade inför en grupp ambassadörer för nätverket Schyst Resande, det är sådana som intresserar sig för världens väl och vill tala med andra i många olika forum om hur vi kan resa bättre, schystare, för vårt allas väl. Detta var ett vidareutbildningstillfälle för gruppen. Viktig info, för nya resor i livet, helt enkelt.

Julia Finér föreläste engagerat om ockupationen, om människors liv och förutsättningar i en sådan miljö, och om att resa i Marocko och Västsahara. En viktig grej, mycket viktig grej, är att ta reda på fakta om landet och förutsättningar för människorna innan man reser. Det kan te sig självklart, men ibland är det också rätt svårt. Särskilt när informationen utåt, av olika skäl, är svår att hitta. Det är dock inte något skäl att ge upp. Ihärdigheten är viktig, igen. Vad gäller information om Marocko och Västsahara kan man alltså använda Julia som kunskaps- och inspirationskälla. Man kan också luska hos t ex folkrättsexperten Pål Wrange, Amnesty Press redaktör Jens B Andersson, Västsaharaexpeerten och författaren Fredrik Laurin eller Jens Orback som är generalsekreterare hos Palmecentret - om man lyckas få dem på tråden. De är också bevandrade i frågan, kan man väl lugnt säga.

Men, alltså. Vill man veta mer om t ex Västsahara är Julia Finér hos Emmaus Stockholm en bra person att fråga. Hon håller gärna föreläsningar, berättar om detta - i korta eller längre föreläsningar, för små eller större grupper. De behöver inte kosta massor, knappt något alls faktiskt. Informationen är grejen, Västsahara behöver fler som vet. Använd hennes och Emmaus Stockholms kunskap.

Glöd. Jag gillar glöd. Hos Julia Finér finns massor av glöd, som används i konstruktiv form. Stort tack till dig, Julia!

Tack också till er ambassadörer som kom till detta utbildningstillfälle. Det är viktigt, också det. Utan er kunskap, era frågor, er glöd och er vilja att lära er & andra mer - skulle många andra lära sig så mycket mindre. Ni är viktiga. Tack, för allt ni gör.

A..

Vägen framåt för Västsahara

Den 15 oktober 2015 arrangerades ett riksdagsseminarium; Vägen framåt för Västsahara -  40 år av ockupation. Johan Büser (s) och Pernilla Stålhammar (mp) stod som värdar för arrangemanget, som drog ca 200 gäster. Medarrangörer var t ex Emmaus Stockholm, Kristna Freds, Afrikagrupperna, Palmecentret, Föreningen Västsahara, Forum Syd, Svenska kyrkan och ABF. (Se vidare loggorna på bilden här till vänster).

Detta filmklipp är från inledning av seminariet. De därpå följande delarna kommer att publiceras inom kort.

Inledningen av Johan Bûser (s) & Jens Orback, generalsekreterare för Palmecentret, hittar du här. (Länken går till ; YouTube.com).

(Klippet är ca 8 minuter långt & ljudet i klippet kräver kanske lite tolerans).

Särskilt inbjudna internationella gäster var Aminatou Haidar, från Västsahara, Rabab Amidane, från Västsahara och Senia Bachir Abderahman, från flyktinglägren. Deras och övriga talares tal finns vid länken här nedan.

Filmen från hela seminariet finner du här.

Talare är bl.a 
Tobias Smedberg 
Johan Büser (s)
Jens Orback, generalsekreterare Palmecentret
Jens B Andersson, redaktör Amnesty Press
Aminatou Haidar, mångfaldigt prisad människorättsaktivist, Västsahara
Rabab Amidane, prisad människorättsaktivist, Västsahara
Sania Bachir Abderahman, politisk rådgivare afrikanska unionen
Fredrik Laurin, Västsaharaexpert, författare
Pål Wrange (Sthlms universitet)
Kenneth G Forslund (s)
Pernilla Stålhammar (mp)
Julia Finér (ordförande Emmaus Stockholm)

Stort tack, för ett intressant seminarium.

A..

Riksdagsseminarium om Västsahara

Fantastiska människor driver viktiga frågor. Det är tur att det finns sådana som gör. Som uppmärksammar, driver och gör.

Tack, t ex till Johan Büser (S) och Emmaus Stockholm, som dragit i frågan om ett riksdagsseminarium på frågan om Västsahara. Det var ett bra seminarium med många kompetenta och viktiga föreläsare. Det är inspirerande och viktigt - att höra att flera olika organisationer och människor bryr sig om frågan, att den inte är (helt) bortglömd. Man kan lätt tro det, eftersom det är så tyst. Ja, det har förstås inte varit helt tyst under den senaste tiden. Det är bra, det skapar möjlighet till kunskap för fler.

I andra kammarsalen var det inte tyst idag. Ja, publiken var tyst, för det fanns inte tid för frågor i det digra och viktiga programmet. 200 besökare var på plats, lyssnade ihärdigt och intresserat till de röster som t ex talade om ockupationen, om människornas levnadsförhållanden, om varför, juridik, faktiska omständigheter, våld & förtryck och om folkrätt. Jo, någon liten oro infann sig i lokalen när en person (eller möjligen flera) avvisades med mild handkraft. Vad var detta tro? Fanns hoten i rummet? Ja, så kan det vara - särskilt för människor som lever under förtryck och ändå försöker göra något åt sin och andras situation.

Västsaharierna lever under ockupation. Så har det varit i 40 år.

Vad gör världen, som t ex FN och världens alla nationer, åt detta? Ja, nästan ingenting verkar det som. Det är hög tid för en ny ton i detta.

A..


Länkar; 

• Socialdemokraterna
• Emmaus Stockholm
• Palmecentret

Kyrkans tidning

Intressant riksdagsseminarium 15/10 2015

#Springförfrihet

#Springförfrihet är en fantastisk grej som just nu snurrar i de sociala medierna. Den är fantastisk, enkel och ger oss möjlighet att delta utan stora åthävor. Den leder oss till ny kunskap, den uppmärksammar oss på viktiga frågor och den gör mig oerhört sorgsen men också nyfiken på hur det är att leva hela sitt liv i ett flyktingläger. Och hur det kommer sig att det fortgår.

#Springförfrihet uppmärksammar mig på Västsahara - där en ockupation har pågått i 40 år utan att vi hör nästan någonting om eller ifrån denna. Vi, Sverige, erkänner Palestina. Vi ser människorna, även om vi inte på långa vägar ser allt. Vi ser deras utsatthet, men varför ser vi inte Västsahara och västsaharierna? Hur kan det komma sig att de förtjänar all denna tystnad?

Sahara marathon vore rent fantastiskt att springa. Det sägs vara ett av de svårare maraton som finns i världen. Det är ett solidaritetslopp och man bor i ett flyktingläger, hos en familj. Det finns inte så många hotell, därute i öknen. Säkert inga alls. Däremot finns det många människor som lever sina liv där. Det sägs vara ett stort lopp, med många internationella gäster och det sägs vara en fantastisk utmaning. Det bästa är att det finns flera olika distanser, både korta och långa, man behöver alltså inte springa den fulla distansen för att få möjlighet att delta i upplevelsen. För mig känns det som att det skulle vara otroligt tillförande att delta i detta arrangemang; att springa ett lopp som ter sig fantastiskt utmanande och att få lära mig mer om de västsahariska förutsättningarna.

Eftersom jag troligen är upptagen när Sahara Marathon går i februari 2016 får jag sikta på 2017. Jag håller därför tummarna för att just du vinner startplatsen i #Springförfrihet i år. För visst är du med i detta?

Titta in på Emmaus Stockholms hemsida för tävlingsregler och sånt. Gör slag i saken. En löparrunda gör susen för hälsan. En bild och en tagg som skapar glädje kostar sen inte mer än någon minut - en minut som kan göra skillnad både för dig och för många andra.

Do it! Don´t miss it. Join!

A..

Länkar; 

Kyrkans Tidning. DN. Svd. Svd. Regeringens erkännande av Palestina. Västsahara - nordens enda tidning om Västsahara. Svenska FN-förbundet. Säkerhetspolitik (MSB).  Stefan Löfven (s). 

#Springförfrihet

#Springförfrihet - är Emmaus Stockholms kampanj för uppmärksamhet till den Västsahariska ockupationen. Västsahara och dess folk har längtat efter sin frihet i 40 år. Landet är ockuperat av Marocko sedan 1975. Män, kvinnor, barn och familjer lider och utsätts för en ständig pina, ur många perspektiv - i väntan på landets och individernas frihet.

Sahara marathon är ett lopp där det finns en möjlighet att visa solidaritet och engagemang i förhållande till Västsahara, dess folk och till sakfrågan; varför har inte västsaharierna tillgång till sitt land? Du kan också lära dig mer, förutom att njuta av ett maraton i en annorlunda miljö. Du kan t ex lära dig om hur andra människor har det och om livet i ett flyktingläger, eftersom ett besök i ett flyktingläger kan vara möjligt när du är där. I Sahara marathon kan du springa kort eller långt. Du behöver alltså inte fullfölja ett helt maraton, även kortare stordåd är värdefulla.

#Springförfrihet inkluderar en möjlighet dels att uppmärksamma sakfrågan - Västsaharierna som inte har sin frihet - och dels en möjlighet att vinna fina priser, som t ex en startplats i Sahara Marathon. Om du inte vinner högsta vinsten kan du ge den till dig själv. En startplats här är sannolikt en högst minnesvärd upplevelse.

Mer glöd & engagemang om Västsaharafrågorna finns t ex hos Emmaus Stockholm, Emmaus Björkå, Kommittén för Västsaharas kvinnor, Föreningen Västsahara, IKFF, Kvinnor för fred, Liberala kvinnor i Stockholm, S-kvinnor i Stockholm, Solidaritetskommittén vid Jakobsbergs folkhögskola, Stockholms Centerkvinnor, Stockholms FN-förening och Västerpartiets kvinnopolitiska utskott. Naturligtvis finns det också stöd, glöd och engagemang hos människor i varje enskilt politiskt parti i vårt land. Fråga dem gärna om deras engagemang och bidra gärna med din kunskap, din nyfikenhet och med din kraft.

Var finns jag i detta? Ja, egentligen ingenstans. Ännu. Men, kanske är det nu tid att bli?

Först en springtur förstås.

A..

#Springförfrihet

#Springförfrihet

Västsaharafrågan är en konflikt som syns otroligt sällan i media. Bara om du känner till den kan du ibland förnimma att frågan ibland, alldeles kort, flyger förbi. Annars känns det tomt.

Västsahara är, sedan 40 år, ockuperat av Marocko. Det är svårt att hitta information och det är svårt att förstå att frågan har så låg prioritering i media och hos beslutsfattare och politiker i Sverige. Den behöver onekligen höjas, för barnen, männen och kvinnornas skull. Och för familjernas skull. Förutom förstås att ockupationer är ovärdigt alla länder i världen. Människornas frihet är en självklarhet - kan man tycka, men ack så svårt det verkar vara i praktiken där makt och pengar ofta är styrande.

Emmaus Stockholm är aktiva i frågan om ett fritt Västsahara. De ordar med glädje om hur idrott och politik kan samverka och de kör därför - nu - igång kampanjen #Springförfrihet i syfte att skapa uppmärksamhet för Västsaharaockupationen och västsahariernas längtan efter frihet.

Ett sätt att visa solidaritet med Västsahara är att delta i solidaritetsloppet Sahara Marathon. Det har flera sträckor, där du t ex kan springa 10 m, en halvmara eller ett fullt maraton. Mitt intresse läggs omedelbart på ett fullt maraton. Ja, det vill jag gärna springa!

Genom att delta i solidaritetsloppet får du också besöka ett av de västsahariska flyktinglägren. Du få då se hur människorna lever och hur djupt engagemanget är hos många. Man blir väldigt berörd av att se förhållandena, säger riksdagsledamoten Johan Büser som varit där..

Sahara Marahton och det efterföljande besöket i flyktinglägren gav mycket kunskap, säger både riksdagsledamoten Johan Büser och poeten Jenny Wrangborg när de deltar i ett panelsamtal hos Emmaus Stockholm idag (16 augusti 2015). De berättar med lust och glöd om arrangemanget, hur fantastiskt jobbigt men tillförande det var att delta i löpningen och hur lärorikt det var att besöka lägren, att bo hos familjerna och se hur de lever där. Personligt, solidariskt och med tydlighet i tonen - ger de uttryck för vikten av erkännande av Västsahara. De glöder för frågan, men ser också att frågan är komplicerad.

Büser talar om att de i riksdags- och politikerkretsarna har ett nätverk där de höjer kompetensen i frågan. Han förordar att intresserade kontaktar de personer inom de politiska partierna som redan är aktiva i frågan. Frågan drivs bäst tillsammans, inte enskilt, säger han.

Emmaus Stockholms kampanj #Springförfrihet är ett sätt att uppmärksamma frågan. Den pågår just nu. Och håller på fram till mitten av september.

Att springa för frihet låter som en riktigt bra ickevåldsaktivitet. Och en mycket fin solidaritetshandling.

Så.
Häng på.
Häng i.
Fota.
Tagga.
Ja, varför inte låta #Springförfrihet hänga med dig under dessa dagar?

A.. 

Kväll i färg

12 augusti 2015 i Söderby. Kväll i färg.
Ja, ibland dansar färgerna över himlen. Vad blir det för väder härnäst, tro?
Jag hoppas att det ljuvligt fina vädret håller i sig.

Jag noterar att Emmaus Stockholm kör igång med en intressant kampanj idag. #Springförfrihet - heter den. Jag utgår ifrån att den har en koppling till det ockuperade Västsahara. De ordar om den, för att den - ockupationen alltså - skall upphöra och de bidrar med varor till folket som lever i flyktingläger. Är det inte märkligt att vi hör så lite om den ockupationen? Är det kanske inte vårt ansvar att bidra till Västsahariernas väl?

#Springförfrihet låter som en bra ledstjärna. Den låter som något att följa.

A..