23/5-26. Backyard Ultra Vänge.

 

I lördags (23/5-26) sprang jag en - för mig - ny sorts tävling. Backyard innebär att man springer en bana som är 6706 meter lång och att det är en ny start varje hel timme. Man springer så länge man vill eller orkar - eller tills man är ensam kvar. För mig var det första gången, så jag skulle se och lära, testa hur jag fungerade i sammanhanget. Det var en intressant upplevelse - som jag avser göra igen.

Banan gick i skog och mark. Det var ytterst lite asfalt. Grus, terrängstig (med snubbelrötter!) och elljusspårsslinga gjorde underlaget varierat. Det gällde bara att följa pilarna. Jag sprang bara dagtid, så jag behövde inte oroa mig för mörkret och pannlampelöpning. Den som sprang längst sprang 28 timmar. Jag nöjde mig med 7 timmar. Jag får försöka någon timme mer nästa gång.

Man har alltså en timme på sig att springa ca 6,7 km, om man ska hinna till nästa start. Bra är om man hinner med vila, toa och energiintag under tiden också, innan nästa timme slår hel och rundan ska hanteras igen. Man får förhålla sig rätt där. Hinner man inte, så är man ute ur leken.

Folk promenerade i uppförsbackarna. Ja, då gjorde jag det också. Det är energibesparande om man ska springa långt och länge, förstås. Ibland, beroende av vilka du hade omkring dig i spåret, var det helt tyst. Bara steg och andning, väldigt lite flåsande. Alltså lugn fart, ja, pratfart. Ibland, när andra fanns i närheten, var det ett ständigt prat. Det var roligt, ja, också vilsamt, både att lyssna, delta i samtalet eller lyssna på naturens stillsamma ljud. Samtalet rörde sig nästan uteslutande runt samma ämne: ultralopp, marathon, tips på nya backyard eller ultror och målsättning under detta och andra lopp. Det fanns många imponerande bedrifter och flera (som jag) nybörjare i just den här tävlingsformen. Det dök upp nya spårkompisar under nästa varv, men ämnena var i princip detsamma. Ingens familj, arbetsförhållanden, världspolitik eller krigsvånda diskuterades. Livet utanför var inte del av dagens uppgift. Det var skönt och förundrande vackert.

Jag tackar mig själv för helgens bedrift, det finns (gott om) utrymme för höjning av insatsen. Jag gläds över det. Jag gratulerar alla deltagare till deras personliga bragder. Jag tackar Backyard Ultra Vänge för ett väldigt fint arrangemang - och säger: på återseende. Jag önskar varje löpare - som springer en mil eller mer, lite halvofta - det personligt inneboende peppet att testa en backyard. Jag kan inte annat än rekommendera konceptet.

Jag känner mig glad över att ha förmågan att springa. Nu är tid för mig att - också - simma och cykla. Vi får se hur min mentala vilja samverkar med mig i det.

A..


Ps. 

* Världsrekordet innehas av polacken Łukasz Wróbel med 116 varv (777 km). 

* Alla deltagare ska varje timme klara av att springa ett varv på 6 706 meter. Sträckan är bestämd för att 24 varv ska motsvara 100 miles (161 kilometer), vilket anses vara en drömgräns för ultralöpare.