Jag undrar hur människor tänker.
Kunden går in genom dörren.
Jag vill byta en vara, säger hon.
Ok, säger jag, vad säger kvittot? Vad är det för vara?
Inget kvitto. Rea-vara.
Nej, tack, säger jag. Inget byte på reavaror. Inget byte utan kvitto.
Det är ju en gammal bok, säger kunden. Den vill jag inte ha, jag har den redan.
Det är en nyutgåva. Den är prisnedsatt. Det är en klassiker. Du (eller någon) har köpt den.
Sur kund vänder, går ut genom dörren. Här ska jag aldrig mer handla, säger hon på väg ut. Det är ju en kraftigt oskälig reaktion, tänker jag, att aldrig mer handla i en butik för att man inte får byta en reavara.
Jag undrar - varje kund som får ett nej, oavsett skäl - skyller hela situationen, hela livets tristess eller sin egen situation, kunskap och närvaro på butiken - alltså på någon annan än sig själv. Den som gjort köpet, funderat över det och bestämt sig för att handla - lägger alltså ansvar på någon annan.
De blir regelmässigt sura, agerar förskräckligt och har ingen förståelse för bytesrättsfrågan eller hur det är att driva ett företag.
Jag undrar, ja, verkligen undrar jag, hur de tänker. Eller kanske om de tänker. Och jag undrar hur jag ska förhålla mig till och/eller bemöta kunder som säger så utan att jag hinner reagera eller veta vad jag ska säga innan de tvärsura är på väg ut genom dörren.
Jag kanske gör bäst i att hålla mig tyst, eller finns det andra alternativ?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar