Det är lätt att bli stressad när du själv inte kan styra över tillvaron. När någon annan tar sig rätten att hävda och driva frågor som är skadliga för dig. Då visar sig risken som drar över verksamhet, hälsa och relationer. Då, när de - företag och/eller personer - du trodde på inte längre står vid din sida utan istället hävdar sin rätt. Här; den rätt som inte är rätt och som skadar andra. Då blir livet svårt.
Om jag har ett avtal och en verksamhet, så följer jag avtalet och gör mitt bästa i verksamheten. Ja, kanske mer därtill. Jag lägger helt enkelt all tid och kraft jag har där. Jag skriver under sådant som är förutsebart och hanterbart. Ja, jag funderar över det som står i avtalet. Det som inte står kan inte förutses eller hanteras.
Ibland händer det att andra hävdar att det står annat i avtalet. De har uppenbart inte läst (mitt avtal), än mindre förstått. Det är bara att beklaga. Problem, allvarliga hälsoproblem och verksamhetsproblem, uppstår när de driver sitt för att de är stora och har muskler och vägrar att lyssna på den andre parten.
Den typen av problem kan (nästan) bara leda till att alla förlorar i slutänden. Eller nja, kanske gör det inte något för dem att den lilla går överstyr? Alla kanske inte spelar någon roll? Det kanske bara är en chimär? Det verkar så. Jag hoppas att jag har fel.
Det är innerligt sorgligt att vederbörande - det stora företaget, eller de eftersom de är fler - väljer att inte lyssna & förstå att/när man driver någon eller någon över gränsen, bort från det hälsosamma och drägliga. Ner i något som inte är hållbart. Jag tycker inte om mig själv i depressionen. Jag tycker heller inte om de personer som indirekt har förpassat mig dit genom hävdande av avtal som inte finns. De gör det förstås inte som personliga individer - bara som en förlängd arm för den som kan hävda, utan personlig känsla och ansvar.
Det är synd att man inte är lika kaxig som Theresa May.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar