Han var ett år äldre än jag. Jag var förälskad i honom i min ungdoms dagar. Han var en nära vän till min bror. Vi var nästan grannar, då, i min ungdoms dagar.
Han gjorde saker, njöt av livet. Busade, röjde, samlade sig, fick barn och var aktiv med bilder och ord på sociala medier. Ja, hans liv rymde förstås oerhört mycket mer än det som jag har sett och upplevt. Plötsligt och obönhörligt hände något. En sjukdom drabbade honom. Livet tog slut.
Jag ler när jag ser bilderna av honom. Ler och minns. Jag ser bilder från den senaste tiden, bilder från hans ungdoms dagar och bilderna i mitt eget fotoalbum. Jag ser konfirmationsbilden på honom, fotad i tiden när jag hade ögonen för honom. Jag ser konfirmationsbilden och skotertävlingsbilderna - och fylls av glädje för allt gott han fått och sorg för att han togs ifrån vår värld, sina vänner och sina barn så onödigt tidigt. Han var så ung.
Jag har inte träffat honom på många år, men sett honom och en del av hans liv på sociala medier. Det har nästan känts som vi mötts. Som det ju gör när man ofta ser vad människorna gör i livet. Där de gläds och där de våndas, sprider ord och bilder omkring sig. Där de lever sina liv, eller en liten del av dem. Ja, det finns alltid så mycket mer. Jag har glatts åt att återse honom. Plötsligt är han borta.
Häromveckan såg jag ett upprop om en insamling. En kvinna från Vilhelmina skrev om en insamling för ALS till Hjärnfonden. Min barndomsvän var taggad i inlägget och jag förstod att han var drabbad av sjukdomen. När jag talade med min mor igår, efter att ha uppmärksammats på hans bortgång, förstod jag att han nyligen drabbats och att förloppet därför kan tros ha varit hastigt. En man mitt i livet har dött i en sjukdom som är svårbegriplig, som behöver mer forskning och där läkarvetenskapen behöver hitta svar på frågan om varför människor drabbas av denna sjukdom.
Käre Benke. Jag hoppas att du fick ett bra liv, att du ändå kunde vara nöjd och acceptabelt tillfreds. Jag vill tro det. Jag hoppas att du fick lämna jordelivet med lindring och omsorg i din sista tid, med dina allra käraste omkring dig.
Vi som ännu är kvar behöver höja vårt fokus för att hitta svar på frågorna om de sjukdomar vi saknar kunskap om. ALS är en sådan. Låt oss hjälpas åt att hitta sätt som gör att vi kan bidra till att forskningen tar fart på detta område. Jag antar att pengar är en del av lösningen på frågan om mer forskning, så låt oss bidra med en slant till forskningen kring ALS idag. Uppmärksamhet är en annan del. Vi behöver uppmärksammas på vikten av forskning kring detta.
Kan vi hjälpas åt att bidra här? Pengar och uppmärksamhet - i syfte att åstadkomma mer forskning kring ALS?
Anette Grinde
Dödsannons
ALS, amyotrofisk lateral skleros, är namnet för en grupp neurodegenerativa sjukdomar där nervceller i hjärnan, hjärnstammen och ryggmärgen dör. Detta leder till muskelförtvining och förlamning. Sjukdomen kan börja smygande eller mer sällsynt plötsligt med svaghet i tungan, en hand eller ett ben. Både utbredningen och förloppet av muskelbortfall och funktionshinder varierar. Forskarna arbetar utifrån olika teorier om hur ALS uppstår. Mycket talar för att nervcellernas död kan utlösas av strukturförändrade proteiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar