I början av 2005 bestämde jag mig för att slutligen ta det där mc-körkortet som jag längtat efter sedan 1976. Det var dags att lägga 2004 bakom sig, inklusive den problematik året hade fört med sig. I juni 2005 var MC-kortet klart. Det var en skön känsla.
En direkt följdkonsekvens av mc-kortet blev att jag, tack vare Magda Hanes försorg, träffade Leif. Leifs och min starttidpunkt är satt till den 17 juli 2005. Vi har årsdag i dag, alltså. Med Leif ändrades förutsättningarna, som det ju gör med nya människor.
Om inte detta möte hade skett, så hade jag högst sannolikt inte sprungit 24 maror - varav 2 ultror. Hittills. Jag hoppas att det blir fler. Jag är väldigt glad över att vi har gjort detta - tillsammans. Med lite flyt leder detta också till att en av mina döttrar springer en mara. Det skulle jag gilla. Vi får se, vi får se. Jag hade aldrig sprungit en mara innan jag träffade Leif. Han hade inte sprungit alls. Nu har vi båda sprungit redigt många maror. Leif har också gjort klassikern, vilket var rätt otippat när vi träffades 2005. Han var liksom inte inne på det spåret.
Jag hade antagligen inte heller åkt motorcykel eller cyklat i Indien. Inget av detta hade antagligen Leif gjort heller. Det är helt enkelt några av de mervärden vi har gjort tillsammans, saker som blev nya för båda två.
Vi har rest, sprungit, åkt motorcykel, cyklat och skaffat höns. Ja, det finns oändligt mycket mer som är gjort och det finns förstås en hel del kvar att göra. Förutsatt att vi håller oss acceptabelt friska. Jag ser att vi - var för sig och tillsammans - har gjort en hel del, som antagligen ingen av oss skulle ha gjort om våra vägar inte hade korsats.
Jag är glad att jag tog mc-kortet, att Magda behövde övningskörningsassistans och att jag därigenom träffade Leif.
Finns det skäl att öppna skumpan en tisdag som denna, tro?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar