Elsa - är en vacker & stark kvinna...

Vackra Stockholm - den 15 augusti 2015.
Foto; Anette Grinde

Elsa. Jag ser hennes vackra namn dansa förbi i mitt flöde. Jag kopplar namnet till henne och ser det därför som vackert. Jag tyckte att hon var vacker. Vacker inom sig och vacker omkring sig. Jag tyckte väldigt mycket om henne. Vi fanns på samma arbetsplats. Det var en arbetsplats som arbetade för och med viktiga frågor, som borde stå högre på världens agendor. Arbetsplatsen var fylld av kompetenta kvinnor. Flera av dem hade olika agendor, även om grundmålet i något mått var detsamma; världens väl. Det pågick ledarstrider i organisationen. Det var allvarsamma och påfrestande ledarstrider. Alla på arbetsplatsen blev en del av striderna, det gick inte att undkomma dem. Hur man än gjorde så blev det fel. Det var en organisation som borde ha god potential att växa. Den har alltid varit liten, har aldrig riktigt hörts. När jag nu betraktar den igen, är den mindre igen. Så tyst, så liten. Det är så otroligt synd att se. Ja, den borde ha potential att växa.

Elsa är en vacker kvinna. Duktig och vacker. Jag tyckte väldigt mycket om henne. Den dag när hon klev in i mitt rum och skällde ut mig efter noter känns ännu i min kropp, i mina innersta nervbanor. Det gjorde ont. Gör ännu ont.

Jag hade tystnat. Jag var tyst och gjorde mitt arbete. Tystnaden var en konsekvens av kontorets agerande i andra frågor. Frågor som jag inte höll med om och som jag ville hålla mig utanför. Och frågor som jag såg som viktiga men där och då inte kunde påverka. Jag tänkte att just då spelar det ingen roll vad eller att jag säger något, och därför tystnade jag. I bidande av tid och hopp om bättring inom kort. Därför, i tystnaden, blev jag en oförskämd skit i hennes ögon. Det blev en tystnad som provocerade och personen förtjänade en redig utskällning. Hennes utskällning gjorde ont, av många skäl. Den visade temperaturen på kontoret och skulden låg, förutom i oss alla som fanns där, i ledningen. Det var en svår plats. Det är så outsägligt sorgligt när man ser kompetens slösas bort, när man inte tar till vara arbetsglädjen och kompetensen. Här fanns så mycket energi och lust, verklig energi, lust och kompetens och därtill så mycket olust och skitsnack om människorna på plats. Att tidigt på en arbetsplats mötas av kommentarer som; det är bara en tidsfråga innan de också drabbar dig - med hänvisning till härskarteknikerna och inskränktheterna i ledning och organisation. Ja, det var en svår plats.

Nej, Elsa hade inte en särskilt utpräglad plats i stidigheterna. Hon försökte i något mått hålla sig utanför. Till den dag hon blev stridigheten själv. Det gjorde riktigt ont att se.

Ledningen i en organisation har en mycket viktig del i det som händer på en arbetsplats. Ledningen tillsammans, eftersom ledning av en organisation inte är en person. Ledning innebär att man, som i styrelse och ledningsgrupp, ser och gör tillsammans. Tillsammans - för de mål och värden man har.

Elsa heter egentligen något annat. Jag vill inte peka ut henne. Hon förtjänar lycka och välgång i allt det hon gör. Jag hoppas att hon möter bättre omständigheter än dem hon mötte på vår gemensamma plats.

Platsen och människor visar att det spelar stor roll vad vi möts av. Hur vi är, hur vi utvecklas och vad vi gör kommer sig av omständigheterna. När det är skadligt måste vi, var och en och tillsammans, stå för de värden som är viktiga. Ibland är det svårt, för att vi inte kommer fram just där. Det är inte desto mindre viktigt. Det är viktigt att inte ge upp, att inte i tystnad bida sin tid utan skyndsamt tala så att tystnaden inte skadar.

En lärdom är att andra ser tystnad som provokativ även om den inte är avsedd så. En annan lärdom är att du aldrig kan ställa dig utanför en konflikt om du finns i en organisation som har en sådan i sig. Varje ord ger en riktning om var du står, även tystnaden gör så. Tystnad är att ta ställning, att ta ställning kan vara provokativt.

A..