måndag 20 september 2010

God Morgon, måndag morgon...

VIlken oerhörd tragedi. Valresultatet har nått oss. Mängder av människor har tagit ställning emot - och röstat in SD i riksdagen. De har tagit ställning för främlingsfientlighet och mot mångfald och omsorg om sin nästa. Det känns plågsamt ont att detta har skett i vårt land.

För moderaterna har det gått väl. Centern och Folkpartiet hänger med och Kristdemokraterna slirar. Vänsterblocket tappar, även om Miljöpartiet gjort stora framsteg.

När vi studerar siffror från olika valkretsar i kommunen och ser SD igen och igen blir vi alldeles beklämda. Vilka är det, som röstat så och varför? Därtill är det inte bara några få. Vilken oerhörd sorg det är.

Ja, det är naturligtvis på besvikelsens grund vi ibland gör våra val. Jag själv röstade på annat sätt i kommunalvalet än i riksdagsvalet. "Mitt" parti fick inte min röst i kommunalvalet, eftersom de inte visat mig vilka värderingar de står för; eller kanske var det för att det var just det de gjorde när de utslöt, valde bort och teg. År efter år. I fråga efter fråga.

Mitt val gjordes på besvikelsens grund, men ändå på en människa som visat omsorg och står för ett öppet och personligt engagemang. I ord och med kraft och aktiv handling. Sin ålder till trots.

Så. Kanske är det ändå inte så konstigt att ett nytt parti lyckas fånga sina röster. Men, ack så tragiskt det är. Ack, så väldigt tragiskt det är.

A..

Inga kommentarer: