2/4-25. Journalistik är inte ett brott!

 

Journalistik är inte ett brott! 

Någonstans, långt bort, sitter en journalist fängslad. Varför är ännu oklart. Vi är många som är helt säkra på att landet ifråga tror fel om honom, att det är surt på något som inte är sant.

Tidningen Dagens ETC:s reporter Joakim Medin sitter i en cell i Turkiet, fängslad, utan att veta varför. Han är journalist och färdades i tjänsten för att skriva om händelserna i landet. 

Vi andas tyst och långsamt, har förr tänkt att Turkiet är ofarligt, ok för oss att resa i. Nu vet vi att även vi, trygga, ofarliga människor, kan fängslas där. 

Om journalister kan fängslas, så kan också du och jag. 

Turkiet är landet som ska stå vid vår sida om vårt land blir anfallet, vi ska också stå vid deras. Turkiet är också landet som fängslar eller utvisar journalister för att de beskriver känsliga saker, petar i jobbigheter. Kan en journalist fängslas, då kan också du och jag. Ribban är lågt lagd hos den som kräver att man inte kritiserar och ska vara vår vän. 

Kan man lita på en vän? Är det en vän? Är NATOs delar vänner?

Kan vi bortse från klimatet, regimer, krig och mord, arbetsförhållanden, ockupation av länder som t ex Palestina eller Västsahara eller odemokratiska länder? Hur ser den som reser dit, flyger, köper mat, frukt och grönt här hemma från stränga regimer eller köper/säljer vapen till länder som dödar eget folk eller civila? Hur ser hen och sig omkring. Vi kan inte veta allt, men vi kan se och höra den dagliga rapporteringen om våldet, dödandet, flyktinglägren, förstörelsen, fördrivningen, apartheid och fängslandet. Det är svårt att missa och det angår oss alla. Vad står vi för och hur? Att resa dit, handla deras varor, när vi vet att det är att bidra till förödelsen, det påverkar. Ryssland, USA, Israel och Marocko är sådana exempel. Spanien, till del. 

Vad gör du och jag för världens väl? Vad gör vi idag för att se vad som händer i Turkiet? Läser du på, gör jag? Hur ser friheten ut för kvinnor och flickor? Hur ser oppositionen ut, vem kan väljas till höga ämbeten, vem fängslas? Hur ser det fria ordet ut? Hur rädda är människor? Reser du dit? Talar du med dina vänner om hur du gör, hur du påverkar? 

Hur tar vi, var och en, ansvar för världens väl, för demokrati, hälsa och rättvisa? Hur gör du? 

Idag sitter en svensk journalist fängslad. Varför, vad anklagas han för? När kommer han hem? 

Journalistik är inte ett brott, det fria ordet och kritiskt granskande rapportering är en nödvändig del av samhällsmaskineriet. Utan den kritiska journalistiken och fria medier kommer maktmissbruk, korruption, våld och andra orättvisor att frodas fritt. 

Anette Grinde 

Norrtälje 2/4-25.

28/4-25. Demokratiska samtal....

Måndag 28/4-25. 

Demokratiska samtal.

Gårdagskvällen (28/4-25) gick i demokratins spår i mitt vardagsrum (Ryssladan i bokhandeln). Under två timmar lyssnade och reflekterade vi kring frågan om fakta och sanning - och hur den är viktig för vår demokrati.

Vi reflekterade kring vad som är sant, falskt och det som ligger däremellan, ja, om något av allt det som finns i vårt informationsflöde. Vi funderade kring vilka media som står för sanning, men också vad sanning är. Var och en behöver se och förstå vilka verktyg - vilken uppmärksamhet - vi behöver använda för att slå hål på vilseledande information och hur vi istället kan bidra till att sprida verifierad information.

Vi uppmärksammade varandra på hur och var vi hittar kunskap och verktyg för att kunna bilda oss en uppfattning i väsentliga samhällsfrågor och kritiskt värdera de nyheter och samhällsinformation som passerar våra ögon. Den kompetensen är viktig för oss alla, dels för att klara av vår vardag och arbete, men också för att kunna tillvarata våra rättigheter och skyldigheter som samhällsmedborgare. Vi behöver också reflektera över varför just den informationen når mig, vem eller vad har sett till att den finns i mitt nyhetsflöde. Vem eller vad påverkar vad jag får framför mina ögon?

Vi diskuterade olika mediers roll och påverkan, vems ansvaret är, vikten av att lära sig vara källmedveten men kanske särskilt vilken roll jag som individ spelar i att sprida information vidare. Hur påverkar vi ett samhälle om vi sprider verifierad, korrekt information eller om vi sprider falsk eller vriden information vidare till de cirklar vi rör oss i.

Medvetenhet, kritik och tillit är viktiga delar i vår reflektion kring det som möter oss i traditionell media (SVT, SR, DN, SvD, mfl), men med än mer fokus när vi läser texter eller ser filmer som delas i sociala medier som inte har den journalistiska grundstrukturen med fakta, objektivitet och respekt för kunskap och personlig integritet som utgångspunkt.

I rummet satt människor med vitt spridd kunskap, olika ingångar i tanken kring sin demokratiska insats eller vad den består av. Genom att delta i samtalet, reflektera över innebörden och vara en aktiv och ifrågasättande kraft i samhället bidrar vi till demokratin. Vi lär oss mer om oss själva och vår kunskap. När jag får ögonen på mina egna förutsättningar bidrar jag också till min egen beredskap. Det gör att jag/vi kan bidra, allteftersom samhället eller jag själv behöver oss.

Att tala med varandra gör skillnad.

Jag tackar varje person som deltog i samtalet om fakta och sanning. Dessa människor är en del av kretsen som bryr sig om hur vårt samhälle ser ut. Jag är tacksam för dem och för det de gör.

Om detta ska vi tala igen. Vill du vara med då?

Tack!

Anette Grinde

Aktivism är opinionsbildning, inte kriminalitet.

Civil olydnad är en form av aktivism. Aktivism är opinionsbildning. Olydnaden kan vara en vägran att följa myndighetsbeslut genom en aktiv handling som bryter mot lagen. Våld är ingen framkomlig väg, så ickevåld ingår i konceptet. Metoden används ibland när en person eller grupp inte anser sig ha möjlighet att på laglig väg uppnå sina mål, t ex uppmärksamma en oegentlighet i samhället. När valet av metod, civil olydnad, väljs innebär det i regel att andra metoder har uttömts, alltså att lagstiftaren, domstolen eller myndigheterna inte har brytt sig om vad personen eller gruppen försöker säga eller förändra. Civil olydnad förutsätter också att det görs öppet och att utövaren är beredd att ta ett eventuellt straff. 

Ingen är skyldig till att ha brutit mot en lag förrän en domstol har meddelat det i en dom.

Många djurrättsaktivister ser inte att myndighetssverige tar ett tillräckligt stort ansvar för djurens rättigheter, varför de ibland använder metoden civil olydnad. Vapenaktivisterna, mot vapnen, de skador, den död och ofred vapnen åstadkommer, har också ofta använt metoden. 

I en juridisk process ges den åtalade möjlighet att försvara sig. Hen får, i förundersökningen och i domstolen, berätta om sitt ställningstagande och sitt varför. Det ger ytterligare tillfällen att få ordet i offentliga sammanhang, t ex bland rättsvårdande människor som har ett ansvar för tolkning av varje ord som sägs i processen ställt i relation till befintlig lagstiftning. Befintlig lagstiftning eller tolkning av den kan ge orimliga konsekvenser, det är sådana konsekvenser aktivister på olika sätt försöker uppmärksamma för att skapa förändring. 

Våtmarksaktivisterna har också försökt skapa förändring länge, men ser inte att förändringen sker i den grad som erfordras med hänsyn till klimatförändringarnas snabba steg framåt. Vi befinner oss i ett klimatnödläge och våtmarkerna är en viktig del i det. 

Jag kan förstå desperationen, även om jag själv inte skulle välja den metoden. Metoden civil olydnad är dock viktig, en nödvändig förändringsmetod även om den skapar tillfällig oreda för enskilda personer, företag, myndigheter eller andra instanser. 

Aktivism är individers och gruppers praktiska och medvetna aktiviteter för att påverka, eller göra motstånd mot, förändring i samhället. Individer och grupper som utövar aktivism tar till praktisk handling, t ex i form av opinionsbildning, för att skapa förändring. Aktivism är en samlande benämning på alla former av medveten politisk aktivitet för att förändra samhället eller påverka t ex politiska beslut eller ett företags agerande. Aktivism kan exempelvis syfta till att stödja en företeelse, protestera mot något, åstadkomma en förändring i fattade eller föreslagna beslut eller visa på konkreta alternativ. Politiker, t ex Ulf Kristersson, Ebba Busch och Magdalena Andersson är tydliga exempel på aktivister. De vill förändring. Till den skaran kan vi också ställa Greta Thunberg, Rebellmammorna och alla de som nu aktiverat sig med anledning av klimatkrisen. Klimatkrisen är faktabaserad, inte känslomässig, men det upprör väldigt mycket när relevanta åtgärder uteblir. När beslutsfattare inte reagerar, så behöver civilsamhället säga ifrån. Civilsamhället gör det nu, säger ifrån på olika sätt. 

Motståndet sker genom praktisk handling, för påverkan, opinionsbildning. Metoder är t ex debattartiklar, demonstrationer, att bära röda halsdukar, civil olydnad, samtal med beslutsfattare, lobbyism, mm. Varje individ väljer sin nivå och sitt sammanhang, tar ansvar för sina handlingar och gör det man finner vara en rimlig väg. 

Jag ogillar den civila olydnaden som skadar kulturarv, människor eller tillgångar. Jag ser ändå att metoden är viktig, t o m nödvändig när inga andra medel står till buds. Jag tänker att civil olydnad kräver avsevärd omsorg och tanke om konsekvenserna för det omgivande samhället, att inte straffa den som är oskyldig.

Anette Grinde 

Mamma, mormor, dotter, sambo, vän, världsmedborgare, svensk, aktivist, kulturutövare, småföretagare, skribent, folkbildare, pristagare, ultralöpare, opinionsbildare, möjliggörare, talare, föreläsare, arrangör, människa...

24/4-25. Civilsamhälle, kultur och folkbildning.

Civilsamhälle, kultur och folkbildning. 

Varje dag är en ny dag. Vi öppnar ögonen, ser det vi har framför oss och undrar vad som är vårt. Vår trygghet, vårt ansvar, vår tillhörighet och vår roll. Jag tänker att jag har olika ansvar i olika grupper, men att jag alltid har ett ansvar. Jag behöver tänka till, förhålla mig och se vad som händer omkring mig, i det som är min och vår värld. Jag behöver hitta mitt sammanhang, se var och hur jag kan göra mitt bästa för rätt sak.

Just nu finns jag i bokhandeln. Där arrangerar jag föreläsningar, samtal, bokcirklar, studiecirklar (fokus folkbildning, ofta om klimat, demokrati, rasism, solidaritet, mänskliga rättigheter, mm, men också mängder av samtal om nyutgivna böcker i skiftande ämnen.) Vi skapar möten mellan föreläsare, samtalsledare, författare och intresserade människor med frågor som ligger i tiden. Nya böcker med viktiga frågor påkallar vår uppmärksamhet nästan varje dag, det finns mer att förkovra sig om. Vi skapar skav, lyfter frågor, möter andra och försöker hela tiden vidga vår insikt, lära oss mer. Om jag inte är öppen för det som händer omkring mig, så kommer jag inte att upptäcka det som behöver påtalas. Jag är bara en enskild människa, jag kan inte upptäcka allt. Men, när jag anstränger mig och ser till att ha kunnigt folk omkring, missar jag mindre.

Det är mitt eget ansvar att vara ansvarstagande, att göra: att se, svara, ge förslag, upptäcka, protestera, fråga och diskutera med beslutsfattare, mm. 

Vi hade Petra Carlsson Redell i bokhandeln, hon är präst, författare och ifrågasättare. Vi talade t ex om Svenska kyrkans försoningsprocess med samerna. Det gäller att få syn på sina egna fördomar, tänker jag allt oftare nuförtiden. Det är lättare att få syn på sina fördomar när någon pekar på dem. Är jag fördomsfull? Ja. Carlsson Redell pekade, jag såg. 

Vi hade Jesper Bengtsson i bokhandeln, demokratitalare, författare, fd ordförande hos Svenska PEN och Reportrar utan gränser. Vi talade om vikten av ett starkt civilsamhälle, det som är kittet mellan folket och staten, det som håller ögonen på demokratin och det som skapar hälsa hos befolkningen. Om det vill jag prata mer, vill du? 

Vi har arrangerat klimatsamtal utifrån Klimatboken. Det är en omfattande bok, vi läste med djupa suckar och omfattande diskussioner. Klimatet är inte en punkt, det är allomfattande. Vi måste, nu, samtidigt och igen lyfta väldigt många frågor. Det är en evinnerlig tur att vi alla är utrustade med olika kunskap så att var och en kan börja med sitt ämne. Det är viktigt att börja, ja, rivstarta och köra på, eftersom vi befinner oss i ett mycket allvarligt läge. Vi har inte tid att vela, säga att något annat är värre. Bestäm ditt spår, kör på. Säg inte att något annat är värre. Vi, jag, kan inte göra allt samtidigt. Kör på, sitt inte tyst, och hindra inte de påbörjade spåren även om du ser att annat borde komma först. Allt borde komma först. Vari ligger ditt intresse? 

Ibland fastnar samtalet, då behöver vi ta omtag. Jag vill att det ska vara framåtsyftande, ge någon form av åtgärd. Vem skriver en artikel? Vem kontaktar politiken? Vem samlar till en demonstration? Vad är en aktivitet eller demonstration? Är den lika för dig och mig? Grejen, för mig, är att inte tystna, inte ge upp. Grejen är att varje dag lära mig nytt, samtala om det och se om eller hur det ger fördel för världens väl.

 Välkommen, du nya dag. 

A..

#demokratitalare #civilsamhälle #klimatkatastrof #demokrati #yttrandefrihet #aktivism #opinionsbildning  

Gunnel Källström skriver i Dagens Nyheter (digitalt 21/4-25) om skogen...

 

Gunnel Källström skriver i Dagens Nyheter (digitalt 21/4-25) om skogen, hon skriver om konsumentens ansvar. Jag gör en kort googling på Gunnel Källström och ser omedelbart att hon är en jordvän, det kunde jag förstås förstå genom läsning av hennes kloka insändare. Konsumenten gör skillnaden. 

Vi hör ofta om hyggesfritt skogsbruk, att skogen behöver få stå kvar, mm. Den största ansträngningen ligger i allmänhet i kritik av skogsägaren. Vi behöver se från fler håll, det finns fler perspektiv än bara hyggesfritt och kritisk granskning av skogsägare. Ja, ett eftertänksamt och hållbart skogsbruk är av vikt, men vår konsumtion påverkar efterfrågan av skogsvaran så vi - konsumenterna - behöver också se vårt ansvar. 

Klimatet påverkas av skogen, som är av mycket stor vikt. Möbler är skog, hus är skog, nätets konsumtion är skog genom ohyggliga mängder emballage, tidningar är skog, servetter är skog och pappersmuggar är skog. Det finns mycket som vi konsumerar, där vi kan avstå om vi vill att skogen ska brukas och användas hållbart, eller stå kvar. Vi - du och jag - är dess konsumenter och vi väljer våra avtryck. Det vi måste, måste vi, men vi kan också tänka i nya banor. När vi kräver eller önskar av andra behöver vi också titta på oss själva. Vad kan jag avstå? Hur gör du?

Om jag väljer bort den onödiga konsumtionen så påverkar jag också mängden träd som faller. Jag ber människor som kommer till mina aktiviteter att ta med en egen kopp. Jag behöver komplettera tanken med att muggen inte är av papper, ty det gör inte saken bättre om någon annan är destruktiv. En återbrukbar utflyktsmugg är bra att alltid ha i handväskan. 

Jag handlar inte på nätet. Jag köper det jag behöver i en riktig butik, i vårt närområde. Någon säger att det knappast är möjligt att undvika nätet och därmed följande emballage, transporter och returer. Jo, insisterar jag. Mat, böcker, kläder och skor ingår i mina basbehov, jag undviker i regel övriga finesser. Till basbehoven behövs inget nät för mig som privatperson, jag märker att det som behövs är mitt eget beslut. Och, att jag inte faller för lättjan med tre klick på nätet. Detta enkla - klicken - som gör att skogen så lätt faller.

Vad gör du, hur ändrar du dina vanor och din konsumtion? Ge mig gärna nya tips, det kan vara just din kunskap jag behöver för att ändra mina invanda spår. 

Jag tackar Gunnel Källström, för uppmärksammandet av vårt eget ansvar. Tack.

Anette Grinde 

Dagens Nyheter 21/4-25.

https://www.dn.se/insandare/gor-vad-du-kan-som-konsument-for-att-skydda-skogen/

Overshoot day och konsten.

Häromveckan (10/4-25) var det Sveriges overshoot day. Den borde - om den ens skulle finnas - ligga den 31/12. Overshoot day är dagen när vi förbrukat årets resurser och därefter använder andras. Vi tar nu av kommande generationers möjligheter, vi tär och förstör. Det destruktiva behöver upphöra, vi behöver ta ansvar för våra klimatpåverkade aktiviteter, du och jag, politiken, näringslivet och alltet. 

Rebellmammorna och andra grupper som arbetar för uppmärksamhet kring den pågående klimatförödelsen har spridit information om vikten till handling. De har klätt statyer runt hela landet med halsdukar och information för uppmärksamhet kring overshoot day. I Norrtälje kläddes Flicka och blomma (en av Klara Kristalova statyer) i Gustav II Adolfs park och Mathilda (Lena Lervik) vid Roslagens Sparbank med informationsmaterialet. Landet runt har mängder av statyer klätts och fridsamma aktioner genomförts, där kvinnor, män och barn stillsamt har informerat om det som pågår. Materialet i Norrtälje satt kvar en dag eller två, men samtalet fortsatte runt om i bygden. Livet fortsätter, men det kokar under ytan. 

Rebellmammorna (världen över) står för ickevåldsliga aktioner. Deras aktivism är att sitta, dansa, prata, visa skyltar, skriva, sticka fina röda halsdukar, mm. Deras vilja är att informera och att synas på statens gator och torg för att berätta om krisen som måste stoppas. 

Rebellmammorna är ett exempel på en viktig  ickevåldsliga - civilsamhälletsrörelse som arbetar för uppmärksamhet kring klimatfrågan, den riktiga och påtagliga kris som pågår i vårt samhälle och som väldigt få politiker och beslutsfattare törs röra i. Rebellpapporna är också en sådan. De arbetar var för sig men också sida vid sida. Jag är tacksam för deras arbete. 

Jag vill tro att Klara Kristalova, Lena Lervik och alla andra konstnärer landet runt är tacksamma för att just deras konst (en kort stund) fick stå till tjänst (utan förstörelse) för uppmärksamhet kring världens klimatproblematik. Jag tackar konstnärerna för konsten. Jag tackar Rebellmammorna för aktionerna. 

Konsten är livsviktig för våra liv, klimatet likaså.

Tack, ni alla som gör. 

Anette Grinde 

******

KLARA KRISTALOVA / Flickan som försvann.

Skulpturgrupp bestående av  ”Flicka och blomma”,”Under”, ”Svanen”, ”Pöl”, ”Röse” och ”Flyg fula fluga flyg". Patinerad brons. 2011. Placering: Gustav II Adolfs Park, Norrtälje. Ägare: Norrtälje kommun.

LENA LERVIK / Mathilda. Skulptur i brons. 1999.  Placering: Danskes Gränd, Norrtälje. Ägare: Roslagen Sparbank

ReGen står för Regenerative Culture och kan på svenska översättas till Hållbar internkultur. De som jobbar med det månar extra om allas välbefinnande i rörelsen. Vid aktioner utses tillfälliga regengrupper/-personer som t.ex. kan komma med vatten, russin och frukt eller sittunderlag till aktivisterna och fråga hur vi mår och om vi behöver något. Ett ovärderligt stöd helt enkelt!

10/4-25. Tacksamhet!

Idag känner jag tacksamhet.

Jag känner tacksamhet för Rebellmammorna, för var och en som gått ut med sina halsdukar, sitt informationsmaterial och hängt det på statyer, lyktstolpar och andra platser. Jag känner glädje över att se att det är så många, landet runt, som tydliggjort, berättar om, frustreras och gör något åt den klimatkris som pågår. Talar lugnt, höjer rösten, hoppar, sitter, sjunger, stickar, springer och berättar om att vi stjäl från framtida generationer. Ju fler som berättar, desto bättre. Ju fler som gör, desto bättre.

Jag tackar för alla bilder från manifestationer om overshoot day (10/4-25), både här i gruppen och utanför. Jag tackar också er som laddat in bild och text i Stockholms läns museums insamlingsportal för framtiden: SAMTIDSBILD. Det gör att framtida generationer också kommer att kunna ta del av våra strävanden. Jag tackar er för allt ni gör, att ni gör.

I maj arrangerar jag viktiga samtal i Norrtälje. Samtal om skav i vårt inre (17/5) och en föreläsning med Jonathan Jeppsson (21/5) kommer definitivt att röra klimatet. Fred och ickevåld rör också klimatet, det vill vi också tala om. SL-buss 676 från Tekniska högskolan tar er lätt dit. Det vore fint om ni ville komma. Jag lyssnar gärna på er oro, era göranden och hur ni ser framtiden.

Tack, för allt ni gör.

A..

10/4-25. Overshoot day!

Overshoot day (10/4-25), är dagen då vi har gjort slut på vår andel av jordens resurser för det här året. Härefter lever vi på kommande generationers och den fattiga delen av jordens befolknings resursandel. 

Att overshoot day inträffar så här tidigt under året är ett tydligt tecken på att vi måste ställa om, både här i Sverige och i världen. För att ställa om krävs insikt och vilja, både politisk, privat och samhällelig. Det är dags att se planetens gränser, se att vi har överträtt alla dess gränser och puffat oss bort över kant efter kant. Vi behöver skapa en ny framtid, nya definitioner av tillväxt och se vad planeten har råd med.

Vi måste. Varje dag. 

En Rebellmamma i Norrtälje har (tillfälligt) klätt Klara Kristalovas konstverk Flickan som försvann med information om Overshoot day och med en halsduk. Jag tackar för uppmärksamheten som hon därmed delar med folket i bygden. Tack.

A..

8/4-25. Det krympande rummet, hotet mot civilsamhället. Jesper Bengtsson & Tuva Söderberg.

Det krympande rummet, hotet mot civilsamhället. Jesper Bengtsson & Tuva Söderberg.

För mig är civilsamhället viktigt. Det står för gemenskap, hälsa och solidaritet. Det står också för demokrati, sysselsättning och fritid. Och bistånd. Bistånd rymmer i sin tur rättvisa, utbildning och folkbildning, sjukvård. Med mera. 

Civilsamhället rymmer väldigt många olika riktningar, också som en koll på att samhället fungerar tillsammans. Bara stat, kommun och företag räcker inte. Vi måste också ha ett engagemang i samhället. Personligt och tillsammans. Inte bara för oss själva, utan också i solidaritet, tillsammans och för andra. Varandra. 

Jag känner oro, ett skav inom mig. Jag ser det också hos andra. Det gör att jag ser att vi behöver prata om civilsamhället, ja, inte bara prata, vi behöver också göra mer. Ni vill det också, vill jag tro. Både prata och göra mer. 

Idag välkomnar jag:

Jesper Bengtsson, tidigare ordförande för Svenska PEN och Reportrar utan gränser, idag aktiv som chefredaktör hos Dagens Arena och Arenagruppen. I vilken sfär Atlas bokförlag också finns. 

Jag välkomnar också er, deltagare, åskådare, intresserade och aktiva medborgare. 

Utan er är vi ingenting. Välkomna. 

Vad handlar hotet mot civilsamhället om? Finns det verkligen ett sådant?

5/4-25. Frihet.

Hur stillsamt 

behöver jag andas 

för att friheten 

i min själ 

ska hållas 

intakt 

Hur når jag henne 

om jag aldrig är där 

aldrig möter henne 

på hennes planhalva 

Hur kan jag lära känna 

honom 

om jag inte får träffa

honom 

i hans frihet 

och jag 

inte står still och lyssnar 

Hur kan jag 

vi och du 

andas 

frihet 

om vi låser in oss

bakom stängda sinnen

Var bor friheten? Hur ser frihet ut? Ser den annorlunda ut för dig än för mig?

Jag skulle vilja att Sven Arne Hökenström var hos oss och kunde läsa sin dikt om frihet. Det kan han inte. Han har lämnat oss, han har gått vidare till en annan värld, jag tänker den som fri, att han nu lever en annan frihet. Jag saknar honom, hans deltagande. Han var en del här, av vår poesi. Jag minns honom, tänker på honom. 

Jag påminns varje dag. Hans målning hänger på väggen, målandet som var hans liv. Jag är tacksam för att ha mött honom, känner sorg över att inte få lyssna till hans text om frihet. 

Jag är också oändligt tacksam för alla er som är här, är här i rummet, vi tillsammans. Jag känner glädje över att få lyssna till era texter om frihet. Varmt välkomna !

Anette Grinde 

4/4-25. Grillen är öppen!

 Jag går till busstationen. Bussen kommer strax. Grillen är öppen. Pressbyrån likaså. 

Hon och han jobbar tillsammans i grillen. De är alltid där, jobbar alltid. Det är så man gör som egenföretagare. Hon står i kassan, lagar mat, plockar prylar, gör snyggt och håller efter. Han göra samma sak. På hennes axel hänger en liten parvel, inte mer än några månader gammal. Hon har bara en hand ledig, men gör allt hon ska ändå. Parveln myser på hennes axel, har det fint och bra. 

Jag vänder mig om. I Pressbyrån står ägaren och pratar med en anställd, de diskuterar butiken och varorna. På ägarens ena arm är en liten parvel placerad, inte mer än några månader gammal. Parveln myser, har det fint med sin mor. 

Jag ler inombords och tänker på hur det är att vara företagare, i tjänst och ansvarig för verksamheten. Jag ser det i dessa båda företag, Teljegrillen och Pressbyrån. De äger, tar ansvar och arbetar på sin plats. För sig, dig och mig. 

Vi har fantastiska förmåner i Sverige, att kunna vara hemma med de nykomna barnen, när de är sjuka eller ska vänjas in i nya system. Driver man eget företag är det dock ingen självklarhet. Det är inte säker att någon kan ta ens plats. Så är det uppenbart här. De jobbar med barnet på axeln. De gör det som är ett måste och de gör det bästa för sig.

Småföretagare är viktiga för oss alla. Just dessa gör att vi har möjlighet att få mat i magen, en tidning på färden, busskort och småplock för att klara stunden. De har många som passerar deras plats varje dag. 

Jag tackar för småföretagarna. De som ändå är ett väldigt särskilt släkte. 

Tack.

A..

Frihet.

Jag har frihet 

att välja att vara vänlig 

eller 

sprida hat.

Jag har frihet 

att se på människan mitt emot mig

med värme 

eller 

avsky.

Jag har frihet 

att se 

eller 

blunda 

för allt som händer omkring mig.

Jag har frihet 

att sitta tyst 

eller vara med och ta ansvar 

för livet och alltet.

Jag har frihet 

att göra själv, det jag kan 

eller 

kräva att andra ska göra åt mig.

Jag har frihet 

att låta skräpet flyga i vinden, i skogen, på stadens gator och torg 

eller 

lägga det där det hör hemma.

Jag har frihet 

att ta ansvar för vårt gemensamma allt.

Anette Grinde 

Idag tänker jag på Kerstin Bergeå, Svenska Freds.

 

Idag tänker jag på Kerstin Bergeå, Svenska Freds. Hon är modig, stark, viktig, inspirerande och en stjärna på min himmel. Hon lyfter otroligt viktiga frågor - fred - och hon gör det med styrka, lugn och kunskap. Hon står inte ensam, hon har ett starkt kansli omkring sig och hon har tusentals medlemmar som står för samma grundvärden som hon. Heja, Kerstin Bergeå, du och Svenska Freds står för livsviktiga värden. Tack, för din och er idoghet. Jag är tacksam för att du lyfter att du inte är ensam. Det är viktigt för oss alla att veta. Om vi fortsätter att tala om, se hoppet och vad vi behöver göra, så kan vi nå en tipping-point, en sån som än mer ger ringar på vattnet och får oss att se det kvalitativa värdet i att tala om fred istället för krig. 

Världen rustar. Den hotar om krig, död och förödelse. Människor är rädda, oroliga för sin framtid. Nyheterna innehåller ständigt nya hot som hindrar våra liv att vara lugna och kvalitativt framåtsyftande. Världsledare hotar, lägger varje dag nya miljarder på dödande vapen, skapar ny oro och bygger höga murar. Världen som tidigare har gått mot öppenhet och samförstånd, har nu bytt kurs och går istället mot murar, hinder, förödelse och död. Regeringen meddelade häromdagen att de satsar 300 miljarder på vapen och organisationstankar som ska döda andra människor och sätta grus i maskineriet för liv, hälsa och fred. De ska låna, skuldsätta oss för att förbereda oss för dödandet. Rädslan kryper in i våra kroppar, människor blundar, vill inte höra, drömmer mardrömmar - istället för att arbeta för fred i hela våra liv. Hot paralyserar, gör oss mindre, sjukare och oroligare. 

Vi väljer bort att tala om freden, budskapet är att vi är i krig. Det ryms liksom inte att se hur vi är freden, för hela våra väsen blir fyllda av alla ord om krig, vapen och våld. Pengarna som behövs i omsorg, sjukvård, folkbildning och skola går istället till vapen, fängelser och polis. Strängare straff, vapen, våld och död är narrativens riktning. Vi tror att det är vad vi måste göra. Det är förstås inte rätt. Det vi måste göra är att arbeta för freden, omsorgen, livet, samverkan, att hjälpa varandra och att bilda oss, både barn, unga och vuxna. 

Ett annat narrativ och faktisk handling för fred är en viktig riktning i hur vi agerar och mår. Det som talar om respekt för jordens alla liv, natur, hälsa och klimat. En samlande tanke om hänsyn och omsorg om varandra, om alltet behövs. Om jordsalltet, vårt allas väl, det som är så väldigt värdefullt. 

Tack, Kerstin Bergeå och Svenska Freds, ni är stjärnor på min himmel. 

Anette Grinde 

Trygghet.

 

Trygghet.

Jag tänker kring människors trygghet, deras behov.

En gruppmedlem kommer in i rummet. Hen frågar vilka som kommer, varför de andra inte kommer. Det händer i flera grupper, är en relativt vanlig företeelse, det gör ont i mig varje gång.

För mig, som arrangör, är det en plåga. Jag vill inte prata om de andras skäl, deras varför. Jag vill inte berätta om andras göranden, ser hellre att de själva får avgöra vad de vill berätta för gruppen eller andra. Jag vill inte bidra till att vi/någon värderar hur andra prioriterar eller mår, det måste den som är berörd få göra själv.

Jag förstår att detta är en trygghet för den som frågar, att veta, avgöra, se och bry sig om de andra, men jag vill inte vara en förmedlare av information om andra. Jag har dåliga erfarenheter av människor som berättar om andra, istället för att de talar med dem direkt. Jag ser det som skvaller, ord som omtolkas på vägen, som viskleken som kan bli vad som helst.

Varje person är otroligt viktig. Vi vill ha hen här, i rummet och samtalet. Vi längtar efter att alla ska vilja och kunna komma. Både närvaro och frånvaro påverkar gruppen, men vi prioriterar fokus och hjärta just här, just nu, på de som är i rummet. Det är vi som talar med varandra, lyssnar och försöker förstå - om boken, om ämnet eller det som är sagt att vi ska tala om.

Jag kan inte påverka andra. Jag ber sinnesrobönen och funderar på hur jag själv låter bli att svara på frågorna som ställs. Utan att skada någon annan.

Livet är verkligen både lätt och svårt.

A..

24/3-25. Norrtälje kommun: Roslagsleden, etapp 7.

 

Norrtälje kommun. 

Ärende: Roslagsleden.

Roslagsleden går mellan Danderyd och Grisslehamn och är en fantastisk upplevelse. Den ger tillgänglighet till kultur och natur, ger oss unika möjligheter till kulturmiljöer, nya upplevelser, frisk luft och hälsa. Det är en vandringsled, inte en led för cykel eller fordon. Man kan gå eller springa i vackra miljöer. Några etapper är korta, andra längre. Leden är tänkt att gå i skog och mark. Ibland trasslar avtalen mellan ledansvariga (kommunerna) och markägaren. Då dras leden om och vandrarna får sämre upplevelser. Detta har t ex drabbat etapp 7, som ligger i Norrtälje kommun.

Etapp 7 går från Penningby till Norrtälje. Den tidigare sträckningen gick längs ett fantastiskt kulturlandskap, små vägar och skog. Där finns inte längre ett fungerande avtal. Nu går flera km istället längs en högtrafikerad väg. Denna sträckning har varit märkt och kartbeskriven så sedan 2021. Det sägs att den sträckningen är tillfällig. Sträckningen på den högtrafikerade vägen har alltså varat i flera år. Det är en ovärdig och farlig sträckning. 

Min fråga till kommunen och politiken är: hur arbetar Norrtälje kommun med avtalen med markägarna runt Roslagsleden? Vem har ansvaret, vem kan vi ge förslag till om alternativa sträckningar? Och just här, specifikt, hur arbetar kommunen med en skogs- och kulturmark-sträckning av etapp 7, så att leden kommer bort ifrån den farliga vägsträckningen på Penningby/Sika-vägen?

Frågan är (24/3-25) ställd till Norrtälje kommun via kontaktcenter, där det formellt sett passar sig bättre att ställa frågor till och kommunicera med kommunen. För dig som har kunskap om alternativ sträckning för Roslagsleden, etapp 7, meddela gärna den informationen till Norrtälje kommun. 

Fridens!

Anette Grinde 

Ledsträckning:

https://www.naturkartan.se/sv/stockholms-lan/penningby-vigelsjo-roslagsleden-etapp-7

Hundar i naturen: 

https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/allemansratten/sa-gor-vi-allemansratt/hundar-i-naturen/

Jakttider: 

https://jagareforbundet.se/jakt/jakttider/#Stockholms%20l%C3%A4n,-1,2025-01-01,2025-12-31,

23/3-25. Roslagsleden, etapp 7.

Jag vandrade Roslagsleden etapp 7, den gamla sträckningen i sol, fantastiskt sällskap och en samarbetsvillig kropp. Tack.  

Delar av etappen är omdragen och går efter den vältrafikerade Sika/Penningby-vägen. Vindskyddet längs den tidigare ledsträckan är borttagen och ledmärkningen likaså. Detta kan bero på att avtalsansvarig och markägaren inte har enats, kanske har markägaren surnat till för att vandrare tagit sig för stora friheter eller misskött sig, eller kanske för att hen inte unnar människor att röra sig på hens marker. Oavsett varför den inte ingår i den officiella leden, så är sträckan väldigt fin. Vi har fortfarande rätt att gå där enligt allemansrätten, men leden kan inte märkas ut på officiella kartor eller markeras i naturen om markägaren säger nej. Karta och egen riktning går också bra. Ägaren har full rätt att säga att leden inte får märkas där och vi har full rätt att gå på markerna med respekt för djur, natur, medmänniskor och markägarens omständigheter, tillgångar och privata sfär. 

Roslagsleden har hopp för en framtida annan sträckning än den nuvarande längs storväg, det känns så när man läser skyltarna efter den sträckning av leden som just nu gäller. Låt oss ansluta till hoppet! 

A..

• Roslagsleden, etapp 7. 

#penningby #Norrtälje #Roslagen #blåhimmel #vackert #magiskt #hotfullt #allemansrätt

Barnrösten insisterar. Mamma, mamma, mamma.

Barnrösten insisterar. Mamma, mamma, mamma. Mamman ignorerar, talar lugnt vidare i sitt samtal. Barnet säger: Mamma, mamma, mamma. Hon använder samma ton, upprepar. 

Hur är det att vara barn som inte får omedelbar plats? Hur är det att vara en föräldrar som inte hinner svara, inte hinner sortera alltet? Är det alltid så eller är det bara att barnet också behöver se att mamman talar med någon annan, inte kan eller ska omedelbart uppmärksamma barnets krav - omedelbart, alltid? Vad är omgivningens roll: markering eller acceptans?

Vi ser ett uns av ett liv, ett krav, där vi inte ser helheten. Vi reagerar, ja, tycker och känner, men vi har inte hela bilden kring relationen, karaktärerna och deras egenskaper. Det gäller allt, alltid, ändå tycker vi oss kunna veta hur det ska vara. Många kritiserar gärna. 

Jag tänker att vi inte ska vara så snabba att döma, oavsett vem eller vad, mest för att vi inte känner till helheten. 

Idag är en ny dag, fylld av fantastiska möten med människor, händelser och företeelser - att acceptera eller protestera mot, eller kanske le och delta i. 

Välkommen, du nya dag. 

A.. 

16/3-25. Är det vår nu?

Är det vår nu, undrade jag och tog finbilen till stan för buss vidare till storstan. När jag kom hem till Norrtälje igen så snöade det. 

Så nej, det är inte vår ännu. 

A..

Jag vaknar om natten, undrar...

 Jag vaknar om natten, undrar över mitt varför. Kanske är det för att jag är dunderförkyld, saknar ork och driv. Eftersom jag ändå inte har ett svar på frågan är det inte någon mening att tänka på det. Jag skjuter det framför mig. Eller begraver det i dyn.

Jag njuter mitt morgonkaffe, läser tidningen och skakar på huvudet. Trump, Vance och Zelenskyj i ett möte. USA är hänsynslösa. Hur är det möjligt? Ja, med Trump och Vance är förödelse möjlig. Hur kan USA låta det ske?

Solen skiner, det är några grader kallt och frosten ligger som ett täcke på marken. Strax bortom huset står ett rådjur. Det står stilla, följer mig med blicken. Jag skrämmer henne inte, även om jag älskar att se rådjurens graciösa hopp. Morgonfrost och en sol som sakta stiger över trädtopparna är njutning, som lyx för själen. Andligheten bor i naturen.

Jag promenerar till bussen. I vägrenen är det hål. Vildsvinen letar, de bökar rejält. Gräsmattorna ser ut som potatisland. Husägarna blir galna, svär. Som om det blev bättre av det. Andra tar omedelbart tag i saken. Jag ber att de inte får återbesök så snart de gjort det fint igen. 

Jag läser Blommorna, tänker på yrken (blomsterbutik vid kyrkogården), personligheter (introvert) och blommor. Och hur människor är i butiker, vilket pratbehov som finns. Det var det ingen som berättade för mig innan jag började här. Säkert är det så på alla ställen fast jag aldrig fattat det. Det är fint med alla samtal. 

Människor, ja, alla dessa fantastiska människor. 

Sinnesrobönen kommer ofta väl till pass.

A..

Norrtälje 28/2-25.

Jag tackar Rebellmammorna för deras kraft.

Rebellmammorna är en del av tiden. Ni gör skillnad för tankespåren, för klimatet, demokratin, mänskliga rättigheter och för vår samhällsutveckling. Ni gör skillnad för vår tid och därmed också för framtiden. Jag tackar er för det.

Att påverka med ickevåldsliga medel - att leka, informera, sitta på gator och torg, berätta, dansa, skriva, tala med politiker, skriva till företag, med mera - gör skillnad. Sakta upptäcker en person till, ett barn undrar, pratar med en vuxen, präglas när ni får kontakt, särskilt i det vanliga, snälla och uppmärksamma. En till och sen en till. Jag tackar varje person som gör skillnad med ickevåldsliga metoder.

Jag tackar er som samlas för samtal. Jag tackar er som stickar tillsammans eller var för sig. Jag tackar er som möts över en fikakopp eller skogspromenad. Jag tackar er som planerar för vänliga och upplysande aktioner. Jag tackar er som skriver artiklar. Jag tackar er som dansar på gator och torg. Jag tackar er som inte ger upp, hittar nya ord, nya möjligheter och mötesplatser. Jag tackar er som lever som ni lär, ni som är vänliga mot moder jord och allt levande som lever på den. Tack.

Jag önskar er alla en fantastisk dag. 

Anette Grinde 

Mälaröarnas nyheter, januari 2025.

“Äldre kvinnor kraftigt överrepresenterade i fallolyckor”, läser jag i dagens DN (18/1-25).

“Äldre kvinnor kraftigt överrepresenterade i fallolyckor”, läser jag i dagens DN (18/1-25). 

Kanske beror det på att vi ofta är ute och går, rör oss, men går och slappnar av för mycket? Eller vad beror det på, att det mest är kvinnor som faller? Häromdagen läste jag att fall med handledsskador kunde ses som positivt, eftersom det var en konsekvens av att man hann ta emot sig om man föll. Det är smart att vara snabb och smidig. Vältränad för livet, alltså. Man tar emot sig eller faller bättre då. Bäst är förstås att inte falla. 

Det förde min tanke till judoklubben som erbjöd fallklasser för äldre, med syftet att falla rätt. En superbra grej, tänker jag. 

En annan superbra grej är parkour, där kvinnor (tantparkour) och män vandrar, leker sig fram, hoppar på, över eller under alla hinder och gör det lite svårt för sig. Träning i alla led. Eller - och - gå till gymmet eller träningslokalen för att träna med andra. Inte hemfalla till latmaskandet. Lapa dagsljus och skapa fysisk rörelse för hela kroppen är ett sätt att undvika förfallet. Ja, för knoppen också, förstås. En brist är att det är jag själv som behöver skapa rutinen, det går inte att skylla på någon annan än sig själv. Det är lite drygt, eller hur? 

Daniel pratade om den onödiga köksbordsdöden för (oss) åldringar och att kunna speeda över övergångsstället, han talade också om rolig och viktig 90+gympa. Man måste alltid hålla på, helt enkelt. Hoppas, skutta, lyfta och speeda på hjärtfrekvensen en aning. Per pratar ständigt om vikten av träning och gym. Jag tjatar om rörelse, reflexer och samtal. Jag ska också tänka mer på tantparkour. Jag längtar till min nästa Ultravasan 90, det kräver träning som också ger rimlig ork i vardagslivet. Då måste jag också lära mig att falla bättre, faller gör man om man inte lyfter på fötterna. Gymträning för Ultravasan behövs för att orka hålla kroppen upprätt hela vägen i mål. 

Mitt råd till mig och andra: njut dagsljus, fysisk rörelse, styrketräning och läsning. Och kvalificerade, utmanande och trygga samtal med andra. 

Välkommen, du nya dag. 

Jag lovar (mig själv och mina barn) att försöka låta bli att ramla idag.

A..

9/1-25. Bussen körde vilse!

 

Bussen var drygt en kvart sen i morse, jag hann gå ca tre km innan den kom. Jag har ju vinkområde så jag behöver inte stå vid en hållplats. Jag promenerade bussen till mötes. 

Chauffören ursäktade sig: "Förlåt att jag är sen. Jag körde vilse." 

Ingen fara svarade jag, då fick jag en lite längre morgonpromenad. Det är hälsosamt att promenera. 

Känslan att köra vilse på en SL-tur måste ändå kännas jobbig för en busschaufför, skulle jag tro. 

9/1-25. Nedra och Övra Söderby, morgonkvist.

8/1-25. Måste de vara där jag är?

Promenad hemåt från bussen, i mörkret. Jag hör ett rytmiskt ljud,  flåsande. Jag stannar. Ett stort vildsvin korsar vägen 10 meter framför mig. Jag står tyst still. Strax hör jag mer flås och ytterligare ett stort kommer. Och sen ett till. Inga små, bara tre stora. Jag känner mitt hjärta banka. Måste vildsvinen vara så nära där jag går?

Vildsvin är inte farliga. Men, man kanske ändå inte vill vara så himla nära dem. 

A..

8/1-25. Brölunda. Kväll. 

7/1-25. Snöigt.

7/1-25, ca kl 05.10. Runt byn, 4.6 km. Minus några få grader. Snöigt. Plogat på sina ställen, inte på andra. Spårigt. Vitt. Pinig motvind med hårt vitt i ansiktet. Pannlampa. Dubbar. 

Tröskel.

 

Jag vill inte 

  vara  

  mitt i sorgen 

jag vill 

vara 

  i livet 

leva 

men först 

 måste 

  jag 

   stanna

    sakta ner

fånga allt det som var 

  när du fanns 

  hade mig kär 

   och jag dig

Jag måste ta mig 

  över 

  tröskeln 

till det nya livet 

  där du inte 

  är 

där du inte är 

Men först frid

 innan tröskeln 

  först frid 

A..

Poesilördag. Februari 2025.

Låt oss alla tillsammans göra 2025 till en verklig skatt.

Det biter friskt i kinderna 

det är nio grader kallt 

snön är vit 

vintervitt och kyla är en skatt 

en vacker skatt

Jag tänker på människorna och samtalen 

på min plats, i bokhandelns vardagsrum 

de tillför glädje till min själ 

de är en skatt 

en magisk skatt

Ett nytt år är kommet 

det betyder nya möten 

nya människor 

nya böcker och nya samtal 

det betyder också nya utmaningar 

att säga ja 

att vara öppen för nya tankespår 

det är en skatt att våga

Ibland får man gräva djupt 

ibland är den synlig på ytan 

det goda samtalet 

öppet för alla som vill

det är en skatt att få möta människor som vill

att så många vill öppna sitt inre 

för värme och omsorg 

lämnar ilska, avsky och vrede 

på den tipp 

den förtjänar 

det är en skatt att människor avhänder sig vreden

Tack, ni samtalande och öppna människor

som vill varandra väl

ni är min skatt. 

Ni tillför värme till min själ.

Välkommen du nya år. 

Låt oss 

alla tillsammans

göra 2025 till en verklig skatt.

Två barn är skjutna

Två pojkar är skjutna

söner

till föräldrar och syskon

föräldrar och syskon som oroat sig, strävat, älskat

vänner

som varit med på färden

sett dem, pojkarna och föräldrarna, syskonen

två pojkar är skjutna

två liv, människor, barn, syskon, barnbarn

Två barn är skjutna.  

Jag står inte ut med allt våld.

A..

Jag vill ha dig här...

Hon var arg, först på den som sa si, sen på den som sa så. Hon var arg på kvinnorna, männen och vännerna. Hur skakade av ilska, blev skarp av sammandragna läppar. Linjerna i ansiktet skärptes, blicken blev svart. Jag lyssnade, ansträngde mig för att förstå, frågade och tänkte på henne med frid. 

Jag tycker om henne, men undrar vad det är. Varför är hon så arg? 

Nästa gång igen, med annat mål. Det är mig hon är arg på. Hon gav mig en tillsägelse, ett ord, hårdare och igen. Igen. En vän likaså, och ytterligare en annan, hon markerar, så får man inte säga, det argumentet får man inte ha. Den tonen och de orden får inte finnas där hon är. 

Jag tycker om henne, men undrar vad det är. Varför är hon så arg? 

Vi talar vidare, jag är rädd. Tystnar. Här vill jag nog inte vara, tänker jag, och inser att det är mitt rum. Jag kan inte gå. Vad händer i mina vänners inre rum? 

Hur ska det här gå, om det fortsätter - hårdheten mot mig, mina vänner, de som finns omkring oss. Kommer gruppen att gå sönder?

Vi är hos mig, jag har bjudit in människor till samtal. Jag vill inte att vi skadar eller skadas här.

Jag tycker om henne, men undrar vad det är. Varför är hon så arg? 

Jag tänker på dig med omsorg och värme. Jag vill dig här, vill ha dig i våra samtal. 

Jag vill ha dig här, med frid i ditt inre, och med en känsla av värme mot alla i rummet.

A..

Friden ligger över gården.

Friden ligger över gården. Färgerna är vackra. Stängslen är kontrollerade och justerade. Äppelresterna har grottat ner sig i jorden, blivit mat till maskarna. Vi ler åt det vackra, gläds att det finns. 

Jag sörjer frånvaron av snön och kylan. 

 Klimatfrågorna är viktiga, vi behöver dra i handbromsen, ändra vårt synsätt kring tillväxt och eftersträvansvärd konsumtion. Den gröna vintern är ett resultat av klimatet - det som människan förändrat i sin tro att de härskar över jorden. Vad blir kvar till kommande generationer?

Labacken, Övra Söderbyvägen 24, Roslagsbro, Norrtälje. 26/12-24. Annandag jul. 

A..

Jag vill veta mer om skogen, hur det i verkligheten är.

 

Vi hade ett fantastiskt samtal i höstas, där rummet var fyllt av folk från olika organisationer och intresseområden. Amalia, Hans och Rolf - små skogsägare - berättade om sina skogar. Det gav nya perspektiv. Jag tänker på samtalet som vackert och att bredden utgör en viktig del av samtalet, där förståelsen för varandras delar är av vikt. 

Någon vecka efter vårt möte kom en man in i butiken och frågade efter en specifik bok om skogen. Jag hade den i hyllan och vi kom i samspråk om skogen. Jag berättade om det vackra samtalet och han svarade att kalhyggena var förödande. Han talade som att hela vårt land var fyllt av dessa. Jag svarade att vi talade om dessa, att det finns skogsägare som tänker med omsorg, att vi behöver se var och ens varför för att lära oss mer. Vi lever tillsammans på jorden, behöver se och tala om varandras förutsättningar. Han stängde alla sina informationsvägar in och upprepade budskapet att alla skogsägare såg kalhyggen som det enda och att de inte såg några naturvärden alls. Det är inte min erfarenhet, säger och tänker jag igen. 

Jag är och förblir lycklig över samtalet där alla lyssnar på varandra. Jag blir deppig över de inskränkta svaren. För goda miljöhänsyn, rimliga klimattankar och framtidssyn behöver vi jämka samman alla delar i de ämnen vi talar om. Det är inte en sak som är värst eller bäst. Om vi alltid byter ämne och säger att något eller någon är värre missar vi samtalet om det vi vill avhandla. 

Skogen, svamparna, ägarna, insekterna, djuren, behoven, pengarna, efterfrågan, älgarna, lagstiftningen, vindarna, snön, kylan och värmen, bävrarna, bären, den importerade arbetskraften som ska plocka våra bär, vattendragen som torkar eller översvämmas, sjukdomarna och väderskadorna. Det finns miljontals detaljer, alla viktiga, olika viktiga för var och en, men ändå viktiga. 

Låt oss lyfta en eller få frågor i taget, se deras sammanhang i helheten, försöker jag säga, för att få ett svar på en fråga. Ibland fungerar det, ibland inte. 

Skogen spelar roll för klimatet. Hur ser du din roll - du som konsument - i hur mycket skog som behöver avverkas? Vilka varor väljer du, hur lever du ditt liv och vilket ansvar har du för att inte förbruka varor som kräver avverkning av skogen? 

Hur påverkar du klimatet genom din konsumtion av varor från skogen? 

Anette Grinde 

Annandag jul, 26 december 2024.