Visar inlägg med etikett ickevåldsnätverket. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ickevåldsnätverket. Visa alla inlägg

fredag 14 oktober 2016

Inte en berättelse - Stina Oscarsson

Inte en berättelse
Stina Oscarsson
Atlas
2016
Isbn 978-91-7389-535-4

Jag träffade och lyssnade till Stina Oscarson förra helgen. Vi samlades i vårt ickevåldsnätverk och hon besökte oss där. Hennes ord och samtal intresserade. Gruppen engagerade. När jag nu läser hennes bok känner jag igen flera av berättelserna som hon tog upp under sitt samtal med oss. Jag känner också igen dem från de artiklar jag läst om henne sedan tidigare. Det gör den förstås inte mindre, snarare större, det ger mig en möjlighet att begrunda dem igen från ett annat håll och i en ny riktning. Det gör att jag ser nya ord och en ny mening av frågorna. Det känns bra, tillförande.

Omslaget på boken är gjort av Håkan Liljemärker. Omslaget är avvikande från min bild av det normala och gör mig förvirrad. Jag försöker förstå och tänker att det ger ingången till boken - inte en berättelse - alltså att bilden är (tydligt) möjlig att tolka väldigt olika beroende på vilka vi är och var vi står. Att just det är poängen. Och att nyansen - livet - ibland går från grått till genomsvart - eller tvärtom - beroende på var vi börjar. Jag hoppas förstås också att våra liv har helt andra nyanser, som i glada(re) färger.

Stina Oscarson har visat sig engagerad. Engagerade människor är viktiga för mig. Hon visar mig det viktiga i att vara engagerad, att stå för sina värden. Det är ofta svårt att göra det, eftersom det ofta stöter på motstånd - ibland helt obegripligt, men ibland också begripligt. För mig är engagemanget oerhört viktigt. Jag ser att jag inte kan vara utan det, men att försök till samtal om rätt och den faktiska möjligheten att ställa frågor ofta möter mycket motstånd eller massiv tystnad. Motståndet och den massiva tystnaden gör ont, ibland så ont att tystnaden och motståndet är svårt att förhålla sig till. Man kan förstås fortsätta att hävda sin rätt - eller kanske snarare rätt, som inte sin men i sakfrågans eller organisationens för tanke om utveckling (som i någon form av förbättringspotential). Man kan också tystna. Om tystnaden är utvecklande är dock mycket tveksamt. Jag tänker att motståndet och tystnaden är hindrande företeelser, att det är samtalet som tillför och utvecklar.

Inte en berättelse är en kort bok. Den låter sig läsas på en relativt kort tid, men för ett kontinuerligt utbyte kanske den också kräver reflektion. Som i att tanken tänks med lite uthållighet, inte bara flyktigt. Jag tänker att vi kanske oftare behöver ta två steg framåt och ett steg tillbaka, för att sedan gå framåt igen. Vad menas och hur tänker jag kring frågorna? Hur bär jag med mig Stinas berättelse och hur ser min ut?

Stina Oscarson bidrar med viktiga berättelser. Mötet med henne och hennes ord tillför, både de hon sa när jag lyssnade till henne under föregående helg och de som finns i hennes bok. De sammanfaller, men ger ändå olika tankar när jag ser dem igen. Nya tankar, särskilt sådana som skaver och behöver vändas på några varv, är viktiga tankar, tänker jag.

Atlas förlag bidrar också med viktiga berättelser. De ger ut viktig litteratur som skrapar i vårt medvetande, lyfter oss från den vardagliga rutiner och skaver en aning. Medvetandegör viktiga frågor. De gör det igen och igen. Det värmer min själ.

Såväl Stina Oscarsson som Atlas förlag driver frågor framåt, tänker jag. Jag tänker det som gott för världens väl.

A..

DN. Atlas förlag - Inte en berättelseNatoutredningen. Svd. Adlibris. Svd - svaghet gick inte hem.


måndag 10 oktober 2016

Ickevåld. Berättelsernas betydelse. Det oprovocerade våldet. Hållbarhet. Rädsla. Tid.

Ickevåldsnätverket har mötts under den gångna helgen och talat om olika frågor. Vi har t ex talat om ickevåldet, om berättelsernas betydelse, om våldet och hur vi vänder det, om hållbarhet, om rädsla och om tid. Ja, vi har talat om många fler frågor än så, men framför allt har vi mötts under ett gemensamt tak och talat och tänkt tillsammans med varandra i vänliga ordalag. Därtill i en fantastiskt vacker miljö, dit jag gärna återvänder igen. Klubbensborg i Mälarhöjden visste jag inte ens att det fanns. Nu vet jag. Så fint, så fint.

Det glädjer också att veta att gruppen som ingår i ickevåldsnätverket inte är försumbar. Den spelar roll. Det värmer i mitt hjärta.

Tack, alla ni fantastiska människor. Tack, för att ni engagerar er och gör. Pepp!

Kerstin. Utbildningssekreterare hos Kristna Freds. Utbildar, peppar och brinner för ickevåldsfrågor. Skapar energi och hopp. 


Kerstin & Henric - ickevåldstränarna som vill och gör! Henric är här ickevåldstränaren som pekar med hela handen. Kanske är det för att diskussionen havererat, för att projektorn behöver vridas eller för att du där, som sitter i den riktningen, gjort något positivt som tydligt behöver uppmärksammas. 


Henric. Ickevåldstränare som inte har något emot att stå längst fram och tala. Positivt och tillförande. Det går som en dans.


Teresia. Kristna Freds Västsaharaexpert - programsekreterare för organisationens Västsaharasamarbeten.


Tova, världens bästa Tova. Klok och eftertänksam. 


Nike. Att återigen få träffa fina vänner värmer min själ. Det var så fint att se dig igen. 




Ellen. Jag tänker att man inte skall bilda sig någon form av uppfattning av människor efter utsidan, men att det ändå är lätt hänt. Det sägs att man bara har någon sekund på sig att göra intryck och att det är svårt att skaka av sig för den man möter. Min bild av Ellen är att hon är en aktiv, medveten, positiv, engagerad och kreativ människa. Jag blir också glad av hennes leende och hennes fina yrvädersfrisyr. Mitt första intryck - de första sekundernas bild på min näthinna - har inte ändrats under de dagar jag nu sett/hört henne lite mer.  

Helena. Mitt i samtalet - lyssnande och intresserad. 




8/10 2016. Stina Oscarson besökte oss och talade bl a om berättelser och hur - eller att - de styr oss. Det ger nu andra tankar hos mig, förstås. Vi (alla) har olika berättelser. De styr oss olika, ja, väldigt olika. Kanske kan berättelsen berättas på ett annat sätt och ge oss en annan riktning? Ja, det är tydligt att de kan - och att vi behöver se detta tydligare. Vem äger berättelsen? Är det den som lyssnar eller den som talar? Stort tack, Stina, för att du gav något av din tid och dina tankar till oss. Du tillför.