Det snöade häromdagen, men nu är våren här. Det är varmt och skönt, vi ser människor sitta på stadens torg och runt husknuten i lä. Det är en tid när vi vänder ansiktet mot solen, lapar den sköna värmen som strålar mot oss. Det är gudomligt skönt, eller hur? Välkommen, våren.
Carl XVI Gustaf fyllde 80 år. Det är en aktningsvärd ålder. Visst är det fantastiskt att medelåldern och friskheten i befolkningen har ökat så markant under hans och vår livstid. Vetenskapen har utvecklats, vi har lärt oss så mycket och väldigt många har fått så väldigt mycket bättre, friskare, liv. Det är en fröjd att vi använder vetenskapens resultat till positiv utveckling, eller hur?
Forskarna säger att klimatkrisen är här, att vi måste agera. Vi vet att temperaturen stiger, stormarna och nederbörden blir hårdare. Några politiker säger att det är en åsikt, ja, både lokalt och nationellt. Vi har så otroligt många kunniga forskare, så mycket forskning att läsa och bry oss om, ja, ha vid bordet när beslut fattas. Att säga att forskning är en åsikt blir makabert, särskilt när vi också ser de faktiska konsekvenserna runt omkring oss. Människor dör, djur utrotas, stormarna viner, naturen förstörs och vi inser att framtiden för våra barn kommer att bli djupt problematisk.
Vi föreslog i ett medborgarförslag häromåret att politiker och tjänstemän i kommunen skulle ges utbildning allteftersom om den forskning om klimatförändringarna som finns. Den kvalificerade kunskapen behöver finnas vid beslutsbordet. Kommunens företrädare (politiker) svarade att det inte kunde behandlas som ett medborgarförslag, för att de ansåg frågan vara en åsikt. Det gör ont i själen när företrädare för alla oss medborgare säger att vetenskap - fakta - är en åsikt.
Sista april var dagen för båtbyggarbus och lek i Uppsala. De firar med att bygga båtar i cellplast, frigolit. Det är förbrukningsmaterial, lättbrutet, som sedan sprids i naturen, vattnet och hamnar i näringskedjan och i våra kroppar. Plast. Lek. Bus. Skoj. Tänker arrangörerna fortfarande, trots att vi vet plastens förödande vägar, att det är rätt väg att gå att bygga leksaker av frigolit som så tydligt hamnar i naturen? Ja, visst är traditioner roligt och viktigt, men hur rättfärdigar man plasten - frigolit - i naturen, år efter år?
Jag tackar för solen och värmen. Jag tackar för vetenskapens nya upptäckter. Jag tackar var och en som ser på planeten som vår gemensamma plats att vårda, som våra barns och framtida generationers liv i fred, god hälsa och frihet. Jag tackar var och en som lever med vetenskapen, fakta och kunskap i sitt dagliga liv, låter kunskapen - fakta - färga dagens alla handlingar.
Jag tackar för vårens ankomst.
A..
