Lördag 21 januari 2012. Cherai Beach – Cherthala.

Lördag 21 januari 2012. Cherai Beach – Cherthala.

Vaknar genomtjockt snuvig och förskräckligt hostig. Havet hörs utanför. Det brusar skönt när vågorna bryter mot strandkanten. Innan kajorna vaknat hörs ett skönt fågelkvitter i skiftande toner. Någon talar och någon svarar – kvittret är vackert.

Vi har haft ett mycket bra solskyddsmedel med på denna resa. Eucerin Sun Protection 30 har nyttjats i princip varje dag och vi har inte bränt oss alls. Den kan rekommenderas (köpt på apoteket).

Havsbrus skapar längtan
Längtan efter hav och strand
Efter salta öppna hav

Salta öppna har skapar längtan
Längtan efter frihet
Frihet utan gräns

Muren utanför hotellet, mot havet, byggdes för tre år sedan. Tsunamivågen gick in över ön, men skadade inga människor eller egendom. Den bara smög över och försvann igen.

Vi får en kopp te innan vi trampar iväg (0750). Skönt!

Det pågår asfalteringsarbeten på den lilla vägen mellan öarna. Kanske är det ännu ett tsunamiprojekt. Det sysselsätter många människor och är ordentligt manuellt och smutsigt. Det är många olika uppgifter och såväl män som kvinnor är sysselsatta i arbetet. De hejar glatt. Arbetet stannar av en aning när vi stannar för att fotografera. Man blir glad av alla vänliga människor.

Vattennivån ligger väldigt nära vägen.

0915. Ca 12 km. Njarakkal/Narakkal. Frukost. Appam med grönsaker. Te/kaffe, vatten. Gott!

1030. 22 km. Färjan från Vipin Island till Kochi står inne. Det är skarp kö till biljettköpet, man får inte mesa i denna biljettkö. Vi lyckas komma med som sista "fordon" innan repet drogs. Rickshaförarna undrar om vi behöver skjuts (vi undrar lite hur det tänkte kring cyklarna). De kinesiska fiskenäten fiskar här med flera män än det behövdes i Cherai. Kanske är nätet eller konstruktionen större här. Efter strandpromenaden säljs fisk som nyligen fiskats. Den kan tillagas, efter önskemål, i en närliggande restaurang.

Vi träffar Bill Bens (från Mangalore) vän Antony i Kochi och sänder en hälsning om att läget är gott. Vi fick tala med Bill per telefon och han blev glad av att höra av oss. Han ser mycket gärna att vi besöker dem vi vårt nästa besök i Indien.

1120. Mjölkkaffe (mest varm mjölk) och kanelbulle i Kochi, på Elite Hotel (Bens vän hade sin resebyrå mitt emot). Vi känner oss inte så sugna på att stanna kvar i stan, så vi trampar vidare.

1340. 38 km. Aroor. Kartan ljuger så att vi nästan trillar omkull. Vägar och järväg ligger på helt andra platser, än där de är ritade på kartan. Man blir gråtfärdig när vi igen tvingas ut på en STOR väg. Tvi, den! Orter och avstånd verkar helt ovettiga idag. Vi får se när – eller om – vi kommer fram i vettig tid. Härifrån är det 20 mil prick till Thiruvananthapuram (Trivandrum), som som vårt slutmål.

1415. 42 km. Lunch. Nudlar med grönsaker och ägg, vatten och kaffe. Gott, men lite lite.

1540. 53 km. Thuravoor. Här trodde vi att vi skulle kunna finna boende, men gick bet. Staden var mest en korsning och ett stort temple. Vi får trampa vidare till nästa stad och hoppas att den är lite större och att där finns några boenden. Som vanligt får vi skiftande budskap om boenden och vad som är sant eller inte upptäcker vi oftast på plats.

1745. 65 km. Cherthala. Lång om länge letande efter bo i en stad som har festivalfestligheter och få boenden. Ett överdyrt hotell blev till slut nödvändigt. För bo måste vi ju. Trött!

Vi får nog ta och försöka köpa en ny karta i morgon. Den vi har får vi spatt på. Vi måste hitta småvägar i det fina vattenlandskap vi nu befinner oss i. Här finns mängder av vattendrag, det vore ju oerhört trevligt att få åka bland några av dessa.

En öl och några kex delas till middag. Vi somnar till en dånande köksfläkt efter en lagom dålig amerikansk film.

  

Indien; St Francis Church

St Francis Church, Fort Cochin, Kerala, Indien. Här byggdes den första europeiska kyrkan i Indien.

I kyrkan begravdes Vasco da Gama 1524, men hämtades senare (1539) hem till Portugal för den sista vilan.

St Francis Church är en stor turistattraktion i Fort Cochin. Kyrkan var inledningsvis byggd i trä. 1506 byggdes kyrkan om av portugiserna. År 1516 var den nya kyrkan klar. 1663 togs Cochin över av holländarna, som konverterade kyrkan till att bli sin officiella kyrka. 1795 tog britterna över herraväldet över orten, men lät holländarna förfoga över kyrkan fram till 1804.

St Francis Church förklarades som ett skyddat monument 1923. Kyrkan står för ett landmärke i den indiska historien.

Den är väl värd ett stillsamt och begrundande besök.

Under varma dagar kan den med fördel användas som en stunds flykt ifrån den varma (men njutbara) solen. Det är en plats som absolut bör besökas, när du är i Fort Cochin.

Anette Grinde ... . . .

Kvinnofrukost
Bergshamra, den 26 mars.
Då berättar jag mer om vår resa i Indien.
Välkomna!

Indien; Fantastiska fiskenät...

Här och bara här, i trakten kring Fort Cochin och Ernakulam, ser vi de kinesiska fiskenäten. De är som stora håvar som sänks ner i vattnet. Vi ser dem i mängd efter kusten nära Fort Cochin, men bara i dessa trakter. Vi ser dem inte längre norrut eller söderut och vi ser dem inte på östkusten.

De kinesiska fiskenäten är fast förankrade på en stor och gles brygga. Det består av ett nät, som är som en stor håv, som kräver en del ansträngning men säkert också en fin teknik för att manövreras. Den är konstruerad som en stor sänkhåv som skopar in fisken. Den fungerar genom vikter och motvikter, är uppbyggd med hjälp av träramar och pålar. Pålarna kan vara upp till 30 meter höga. Konstruktionen är stor och mäktig. I Lonely Planet ges det utryck för att nätet kräver flera män för att manövreras, men vid ett besök strax norr om Fort Cochin noterar vi ett nät som manövreras av en ensam man.

Vid högvatten sänks nätet ner i vattnet med hjälp av stenar som vikter. Vid upptag nås, vid en brytpunkt, en jämvikt som gör det lätt att få upp nätet ur vattnet. På kvällar och nätter ser vi att fiskefolket hängt en lampa mitt över nätet innan det sänks ner i vattnet. Fiskarna söker sig till ljuset och nätet/håven tas då upp och fångsten kan bärgas.

Det är en spännande konstruktion. Fisken såldes bl a på strandpromenaden i enkla stånd. Den hölls kall och fräsch genom att upprepat täckas med is. Något/några av stånden hade en restaurang i kvarteret bredvid, där fisken kunde tillagas enligt kundens önskemål.

Dessa nät är fantastiska att se.

Anette Grinde ... . . .

Indien; Fort Cochin

Vi besöker Fort Cochin, strax väster om Ernakulam, i Kerala, Indien. Vårt syfte med besöket är att hyra en motorcykel, för att färdas vidare i det fantastiska landskapet i södra Indien.

I Fort Cochin finns historien från portugiserna, holländarna och britterna tydligt kvar. Varje turist bör, i något mått, ta en rundvandring/rundtur i dessa kvarter och se det vackra, det absurda och det kvarvarande byggnaderna och människornas historia i denna bygd. Att åka på rundvandring i dessa kvarter stöter inte på några problem. Varje ricksha-förare gör det med glädje. För mindre än 20 sek (100 rupier) kan du få en heldag, med guidning, i en liten ricksha som kör dig till alla de platser som tillhör turistrundan. Vår guide, Sudhi, tog oss runt till platser som t ex; St Francis Church, Santa Cruz Basilika, Indo Portuguese Museum, Jain Temple, Jewish Synagogue, Dutch Palace, Spices Market och därtill några fantastiska affärer med indiskt gamla underbara möbler och mattor.

Till Fort Cochin kan du ta dig landvägen eller båtvägen. Med buss, taxi, ricksha eller båt kan du ta dig från Ernakulam för inte alltför många kronor. Platsen ligger bara lite mer än ett stenkast bort.

Fort Cochin är ett turistmål för såväl västerlänningar som för indier. På söndagseftermiddagen är strandpromenaden alldeles full av vandrande indiska familjer. De njuter av värmen och havet. De tittar på fiskekommersen, köper glass och nötter av försäljarna och de umgås med sina nära. Några badar nere vid den lilla, lilla strandremsan som finns kvar. Förr fanns här en lång strand. Den stora tsunamivågen tog med sig den när den drog sig åter. Vågen skadade inga människor, men den tog med sig deras högt älskade strand.

Västerlänningarna hittar hit genom information i guideboken. I Lonely Planet finner vi rekommendationer om hotell och andra boenden. Vi ser en god dos västerlänningar och alla har denna eller en liknande bok i sin hand. På det hotell där vi bor finns det bara västerlänningar och alla har hittat dit med en guidebok i sin hand. Några indiska gäster syns inte till på detta hotell. På restaurangerna finns rätter som tydligt visar att här finns västerlänningar. Menyerna är helt enkelt annorlunda än vad de är när du reser på landsbygden. Till glädje för några och med ett stänk av sorg för oss andra.

Fort Cochin är väl värt ett besök.

Anette Grinde ... . . .

Läs mer:
* Wikipedia

* Indien.nu

* Kerala Tourism

* För guide - kontakta gärna:

Sudhi - Rickshaw Service

tfn i Indien 9946554552 eller 9895413330

* För hyra av motorcykel - kontakta gärna;

Ivan Joseph

tfn i Indien 9847155306

http://www.rentabikecochin.com/

14 dec. Fort Cochin - Adimaly (ostlig riktning)

Resa per mc (Royal Enfield) i ostlig riktning. Färden går från Fort Cochin till Adimaly. Vi kom iväg mitt på dagen. Vårt sikte var Munnar, men vi nådde inte riktigt ända fram. Dagens rutt blev ca 10 mil.

Vi färdas på en motorcykel. Vår packning fick reduceras från två alltfor stora väskor till en. Vi färdas fran kusten, genom bullriga "städer" och byar upp i skogs- och nationalparksområden på slingriga vägar. Jag sitter bakpå, vilket är en annorlunda upplevelse än att köra själv.

Trafiken är tight och mycket, mycket annorlunda.

Hm. Det finns inte något maxantal på antal ungar i en skolbuss. Inte heller synes bälteskrav vara på tapeten. Här kan man inte ta för sig av vägen, om man färdas per mc. Då prejas man av vägen.

Anette Grinde ... . . .

Mc hyra/dag = 600 rupier

Tankning 11 liter = 650 rupier

(55,60 rupier/liter bensin).

Middag 60 rupier

13 dec. Fort Cochin - Kerala

Fort Cochin - Kerala.


En heldag med ricksha. 120 rupier = ca 20 sek. Guide och transport runt staden (som är mycket liten). Besök i kyrkor, tempel och synagoga. Och ett vackert museum.


I ena stunden ter sig tingen riktigt billiga och i nästa ganska dyra. De står helt enkelt inte riktigt i rimlig proportion till varandra. Eller kanske är det så att de fattiga ber om små summor för sina tjänster och de rika ber om stora summor. De kanske helt enkelt ser att det kan göras.

Här finns kinesiska fiskenät. De är fast förankrade på en stor och gles brygga. En stor håv som kräver flera man för att manövreras. Den är konstruerad som en stor sänkhåv som skopar in fisken. Den fungerar genom vikter och motvikter, är uppbyggd med hjälp av träramar och pålar. Pålarna kan vara upp till 30 meter höga.

Vid högvatten sänks näten ner i vattnet med hjälp av stenar som vikter. Vid upptag nås, vid någon brytpunkt, en jämvikt som gör det lätt att få upp nätet ur vattnet. Sedan gäller det att hinna före fåglarna vid bärgningen av fångsten. Det är en spännande konstruktion. Fisken såldes på strandpromenaden i enkla stånd. Den hölls kall genom att delvis och upprepat täckas med is. Något/några av stånden hade en restaurang i kvarteret bredvid, där fisken kunde tillagas enligt önskemål.

Anette Grinde ... . . .

12 dec. Allepey - Ernakulam - Fort Cochin

Frukost på gårdagens middagsrestaurang. Vi letar efter en uttagsautomat och går bet på uttaget. Det gör oss lite oroliga. Fungerar inte uttag på mastercardet? Vi lyckas göra ett uttag från ett annat kort och pustar ut en aning.

Vi bestämmer oss för att åka tåg till Ernakulam. Dit är det 57 km och resan tar ca en timme. Vi tar sedan färja ut till Fort Cochin.

Fort Cochin var småttigt. Och alltför många västerlänningar. På strandpromenaden - söndag kväll - flanerar mängder av indier och indiska familjer. Här finns en härlig fiskmarknad, glass, popcorn och en stark känsla av familje-söndags-ledighet. För mängder av europaluffare hägrade kvällsölen. Vi besöker en special-öl-krog, med bara ett ölmärke och med i princip bara västerlänningar som gäster. Det är en märklig känsla, när turismen tar över något - när det existerar företeelser som inte är indiska bara för att det tilltalar en utomstående grupp.

Anette Grinde ... . . .

Tåg Allepey - Ernakulam = 2*52 rupier

Ricksha till tågstationen Allepey = 50 rupier

Ricksha tågstationen Ernakulam till färjeläget = 20 rupier

Färja Ernakulam - Fort Cochin = 25 rupier

Ricksha färjeläget till hotellet Fort Cochin = 20 rupier

Hotell Elite, Fort Cochin = 500 rupier