Pratar med mig själv om livet

Pratar med mig själv om livet, hur det ser ut och alla fel jag gör. Undrar varför det är så hopplöst svårt ibland.

Parkerar bilen vid kyrkan, för att jag förra veckan parkerade vid skolan och sabbade för idrottsarrangören. Det vill man ju inte. Leif fixade min brist, så det löste sig då. Vi får väl se om jag gjorde nytt fel idag. Kanske har kyrkan storspex som kräver alla p-platser? 

Försökte hjälpa bokcirkelvänner så att alla skulle få prata när någon aviserade problem. Det gav andra problem och jag förbannar mig själv för missade perspektiv. Säger till mig själv att insistera på att vi ska hålla oss till reglerna. Varför är det svårt att hålla sig till reglerna? Bryt inte mot reglerna, säger jag till mig själv igen. 

Säger till en författare att hon får signera när hon vill. Hon svarar jag kommer då, och jag säger att det inte går då. Herregud, hur ska det gå när jag inte kan berätta hela regelraden till alla hela tiden? Hur smidigt är det? Ge dem bara regelverket och förklara alla paragrafer hur de ska tolkas. Hur ska hon fatta när jag först säger ja, alltid och sedan säger nej, inte då? Herregud, hur ska det gå? 

Hur många perspektiv finns det i livet egentligen, kan man undra? Hur ska man bete sig? När blir man fullärd?

Jag sprang, i varje fall. Det var blött, geggigt, men skönt. Jag ramlade inte och jag orkade hela vägen utan gråt. Hur skulle jag orka något alls om jag inte sprang? Jag ska sätta upp en regel (för mig) om två mils rörelse om dagen? Är det en bra regel, tro?

Idag kommer två författare till mig. Det blir kul. Det blir bra. Det blir pepp och fantastiskt, vill jag tro.

Jag hoppas att ni lyckas bra med livets alla perspektiv idag.

A..