Hur svårt kan det vara att vara medmänniska! Vad är rätt? Hur gör man? När får man skrika eller gråta och vad är poängen med att reagera när livet blir lättare om man stänger av? Blir det lättare då?
Jag hör henne berätta, vänder det i mitt inre och stänger av mina känslor. Det är ok, inte farligt, acceptabelt att leva med. Oroa inte, vare sig dig själv eller den andre. Man vill veta, prata, vara med, vara delaktig men också inte oroa eller säga fel. Vad är rätt och vad är fel? När är rätt och när är fel?
Nej, det går inte till så. Man kan inte bara stänga av, låta bli att oroa sig, fast man vet att man måste.
Jag låter känslorna komma, tankarna välla fram, se värmen och glädjen i personen, älska hennes närvaro och veta att hon och de omkring henne finns kvar, hela och friska i evig tid.
Hur svårt kan det vara, att vara människa?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar