Hur gör vi när vi går genom ...

Hur gör vi när vi går genom livet? Hur möter vi människorna och händelserna? Och hur möter vi dagen?

Jag gick bredvid honom. Vi gick sida vid sida längs trottoaren. Eftersom jag har ögon i nacken noterade jag att det kom en cyklist. Han hade förstås inget på trottoaren med sin cykel att göra. Det fanns en cykelfil intill, på var sida om vägen. Precis bredvid bilarnas, ja. Bilar för sig, cyklar för sig och promenadfolk för sig.

Men nu cyklade han på trottoaren.  Han kom bakom oss och ville förstås förbi, så jag drog lite i min kamrat för att släppa förbi cyklisten. Min promenadkamrat drabbades av känslan att han gjort något fel och blev lite putt på mig för att jag fick honom att känna så. Han hade förstås inte gjort något fel. Han hade bara inga ögon i nacken.

Cyklisten trampade glatt på fel sida av vägen och på trottoaren. Det störde inte oss egentligen men gav upphov till nya tankar och samtal om hur vi tänker och vem som känner sig skyldig trots oskyldighet. Någons avsikt är alldeles oskyldig. Någons är ogenomtänkt. Någons är vänlig men blir ändå ovänlig på något vis.

När en så enkel sak som en vänlig klapp på axeln kan leda till missförstånd, vad kan då inte röstläge, kroppsspråk, skarpa ögon och tvära vändningar göra.

Livet är tufft.

A..