Mamma coachade väl. Hon fick ranta runt till flera platser, med noggranna instruktioner om vilken sida hon skulle stå på. Hon fick ögonen på mig vid båda platserna, men vid den andra smet hon innan Leif kom in. Lite för rapp var hon, alltså. Eller var det kanske att hon tänkte att han var före mig? Nej, se det var han inte detta gång. Jag höll honom efter mig hela vägen! Glad var jag förstås för det. Och Leif var ändå nöjd, ja, inte missnöjd alls.
A..
Nära starten! Vatten är vackert. |
Sagrada Famiglia. Fint? Nej, det tycker vi nog inte. |
Text & bild, som vanligt; Anette Grinde
Bild från Barcelona marathon. Jag ser lite sliten ut, eller hur? Ja, 42 km är ändå 42 km, även om jag inte vet när/var detta foto är taget. |
Bild från Barcelona marathon. Släpp ner axlarna, Leif. Slappna av! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar