Jag känner mig säker i mitt eget land.
Ingen får anhålla mig, fängsla eller utvisa mig godtyckligt.
När jag läser artikeln om säkerhet, om att det skall finnas trygghet i systemen, känns det självklart. Jag har personligen aldrig mötts av våld eller orättfärdiga arresteringar av mitt land - mot mig. Det känns självklart hos mig. Det är ju så vi vill ha det, tryggt och säkert, utan våld.
Efter en nyligen genomförd resa har jag hört flera berättelser om sådana händelser, där arresteringar sker av människor utan att det finns acceptabla skäl, att arresteringar och förhör sker för att förtycka någon eller för att få information om något eller något och inte för att den arresterade har gjort något. Det låter som otrygga förhållanden, fasansfulla berättelser passerar mina öron. Om jag hör dessa berättelser vid upprepade tillfällen tror jag mig förstå att de bär en högre sanningshalt. När jag hör berättelserna igen och igen av flera av varandra oberoende människor, ser dem på film (youtube) och dessutom hör oroande berättelser om hur barn drabbas gör de mig rätt säker på att de stämmer. Men, hur kan det komma sig att det får fortgå? Berättelserna har hörts under lång tid, inte bara nu. Nu lyssnar jag tydligare, då hör jag naturligtvis mer.
Vad säger omvärlden när några länder i vår värld förtrycker sitt folk? Borde vi inte vara duktigare på att stå upp för varandra? Hålla koll på varandras skyldigheter och rättigheter, kanske?
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar