Man kan ofta läsa i dagspressen, i små notiser, om bussolyckor eller tågolyckor där många har omkommit. Trafiken i Indien är väldigt speciell. Man kan förstå de märkliga olyckorna, när man ser trafiken och landets sätt att packa sina fordon på. När det händer en olycka, så drabbar det helt enkelt väldigt många.
I en liten ricksha, avsedd för två passagerare, kan det säkert rymmas tio skolungar. Kanske ännu fler än så. Det finns inte något maxantal på antal ungar i en skolbuss. Inte heller synes bälteskrav vara på tapeten. En bil rymmer många människor och en minibuss rymmer mer än väldigt många. Man sitter, står och ligger på korsen och tvärsen. Det finns ingen hejd i packningen. Det verkar alltid finnas plats för ytterligare en person.
Till detta skall läggas de vägar som finns i detta fantastiska land. I bergen är de ofta smala, slingrande och i väldigt gropigt skick. Ibland fattas det en bit på sidan, som rasat ner över kanten. Om där då blir trängsel i trafiken och olyckan är framme, kan antalet skadade eller döda i olyckan bli många - just för att det ofta är så många i fordonen.
Trafikprinciperna gör ju också sitt till. Den är tight, nära och utan marginaler. I mörkret är helljuset påslaget vilket leder till problem med sikten för/vid mötande trafik. Man ser inte gångtrafikanterna som går i kanten (utan reflex) och man ser inte de djupa groparna i vägen.
Man kan, på ett helt annat sätt, förstå olycksstatistiken när man ser packningsprinciperna, vägskicket, trafiknivåerna och antal människor som färdas. Skyddsnivåerna är låga, vägskicket märkligt och människorna är många. Någon begränsning i antal, längd, omfång eller tyngd kan inte noteras. Finns en sådan regel i teorin, så följs den inte i praktiken.
Men, det känns ändå konstigt på något vis - man glömmer raskt när man återvänt hem till sitt eget hemland. Det vi sett tonar ner, och blir återigen smått märkligt när vi läser om det i tidningen - fast det egentligen inte tedde sig så märkligt när vi var där.
Föredrag mars 2011,
om vår indienresa,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar