fredag 22 augusti 2008

En kraft som bär....

Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära.
Närvaron finns där.
En kraft som vill bära,
ja, öppna det rum som står låst djupt inom dig (ps 821)

Tonerna är kraftfulla.
Lokalen fylls av toner och en text som väcker tankar.
Så är det alltid i gudstjänstens rum.
Men ibland känns kraften så mycket tydligare.

Det gjorde den en söndag i mitten av augusti.

Rummet var fyllt.
Varje plats i bänkarna var upptagna.
Extra stolar ställdes in.
Ljuset i ljusbäraren lyste starkt - till hjälp och styrka i bön och i stillhetens tanke.
Stillheten präglade rummet, trots mängden människor.
Allvar. Glädje. Förväntan. Tacksamhet och stolthet.
Det var många sinnestillstånd som blandades och samsades i luften.

Jag såg människor från vår församling, från församlingarna i vårt samfund runt omkring i bygden och jag såg människor från några av de andra samfunden i vår stad. De gladdes, precis som vi, och ville vara delaktiga i välkomnandet av vår nya pastor Maria.

Helén, vår distriktsföreståndare, välkomnade vår Maria. Installerar, med kyrkans språk.
Hon talade i allvarliga toner, men också med mänsklig omsorg. Frågan om viljan att möta, lära och bära - både till Maria och till församlingen - var fylld av riktigt allvar, men känns inte alls svår att svara på. Det var på allvar - med uppriktig glädje.

Lovsången ljöd i rummet. Vi alla stod upp och fyllde rummet med ord, ton och rörelse. Känslan av närvaro var stark. Tung, men ändå lätt. Den var väldigt närvarande.

Att närvara i en installation av en ny pastor i en ny tjänst, att välkomna till en ny ort, till nya spännande förutsättningar, till nya steg för många - gav en märklig känsla. En god, och stark - och ändå märklig - känsla.

Det sägs att vi inte ta livet och dess ting på för stort allvar - men ibland är det allvar. Just detta bar en stark känsla av riktigt allvar.
Det bar.
Och just det är allvar.

Bli stilla, låt tystnaden föra dig nära.
Närvaron finns där.
En kraft som vill bära,
ja, våga den tillit som bor djupt inom dig. (ps 821)

Ja. Det bär.
När vi vågar vår tillit.
Som bor djupt inom oss.
När vi lyssnar till rösten som kallar.

Just det är allvar.

Anette Grinde

Inga kommentarer: