Visar inlägg med etikett Släktforskning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Släktforskning. Visa alla inlägg

onsdag 29 januari 2020

Släktforskning Lundeberg (bilder)

August Lundeberg 9/1 1878  (1849-1944)





Kristian Wilhelm Lundeberg
(1866-1948)


Kristian & Mathilda Lundeberg












Brukspatron August Lundeberg (1929)
- finns i Geflegubbar - med penna och ritstift 
i vrångbild och nedskrift.

Utgiven 1929 av 
Gustaf Hedmans bokhandel AB - Gefle





 Brukspatron August  Lundeberg,(1849-1944)
Gävle Ockelbo Järnväg styrelsens ordförande 1911 - 1933.
VD 1907 - 1917, Gävle.(Fotograf Gösta Florman)

August Lundeberg, (1849-1944), den yngre. Oslättfors bruk. 

Fotograf; Ulrika Amanda Gussander (1840 - 1899)

Bryggeridisponent Gustafsbro bryggeri

Axel Lundeberg (1852-1900).

 

Knut Lundeberg, som ung. 

måndag 14 oktober 2019

Lysning till äktenskap mellan Johan Ulrik August Lundeberg & Maria Eckman 1837

Lysning till äktenskap mellan Johan Ulrik August Lundeberg och Maria Eckman
- första gången, Walbo kyrka den 17 september 1837.

I de nordiska länderna har lysning gått till så att prästen under tre på varandra följande kyrkosöndagar berättar att två av församlingens medlemmar önskar ingå äktenskap. Om brudgummen och bruden kommer från olika församlingar, skedde lysningen på båda orterna. På så sätt gavs församlingen, som förväntas känna brudparet, tillfälle att påpeka om det fanns några hinder för vigseln. Historiskt kan man föreställa sig att kampen mot äktenskap mellan syskon och andra nära släktingar utgjorde ett starkt motiv till lysningen. Kanske spelade också löften om ett liv i celibat, redan ingånget äktenskap eller tvångsäktenskap roll i detta sammanhang. Poängen är att uppmärksamma eventuella hinder innan äktenskapet ingås.

Hindersprövning inför ett stundande äktenskap görs numera genom en utredning hos Skatteverket.

Det första lysningstillfället - inför äktenskap mellan Johan Ulrik August Lundeberg (Gubben Grå 1810-1885) och Maria Benjamina Eckman (1815-1902) - skedde alltså den 17 september 1837. Dokumentation för detta är en tryckt litet kort, som jag tolkar som ett inbjudningskort.

De gjorde fina och viktiga kort där och då, år 1837.

Anette Grinde

fredag 7 juni 2019

Älskade dotter


Åren går. Åren går sakta framåt. Eller kanske rullar de fortare och fortare. Idag fyller hon år, det där lilla livet som kom för en massa år sen. Fast det var ju ändå alldeles nyss. Jag älskar henne högt. Hon och hennes syster. Och hennes systers lilla nya. Och de bådas respektive. De är alla så fina. De känns i hjärtat varje dag.

Idag är det min dotters födelsedag. Hon fyller jämnt, hon har kommit en god bit på väg i livet och ordnat det fint och väl för sig. Hon är klok och sund, omger sig med vänner, kärlek, träning och roligheter. Hon kan. Hon gör.

Tänk om man hade vetat, innan man fick barnen, hur mycket känslor de skulle föra med sig. Tårar och skratt, glädje och oro. Lycka. Tacksamhet. Minnen. Och en meningsfull framtid - varje dag.

Ja, jag lever mitt eget liv i allra högsta grad men också tillsammans - i innerlig glädje både nu och för framtiden med mina barn och deras liv. Barnen är onekligen en del av mig. Mina, men ändå inte alls mina, eftersom de är helt sina egna.

Älskade dotter. Må du ha en alldeles fantastisk dag idag och må lycka, hälsa och mod vara med dig i alla dina dagar.

Anette Grinde
5 juni 2019

tisdag 9 april 2019

Framtidsförbundet - allmän sjukkassa 1937

Framtidsförbundets ändamål och verksamhetsområdet var att bereda sjukhjälp åt sina medlemmar vid inträffat sjukdoms- eller olycksfall.

Vederbörande var medlem i avdelning nr 10 i Stockholm. Hon blev antagen i kassan från den 1 januari 1937. Inträdesavgiften uppgick då till 2 kr och därtill tillkom en månatlig avgift om 1,80.

Den aktuella medlemmen verkar ha betalat sin månatliga avgift under perioden januari - oktober 1937. Därefter saknas anteckningar i den lilla boken.

Det är okänt vad som har hänt i detta - vad som fortsatts, avslutats eller knappt påbörjats.

Vad gjorde fröken Stålnacke i denna tid, tro?

A..

söndag 13 augusti 2017

Den tyska flickan - av Armando Lucas Correa

Den tyska flickan
Armando Lucas Correa
Louise Bäckelin förlag
Isbn 978-91-8844-721-0

Detta är en viktig berättelse. Det är en känslostark roman som bygger på en sann historia. Andra världskriget var ett fasansfullt krig, fyllt av skillnadsgöranden av människor. Några dög och andra dög inte. Några var rena och andra orena, bara för att de var födda i vissa släktled. Som om någon kunde hjälpa detta, påverka detta. Som om det var en konstaterad sanning, och inte bara en vanvettig idé. Romer och judar var exempel på grupper som var extremt utsatta i kriget, människor som aktivt utrotades och fördrevs. Som i världens alla katastrofer finns det några som har tur, kompetens och kraft att ta sig vidare. Andra mördades av mörkrets krafter eller dödades i en förtvivlan som på något sätt liknade döden.

Den här berättelsen är viktig. Den kastar ljus över en viktig del av vår historia som är helt ofattbar och över länders vägran att ta emot människor som är behov av skydd. Det hände då, 1939 och framåt. Precis som motsvarande saker händer nu. Den berättar hur enskilda människor kan göra en stor skillnad, som plus och som minus. Hur ett telefonsamtal eller en förkylning kan göra skillnad. Hur en människas idoghet kan göra skillnad. Den berättar hur vi kan tappa kontakten med varandra, hur sorg kan förtvivla hela våra liv och hur vår önskan om att känna till vår historia spelar roll. Vad den också berättar är att de mörka krafterna fanns då, men inte bara då. Boken berättar att historien upprepar sig. Vanföreställningar förekommer i alla tider. Det är så outsägligt sorgligt att se, veta detta. Hur kan vi göra något åt det? Göra världen till en bättre plats? Göra skillnad?

När någon får för sig att vissa är mer värda än andra, att vissa människor, släktled eller idéer inte duger, då måste vi alla tänka till och se att just den tanken kan skapa otrolig skada för människor, vilka de än må vara. Vi måste se att den tanken inte fungerar. De grundläggande värderingarna -  våra allas lika värde och allas lika rättigheter - är så otroligt viktigt att hålla fast i. Låt inte de vanvettiga idéerna få fäste, spridas utan att vi talar om dem och sätter oss tydligt emot.

Boken är känslomässigt stark. Den bygger på en sann historia. Den är svår, stark och viktig. Jag är tacksam för att den har passerat min väg, att jag har fått möjlighet att läsa den. Den gör skillnad.

Så, ja.
Läs boken, fundera kring text, innehåll, beskrivningar och framför allt - begrunda den bakomliggande historien och hur vi kan göra skillnad idag, så att detta inte händer igen.

Läs också vidare om m/s St Louis färd från Hamburg till Kuba och vidare till USA och Kanada för att sedan tvingas återvända till fasan i Europa. Läs om kapten Gustav Schröder och hans viktiga insats för de 937 människorna som fanns ombord på hans fartyg.

A..




fredag 16 juni 2017

Tryserums fattigstuga














Tryserums fattigstuga & ålderdomshem - nu hembygdsgård. Mer om bakgrunden till besöket här.

Fotograferad av Anette Grinde i juni 2017. Förevisad av Bråkenhielm, som är engagerad i hembygdsföreningen.











måndag 29 maj 2017

Forsbacka - bruk i förvandling


Forsbacka - bruk i förvandling berättar om bruket sedan 1500-tal. Gubbar, eller kanske vanliga män som gör så gott de kan, ömsom drivna och ömsom värdelösa gör sitt ytterliga för sin verksamhet. Kvinnorna föder mängder av barn, bidrar med pengar för makarnas framfart och dör i hiskeligt unga år. Namn, årtal, släktskap, ungar, ingiften, dödsfall, byggnationer, tidens förutsättningar, fattigdom och andra beskrivningar av tidens förutsättningar är dokumenterade under flera århundradens tid. Det är ett otroligt viktigt och spännande Forsbackadokument.

Mer om denna inom kort. Jag är ännu alldeles i början, där finns namn, gårdar, ungar, livsförutsättningar, mm. Om något hundra år kommer mina gamla släktingar in. Hur kom det sig egentligen att de valde järnet och bruken som sitt arbetsområde? Hur kom de sig att deras erfarenheter, pengar, mm för dem till dessa spår? Det tål att forskas på. Vi får se om det finns i boken, eller om det får forskas om på annat håll. Denna talar ju ända bara om Forsbacka och inte om Lundebergarnas liv vid sidan om.

Ja, vilken forskning han måste haft för sig - Per Forsell - för att ha fått fram all denna fantastiska information. Jag tackar för hans ihärdighet.

Jag fortsätter att läsa i stillsam takt.

A..

Boken kan beställas via; 
Forsbacka - bruk i förvandling
Per Forsell
Forsbacka hembygdsförening
2016
isbn 978-92-639-2181-0


lördag 7 januari 2017

1971 - 1972 - 1975 - 1976 - 1979 & lite äldre dagar ....

1971. Christer. Vilhelmina.


1971. Ida. Vilhelmina.
Vem äger gocarten? Hur var det nu med detta?

1971. Tusse. Vilhelmina.

Woller Nachtweijs 75-årsfirande. Det är inte klarlagt var 75-årsfirandet ägde rum.
Var det i Lännersta? Och i sådant fall, var där?

1971. Ulrika. Vilhelmina.

1972. Tusse & Gudrun. Vilhelmina. 
1975. Maje. Gävle.

1976. Ida & Ulrika med Matterhorn i bakgrunden.

1979. Anette. Kittelfjäll.
(På monoskidan, som jag gärna vill åka på igen).
Okänt årtal, men detta är pappa i hyfsat unga dagar.
Han gillade att elda även då.
Farmor. Rachel Lundeberg,
född Haegermark. (19010610 - 1981)


Kusinerna i Gävle. När kan det vara? Kanske 1965 eller 1966? Kan vi tro att vi är där i juletid? 
Notera särskilt den fräsiga hatten på dockan som sitter i knät på ungen längst till vänster. 
Anette, Cecilia, Christer, Susanne, Katarina & Ulrika.
Ida, Ulrika & Anette i Namn (utanför Östersund)
Kanske vintern 1967-1968 eller så.

lördag 24 september 2016

Rachel Ingeborg Haegermark (f. 10 juni 1901)

Carl Richard Haegermark 1851-1913
född den 28 januari 1851 i Badelunda, Västmanland. Student i Västerås 1870. Prästvigd 8 mars 1874. Komminister i Dingtuna 1875. Kyrkoherde i Torsång 1891, i Ramsberg 1902. Gift 1) 1872 med Alma Larua Bergström och 2) 1892 med Ida Levin. Död 17 augusti 1913.

gm 1) Alma Bergström 1859-1888
gm 2) Ida Levin 1862-1938

Ida Levin är född 2 juni 1862 i Ö Vogelvik, Värmland. Dotter till orgelnisten Karl Levin och Matilda Gustafva Nilsson. I folkräkningen 1890 var hon guvernant hos familjen Erik August Norman (f 1831) och Anna Sofia Johansson (f 1846) - i prästgården i Dingtuna. Gift 14 juni 1892 med kyrkoherde Richard Haegermark.


Kyrkoherde Carl Richard Haegermark gift med Alma Bergström

  • John Richard - f. 6 april 1879-1960 gm Vivi  (Olivia) Lundbom f. 26 mars 1878-1948
  • Karl - född december 1880 i Dingtuna -1932
  • Elsa - född 3 juli 1882 i Dingtuna - 1941 gm Gustaf
  • Märta - född 1 februari 1886 i Dingtuna - 1926
  • Rickard - född 11 februari 1888 i Dingtuna -1918

Kyrkoherde Carl Richard Haegermark gift med Ida Levin

  • Folke Herman - född 9 juli 1893 i Torsång -1950. Gift 28/10 1922 med Sally 1894-? (Son Ulf född 1924 - död 2012 - begravd på Torslunda kyrkgård, södra Öland)
  • Generallöjtnant Harald 1894-1965 gm Aina 1898-1992 (barn Lena Kerstin Julia gift Crafoord 1923-2012 - begravd på Åkers kyrkogård, Strängnäs) samt Barbro 1925- gift med Tomas Hellström
  • Rut 1896-1978 gm Pontus 1897-1965 (barn Hans Löthman)
  • Majan 1898-1989 gm Erik 1901-1994 (barn Bo Jonsson, Yngve och Östen)
  • Jägmästare Yngve 1899-1978 gm Ingrid 1900-1990 (barn Yngve (Bimbo), Marianne)
  • Rachel Ingeborg 1901-1981 gm Knut 1893-1981. Rachel är född den 19 juni 1901 i Torsång. Hon började på Risbergska skolan i Örebro hösten 1910. Gift med Knut Lundeberg.
Ja, detta bör förstås innebära att Ida Levin också fick ansvar för den första skocken ungar som maken Carl Richard hade med Alma Bergström. Hon fick därmed vårdnad om dessa fem barn plus de sex hon åstadkom själv. En diger uppgift, säkert.

A..



Ja, denna bild ser ut att vara tagen en solig dag med viss risk för regn,
eller är paraplyerna som skydd för solen? Som jag tolkar bilden är det
Susanne, jag och Ulrika på bilden. 
Lillemor som sänt julkortet är vår pappas 
kusin, om jag är rätt informerad..


söndag 14 augusti 2016

Han på Mackmyra

Det rör sig om släktforskning och historia. Det rör sig om Mackmyra och några av de övriga bruken i Gästrikland i slutet av 1800- och början av 1900-talet. Det rör sig i huvudsak om männen, men just här kanske särskilt om den ultrakonservative statsministern, medverkande i unionsupplösningen 1905 och om han som tänkte vräka 40 arbetarfamiljer mitt i vintern när de gick till facket för att de ville förbättra sina arbetsvillkor. Det rör sig om plus och minus, om människor som spelat roll.

Just här och nu föds och utvecklas tankarna kring Mackmyra och bruken för att det har köpts en Mackmyra whisky till en vän i födelsedagspresent. Byn eller trakten kring Mackmyra har andra frågor på sin agenda idag än den hade då. Whiskyn leder i varje fall till associationer om andra Mackmyratider, eller hur?

Mackmyra bruk fanns med i 1800/1900-talsbedrifterna kring de människor och företeelser som finns med i min släktforskning för denna tid. Då var det i huvudsak järn i deras liv. Nu är det whisky som frodas i de områden som då fanns i deras vård. Ja, kanske inte i samma byggnader, men väl i samma trakt.

Christian Lundeberg (1842-1911) fanns med i ägar- och ledningskonstellationen på Mackmyra, Forsbacka, Oslättfors och kanske också Högbo Bruk i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ägandet i bruken grundlades av våra släktled bl a av August Lundeberg (1810-1885), som var Christians Lundebergs far. August hade ytterligare en son som var aktiv i bruken, också han med namn August (1849-1944). August (1849-1944) var min farfars far. Christian (1842-1911) var min farfars farbror. Alla tre - August (även kallad Gubben Grå), August och Christian - var aktiva i den tidens bruksengagemang i t ex Forsbacka, Oslättfors och Mackmyra.

Christian Lundeberg, som var engagerad i 1905 års unionsupplösning, var talman i Sveriges riksdag 1909-1911 och statsminister under en kort tid under 1905, var också med i ledningen för Mackmyra bruk. Jag tänker att han och hans familj spelade roll för bygden. Ja, han var visst inte helt nådig mot arbetarna och deras fackliga rättigheter kan man tänka när det till hans minne noteras att han tänkte vräka 40 arbetarfamiljer mitt i vintern för att de ville förbättra sina arbetsvillkor och att han motarbetade demokratiska rättigheter i samhället under sin riksdagstid. Det gör mig förstås ont att höra. Vad som ändå kan ses som ett plus i hans och hans släkts vedermödor är att de drev bruken, skapade kunskap om järnet, bidrog till järnvägens utveckling, exporterade till andra länder och bidrog därmed förhoppningsvis till samhällets utveckling i stort.

De måste har varit framgångsrika människor i sin tid, som skapat många arbetstillfällen för män, kvinnor och deras familjer även om livsförutsättningarna för arbetarna inte var de lättaste. De skapade, under sin tid, ändå möjligheter för människor att överleva, skapa sig liv. Ja, man vet förstås inte vilka liv de gavs möjlighet att leva.

Plus och minus finns det ju i allt förstås. Arbetstillfällen är plus. Kunskap och utveckling likaså. Vad som är plus för någon kan vara minus för någon annan, även om det också kan inkludera en hel del plus i det som kan ses som ett minus. Vilja att vräka arbetarfamiljer i vintertid måste förstås ses som minus, liksom att somliga tyckte att allmän rösträtt inte var något att ha.

Herrarna på Mackmyra finns alltså i mina släktled. Christian var statsminister, talman och brukspatron. Han var en ultrakonservativ demokratimotståndare (enligt wikipedia), men också make, far och en engagerad företagare. Jag är ändå rätt säker på att Christian och hans gelikar i den tid han levde - bidrog rätt mycket till samhället och de han omgav sig med, just där och just då.

Det sägs att Christian Lundebergs (stora) porträtt hänger på värdshuset i Forsbacka, så han bör vara - hoppas jag - en man som traktens folk ser på med plus för bygden. Precis som August (Gubben Grå) bör göra i Oslättfors där han hänger längst fram i den vackra lilla kyrkan.

Trakten Mackmyra har idag whisky på sin agenda. Livet ter sig annorlunda nu, för de flesta av oss här i Sverige. Ja, nu i denna tid - jämfört med hur det var för dryga 100 år sedan där.

A..



Herrar och smeder från Forsbacka bruk. Gubben Grå (d v s August Lundeberg, den äldre) trea från vänster sittande med käpp i första raden. Med på bilden finns också Christian Lundeberg, August Lundeberg (den yngre), liksom Sixten (Ambjörn) Lundeberg (kassör på bruket och syssloman i Uppsala). Därutöver säger baksidestexten på mitt fotoexemplar att det är gamla smeder från Forsbacka som finns med på bilden. August Lundeberg, den yngre, är troligen mannen som sitter till höger om August den äldre. Alltså fyra från vänster i första raden. Om jag sedan får gissa, vilket jag inte tänker att jag får men gör ändå så skulle jag tro att Sixten står som fyra från väster i bakre raden och att Christian står som trea från vänster i bakre raden. Gissningar hör kanske inte hemma här, men ändå. Ja, det är (hittills) bara August den äldre jag är säker på här. 


Övrigt, lite länkar & sån´t;
Sveriges statsministrar. * Släktforskning i denna blogg. * Wikipedia om Christian Lundeberg. * Blogginlägg från besök vid Forsbacka bruk (juli 2016). * Järnväg mellan Ockelbo och Gävle. * Sigsten Ambjörn Lundeberg (1854-1920). * Sixten Lundeberg via Uppsala universitetsbibliotek

Christian Lundeberg. Född i Valbo, Gävleborg, 14 juli 1842. Son till bruksägaren Johan Ulrik Lundeberg och Maria (f Eckman). Gift 1865 med Anna (f Elfbrink). Sex barn (vilket var fler än jag tidigare noterat i min släktforskning). Död 10 november 1911 i Stockholm.

Det har forskats kring Christian Lundeberg vid Uppsala universitet. (Uppsats i fulltext.) Forskaren Bo G Hall har bl a uttryckt; 

- Numera är Lundeberg närmast helt bortglömd, som synes aningen orättvist. Men detta beror sannolikt på att han länge bekämpade den allmänna rösträtten och parlamentarismen liksom olika former av facklig organisering. Härigenom har han kommit att ses som en av historiens förlorare och mindre värd att ihågkomma. Det vore mera korrekt att se honom som en typisk produkt av sin tid, säger Hall.

Strindbergs fakta. 13 mars 1906. "Christian Lundeberg, tidigare statsminister, stänger Mackmyra sulfitfabrik, Gävle, o vräker arbetarna p.g.a. att de bildat en fackförening. Efter ett halvår medges förhandlingsrätt."

fredag 15 juli 2016

Forsbacka bruk (Gävle)

Dagens utflykt (15/7) gick till Forsbacka bruk, Tolvfors bruksgata, Lövudden 13 och Brittgården -  alla i eller i närheten av Gävle. På den sistnämnda platsen tittade vi mest bara från gatan, men vi var i varje fall där. Utflykten kan ses som en nostalgitripp eller som ett begrundande av historiska spår.

På Forsbacka bruk har släktingar verkat i tidigare led. Tolvfors bruksgata har passerats många gånger i ungdomens dagar och strax intill, på Lövudden 13 finns ännu den stora hallonhäcken kvar. Brittgården var stor och ståtlig, ligger i ett gammalt vackert stadskvarter. Huset har spelat roll för släktingar i tidigare dagar.

Forsbacka bruk ligger sydväst om Gävle. Bruken i Högbo, Oslättfors, Mackmyra och Forsbacka har betydelse i familjen Lundebergs historia.



Forsbacka bruk. Fantastiska skorstenar och stora stenbyggnader. Ja, här har det förstås sjudit av verksamhet i gången tid. Här måste det ha varit många människor och familjer som har slitit, stått nära hammaren som slagit och känt värmen från de varma ugnarna.
Forsbacka bruk ligger sydväst om Gävle - mer väst än syd.

År 1870 bildades Forsbacka Jernverks AB. Bruket moderniserades och byggdes ut. Ett nytt verk anlades. Detta rymde två masugnar, två rostugnar, bessemerverk med två konvertrar, ett valsverk och vällugnar. 

Det var tre familjer som stod bakom Forsbacka Jernverks Ab; Lundeberg, Elfbrink och Fogelmarck. De tre familjerna var släkt. De ägde också bruken i Mackmyra, Oslättfors och Högbo. Från dessa bruk kom malm- och kolleveranser till Forsbacka. Detta utgjorde grunden i järnframställningen. Kolet kom från brukets bönder och malmen kom från flera olika fyndigheter som bruken hade tillgång till, som t ex Bispbergs-, Norbergs-, Torsåkers-, Utö- och Tunahästbergs malmer. Transporterna till och från bruket löstes genom byggnation av järnvägen, som under början av 1870-talet drogs fram från Margaretehills station i Forsbacka på en linje som gick mellan Falun och Gävle.(Källa; historiebeskrivning på Forsbacka bruks hemsida 20160715)

På Forsbacka bruk finns ett arkiv om bygden. Här finns bilder, berättelser och tidningsurklipp i lådorna. Det mesta är också skannat och kan granskas på en lokal dator på plats. Ett fantastiskt arkiv. Jag hittade en bild av Gubben Grå - August Lundeberg - där. Dit vill jag åka och botanisera igen! Den aktuella bilden av herrarna visar sig vara exakt samma bild som jag själv har i mitt släktforskningsarkiv - på den bilden står det att den är från 1881. Fler bilder från Forsbacka bruk finns antagligen på Länsmuseet Gävleborg, säger den ansvarige på caféet på Forsbacka bruk. Museet är stängt just nu, men öppnar säkert igen vad tiden lider. 

Det var sparsamt med människor i caféet och hade så varit hela dagen - den sämsta på hela sommaren, sa den caféansvarige. Kaffet hade stått på hela dagen, så vi behövde inte betala för detta. Det var skäligt och vänligt.

I museet på Forsbacka bruk hittas bilder, likvagnar, modeller av bygden och annat från gammal och nyare tid. Här finns ett stycke spännande historia - det gör mig glad att se att de försöker bevara minnet av det som har varit. En fin plats, med berättelser om hur besvärligt många människor levde förr - för de fattigaste människorna fanns det verkligen inget enkelt liv. Ja, hårt och slitsamt, kallt och varmt, med en väldigt ovänlig arbetsmiljö. 












Detta är bruksbostadslängorna på Tolvfors bruksgata - som de ser ut 2016.

Tolvfors bruk var ett annat bruk, som (vad jag känner till) inte involverat familjen Lundebergs bruksengagemang. Järnbruket lades ner på 1890-talet och Tolvfors drevs istället som jord- och skogsbruk. Tolvfors ligger nära Lövudden, där delar av familjen Lundeberg har bott under ett relativt stort antal år. Vid besöket idag ringde jag på dörren på Lövudden, bad att få titta på trädgården. Den stora och fantastiska hallonhäcken finns kvar vid deras hus - ett hallon slank ner i min mage. Sist jag såg den vackra hallonhäcken borde ha varit tidigt 80-tal, någon gång där strax innan farfar och farmor lämnade jordelivet.

De gamla och vackra bruksbostadslängorna från Tolvfors brukstid - Tolvfors bruksgata - finns alltså ännu kvar. De är renoverade och används nu till bostäder igen. Fint.  












Anette Grinde
Utflyktsbesök vid Forsbacka bruk, Tolvfors bruksgata, m fl platser den 15/7 2016. 
Foto; Anette Grinde.


Länkar 
Kartbild Eniro - Tolvfors bruksgata + Valbo kyrka + Forsbacka bruk.
Forsbacka bruk
Tolvfors bruk - Gefle Dagblad
Tolvfors bruk - Järnriket
Oslättfors 
Oslättfors - i denna blogg
Högbo bruk
Länsmuseet om Tolvfors bruk
Forsbacka bruk - wikipedia
Christian Lundeberg (statsminister 1905) - wikipedia
Populärhistoria om Christian Lundeberg

Perspektiv på Patron - länk till skrift och forskning om Christian Lundeberg - skriven av Bo G Hall vid Uppsala universitet.




Denna bild fanns i Forsbacka bruks gömmor. Jag hade samma bild i mina. Gubben grå, trea från vänster i främre raden är identifierad (August Lundeberg), men övriga är det ännu inte. Kanske får jag se det som en uppgift. Det borde förstås inte vara omöjligt. Har de bilder & info på museumet i Gävle, tro?

söndag 20 december 2015

Kapten Nachtwey, Lübeck


Det utdraget är från en Kalmartidning den 7 augusti 1889. Prenumerationspriset för helt år är 6 kr. Stilen och språket är svårläst, idag hade vi säkert valt ett annat typsnitt.

Här talas det t ex om en sjökapten Nachtwey som räddar en besättning från ett sjunket fartyg. De får hänga med till hans destination som var Lübeck, även om olyckan skedde utanför Gotland.

Tidningen hittas på Kungliga biblioteket, Sthlm.

Estniska är förstås inte heller riktigt min avdelning. I ett utdrag från en estnisk tidning i slutet av april 1900 hittar jag en kapten Nachtwey som har varit i Tallinn med fartyget Marie Louise. (Tidningen Postimees, Estland, den 29 april 1900).

1907 förefaller han vara i Tallinn igen. En estnisk tidning nämner hans namn kopplat till ett fartyg som heter Russland. (Päewaleht, nr. 287, 15 detsember 1907). Typsnitt och språk gör det förstås en aning svårläst.

Han, kapten Nachtwey, färdas på Östersjön sålunda. Fint att se.

A..

fredag 24 juli 2015

Oslättfors - en resa i släktens spår.

22 - 24 juli 2015.

Vi åker från Norrtälje till Oslättfors, via Valbo kyrkogård och ett hejhej till farfar och gänget som vilar där. Vi parkerar oss ett stycke efter den lilla bruksorten Oslättfors, som inte var längre än en vindpust men var väldigt fin. De gamla bruksbostäderna står i en vacker rad längs bygatan. I byggnaden för brukskontoret skall det finnas ett museum. Den gamla herrgården, på brukstidens högtidsdagar belägen mitt emot den lilla kyrkan, är nedbrunnen och ersatt av andra byggnader.

Vid strandkanten ligger byns kyrka. Över porten står det 1825. Den drivs och vårdas av en privat stiftelse och ingår inte i någon församlings vård. Den ligger precis i strandkanten, inte mer än en decimeter eller så i höjd från vattnet. Det är förundrande att se närheten till vattnet. Hur är det möjligt?

Kyrkan är välvårdad, ser ut att vara precis nymålad. Det finns fortfarande vit färg på löven strax intill. Gräsmattan är klippt och midsommarstången står ännu kvar från sommarens dans. Hur vanligt är det med en midsommarstång på samma äng som en kyrka? Fint var det. Ja, fint är det.

Längst framme i kyrkan, som är enkel & fint, hängder två bilder. En på var sida. Till vänster hänger Lars Paul Esbjörn, brukspredikant i Oslättfors 1835-1949, och till höger hänger på bruksägaren August Lundeberg, alltså min farfars farfar. Släkten Lundeberg verkade i bygden mellan åren 1846-1900. Texten runt bilden är; Bruksegaren Aug. Lundeberg f. 1810 Ängsön, död 1885 Forsbacka. Ja, under sina år i Oslättfors lär August Lundeberg ha påverkat dem som valde att leva och bo här. Sannolikt skedde det med ett positivt minne eftersom han ännu får lov att hänga längst fram i den vackra kyrkan. Vi hittar ingen skola, så kanske fostrades ungarna i tidens skolkunskap i hemmen eller i någon lämplig samlingslokal.

Vi nyttjar tiden i bygden genom att njuta av skogsmarkerna, de vackra sjölandskapen och de fina skogsvägarna. Vi njuter några nävar blåbär och lite svamp. Bortsett från detta förundras vi av tiden, som den då kunde vara och som den nu är. Så olika, då och nu. Jag gläds åt de ideella krafterna som vårdar kyrkan och marken därikring. Den öppna kyrkan och välkomnandet med bänkar & bord därikring gör att byn känns välkomnanden. Brukskontorets museum hittar vi dock inte in till - det känns stängt och tomt.

Torsdagens springtur i omgivningarna blev 16 km och fredagens ungefär lika lång. 32 km på två dagar får ändå duga.

Anette Grinde


Bilderna nedan, från Valbo kyrka och från Oslättfors, kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger. 

Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format. 


Valbo kyrkogård - åhh, vilket tråkig skylt att mötas av här.

I familjegraven vilar syskonen Birger med sin fru Märta,
Lars med sin fru Doris, Knut med sin Rachel och syster Britt.

Den här stenen är en aning svårare att läsa och kanske behöver
den putsas & tvättas en aning, men här vilar fler i August Lundebergs led.

August Lundeberg (1810-1885), fru Mari Lundeberg f. Eckman, Edward Ericsson, 
fröken Julie Lundeberg, fru Brita Lundeberg f. Bratt, August Lundeberg (1849-1944), 
fru Else Pettersson f. Lundeberg, major Filip Lundeberg,
fru Alva Lundeberg f. Strömberg och fröken Maria Lundeberg. 

Vi åker vidare till Oslättfors, som ligger ett par mil norr om Gävle
i Hille församling. Byn ligger bortom allmän väg. I Oslättfors drev 
August Lundeberg (1810-1885) ett bruk under en del av sin livstid. 
Oslättfors är en liten by, där flera av bruksbostäderna finns kvar och 
ett museum drivs av en privat stiftelse i det gamla brukskontoret.  
En informationstavla som berättar om brukstiden finns i anslutning 
till Testeboåns naturreservat i utkanten av byn.
Bruksbostäderna i byn nyttjas än i dag - kanske bor
några permanent & några för fritidsboende. 

Oslättfors kyrka, byggd 1825. Den ligger centralt i Oslättfors, precis i vatten-
kanten. Stiger vattnet bara en aning ligger den under vattenkanten. Kyrkan
tillhör ingen församling - den drivs & vårdas av en privat stiftelse, som
ser till att den hålls vårdad, öppen och tillgänglig för att besöka eller 

på annat sätt nyttja kyrkan i bygden. Den är vacker, väldigt vacker.
På informationstavlan i närheten står följande om kyrkan; Det första kapellet uppfördes 1742 men ersattes 1796 av en ny kyrkobyggnad. År 1825 flyttades kyrkan till den nuvarande platsen på Kyrkudden och samtidigt byggdes ett torn till i söder. Kyrkan kom att tillsammans med herrgården bilda en rät axel, som avslutade bruksgatan i väster. 


Det finns gott om vatten runt omkring i området. Här finns därför också
god vård om fåglar - och fågelskyddsområden att ta hänsyn till. 

Vi bodde nära en sjö, strax utanför Oslättsfors.
En vacker vy. En vacker kväll. En trivsam plats.
 

Oslättfors kyrka var liten, enkel och vacker. Längst fram till vänster hänger
ett porträtt av brukspredikanten Lars Paul Esbjörn och längst fram till höger
hänger ett porträtt av "bruksegaren" August Lundeberg. 

Texten runt bilden är; 
Bruksegaren August Lundeberg, f 1810 Ängsön - död 1885 Forsbacka.
Detta är alltså min farfars farfar. Denna bild hänger längst fram, 
till höger, i den vackra lilla kyrkan. Enkelt & fint.

Det hänger på frivilliga i Oslättfors kyrka, står det i tidningsurklippet som
hänger i kyrkan. Kyrkan drivs och vårdas av en privat stiftelse, som är
beroende av glada ideella krafter som gärna bistår. Det är glädjande att se. 

I den gamla kvarnen är det nu ett loppis. Här kan vi tänkas oss att annat har
funnits i den tid som tidigare varit här. Vattennivån mellan sjön och vatten-
draget nedanför skapar energi i ett litet hus vid sidan om. Nivåskillnaden
kan man tänka sig att det har nyttjats även i gammal tid. 

Vägen genom den lilla bruksbyn och en god bit bort bär namnet Oslättforsvägen.

I utkanten av byn, i anslutning till Testeboåns naturreservat, hittar vi en
informationstavla om Oslättfors bruk.  "Från 1846 ägdes 
Oslättfors bruk
av familjen Lundeberg. Spiktillverkningen hade successivt expanderat
och 1860 fanns sex spikhammare med tillhörande härdar."
Kyrkan ser du längst upp av de markerade platserna, med en etta.
Herrgården ligger till vänster - mitt emot kyrkan, över vägen.
Bruksbostäderna längst till höger i bild. 
Vattnet bubblar av det häftiga regnet - samtidigt som
solen skiner strax intill. Väder är vackert.


Bilderna kan göras större genom att du håller inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på plus-tangenten några gånger. Vill du istället ha bilden mindre håller du inne Ctrl-knappen och samtidigt trycker på minus-tangenten några gånger. Du kan också klicka på bilderna, för att visa dem i större format. 

Ord & bild av Anette Grinde

Mer släktforskning i denna blogg hittar du här.

Länkar om Oslättfors & trakten runt omkring;