DN 5 juni 2021. "Ibland kom inte kompisar tillbaka"

DN 5 juni 2021. "Ibland kom inte kompisar tillbaka" är rubriken i tidningen. Den handlar om Kanada 1890-1969. Det handlar om vidrigheter och människor som inte får existera. Det handlar om ett stort antal barn - ursprungsbefolkning - som skulle assimileras. Många utsattes för vanvård, fysisk och sexuella övergrepp och fråntogs sin kultur och sitt modersmål. Man tror att över 4000 barn dog av vanvård och övergrepp. Ingen utredde. Det tilläts ske. 

Jag läser. Kan inte förmå mig att bläddra vidare i tidningen. Den ligger kvar, uppslagen. För mig att fundera över. Jag förfasas över hur många som har påverkats av människosynen att olika människor har olika värde. Då och nu. Att ursprung, färg, sexualitet, funktionsvariationer och annat spelar mer roll än att hen är en människa. 

Tänk om det vore våra barn, dina eller mina, som skulle placeras på en skola för att rättas till, för att bli normal enligt ett standardiserat mått och dessutom vanvårdas och utsättas för våld och sexuella övergrepp. För att de råkar vara si eller så. Hitler. Kanada. Kina. USA. Sverige. Sydafrika. Israel/Palestina. Marocko/Västsahara. Syrien. Med flera, människor, länder, livsmöjligheter, orättvisa. 

Någons - många - har blivit utsatta. Tvingats. Vanvårdas. Hindrats. Skallmätts. Använts som testpersoner. Låsts in. Hånats. Tvingats. Utpekas. Mördats. Tvingats bort. Utsatts. Så mycket sorg, så mycket fasa. I generation efter generation. 

Är det över nu? Nej. 

Övergrepp mot människor av olika ursprung, färg, sexualitet eller oliktänkande pågår nu. När och hur får vi alla vidrigheter att upphöra? 

Hur går det för uigurerna i lägren i Kina? Hur går det för Burmas rohingyer. Hur går det för amerikansk ursprungsbefolkning, för samer och alla andra ursprungsfolk som inte får leva som de vill utan istället måste anpassa sig till de vita vilja. 

När ska vi lära oss att leva sida vid sida, respektera varandra för de vi är. Vara intresserade istället för fördömande. Tillåta alla, utan att tänka att några inte får plats här. 

Hur vore det om det vore du eller dina barn som måste släppa din kultur, din familj och dina nära för att någon annan inte kan förlika sig med ditt olika. 

Nej, det är inte rimligt att tänka att någon inte får finnas eller vara. Bara för att de råkar vara något annat.

A..