Två månader senare ...

Två månader senare kom kunden in i butiken och krävde att få byta en vara.

Butiksinnehavaren berättade att bytesrätt förelåg på ej prisnedsatta varor, men väl på nyinkommet och då för köp som skett under den senaste veckan. En veckas bytesrätt för nyinkommet, alltså.

Kunden berättade att köpet var gjort före jul, att det var en julklapp, varpå butiken berättade att det tyvärr var för sent. Varan var också prisnedsatt, vilket också var ett skäl för butiken att tacka nej till bytet/återlämnandet. Kunden blev arg, rent av rosenrasande, sa att hen aldrig mer skulle handla i butiken och gick ut och slängde igen dörren. Försök att få till stånd en mjukare ton eller känsla fanns inte på kartan, då dörren raskt åkte igen och vreden kändes i luften en lång stund därefter.

Butiksinnehavaren blev synnerligen illa till mods, eftersom aggressiva kunder är obehagliga. Ja, inte kunden i sig, för personen kan vid ett annat tillfälle förstås vara en vanlig, icke-aggressiv och trevlig person. Det obehagliga är den aggression som ibland sänds emot butikens personal. Inte så ofta, men ibland. När vi - vi människor - är sådana beror det kanske oftast på något annat än butikens normala regelsystem eller den person som står mitt emot. Det kan bero på hur personen själv mår eller vad denna är villig att förstå. Företagandet villkor är ibland en sådan sak som, för många, är svårt att förstå. 

Jag tackar, innerligt, för den stora merpartens vänliga bemötande och där kunden inte övervältrar sina egna tillkortakommanden på butikspersonal genom vredesmod i såväl utstrålning, röstläge som faktisk handling.

Jag hoppas att jag själv aldrig någonsin argumenterar för byte av en vara på orätt grund. (Rätt grund är trasig eller fel i vara, eller fel vara - där felet inte beror av mig, inget annat). Och jag hoppas också att jag lyckas hålla min ton acceptabelt vänlig. Ingen i en butik behöver en aggressiv ton emot sig.

A..