Idag möts jag av den gråa dagen. Höstgrå, sådär som den kan vara när den inte är så vacker. Sådär, lite tung.
Min tanke går åter till gårdagskvällen. Där någon lämnat sin vän. Det gör mig ont om vännen. Vännen, som vi alla tycker om. Men, vi andra kan inte styra, be eller tala. Det är var och ens lott att besluta hur livet skall te sig. Vilka vi skall vara tillsammans med och älska. Det kan inte vi andra styra i. Men, det gör ändå ont, för den som lämnats kvar. Det gör ont för relationer som går i kras.
I relationen är det viktigt att vi visar omsorg om varandra. Att vi uppmuntrar, skapar förutsättningar och ser varandras gåvor och möjligheter. Att vi aldrig hindrar. Att hindra kan lätt göras i ton och handling. Hindran kan också finnas i vår egen tanke. Det kan vara vi själva som åstadkommer den. Uppmuntran och nya möjligheter kanske kan skapas lika lätt, för varandra och var för sig.
Om människor som skapar gott och ont för varandra kan vi läsa i följeslagarnas nyhetsbrev...
A ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar