Jag lyssnade på ett föredrag igår. Ett sådant som tillför.
Det var ett föredrag om våra tankar och hur de styr och påverkar oss. Eller kanske snarare att det är vi som skall styra våra tankar. Och därmed påverka våra liv. I den riktning vi vill gå.
Någon sade, att det slår bättre an, när det är självupplevt. Men åsyftan, självupplevt hos den som talar.
Är det så? Eller är det en fråga om hur framförandet görs? Vad som sägs? Och sedan hur det slår an i oss, just för hur vi är och förhåller oss till den som framför föredraget? Och det som sägs.
Hur mycket beror det på oss själva och hur mycket beror det på den som talar - när man upplever att något är bra, eller mindre bra?
Jag tänker nog att det beror väldigt mycket på oss själva. Hur vi ser personen som står framför oss. Hur väl vi lyssnar, utifrån oss själva, och hur vi förhåller oss till orden i förhållande till just oss själva.
A .... . . .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar