15-17 grader. Det var grått och mulet, och lite blåsigt på sina ställen. Solen bröt igenom vid något enstaka tillfälle. Det hotande regnet höll sig på håll. Det var ett riktigt bra löparväder. Under de tidigare tillfällen (2007-2008-2009-2010) när vi har sprungit Stockholm Marathon har det varit avsevärt mycket varmare. Detta var en bra marathon-spring-temperatur.
Starttiden var flyttad från kl 1400 till kl 1130. Det var lite obekvämt, men löste sig naturligtvis. Uppstigning, frukost, en liten promenad och en mycket tidig "lunch" innan avfärd till den stora staden och dagens göromål. Gratis färd med SL med nummerlappen som biljett uppskattas. Det är gott att Sthlm Marathon fångat SL som sponsor i loppet. Eftersom min nattsömn innan loppet var helt undermåelig uppskattade jag därtill att jag lyckades somna en liten stund på bussen.
På bussen kända figurer fanns, förutom Leif & jag, också tre av de övriga veteran-marathon-tjejerna från Rånäs 4H. Jennie Sandberg, Carolina Andersson och Susanne Wahlqvist fanns på plats, laddade och taggade. Lotta Frenander anslöt i Sthlm. Veteran-marathon-tjejerna i Rånäs 4H är riktigt duktiga och det är fantasiskt roligt att vi är så många, och så jämna i denna gren.
3.21.55 Lotta Frenander
3.37.46 Jennie Sandberg
3.43.29 Anette Grinde
3.44.24 Carolina Andersson
3.46.52 Susanne Wahlqvist
Lotta Frenander sticker ut, som en riktigt duktig veteranlöpare, medan vi övriga ligger relativt samlade lite senare i resultatlistan. Vi bryter målsnöret en stund efter henne, men är nöjda och glad. Lottas resultat är fantastiskt roligt att se. Vi alla klarar oss riktigt väl i konkurrensen med de över 15000 löpare som når målsnöret denna dag. Det är roligt att springa marathon - och vi alla återvänder igen och igen.
Stockholm Marathon är ett riktigt bra arrangemang. Det är riktigt, riktigt bra. Informationen om loppet når löparen tidigt. Det är många veckor kvar, när information om loppet når oss i lådan. Vi kan frossa och förbereda oss utan stress.
Nummerlappshämtning, m m - som ett marathonfrossarexpo - är välarrangerat under några dagar innan loppet. Byggnationer med tält, fållor, lotsningsvägar, mm gjorde färden genom nummerlappsproceduren lätt och bekväm. Det arrangören inte kunde styra över, under fredagskvällen, var det hällande regnet. Pastaparty utomhus i ett hällande regn kräver riktig glöd för att skapa utesittare. Underhållningen fick nöja sig med att spela för tomma bänkar under regnstunden, men vi hörde den goda musiken när vi stod och tryckte under träd och paraplyer strax bortanför. Pastan var mycket god och mycket välbehövlig.
Efter banan finns många depåer. Det är riktigt många. De är väl bemannade. Och de är bemannade med funktionärer som lyser av glädje och pepp. De är imponerande. De bidrar till att vi orkar. De peppar, inspirerar och för oss framåt. Vätska finns på väldigt många ställen. Det finns vatten och sportdryck med korta intervaller, kanske 3-4 km emellan varje depå. Därtill finner vi buljong, cola, druvsocker, saltgurka, energikakor och mängder av bananer. Man kan nästan äta och dricka sig alldeles mätt under detta lopp. Det är en fantastisk organisation runt hela banan.
I målgång, inne på Stadion, möts man av folkets jubel. Det möts man för övrigt av hela banan runt. Där finns mängder av publik som hejar på alla som passerar, som peppar, glöder och sjunger. Det är underbart fantastiskt att se och höra alla dessa människor som förundrande betraktar de tusentals människor som springer. De betraktar alla de människor som med glädje och olika grad av plåga i kroppen och i blicken i lagom takt tar sig runt den "lilla" sträckan på 42 195 meter runt den vackra huvudstaden.
Inne på Stadion möts man av den fantastiska (eller hänsynslösa) målgångsklockan som berättar hur det har gått. Jag möttes av ett positivt resultat. Det gladde, jag var nöjd och jag inser att jag kan skapa mer. Det ger mig en känsla av tillförsikt inför kommande aktiviteter. I målgångsområdet möts man också av de härliga funktionärerna som lotsar oss vidare ner till efterområdet. Medalj, vatten, "stolthetströja", bananer, bullar, korv, kexchoklad, nötter, russin, cola, öl, med mera finns tillgängligt för omedelbar energipåfyllnad. Människorna ser plågade ut, det gör en aning ont att gå nedför trappan till området och nedför den kulle vi gärna sätter oss på för att vänta in våra vänner, när det är knökafullt nere på "gräset" på planen - men löparna är samtligt lättade att detta ljuvliga arrangemang är till ända.
Som gammal projektledare för Midnattsloppet i Sthlm fäster jag gärna ögonen på hur arrangemang fungerar. Stockholm Marathon är ett riktigt, riktigt bra arrangemang. En stor eloge till hela organisationen. De sprider glädje och glöd.
I år tog jag mig för första gången på ett marathon förbi min sambo Leif. Jag tog mig förbi vid ca 24 km, och det höll sedan hela vägen i mål. Äntligen, får man väl säga. Men, jag får nog passa mig. Nästa år försöker han nog komma före mig igen.
Nöjda och glada möter vi dagen idag. Nu vilar vi från löpningen under några dagar, innan vi strävar vidare mot nästa lopp. Nästa lopp innebär en ny sorts utmaning, så nu får vi nog byta träningsriktning en aning.
Lycka är att vara hel & frisk, och känna glädje efter en prestation som denna. Endorfin är tillfört. Det bubblar frenetiskt och kroppen vill gärna ha mer. Det skall den få. Om en dag eller två.
Anette Grinde
Nästa lopp går i Vålådalen
Starttiden var flyttad från kl 1400 till kl 1130. Det var lite obekvämt, men löste sig naturligtvis. Uppstigning, frukost, en liten promenad och en mycket tidig "lunch" innan avfärd till den stora staden och dagens göromål. Gratis färd med SL med nummerlappen som biljett uppskattas. Det är gott att Sthlm Marathon fångat SL som sponsor i loppet. Eftersom min nattsömn innan loppet var helt undermåelig uppskattade jag därtill att jag lyckades somna en liten stund på bussen.
På bussen kända figurer fanns, förutom Leif & jag, också tre av de övriga veteran-marathon-tjejerna från Rånäs 4H. Jennie Sandberg, Carolina Andersson och Susanne Wahlqvist fanns på plats, laddade och taggade. Lotta Frenander anslöt i Sthlm. Veteran-marathon-tjejerna i Rånäs 4H är riktigt duktiga och det är fantasiskt roligt att vi är så många, och så jämna i denna gren.
3.21.55 Lotta Frenander
3.37.46 Jennie Sandberg
3.43.29 Anette Grinde
3.44.24 Carolina Andersson
3.46.52 Susanne Wahlqvist
Lotta Frenander sticker ut, som en riktigt duktig veteranlöpare, medan vi övriga ligger relativt samlade lite senare i resultatlistan. Vi bryter målsnöret en stund efter henne, men är nöjda och glad. Lottas resultat är fantastiskt roligt att se. Vi alla klarar oss riktigt väl i konkurrensen med de över 15000 löpare som når målsnöret denna dag. Det är roligt att springa marathon - och vi alla återvänder igen och igen.
Stockholm Marathon är ett riktigt bra arrangemang. Det är riktigt, riktigt bra. Informationen om loppet når löparen tidigt. Det är många veckor kvar, när information om loppet når oss i lådan. Vi kan frossa och förbereda oss utan stress.
Nummerlappshämtning, m m - som ett marathonfrossarexpo - är välarrangerat under några dagar innan loppet. Byggnationer med tält, fållor, lotsningsvägar, mm gjorde färden genom nummerlappsproceduren lätt och bekväm. Det arrangören inte kunde styra över, under fredagskvällen, var det hällande regnet. Pastaparty utomhus i ett hällande regn kräver riktig glöd för att skapa utesittare. Underhållningen fick nöja sig med att spela för tomma bänkar under regnstunden, men vi hörde den goda musiken när vi stod och tryckte under träd och paraplyer strax bortanför. Pastan var mycket god och mycket välbehövlig.
Efter banan finns många depåer. Det är riktigt många. De är väl bemannade. Och de är bemannade med funktionärer som lyser av glädje och pepp. De är imponerande. De bidrar till att vi orkar. De peppar, inspirerar och för oss framåt. Vätska finns på väldigt många ställen. Det finns vatten och sportdryck med korta intervaller, kanske 3-4 km emellan varje depå. Därtill finner vi buljong, cola, druvsocker, saltgurka, energikakor och mängder av bananer. Man kan nästan äta och dricka sig alldeles mätt under detta lopp. Det är en fantastisk organisation runt hela banan.
I målgång, inne på Stadion, möts man av folkets jubel. Det möts man för övrigt av hela banan runt. Där finns mängder av publik som hejar på alla som passerar, som peppar, glöder och sjunger. Det är underbart fantastiskt att se och höra alla dessa människor som förundrande betraktar de tusentals människor som springer. De betraktar alla de människor som med glädje och olika grad av plåga i kroppen och i blicken i lagom takt tar sig runt den "lilla" sträckan på 42 195 meter runt den vackra huvudstaden.
Inne på Stadion möts man av den fantastiska (eller hänsynslösa) målgångsklockan som berättar hur det har gått. Jag möttes av ett positivt resultat. Det gladde, jag var nöjd och jag inser att jag kan skapa mer. Det ger mig en känsla av tillförsikt inför kommande aktiviteter. I målgångsområdet möts man också av de härliga funktionärerna som lotsar oss vidare ner till efterområdet. Medalj, vatten, "stolthetströja", bananer, bullar, korv, kexchoklad, nötter, russin, cola, öl, med mera finns tillgängligt för omedelbar energipåfyllnad. Människorna ser plågade ut, det gör en aning ont att gå nedför trappan till området och nedför den kulle vi gärna sätter oss på för att vänta in våra vänner, när det är knökafullt nere på "gräset" på planen - men löparna är samtligt lättade att detta ljuvliga arrangemang är till ända.
Som gammal projektledare för Midnattsloppet i Sthlm fäster jag gärna ögonen på hur arrangemang fungerar. Stockholm Marathon är ett riktigt, riktigt bra arrangemang. En stor eloge till hela organisationen. De sprider glädje och glöd.
I år tog jag mig för första gången på ett marathon förbi min sambo Leif. Jag tog mig förbi vid ca 24 km, och det höll sedan hela vägen i mål. Äntligen, får man väl säga. Men, jag får nog passa mig. Nästa år försöker han nog komma före mig igen.
Nöjda och glada möter vi dagen idag. Nu vilar vi från löpningen under några dagar, innan vi strävar vidare mot nästa lopp. Nästa lopp innebär en ny sorts utmaning, så nu får vi nog byta träningsriktning en aning.
Lycka är att vara hel & frisk, och känna glädje efter en prestation som denna. Endorfin är tillfört. Det bubblar frenetiskt och kroppen vill gärna ha mer. Det skall den få. Om en dag eller två.
Anette Grinde
Stockholm Marathon
Nästa lopp går i Vålådalen
Och därefter New York Marathon
http://www.nycmarathon.org/
2013 springer vi Tokyo Marathon.
Då skall Sofie, Anette & Leif med
glädje delta i "rundan"!
2013 springer vi Tokyo Marathon.
Då skall Sofie, Anette & Leif med
glädje delta i "rundan"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar