Vi byggde. Vi målade. Vi utökade.
Över virket låg en blå presenning. Den var klarblå. Utan anknytning till naturens färg.
I naturen syns annars det gröna klart. I mängder av olika nyanser. Ibland mörkt. Ibland ljust. Ibland på gränsen till brunt. Ibland dovt. Ibland klart.
Nyanserna är många. Den gröna färgen är växternas färg. Naturen egen nyansrika färg.
Plötsligt vilar, på den blå presenningen, något som har växternas färg. Något som har en annan form. En annan uppgift. En annan kraft. Än den som växterna har.
Där vilar...
Ett annat liv.
Ett utsatt liv.
Ett vackert liv.
Anette Grinde
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar