Förlåt.....

Förlåt mig. Jag är människa. Och en ofullkomlig sådan. Jag vill vara perfekt. Men, jag misslyckas från gång till annan.

Ibland tror jag mig ändå vara perfekt. Men, inser också strax därefter att det finns andra sätt att se på frågan. Det är hopplöst, på något sätt, men också fantastiskt. Det ger en hel del utvecklingsmöjligheter. Och nya tankespår.

Jag besöker då och då nätverksgrupper, där fokus ligger på att skapa mer affärer och kontakter till varandra. Vi har en linje att följa. Vi har regler och förutsättningar. Vi har en riktig agenda och vi sticker inte under stol med varför vi är där. Vi är där för att skapa mer. Bara så. Helt enkelt.

I förutsättningarna finns att var och en skall dela med sig, utifrån vissa givna förutsättningar. Några gör det, och några gör det inte. Vi är människor, och kapabla på helt olika sätt. Jag delar gärna med mig, men jag kan också bli bättre på att se vad andra vill ha och behöver. Bättre blir jag t ex genom att lyssna mer och att själv vara tydlig.

Ibland blir jag dock en aning ledsen, men inser också att jag själv ibland kan agera på motsvarande sätt. Jag - och vi människor - kan ibland vara sådär antingen eller. Vi ser ibland saker så mycket i svart eller vitt. Och vi är ibland väldigt duktiga på att döma andra. Och glömma bort att vi inte är helt perfekta själva. Det är en aning frustrerande, kan man tycka ibland. Ibland hör jag de dömande orden så hårt och så tydligt. För mig gör det ont och det känns helt enkelt alldeles fel.

Jag vill lära mig att förlåta andra. Mer. Och vara tydlig i förhållande till andra att det är min uppfattning och vilja. Och också att förlåta mig själv. Jag vill förlåta mig och oss, för att jag och vi inte är perfekta. För att vi reagerar konstigt i och inför olika situationer och för att vi inte infogar oss i de regelsystem som vi lovat att följa när vi anslutit till gruppen. Och för att vi är som vi är och inte förmår ändra oss som systemet vill att vi ska. Men, att vi ändå visar att vi försöker. Eftersom vi har åtagit oss detta.

Jag vill ge människor en andra chans. Och en tredje och en fjärde. Jag vill inte utesluta. Jag vill omsluta och ge dem möjligheten att medverka och utvecklas. Precis som jag vill bli av andra. Även om vi reagerar och agerar helt olika.

Jag vill lyssna på dig - du som talar, du som vill att jag lyssnar. Och jag kan bara hoppas att du vill lyssna på mig. Och allvarligt försöker förstå vad jag säger. Och också på den som sitter bredvid mig, ty han/hon är i samma situation som du och jag. Han/hon är också en människa. En sådan som kan lära mer. Som vill och som kan. Om vi tillåter honom/henne att göra det, och om vi delar hopp och förståelse för hur det är och vad som kan komma om vi gör.

Förlåt, min oförmåga. Nu är tid att försöka igen. Och strax senare - en gång till. Eller kanske t o m två.

Anette Grinde