Jag längtar tillbaka till en vacker plats.
Den låg uppe i bergen. Vägen dit var smal, dammig och helt osannolik. Vägen kantades av busshållplatser, så det var en farbar väg.
Utan vår guides lotsning hade vi inte funnit denna plats. Vi hade inte fått se de unika vidderna, de osannolika vägarna och de annorlunda butikerna. Vi hade inte fått möta barnen och familjerna som tittade så förundrade på oss. Vi hade inte kunnat se allt det vi såg, kände och upplevde.
De vägar vi åkte på hade vi inte valt om vi hade åkt själva. Då hade vi heller inte fått se de fantastiska teodlingarna, som klättrade efter slänterna, eller höra historierna om människorna och hur de har det. Vi hade heller inte fått se de små byarna, där människorna levde sina liv i stillhet och eftertänksam ro.
Vi hade inte valt de vägarna vi åkte på, eftersom vi inte trott att där fanns några vägar eller att de vägarna vi såg faktiskt var åkbara.
Jag längtar tillbaka till platsen där vidderna finns. Jag längtar tillbaka till platsen där stillheten, tystnaden och den förundrande naturen finns.
Där finns gudabenådad natur, fantastiska vägar, underbara höjder, vackra människor, tystnad, bedövande oväsen, underbara färger, slit och stret, stillhet och ro, och en insikt om att vi har det fantastiskt bra här hemma i vårt land.
I det landet, långt där borta, vill jag gärna bo.
A ...
lördag 10 juli 2010
fredag 9 juli 2010
När jag åkte hemåt igår...
...så rasslade det plötsligt till på min högersida. Eller rasslade var nog fel ord. Vrålade var mer rätt. Han for förbi, på min högersida, i en rasande fart och med ett skarpt vrålande från maskinen.
Jag blev rädd och tvär, och tänkte inombords i vred ton - f..b..ade motorcyklister.
Fast, sedan tänkte jag att så kunde jag ju inte tänka - när jag är/var en sådan själv...och den stora huvudparten motorcyklister kör i lagom, trivsam fart.
Men - lite varsamhet i trafiken skulle vara på sin plats även för de som sitter på ett dunderfartåk. De skrämmer sin omgivning och skapar helt enkelt väldigt onödiga risker, för såväl sig själva som för sin omgivning.
A..
Jag blev rädd och tvär, och tänkte inombords i vred ton - f..b..ade motorcyklister.
Fast, sedan tänkte jag att så kunde jag ju inte tänka - när jag är/var en sådan själv...och den stora huvudparten motorcyklister kör i lagom, trivsam fart.
Men - lite varsamhet i trafiken skulle vara på sin plats även för de som sitter på ett dunderfartåk. De skrämmer sin omgivning och skapar helt enkelt väldigt onödiga risker, för såväl sig själva som för sin omgivning.
A..
Äntligen....
Äntligen färd till jobbet per mc.
Efter en inledande alltför skarp försening lyckades jag slutligen få tag på en besiktningstid. Det krävs verkligen framförhållning för att få en sådan tid. Jag fick nu åka till Lidingö, men nu är det gjort. Utan anmärkning, mer än att det var i senaste laget. Vilket ju på sitt sätt var självförvållat.
Äntligen ljuvlig sommarvärme.
Även om den faktiskt har varit här en tid. Men jag har inte lyckats känna så mycket av den eftersom jag ständigt arbetar inomhus. Besiktningstiden tvingade ut mig, mitt på dagen. Det var fantastiskt ljuvligt skönt.
Äntligen en färd med flingorna.
Det var verkligen flera år sedan vi åkte en tur tillsammans med Snöflingorna. De är äldre, grånade, herrar med mc-intresse som möts på sommarens torsdagskvällar och åker en sväng på Roslagens slingrande vägar. Denna torsdagskväll var det kanske 35 motorcyklar, som åkte med utgångspunkt från hamnen i Norrtälje. Det är samling kl 1800 och avfärd kl 1830. 35 motorcyklar på rad är en härlig syn.
Färden gick från Norrtäljes hamn, via Frötuna k.a, Rösa, Finsta, Södertjära, Rånäs och Gottröra, innan det blev fika stopp på Nifsta gård. På Nifsta gård var det torsdags-motorträff. En sådan har vi inte sett förr på denna plats, men det var uppenbart ågot nåterkommande. Där fanns bilar av många olika modeller och där fanns motorcyklar på torsdagstur. Där fanns stora och små, unga och gamla. Ängen var fylld av bilar, motorcyklar och folk. Fikakön var riktigt lång och kvällen var ljuvligt skön.
Äntligen färd på de slingrande Roslagsvägarna.
De är fantastiska. De är riktigt slingrande, smala och det doftar alldeles ljuvligt i sommarvärmen. Det är underbart att färdas per mc på dessa vägar, att se ryggen på sin goda sambo när han kör där framför eller se honom i backspegeln strax där bakom. Det är härligt att se den långa raden motorcyklar slingra sig genom landskapet. Plötsligt trodde jag att vi mötte en rad motorcyklar, en bit längre bort - men nej, det vara bara vägen som slingrande vände genom landskapet.
Äntligen.
Ja, äntligen fick jag en ljuvlig tur i den fantastiska sommarvärmen på motorcykeln. Med min goda vän.
Äntligen.
Ja, äntligen fick jag igen känna den bedövande doften av grönskan. Doften av tall, doften av grönskan i värmen och doften av grönskan i fukten, när solen sakta dalar och kvällen närmar sig. Doften är nästan bedövande stark. Det luktar så underbart gott.
Jag undrar...
Varför lät jag det dröja så länge innan jag gjorde denna tur, detta år?
Ja. Svaret är helt enkelt att jag prioriterar fel. Jag glömmer njutningen och prioriterar stretet. Så dumt, så dumt.
A ...
Efter en inledande alltför skarp försening lyckades jag slutligen få tag på en besiktningstid. Det krävs verkligen framförhållning för att få en sådan tid. Jag fick nu åka till Lidingö, men nu är det gjort. Utan anmärkning, mer än att det var i senaste laget. Vilket ju på sitt sätt var självförvållat.
Äntligen ljuvlig sommarvärme.
Även om den faktiskt har varit här en tid. Men jag har inte lyckats känna så mycket av den eftersom jag ständigt arbetar inomhus. Besiktningstiden tvingade ut mig, mitt på dagen. Det var fantastiskt ljuvligt skönt.
Äntligen en färd med flingorna.
Det var verkligen flera år sedan vi åkte en tur tillsammans med Snöflingorna. De är äldre, grånade, herrar med mc-intresse som möts på sommarens torsdagskvällar och åker en sväng på Roslagens slingrande vägar. Denna torsdagskväll var det kanske 35 motorcyklar, som åkte med utgångspunkt från hamnen i Norrtälje. Det är samling kl 1800 och avfärd kl 1830. 35 motorcyklar på rad är en härlig syn.
Färden gick från Norrtäljes hamn, via Frötuna k.a, Rösa, Finsta, Södertjära, Rånäs och Gottröra, innan det blev fika stopp på Nifsta gård. På Nifsta gård var det torsdags-motorträff. En sådan har vi inte sett förr på denna plats, men det var uppenbart ågot nåterkommande. Där fanns bilar av många olika modeller och där fanns motorcyklar på torsdagstur. Där fanns stora och små, unga och gamla. Ängen var fylld av bilar, motorcyklar och folk. Fikakön var riktigt lång och kvällen var ljuvligt skön.
Äntligen färd på de slingrande Roslagsvägarna.
De är fantastiska. De är riktigt slingrande, smala och det doftar alldeles ljuvligt i sommarvärmen. Det är underbart att färdas per mc på dessa vägar, att se ryggen på sin goda sambo när han kör där framför eller se honom i backspegeln strax där bakom. Det är härligt att se den långa raden motorcyklar slingra sig genom landskapet. Plötsligt trodde jag att vi mötte en rad motorcyklar, en bit längre bort - men nej, det vara bara vägen som slingrande vände genom landskapet.
Äntligen.
Ja, äntligen fick jag en ljuvlig tur i den fantastiska sommarvärmen på motorcykeln. Med min goda vän.
Äntligen.
Ja, äntligen fick jag igen känna den bedövande doften av grönskan. Doften av tall, doften av grönskan i värmen och doften av grönskan i fukten, när solen sakta dalar och kvällen närmar sig. Doften är nästan bedövande stark. Det luktar så underbart gott.
Jag undrar...
Varför lät jag det dröja så länge innan jag gjorde denna tur, detta år?
Ja. Svaret är helt enkelt att jag prioriterar fel. Jag glömmer njutningen och prioriterar stretet. Så dumt, så dumt.
A ...
lördag 3 juli 2010
Att göra fred...
- är att aktivt arbeta för fred.
Att ta initiativ, att tala för och verka för fred på olika sätt och på olika nivåer i vårt samhälle. Det är att göra fred, att skapa något aktivt och väldigt värdefullt.
När du gör det, skapar du mervärde för många fler än dig själv.
Jag ber idag för att många, med mig, vill göra fred i stort och i smått. Dag för dag, utan att vänta på att någon annan skall börja...
A..
Att ta initiativ, att tala för och verka för fred på olika sätt och på olika nivåer i vårt samhälle. Det är att göra fred, att skapa något aktivt och väldigt värdefullt.
När du gör det, skapar du mervärde för många fler än dig själv.
Jag ber idag för att många, med mig, vill göra fred i stort och i smått. Dag för dag, utan att vänta på att någon annan skall börja...
A..
fredag 2 juli 2010
Gotska Sandön - vårt besök midsommar 2010
Gotska Sandön är en makalös plats. Här finns sand, tallar och en fantastisk natur. Här har människor levt, stretat och förtjänat sitt värv. Här har de överlevt, eller inte. Här har de byggt, saknat, älskat, förlorat och vunnit. De har skapat och rivit ner. Här har det vandrat renar, rävar och får.Här har det byggts järnväg i sanden, forslats timmer genom skogen och byggts båtar på varvet. Järnvägen finns inte kvar. Inte heller avverkningstanken eller varvet. Kvar finns orden om det som varit, små spår här och där och en underbart, fantastiskt vilsam miljö. Men man kan förstå att här varit slitsamt att bo och leva. Här är långt bortom det mesta, bortsett från närvaron här och nu, i en gudabenådat vacker natur.
På den gamla gårdens öppna plats finns spår kvar från svunnen tid. Här finns orden och känslan. Här fanns den stora gården och Söderlundskans bostad, en fantastisk äng och det är i dag en njutbar plats. Då, när den var bebodd, var den säkerligen mer stretsam än den ter sig för oss som här och nu vandrar i sakta mak.
Vi bor på lägerplatsen. Alla som är på besök bor tillsammans men ändå var för sig. Boendet är samlat på en och samma plats. Här finns stugor. Spartanskt utrustade. Man bor två och två, tre och tre eller kanske fyra och fyra. Ett enkelt kök, nästan helt utan utrustning och med kallvatten i kranen. Här finns också vandrarhem, numera med få-bädds-rum. Här finns även uppställda tält att hyra och här finns plats för egna tält. Ett kokhus, utebord och grillar och en matsal för dåligt väderbruk. Alla gäster bor samlade vid lägerplatsen, det är inte tillåtet att bo någon annanstand. Tillsyningsfolk och sommarvärdarna bor i fyrbyn strax intill. Allt boende är samlat - för ordning, för naturskydd och för gemenskap.
Frukost i morgonsol. En ljuvlig värme, utan särskilt märkbar vind, sprider sig i det skyddande lägret. Det skapar förutsättningar för en lugn och fridfull start på dagen. Människorna är lågmälda. De njuter av värmen, lugnet och den frid som vi skapar tillsammans.
Ja, det finns boende för många smaker och det finns människor av många olika sorter. Någon lapar sol, någon vandrar långt, någon leter växter, eller skalbaggar och några spanar efter fåglar. Någon tar skissblocket och letar efter färg och form, någon tar med sin kamera och väljer skuggor, vyer och särskilda platser att föreviga till stöd för minne och framtida återreflekterande njutning eller krassa dokumentation.
Vatten. Ja, ön är kringgärdad av vatten. Vi är sisådär 4 mil norr om Fårö och kanske 8 mil ost om Nynäshamn. Här finns ingen hamn, så vi är hänvisade till att ta hänsyn till vädrets makter. Dricksvatten finns på ön. Kallt och gott.Morgonduschen är isande kall. Något varmvatten finns inte i duschen eller i de små stugorna. Det finns bara i det stora kokhuset, där solfångaren skapar värmen till disken. I stugorna får vattnet kokas för diskens äventyr. Duschkön blir ganska kort, när vattnet är isande kallt. Något lite varmare kan det kanske te sig i havet, även om det även där är smått isande kallt.
Mat och dryck. På ön finns inget att handla. Allt det vi önskar äta eller dricka (förutom vatten) får vi ta med. Det gäller att få med allt. Det som missas får vi helt enkelt vara utan. När vi anländer till ön behöver vi inte bära packningen själva. Den körs med traktor från landningsplatsen till lägerplatsen.
Vandringsled. Länsstyrelsen och Gotska Sandöns hembygdsförening har givit ut en liten skrift där några leder finns beskrivna. De lämnar dock stora ytor av ön obesökta, varför det ter sig lämpligt att utrusta sig med en karta för egna äventyr. Det finns oerhört mycket mer att se än det den lilla vandingsguiden beskriver. För dig som har vandring i sinnet kan rekommenderas en vandringstur runt ön. Ca 3 mil i sand och rullande små stenar tar sin tid att ta sig fram igenom. Avsätt en hel dag för detta äventyr. Glöm inte mat och dryck i lagom mängd. En vandring av denna sort kräver god tillförande energi.
Gotska Sandöns hembygdsförening. En av Sveriges största hembygdsföreningar. För bara 150 kr i års/medlemsavgift kan du stötta föreningen och få del av information genom ett litet återkommande informationsblad. Föreningen ombesörjer en aktiv vård om hus och natur på ön. De vårdar och bevarar. Kanske har du kompetens som höjer föreningen, och därmed Gotska Sandön, till nya nivåer. Kontakta föreningen och erbjud dina tjänster om du har vilja att vara aktiv för Gotska Sandöns väl.
Fyren i norr. Där guidas turisterna. De får en historielektion och de får se hur det ser ut där uppifrån. Den syns knappt från stranden. Man får leta och titta igen och igen för att få syn på den. Men från havet syns dess ljus. Fyren byggdes
1859 och automatiserades 1970. Fyren drivs med el via en kabel från Gotland.
Sanden driver och rör på sig. Ännu i början av 1900-talet vandrade randdynen väster om fyren 2 meter/år. Dynen riskerade att äta upp fyren och Fyrbyn. Ett omfattande planteringsarbete skedde därför (i början av 1900-talet) av sandväxande gräs/vegetation och tallar för att binda sanden och rädda fyren och byn från en säker undergång.
Strandningar och skeppsbrott. På museumet i fyrbyn finner vi en karta med mängder av förlisningar. Sanden rör sig och gör området svårtytt och det blir svårmanövrerat för båtarna. Många fartyg, stora och små, har strandat och slagits sönder. Många besättningsmän har räddats, men många liv har oxå skördats med anledning av dessa strandningar.Kapellet. Ett ljuvligt litet kapell finns på ängen strax bortom lägerplatsen. Litet, ljuvligt och välbyggt. Där ordas om naturen, om Guds ord och om närvaron i nuet. Prästerna går i jour olika veckor och håller korta andakter på kvällskvisten. De ringer gärna till andakt i klockan som hänger utanför.
Kapellänget. Här växer blomster, ormbunkar och lövträd. Här flyger småfåglarna till den lilla vattenytan strax bortom kapellet.
Petter Gottberg. Om honom ordas det ruskiga historier. Röveri och eländigheter i massor ordas i de historier som bär hans namn. Han verkar ha varit av en sådan sort som skodde sig på andra och inte tog hänsyn till livets rättvisor och orättvisor. Han verkar ha varit en sådan som tog det han önskade, vare sig det tedde sig rätt eller fel ur någon annans perspektiv.Sand, sand och åter sand. När man vandrar genom landskapet ser man ett böljande hav. Om man blickar in i skogen ser det ut som om tallarna växer i klippskrevor eller nära berghällarna. Men här finns inga klippskrevor eller berghällar. Här finns bara sand.
Tallarna finns i mängd. Här finns en miljö som de klarar. De är tålmodiga och de strävar neråt i sanden. De håller sig fast med rötterna djupt nergrävna och ger inte upp. De stretar och strävar. Några granar gör ett tappert försök, men de ger alldeles snart upp. Här finns inte förutsättningar för att de skall orka vidare. De stannar och de dör. Tallar, ljung och lingonris. Mossa och lavar.
Det finns några små stugor på södra sidan. Här finns en sötvattenbrunn. Den är grund och ligger nära stranden. Vi förundras över vattenskiftningarna och att dricksvattnet kan finnas så nära det salta eller det bräckta. Det är kallt och ljuvligt gott när vi pumpar upp vattnet från brunnen när vi passerar på vår vandringsdag.
Fyren i havet. Ner på sydvästhörnan har fyren ramlat omkull. Den har trillat ner i havet. Vädrets makter har ätit upp stranden som den stod på. Det tär och äter obönhörligt. Det är bara betongfundamentet som finns kvar nere på stranden. Resten är borta. Bortforslat eller uppätet av sanden.
Madame Söderlund. En fattig kvinna som fick rikemanskläder genom en insamling från Gotland. Att leva och verka på Gotska Sandön i rikemanskläder gav henne
smeknamnet Madame Söderlund. Hon levde ett slitsamt liv och bodde i många år ensam på ön. Ett av barnen lämnade ön i vredesmod och hon återsåg honom aldrig. Berättelser säger dock att han sedan levde sitt liv på andra sidan jorden och att han därmed inte förlorade sitt liv i vågorna på sin väg från Gotska Sandön.Stränderna. Ca tre mil kan vi vandra om vi söker oss runt stränderna. Vi möts av solen och vinden och vi får streta en aning med underlaget. Där är lös sand, där är sand som dränkts av vattnet och fått ett uns av fasthet en stund och där finns små runda rullande stenar. Där finns drivved i mängd på sina ställen och där finns skräp från båtar, kuster och omgivande miljöer. Vi finner en datorskärm eller två, ganska många omaka skor, dryckesflaskor av olika typ och annat värdelöst skräp som vi gärna kan klara oss utan i denna fantastiska nationalpark, mitt i vårt närliggande innanhav.
Tärnudden. När vi vandrar runt ön passerar vi Tärnudden. Ovanför våra huvuden flyger tärnorna. De störtdyker ner mot oss och vi får nästan ducka. De skriker ut sin oro och vi hastar en aning för att komma förbi. De lugnar sig när vi passerat och de åter känner trygghet för sina ungars väl.
Sälarna. När solen skiner och havet är lugnt ligger sälarna på stenarna vid Säludden och lapar sol. De leker i vattnet, det syns strax ovan vattenytan lite då och då och några ligger stilla och värmer sig i solen. Det njuter av värmen. Vi kan betrakta dem på håll i kikare eller genom en kameralins. Vi är nyfikna över deras rörelser, hur många de är och hur de ser ut – men vi låter dem vara i fred på sin fredade plats. Någon räknar dem till tio. Kanske räknade de med någon sten i samma färg och nästan samma form.
Torparstugan. Min vän söker efter den stora stenen. Det var målet för dagen. Nåväl, det var nog inte så allvarligt med den saken, för han fick vänta hela långa dagen innan vi nådde till den sidan av ön. Vi vandrade helt enkelt medsols istället för motsols. Gotska Sandön består av sand. Sand, sand och åter sand. Men strax utanför den västra kusten, ganska långt norrut, skymtar en sten strax över vattenytan. Den kallas för Torparstugan och dess namn kan vara sprunget ur form och storlek. Man ser bara en liten del av ytan och resten gömmer sig i havet. Inne på ön finns oxå en sten. Elefanten ligger strax bortom Kapellänget och liknar verkligen en elefant i formen. Man ser den lite krokiga ryggen, ett öra och någon har kompletterat med några lösa små stenar för att tydliggöra snabeln. För övrigt kan man inte finna många stenbumlingar på denna ö.
Vi möter Åsa Lisa Linnman och hennes make Leif när vi vandrar ner till den gamla gården. De talar i generösa tecken och vi bjuder gärna tillbaka. De pratar om Stora Karlsö, om cykling, om omöjliga skogscykelfärder, om grottklättring och om förunderliga människor och resor genom tiden och i världen. Det visar sig att Åsa Lisa är en förundrande duktig konstnär – en sådan som tecknar detaljer med fantastisk precision. De har med sig cyklarna på Gotska Sandön. De skall sedan färdas vidare till Gotland, via Fårö, och detta är bara ett stopp på vägen. Eller kanske inte bara, för detta är något helt annat än bara bara. Det är helt enkelt en förundrande fantastisk plats.
Det är förundrande njutbar att vara på denna plats. Den för med sig att makalöst lugn. Särskilt om du lämnar telefon och dator hemma. Här är inte platsen för långa telefonsamtal eller mailkonversationer. Här är platsen för vila och reflektion.
Anette Grinde
onsdag 30 juni 2010
Aktivt ickevåld....
Låt istället omsorg påverka alla delar av livet, såväl i din tanke som i din aktiva handling. Avstå medverkan till tystnad och utanförskap. Avstå vrede och förtryck.
Omslut istället dina medmänniskor med all din omsorg.
A ...
lördag 19 juni 2010
Vilken fantastisk vår det har varit...
Det har varit fantastiskt trevligt med alla möten. Nya människor som brinner för sin sak.
Ja. Fantastiska möten har utspelat sig och vi ser hur värdet växer för flera i sällskapet. Några halkar lite efter och några hänger på. Några trevar, försöker och några tar riktigt fart.
Det finns utbildningar som hjälper oss vidare och det finns människor som brinner för konceptet som var och en som vill kan fråga. Det finns fantastiska förutsättningar att det skall bli riktigt bra för var och en som är med på spåret.
Gruppen har medflyt. Det smittar i energi till andra. Det skapar glädje och engagemang. Någon säger - äntligen fredag! Ja, visst är det så. Visst är det glädje och energi som ligger i tanken kring mötet på veckans sista arbetsdag. Det är något som verkligen skapar mer.
Vi har nu bara ett möte kvar inför sommaruppehållet. Det blir ett avstämnings- och höstplaneringsmöte. Därefter får vi vänta och längta ända till den 13 augusti innan vi ses igen. Då hoppas jag att vi alla har laddat våra livs- och energibatterier med sommarens värme och tillförande aktiviteter och kan återvända till vår grupp med ny inspiration.
Jag hoppas att de som funderar kring sin förnyelse i gruppen verkligen stannar kvar. Jag hoppas också att de, liksom alla vi andra, tar konceptet på allvar och finner sina vägar för att skapa mer. Till nytta - för såväl sig själva som resten av gruppen.
Jag vill lyfta fram några personer i gruppen - som särskilt tillför till min dag.
Ann Sofie och Ann står för glädje och energi. De står för engagemang. De står bakom Elviras Hemhjälp & Städning. (Sett senare kan vi konstatera att de blåser sina leverantörer. Stort! De kan INTE rekommenderas!)
Fotograf Anna Rut tar underbara bilder. Ord och bild är viktigt för mig - och där tilltalas jag starkt av Anna Rut.s bilder. Det är en fotograf jag varmt kan rekommendera.
Helén Lundgren, på Catch & Relax, talar lyriskt om skärgården. Skärgården är ljuvlig, så jag håller verkligen med om att det är något att dela med sig av. Hon tillför därtill fantastiskt till vår grupp och delar med sig av kontakter på olika sätt.
Jan Edberg, på Per Edberg Reklam, är en tystlåten och behaglig person. Han skapar reklamartiklar med mening och tillför i ord och handling.
Kerstin Ivansson, på Länsförsäkringar Bank, går inte av för hackor. Hon är småföretagarnas vän och en oerhört sympatisk person. Till henne bör du gå när du behöver en personlig bankkontakt - hon lotsar dig rätt i bankens värld.
En ny medlem i vår grupp, Katarina Salvert från Travelroom, gör mig riktigt glad. Hon har nyligen startat sitt företag. För henne kommer det utan tvekan att gå bra. Hon har verkligen det driv och den energi som behövs för framgång i egenföretagarens värld.
Pigga, glada Linda, från Lokalagenten och fantastiska Turid, från TuridUlven.com får inte heller glömmas.
Där finns fler fantastiska människor som får nämnas en annan dag.
Jag blir verkligen glad av att möta er. Ni tillför till min dag.
Anette Grinde
Ja. Fantastiska möten har utspelat sig och vi ser hur värdet växer för flera i sällskapet. Några halkar lite efter och några hänger på. Några trevar, försöker och några tar riktigt fart.
Det finns utbildningar som hjälper oss vidare och det finns människor som brinner för konceptet som var och en som vill kan fråga. Det finns fantastiska förutsättningar att det skall bli riktigt bra för var och en som är med på spåret.
Gruppen har medflyt. Det smittar i energi till andra. Det skapar glädje och engagemang. Någon säger - äntligen fredag! Ja, visst är det så. Visst är det glädje och energi som ligger i tanken kring mötet på veckans sista arbetsdag. Det är något som verkligen skapar mer.
Vi har nu bara ett möte kvar inför sommaruppehållet. Det blir ett avstämnings- och höstplaneringsmöte. Därefter får vi vänta och längta ända till den 13 augusti innan vi ses igen. Då hoppas jag att vi alla har laddat våra livs- och energibatterier med sommarens värme och tillförande aktiviteter och kan återvända till vår grupp med ny inspiration.
Jag hoppas att de som funderar kring sin förnyelse i gruppen verkligen stannar kvar. Jag hoppas också att de, liksom alla vi andra, tar konceptet på allvar och finner sina vägar för att skapa mer. Till nytta - för såväl sig själva som resten av gruppen.
Jag vill lyfta fram några personer i gruppen - som särskilt tillför till min dag.
Ann Sofie och Ann står för glädje och energi. De står för engagemang. De står bakom Elviras Hemhjälp & Städning. (Sett senare kan vi konstatera att de blåser sina leverantörer. Stort! De kan INTE rekommenderas!)
Fotograf Anna Rut tar underbara bilder. Ord och bild är viktigt för mig - och där tilltalas jag starkt av Anna Rut.s bilder. Det är en fotograf jag varmt kan rekommendera.
Helén Lundgren, på Catch & Relax, talar lyriskt om skärgården. Skärgården är ljuvlig, så jag håller verkligen med om att det är något att dela med sig av. Hon tillför därtill fantastiskt till vår grupp och delar med sig av kontakter på olika sätt.
Jan Edberg, på Per Edberg Reklam, är en tystlåten och behaglig person. Han skapar reklamartiklar med mening och tillför i ord och handling.
Kerstin Ivansson, på Länsförsäkringar Bank, går inte av för hackor. Hon är småföretagarnas vän och en oerhört sympatisk person. Till henne bör du gå när du behöver en personlig bankkontakt - hon lotsar dig rätt i bankens värld.
En ny medlem i vår grupp, Katarina Salvert från Travelroom, gör mig riktigt glad. Hon har nyligen startat sitt företag. För henne kommer det utan tvekan att gå bra. Hon har verkligen det driv och den energi som behövs för framgång i egenföretagarens värld.
Pigga, glada Linda, från Lokalagenten och fantastiska Turid, från TuridUlven.com får inte heller glömmas.
Där finns fler fantastiska människor som får nämnas en annan dag.
Jag blir verkligen glad av att möta er. Ni tillför till min dag.
Anette Grinde
Presentationsteknik...
Att hålla föredrag är svårt. Det kräver förberedelser, övning och en kunskap om den teknik man använder sig av.
Det finns mängder av hjälpmedel att använda sig av. Power Point, blädderblock, whiteboard och motsvarande är en hjälp - förutsatt att du hanterar tekniken och har förberett ditt föredrag väl. Är du inte förberedd eller om du helt enkelt inte hanterar tekniken kring utrustningen, så skall du inte använda just det hjälpmedlet. Det skapar helt enkelt inte mervärde för ditt föredrag.
Jag lyssnade för en tid sedan på en företagare som skulle presentera sitt företag och sin verksamhet. Han hade inte förberett tekniken och han hade inte summerat sin tanke. Lyssnarna skruvade på sig, poängen med föredraget gick upp i intet. Man kan summera till att tänka att han inte tog riktigt tillfället i akt att skapa mervärde för sig och sitt företag.
Ja. Det är svårt att hålla föredrag. Vi är oxå väldigt olika som personer, var och en, och har olika förutsättningar och kunskap inom olika områden. Att hålla föredrag kräver verkligen förberedelser och övning. Ibland kräver det oxå att du går på en kurs som behandlar temat.
Om du inte vill lägga tiden och kraften på att ditt föredrag skall bli bra, så är det ibland bättre att du låter bli att hålla föredraget. Men - när du tar uppgiften på allvar, så skapar du mervärde för såväl dig själv som för de som lyssnar.
Övning ger färdighet. När du är osäker på din presentation, öva igen och tag gärna hjälp av en vän eller någon som är van för att se ditt föredrag och ditt framförande ur ett annat perspektiv. Ibland ser vi inte själva vad som mår bra av att förändras en aning.
Anette Grinde
Det finns mängder av hjälpmedel att använda sig av. Power Point, blädderblock, whiteboard och motsvarande är en hjälp - förutsatt att du hanterar tekniken och har förberett ditt föredrag väl. Är du inte förberedd eller om du helt enkelt inte hanterar tekniken kring utrustningen, så skall du inte använda just det hjälpmedlet. Det skapar helt enkelt inte mervärde för ditt föredrag.
Jag lyssnade för en tid sedan på en företagare som skulle presentera sitt företag och sin verksamhet. Han hade inte förberett tekniken och han hade inte summerat sin tanke. Lyssnarna skruvade på sig, poängen med föredraget gick upp i intet. Man kan summera till att tänka att han inte tog riktigt tillfället i akt att skapa mervärde för sig och sitt företag.
Ja. Det är svårt att hålla föredrag. Vi är oxå väldigt olika som personer, var och en, och har olika förutsättningar och kunskap inom olika områden. Att hålla föredrag kräver verkligen förberedelser och övning. Ibland kräver det oxå att du går på en kurs som behandlar temat.
Om du inte vill lägga tiden och kraften på att ditt föredrag skall bli bra, så är det ibland bättre att du låter bli att hålla föredraget. Men - när du tar uppgiften på allvar, så skapar du mervärde för såväl dig själv som för de som lyssnar.
Övning ger färdighet. När du är osäker på din presentation, öva igen och tag gärna hjälp av en vän eller någon som är van för att se ditt föredrag och ditt framförande ur ett annat perspektiv. Ibland ser vi inte själva vad som mår bra av att förändras en aning.
Anette Grinde
Energigivande möten....
Ja. Det är alldeles underbart att se vilken energi och hur många nya kontakter ett morgonmöte kan skapa. När företagare, med resultat i sinnet, möts i syfte att skapa nya affärer kan verkligen skillnad åstadkommas – för de som önskar skapa skillnad och de som gör. De som väntar på resultat utan att lägga in någon insats själv, kan inte förvänta sig ett resultat, men de som bidrar kan definitivt förvänta sig värde i retur. Detta är naturligtvis ibland en sanning med modifikation. Det finns en del som får i retur helt utan egen insats och det finns en del som inte får så mycket i retur trots en stor insats till gruppen – men det är som livet är, lite lotteri och lite orättvisa. Bortsett från detta kan vi dock konstatera att människor som bidrar med energi, kontakter och glädje oxå kan förvänta sig motsvarande i retur. Det blir liksom så. Till fördel för många.
Ja. Mötet på fredagsmornarna skapar energi. Det tillför. Där finns många olika branscher representerade och där finns många olika typer av människor. Fantastiska människor, som försöker, gör och lägger manken till. Och så några som funderar vidare en stund. Vi möts, vi lär känna varandra, vi lyssnar och vi söker kontakter för varandras räkning. Vi glömmer inte bort varandra när lämnar vårt frukostmöte. Vi har med oss våra kollegor i gruppen i våra bakhuvuden hela veckan, vi har med oss söklistorna och tänker till kring kontaktönskemål och kontaktbehov när vi möter olika människor under veckan. Vi lyssnar aktivt för våra medlemmar i gruppen.
Ibland tror jag att vi tänker fel när vi söker efter kontakter till någon annan. Vi gör saken för stor och för komplicerad. Vår roll, som kollegor i gruppen, är inte att sälja in någons tjänst eller vara. Vår roll är att förmedla en god kontakt. Ja, vi behöver känna till var medlemmarna i gruppen gör, men vi behöver inte sälja in själva uppdraget eller produkten. Låt kollegan själv göra detta.
Vi tänkter oxå fel när vi tänker att vi skall vänta in resultat innan vi lägger manken till själva. Konceptet bygger på att vi ger. Först. När du ger kommer detta, i sinom tid, att leda till att du får. När du förväntar dig att få, utan att själv ge, siktar du istället på egen vinning – till skillnad från mervärde och större vinning för gruppen. Vi arbetar för en grupp, inte i första hand för oss själva. Resultatet kommer dock att visa sig vara lönsamt – för såväl oss själva, som för vår grupp.
Konceptet bygger på förankrade referenser. Något av dina kollegor i gruppen har lyssnat, frågat och förberett en möjlig kund till dig – han/hon har berättat att du ringer och personen ser fram emot ditt samtal. Här kan vi förhålla oss på olika sätt när vi talar med referensen, men det är viktigt att de inblandade vet vad som är sagt och förberett. Tala alltid med den du skall förmedla en kontakt till, så att du vet syftet med sökningen. Det skapar bättre referenser och förutsättningarna ökar för att sökningen genererar ett tänkt resultat. Det är inte meningsfullt att dela med sig av kontakter som mottagaren inte eftersträvar att få kontakt med.
En sökning efter en specifk person kan innebära att han/hon söker motsvarande personer i andra företag, med samma positiion. Men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Tala sålunda först med den du skall förmedla kontakten till, så att du vet vad han/hon verkligen söker.....
Du är välkommen att besöka oss en fredagsmorgon i augusti igen. Då skapar vi nya mervärden för varandra igen.
Anette Grinde
Ja. Mötet på fredagsmornarna skapar energi. Det tillför. Där finns många olika branscher representerade och där finns många olika typer av människor. Fantastiska människor, som försöker, gör och lägger manken till. Och så några som funderar vidare en stund. Vi möts, vi lär känna varandra, vi lyssnar och vi söker kontakter för varandras räkning. Vi glömmer inte bort varandra när lämnar vårt frukostmöte. Vi har med oss våra kollegor i gruppen i våra bakhuvuden hela veckan, vi har med oss söklistorna och tänker till kring kontaktönskemål och kontaktbehov när vi möter olika människor under veckan. Vi lyssnar aktivt för våra medlemmar i gruppen.
Ibland tror jag att vi tänker fel när vi söker efter kontakter till någon annan. Vi gör saken för stor och för komplicerad. Vår roll, som kollegor i gruppen, är inte att sälja in någons tjänst eller vara. Vår roll är att förmedla en god kontakt. Ja, vi behöver känna till var medlemmarna i gruppen gör, men vi behöver inte sälja in själva uppdraget eller produkten. Låt kollegan själv göra detta.
Vi tänkter oxå fel när vi tänker att vi skall vänta in resultat innan vi lägger manken till själva. Konceptet bygger på att vi ger. Först. När du ger kommer detta, i sinom tid, att leda till att du får. När du förväntar dig att få, utan att själv ge, siktar du istället på egen vinning – till skillnad från mervärde och större vinning för gruppen. Vi arbetar för en grupp, inte i första hand för oss själva. Resultatet kommer dock att visa sig vara lönsamt – för såväl oss själva, som för vår grupp.
Konceptet bygger på förankrade referenser. Något av dina kollegor i gruppen har lyssnat, frågat och förberett en möjlig kund till dig – han/hon har berättat att du ringer och personen ser fram emot ditt samtal. Här kan vi förhålla oss på olika sätt när vi talar med referensen, men det är viktigt att de inblandade vet vad som är sagt och förberett. Tala alltid med den du skall förmedla en kontakt till, så att du vet syftet med sökningen. Det skapar bättre referenser och förutsättningarna ökar för att sökningen genererar ett tänkt resultat. Det är inte meningsfullt att dela med sig av kontakter som mottagaren inte eftersträvar att få kontakt med.
En sökning efter en specifk person kan innebära att han/hon söker motsvarande personer i andra företag, med samma positiion. Men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Tala sålunda först med den du skall förmedla kontakten till, så att du vet vad han/hon verkligen söker.....
Du är välkommen att besöka oss en fredagsmorgon i augusti igen. Då skapar vi nya mervärden för varandra igen.
Anette Grinde
söndag 13 juni 2010
Utbildningar av god kvalité...
Organisationer som ser kunskap som viktigt och håller utbildnings- och informationstillfällen måste lära sig att se vad som är en god utbildning och vad som är ett utbildnings- eller informationstillfälle som inte tillför.
Jag mötte en kvinna som är delaktig i samma organisation som jag. Hon gav uttryck för att hon fann organisationens utbildning helt undermåelig. Deras utbildningar håller verkligen inte måttet, var hennes kommentar. Jag är benägen att hålla med.
Vår gruppchef avstår gärna från att gå på gruppchefssammankomsterna av samma skäl. De tillför inte det som de bör. Men - detta är oxå ett förhållningssätt från den som deltar. Detta är oxå ett förhållningssätt som vi kan dela med oss av - med sänkande ton eller höjande inspiration.
Så. Hur gör vi då för att få organisationens ledning att inse att utbildningarna inte är bra. Den positiva tonen i ledningen, deras försök att inspirera, når inte riktigt ner och skapar inte de mervärden som organisationen förtjänar. Ja. Vi försöker helt enkelt att få dem att se detta. Se, uppmärksamma och förändra.
Jag vill även fortsättningsvis vara en del av denna organisation, men jag vill att den skall fungera bättre och ge det som det är tänkt att den skall ge. Jag vill att dess ledning skall bistå med inspiration och medgångsflyt.
Ja, jag är en kugge i hjulet och min önskan är att bidra med inspiration och medgångsflyt till mina kollegor i min grupp. Precis som jag vill att mina kollegor skall göra för mig.
Det gäller som alltid - att hålla i, och göra det som är tänkt. Att föregå med gott exempel. Själv. För att inspirera andra.
Jag mötte en kvinna som är delaktig i samma organisation som jag. Hon gav uttryck för att hon fann organisationens utbildning helt undermåelig. Deras utbildningar håller verkligen inte måttet, var hennes kommentar. Jag är benägen att hålla med.
Vår gruppchef avstår gärna från att gå på gruppchefssammankomsterna av samma skäl. De tillför inte det som de bör. Men - detta är oxå ett förhållningssätt från den som deltar. Detta är oxå ett förhållningssätt som vi kan dela med oss av - med sänkande ton eller höjande inspiration.
Så. Hur gör vi då för att få organisationens ledning att inse att utbildningarna inte är bra. Den positiva tonen i ledningen, deras försök att inspirera, når inte riktigt ner och skapar inte de mervärden som organisationen förtjänar. Ja. Vi försöker helt enkelt att få dem att se detta. Se, uppmärksamma och förändra.
Jag vill även fortsättningsvis vara en del av denna organisation, men jag vill att den skall fungera bättre och ge det som det är tänkt att den skall ge. Jag vill att dess ledning skall bistå med inspiration och medgångsflyt.
Ja, jag är en kugge i hjulet och min önskan är att bidra med inspiration och medgångsflyt till mina kollegor i min grupp. Precis som jag vill att mina kollegor skall göra för mig.
Det gäller som alltid - att hålla i, och göra det som är tänkt. Att föregå med gott exempel. Själv. För att inspirera andra. lördag 12 juni 2010
Medverkan till skattebrott...
Jag hör om och om igen människor (som i kunder till en leverantör) som försöker få sina leverantörer att skriva något annat på fakturan än vad de egentligen har sålt. Det bör de låta bli. Kunderna bör låta bli att be sina leverantörer att begå medhjälp till skattebrott. Det är tragiskt när kunder ber sina medmänniskor att medverka i dina brottsliga uppsåt. Det är tragiskt när människor inte vill respektera de skattesystem som vi har, utan vill skapa egna regler för egen vinnings skull. Och därtill önskar medhjälp från sina - ibland utan ont anande - medmänniskor för sin egna vinning.
Sådant gör mig smått ledsen.
För egen del kan jag också starkt irritera mig över en del av de regler som finns i vårt skattesystem. Men - rätt väg är inte att aktivt och medvetet bryta emot de regler vi ogillar. Rätt väg är att uppmärksamma tokigheterna och aktivt och medvetet arbeta för en förändring. Det tar ibland sin lilla tid, men det känns oerhört mycket jysstare mot samhälle och medmänniskor än att roffa åt sig för egen del på andras bekostnad.
Att skapa sina egna fördelar, i strid mot gällande regelsystem, är att roffa åt sig på andras bekostnad. Det drabbar helt enkelt andra människor. Och det drabbar hela vårt samhälle, genom mindre trovärdighet, lägre skatteintäkter - och orättvisor i vårt samhälle. Därför att några väljer att inte göra rätt för sig.
Lojalitet mot varandra och lojalitet mot samhället en frågor som våra politiska partier och företrädare behöver arbeta med. Och det oxå över blockgränser och mellan alla människor i vårt vackra land.
Anette Grinde
Sådant gör mig smått ledsen.
För egen del kan jag också starkt irritera mig över en del av de regler som finns i vårt skattesystem. Men - rätt väg är inte att aktivt och medvetet bryta emot de regler vi ogillar. Rätt väg är att uppmärksamma tokigheterna och aktivt och medvetet arbeta för en förändring. Det tar ibland sin lilla tid, men det känns oerhört mycket jysstare mot samhälle och medmänniskor än att roffa åt sig för egen del på andras bekostnad.
Att skapa sina egna fördelar, i strid mot gällande regelsystem, är att roffa åt sig på andras bekostnad. Det drabbar helt enkelt andra människor. Och det drabbar hela vårt samhälle, genom mindre trovärdighet, lägre skatteintäkter - och orättvisor i vårt samhälle. Därför att några väljer att inte göra rätt för sig.
Lojalitet mot varandra och lojalitet mot samhället en frågor som våra politiska partier och företrädare behöver arbeta med. Och det oxå över blockgränser och mellan alla människor i vårt vackra land.
Anette Grinde
Jag lyssnade på Stefan...
...från ett företag som höjer referensmarknadsföring till skyarna. Han talar sig varm om hur "mun-till-mun" metoderna och att lära känna varandra, t ex för att utforska varandras nätverk, lönar sig.
Jag är benägen att hålla med. Det lönar sig verkligen att ta hjälp av andra i sin marknadsföring. Det är billigare. Och det skapar mer.
Det handlar om att nyttja, inte utnyttja, sina nätverk i olika sammanhang. Det handlar om att lyssna vad andra har, kan och behöver. Det handlar om att skapa förtroenden mellan varandra. Det handlar om att dela med sig till sina kontakter. Det handlar om att skapa mervärden för andra. Det ger mervärden också för dig själv och för dina egna nätverk och affärer. Att ge skapar onekligen mer än att bara ta eller kräva för egen räkning.
Anette Grinde
Jag är benägen att hålla med. Det lönar sig verkligen att ta hjälp av andra i sin marknadsföring. Det är billigare. Och det skapar mer.
Det handlar om att nyttja, inte utnyttja, sina nätverk i olika sammanhang. Det handlar om att lyssna vad andra har, kan och behöver. Det handlar om att skapa förtroenden mellan varandra. Det handlar om att dela med sig till sina kontakter. Det handlar om att skapa mervärden för andra. Det ger mervärden också för dig själv och för dina egna nätverk och affärer. Att ge skapar onekligen mer än att bara ta eller kräva för egen räkning.
Anette Grinde
Jag lyssnade på Linda från Lokalagenten...
...när hon talade om sitt företag. Hon berättar om hur fantastiskt lätt det är att finna festlokaler när man söker via Lokalagenten.se. Där finns val mellan stora och små lokaler, i olika områden, med mat, dryck, musikanläggningar, egen mat eller andra alternativ.
Det är väl värt ett besök på hennes webplats när du söker festlokal. Därtill alldeles kostnadsfritt. Bara så där.
Helt klart är att det är där jag letar festlokal nästa gång det är dags för arrangemang av en fest eller ett möte. Där finns all information samlad på en enda plats. Det spar helt enkelt tid och kostnader.
Jag ser fram emot att träffa Linda Belhouchat nästa vecka igen på vårt affärsmöte på Cedergrenska Tornet i Danderyd - och hoppas att jag då kan berätta för henne om ytterligare en festlokal som gärna tar plats på hennes väl genomtänkta websida.
Anette Grinde
Det är väl värt ett besök på hennes webplats när du söker festlokal. Därtill alldeles kostnadsfritt. Bara så där.
Helt klart är att det är där jag letar festlokal nästa gång det är dags för arrangemang av en fest eller ett möte. Där finns all information samlad på en enda plats. Det spar helt enkelt tid och kostnader.
Jag ser fram emot att träffa Linda Belhouchat nästa vecka igen på vårt affärsmöte på Cedergrenska Tornet i Danderyd - och hoppas att jag då kan berätta för henne om ytterligare en festlokal som gärna tar plats på hennes väl genomtänkta websida.
Anette Grinde
torsdag 10 juni 2010
Fokus för framgång...
Ett nyligen sprunget marathon skapar återigen tankar om utmaningar och hur man når sina mål. Eller vilka mål man egentligen skulle vilja sätta upp.
En ordentlig utmaning, som kräver ett ordentligt fokus skapar tankar kring vad som krävs för att man skall komma vidare. Under resans gång inträder ofta motgångar, trötthet, mm som gör att man tvivlar på att man kan genomföra den stora uppgiften. Med målbilder, med övning och med fokus är det genomförbart. Man kan betydligt mer än vad man kan tro, vid en inledande granskning av en uppgift.
För att klara den stora utmaningen krävs tydliga målbilder. Och det krävs träning. Det krävs träning, i detta fall en stor dos fysisk träning, men i andra fall träning på just det du vill göra. Förberedelser inför kraftmätningar av olika slag måste vara väl förberedda i tanke och handling i god tid innan de genomförs. Detta gäller om det är löpning eller cykling men det gäller också om du skall hålla ett föredrag inför en grupp eller om du skall utföra någon annan typ av syssla som kräver din kunskap och ditt engagemang för att bli bra.
Först krävs naturligtvis att du lyckas fånga din önskan. Att du tar dig tid, att du kan och vill formulera din önskan, som ett mål med sikte på genomförande. Tänk igenom vad du vill göra, var du vill komma och vad i detta som är viktigt.
Tro på dig själv. Tro att du kan, tro att du orkar och bestäm dig för vad du verkligen vill göra, bli eller uppnå. Det är just dit du skall ta dig.
Ge inte upp. Försök igen. Ibland måste man ta omtag. Då är det oerhört viktigt att inte ge upp. Om man verkligen vill nå sitt mål, så måste man inse att det kan bli ”bakslag” i processen emellanåt. En löpare blir sjuk eller skadad, får förhinder eller drabbas av andra företeelser i livet som sätter hinder i vägen. Motsvarande händer även för andra personer och för andra målsättningar. Vissa frågor går som på räls, medan andra kommer att drabbas av ”mot”. Då är det viktigt att du inte ger upp, utan tar omtag, ett nytt spår och ger dig av mot målet på nytt. Utan omtag kommer du inte att nå ditt mål, vare sig det är ett marathon, att klättra i Himalaya eller få ett specifikt utvalt arbete.
Omge dig med vinnare. Omge dig med människor som tillför positivitet i tankar, handling och energi. Förhåll dig till människor som dränerar dina tankar, hindrar din handling och tär på din energi. Jag vill aldrig rekommendera dig att välja bort människor, men du måste förhålla dig till dem med ett positivt sinne så att du inte dräneras på kraft. Det är ju naturligt vis beroende av vilka människor det rör sig om, eller i vilken relation du har till dem. Ett bortval kan skada en medmänniska. Det bör vi betänka både en och två gånger innan vi väljer att göra.
Ta hjälp när eller om det blir motigt. Det är roligare att göra saker tillsammans och ibland behöver man någon som ser på frågan från ett annat håll. Kanske har du slirat snett i tanke och handling, och behöver tänka på ett annat sätt. Kanske behöver du tänka på något helt annat en stund. Ta hjälp för att skapa mervärde och andra förutsättningar för din framgång.
Öva. Öva. Öva. Det du skall bli duktig på kräver övning. Löpning, bergsklättring, föredrag, arbetsinsatser, gräsklippning, världsresande, eller vad det nu kan var – nästan allt kräver övning för god färdighet.
Anette Grinde
En ordentlig utmaning, som kräver ett ordentligt fokus skapar tankar kring vad som krävs för att man skall komma vidare. Under resans gång inträder ofta motgångar, trötthet, mm som gör att man tvivlar på att man kan genomföra den stora uppgiften. Med målbilder, med övning och med fokus är det genomförbart. Man kan betydligt mer än vad man kan tro, vid en inledande granskning av en uppgift.
För att klara den stora utmaningen krävs tydliga målbilder. Och det krävs träning. Det krävs träning, i detta fall en stor dos fysisk träning, men i andra fall träning på just det du vill göra. Förberedelser inför kraftmätningar av olika slag måste vara väl förberedda i tanke och handling i god tid innan de genomförs. Detta gäller om det är löpning eller cykling men det gäller också om du skall hålla ett föredrag inför en grupp eller om du skall utföra någon annan typ av syssla som kräver din kunskap och ditt engagemang för att bli bra.
Först krävs naturligtvis att du lyckas fånga din önskan. Att du tar dig tid, att du kan och vill formulera din önskan, som ett mål med sikte på genomförande. Tänk igenom vad du vill göra, var du vill komma och vad i detta som är viktigt.
Tro på dig själv. Tro att du kan, tro att du orkar och bestäm dig för vad du verkligen vill göra, bli eller uppnå. Det är just dit du skall ta dig.
Ge inte upp. Försök igen. Ibland måste man ta omtag. Då är det oerhört viktigt att inte ge upp. Om man verkligen vill nå sitt mål, så måste man inse att det kan bli ”bakslag” i processen emellanåt. En löpare blir sjuk eller skadad, får förhinder eller drabbas av andra företeelser i livet som sätter hinder i vägen. Motsvarande händer även för andra personer och för andra målsättningar. Vissa frågor går som på räls, medan andra kommer att drabbas av ”mot”. Då är det viktigt att du inte ger upp, utan tar omtag, ett nytt spår och ger dig av mot målet på nytt. Utan omtag kommer du inte att nå ditt mål, vare sig det är ett marathon, att klättra i Himalaya eller få ett specifikt utvalt arbete.
Omge dig med vinnare. Omge dig med människor som tillför positivitet i tankar, handling och energi. Förhåll dig till människor som dränerar dina tankar, hindrar din handling och tär på din energi. Jag vill aldrig rekommendera dig att välja bort människor, men du måste förhålla dig till dem med ett positivt sinne så att du inte dräneras på kraft. Det är ju naturligt vis beroende av vilka människor det rör sig om, eller i vilken relation du har till dem. Ett bortval kan skada en medmänniska. Det bör vi betänka både en och två gånger innan vi väljer att göra.
Ta hjälp när eller om det blir motigt. Det är roligare att göra saker tillsammans och ibland behöver man någon som ser på frågan från ett annat håll. Kanske har du slirat snett i tanke och handling, och behöver tänka på ett annat sätt. Kanske behöver du tänka på något helt annat en stund. Ta hjälp för att skapa mervärde och andra förutsättningar för din framgång.
Öva. Öva. Öva. Det du skall bli duktig på kräver övning. Löpning, bergsklättring, föredrag, arbetsinsatser, gräsklippning, världsresande, eller vad det nu kan var – nästan allt kräver övning för god färdighet.
Anette Grinde
Att springa är fantastiskt....
Runners World nr 5 – 2010.
Jag läser ledaren av Claes Runheim och håller särskilt med om några av hans ord.
Löpning är fantastiskt. Det är helt enkelt bara att sätta igång.
- man måste ha ett visst mått av jävlar-anamma för att hålla på med löpning. Det positiva är att de allra flesta har ett starkt psyke, vissa till och med utan att veta om det.
Ja. Det gäller verkligan att inte ge upp, att hålla igång och att sätta upp positiva målbilder. När det är gjort och man följer den utsatta planen, så skapar det nytt välmående, nya resultat och en ny dimension på löpningen.
- se hela kom-i-gång-planen långsiktigt.
Ja. Allt är inte gjort på en kvart, men vi måste börja någonstans och vi måste hålla i. Måtta lagom och höj ribban allteftersom. Gör något för att förbättra din löpning varje dag, men med sikte på att du skall hålla och utvecklas under en lång period framåt.
- gör löpningen till en rutin. Planera in löppassen i almanackan och genomför dem. Det finns inga skäl att låta bli dem.
Ja. Detta är en av de absolut viktigaste kommentaren i hans ledare. Just så är det verkligen. Om du skall bli en löpare, så får du inte skapa undanflykter och låta bli löpningen. Du måste helt enkelt alltid vara en löpare. Har du tänkt att du skall springa, så gör just det.
- leta upp en klubb och träna med andra.
Ja. Det skapar mervärde ur många perspektiv. Det lär dig mer om löpning, det peppar dig till nya utmaningar, det bidrar till att du får fler löparkamrater, det för dig till nya platser och nya tävlingar. Med mera.
- anmäl dig till ett lopp.
Ja, det är värdefullt, inspirerande och skapar förutsättningar för förbättring. Att träna är en sak och att tävla är en annan, oavsett vilken vikt du lägger vid just den tävlingen. Tävling kan ses som en tävling där du pressar dig i relation till andra. Det kan också ses som ett utmanande snabbpass. Anmäl dig till lopp med olika distanser. Det utmanar din kapacitet.
Att springa är fantastiskt. Det är dags att höja ribban.
Anette Grinde
Sthlm 10 Juni 2010
söndag 6 juni 2010
Stockholm Marathon 2010
5 juni 2010. Hemma är det soligt, varmt och ljuvligt skönt. En klarblå himmel, utan några moln, gör morgonpromenade runt byn riktigt god. Vindjackan är på, eftersom det är lite kallt i vinden. Åter hemma vid 0930 ser vi att det är dags att fundera kring lunch för att hinna till bussen som går strax efter 1100 till dagens stora händelse. Stockholm Marathon står på programmet och starten går kl 1400.
Packning, lunch och avfärd. Plötsligt tränger sig nervositeten på. Kraftigt. Nästan med hjärtklappning. En stunds sömn på bussen lugnade sinnet och vi ankom till Tekniska Högskolan en stund efter 12. Vi hade gott om tid, solen sken men nu med några värmemildrande moln på himlen. Vi promenerade i sakta mak bort mot Stadion och Östermalms IP där samling, mm skedde inför starten. Östermalms IP var alldeles knökafullt av löpare och anhöriga. Toaköerna var "milslånga", snigelsega och smått tålamodsprövande, på gränsen till stressande.
På Östermalms IP fanns gott om service, med dryck, värdeinlämning, toa, klädinlämning, speaker och många vänliga funktionärer innan start. Sthlms Marathon har en mycket god organisation och vet verkligen hur man genomför ett bra evenemang. Jag imponeras stort och glädjs över deras kraft.
Klockan närmar sig start och det är dags att vandra till fållorna. Det är en aning trångt, det är många som skall rymmas och alla ryms inte längst fram. Nu gör det egentligen ingenting eftersom tiden tas när du passerar tidtagningsmattorna, oavsett när startklockan börjar ljuda. Men man vill ändå stå långt fram i fållan, av någon märklig anledning som jag inte riktigt vet.
Tiden tas med var och ens chip och inte när klockan utanför säger start. Det är fantastiskt bra. Tidtagning finns därtill efter banan, vilket gör att du får deltider/sträcktider när du vill analysera så snart du kommit hem. Tidtagningsleverantören är snabba, skarpa och duktiga på att leverera tider och placeringar direkt.
Banan var omlagd jämfört med i fjol. Nu fick vi springa en kort varv som följdes av ett långt, i stället för två nästan lika långa under tidigare år. Det blev en aning mentalt svårt och krävde en del resonemang med sig själv under resans gång. Men så är det alltid, i någon form, under någon del av sträckan. Ett omfattande mentalt resonemang under resans gång krävs för att hantera ett marathon. Det är ju en bit att ta sig, kan man nog lungt påstå. 42 195 är liksom inte gjort med en klackspark. Åtminstone inte för mig.
Det är tungt ibland, för att stundtals bli riktigt lätt. Det är roligt ibland, för att ibland generera förundrande tankar. Det är fysiskt starkt påfrestande och kräver närvaro i tanke kring mat och dryck, så väl innan som under och efter loppet. Det är njutande fantastiskt, särskilt när det är gjort. Det är en stor mental utmaning, liksom en stor fysisk utmaning. Ja, att springa marathon är en bragd - och denna dag klarade mer än 15 000 löpare denna bragd. Jag är stolt över att vara en del av detta.
Sthlm Marathon är fantastiskt duktiga arrangörer. 16 depåer - med vatten, bananer, sportdryck, energikakor, buljong, cola, druvsocker - och mängder av fantastiska funktionärer som peppar, förundras, lider och ler åt alla de löpare som genomför detta från start till mål. Som tidigare projektledare för ett annat fantastiskt lopp i den stora staden gör det mig glad när arrangemangen är riktigt bra genomförda. Lite arbetsskadad kanske man är, men jag blir så glad när arrangemangen är väl genomförda. Och det är verkligen Sthlm Marathon. Jag hittar kort och gott ingenting som jag tycker att de skulle kunna göra bättre. T o m vädret var helt ok detta år. Det var inte riktigt så varmt som det varit de tre senaste åren då temomentern hackat mellan 26-28. Nu stannaden ner på 20.
Ett kort varv och ett längre. För att varvningar med de snabba löparna inte skulle bli ett problem. Det var annorlunda, lite mentalt svårt, men annars helt ok. Till slut är man ändå på "hemväg".
Ett marathon är långt. Ibland, där mitt i, känns det riktigt långt och riktigt tungt men rätt som det är flyter det på riktigt bra. Rätt som det är känns det riktigt lätt. Västerbron klarades med korta steg och neddragen keps. Med bestämdhet i sinnet tog jag mig sig vidare utan att ge upp. Strax bortom ges ett lite nedförslut och sedan plan mark igen. Sträckan delas in i delsträckor, och därefter nya delsträckor allteftersom. Man ser banan på sin näthinna och trampar vidare i lagom takt. Inte i gå-takt. Inte i ge-upp-takt. I vanlig enkelt pinna-på-takt går minutrarna och kilometrarna vidare. Till slut kommer det att löna sig. Till slut kommer jag helt enkelt att nå Stadion, som är det stora målet. Att nå dit, att springa in på Stadion. Att se läktarna badande i sol och fyllda med fantastiska åskådare - ja, allt detta är en fantastisk syn. Så ljuv. Så skön. Så fantastisk.
Söndagen fördrivs med ett ändlöst marathonältande. Som i ett lyckorus. Kroppen mår väl och jag mår väl. Jag kan t o m gå nedför trappen här hemma utan att stappla och lida. Det går riktigt fint.
Jag läser resultatlistan och finner den vara sympatisk. Det är lätt att hitta i, den ger goda resultat och den ger mig råg i ryggen. Jag har "plockat en del skalper" och det glädjer. Igen. Susanne från Rånäs 4h, Leif & Peter från Diakonia, Fredriksson från Peab och Shawbo från Uppsala LK - ja, jag får utse några nya "skalper" att plocka för framtida lopp, men jag får inte glömma att även dessa "nyplockade" kan slinka förbi mig nästa gång. Träning och resultat är färskvara. Det går inte att springa ett marathon på gamla meriter. Det är bara träning och träning, och träning igen, som genererar goda resultat.
Ja, detta är bara på lek, men ändå med ett uns av riktigt allvar. Att vinna, att springa lite bättre än sig själv från förra "resan" eller någon eller några andra, ger en positiv känsla utan att förta styrkan och vinsten för den man sprungit om. Man kan inte påverka någon annan men man kan ingjuta styrka i sig själv, peppa och glädja sig själv, för att göra mer och kanske bättre till denna eller en annan gång.
Stockholm Marathon 2010. Jag är riktigt nöjd. Tiden blev ca 10 minuter bättre än 2008 och den blev nästan 30 minuter bättre än 2007, som var mitt marathonstartår.
Ja. Jag är nöjd. Placering 241 av 3249 damer är inte fy skam. Placeringen innebär att jag ligger på placeringsnivå 7,3% av alla damer. Plats 241 gör därtill att jag klättrar en startgrupp, om jag väljer att komma till start den 28 maj 2011.
Sthlm Marathon är tillfälle för folkfest. Gatorna kantas av åskådare. Många har marathontröjor på sig och kan antas ha sprungit själva förr. Med stolthet bär man Finishertröjan, som bara målgångare har fått. Den är unik och fantastisk. Som en medalj att bära till vardags.
Mor & far stod vid 15 km och hejade. Det gladde stort att se deras glädje när vi passerade. Det gjorde mig riktigt glad att se dem glädjas över vår bragd denna dag. Såväl min, som Leifs som alla övrigas marathonbragd denna lördag i början av juni 2010.
Att springa marathon kan rekommenderas. Det är långt, pinigt och fantastiskt utmanande roligt. Det kan verkligen rekommenderas.
Eufori - är känslan som infinner sig när lyckan är fullständig. Den känslan infinner sig lätt vid målgång på Stadion. För mig och för många, många andra. Man söker gärna den känslan igen. Och igen.
Anette Grinde
Packning, lunch och avfärd. Plötsligt tränger sig nervositeten på. Kraftigt. Nästan med hjärtklappning. En stunds sömn på bussen lugnade sinnet och vi ankom till Tekniska Högskolan en stund efter 12. Vi hade gott om tid, solen sken men nu med några värmemildrande moln på himlen. Vi promenerade i sakta mak bort mot Stadion och Östermalms IP där samling, mm skedde inför starten. Östermalms IP var alldeles knökafullt av löpare och anhöriga. Toaköerna var "milslånga", snigelsega och smått tålamodsprövande, på gränsen till stressande.
På Östermalms IP fanns gott om service, med dryck, värdeinlämning, toa, klädinlämning, speaker och många vänliga funktionärer innan start. Sthlms Marathon har en mycket god organisation och vet verkligen hur man genomför ett bra evenemang. Jag imponeras stort och glädjs över deras kraft.
Klockan närmar sig start och det är dags att vandra till fållorna. Det är en aning trångt, det är många som skall rymmas och alla ryms inte längst fram. Nu gör det egentligen ingenting eftersom tiden tas när du passerar tidtagningsmattorna, oavsett när startklockan börjar ljuda. Men man vill ändå stå långt fram i fållan, av någon märklig anledning som jag inte riktigt vet.
Tiden tas med var och ens chip och inte när klockan utanför säger start. Det är fantastiskt bra. Tidtagning finns därtill efter banan, vilket gör att du får deltider/sträcktider när du vill analysera så snart du kommit hem. Tidtagningsleverantören är snabba, skarpa och duktiga på att leverera tider och placeringar direkt.
Banan var omlagd jämfört med i fjol. Nu fick vi springa en kort varv som följdes av ett långt, i stället för två nästan lika långa under tidigare år. Det blev en aning mentalt svårt och krävde en del resonemang med sig själv under resans gång. Men så är det alltid, i någon form, under någon del av sträckan. Ett omfattande mentalt resonemang under resans gång krävs för att hantera ett marathon. Det är ju en bit att ta sig, kan man nog lungt påstå. 42 195 är liksom inte gjort med en klackspark. Åtminstone inte för mig.
Det är tungt ibland, för att stundtals bli riktigt lätt. Det är roligt ibland, för att ibland generera förundrande tankar. Det är fysiskt starkt påfrestande och kräver närvaro i tanke kring mat och dryck, så väl innan som under och efter loppet. Det är njutande fantastiskt, särskilt när det är gjort. Det är en stor mental utmaning, liksom en stor fysisk utmaning. Ja, att springa marathon är en bragd - och denna dag klarade mer än 15 000 löpare denna bragd. Jag är stolt över att vara en del av detta.
Sthlm Marathon är fantastiskt duktiga arrangörer. 16 depåer - med vatten, bananer, sportdryck, energikakor, buljong, cola, druvsocker - och mängder av fantastiska funktionärer som peppar, förundras, lider och ler åt alla de löpare som genomför detta från start till mål. Som tidigare projektledare för ett annat fantastiskt lopp i den stora staden gör det mig glad när arrangemangen är riktigt bra genomförda. Lite arbetsskadad kanske man är, men jag blir så glad när arrangemangen är väl genomförda. Och det är verkligen Sthlm Marathon. Jag hittar kort och gott ingenting som jag tycker att de skulle kunna göra bättre. T o m vädret var helt ok detta år. Det var inte riktigt så varmt som det varit de tre senaste åren då temomentern hackat mellan 26-28. Nu stannaden ner på 20.
Ett kort varv och ett längre. För att varvningar med de snabba löparna inte skulle bli ett problem. Det var annorlunda, lite mentalt svårt, men annars helt ok. Till slut är man ändå på "hemväg".
Ett marathon är långt. Ibland, där mitt i, känns det riktigt långt och riktigt tungt men rätt som det är flyter det på riktigt bra. Rätt som det är känns det riktigt lätt. Västerbron klarades med korta steg och neddragen keps. Med bestämdhet i sinnet tog jag mig sig vidare utan att ge upp. Strax bortom ges ett lite nedförslut och sedan plan mark igen. Sträckan delas in i delsträckor, och därefter nya delsträckor allteftersom. Man ser banan på sin näthinna och trampar vidare i lagom takt. Inte i gå-takt. Inte i ge-upp-takt. I vanlig enkelt pinna-på-takt går minutrarna och kilometrarna vidare. Till slut kommer det att löna sig. Till slut kommer jag helt enkelt att nå Stadion, som är det stora målet. Att nå dit, att springa in på Stadion. Att se läktarna badande i sol och fyllda med fantastiska åskådare - ja, allt detta är en fantastisk syn. Så ljuv. Så skön. Så fantastisk.
Söndagen fördrivs med ett ändlöst marathonältande. Som i ett lyckorus. Kroppen mår väl och jag mår väl. Jag kan t o m gå nedför trappen här hemma utan att stappla och lida. Det går riktigt fint.
Jag läser resultatlistan och finner den vara sympatisk. Det är lätt att hitta i, den ger goda resultat och den ger mig råg i ryggen. Jag har "plockat en del skalper" och det glädjer. Igen. Susanne från Rånäs 4h, Leif & Peter från Diakonia, Fredriksson från Peab och Shawbo från Uppsala LK - ja, jag får utse några nya "skalper" att plocka för framtida lopp, men jag får inte glömma att även dessa "nyplockade" kan slinka förbi mig nästa gång. Träning och resultat är färskvara. Det går inte att springa ett marathon på gamla meriter. Det är bara träning och träning, och träning igen, som genererar goda resultat.
Ja, detta är bara på lek, men ändå med ett uns av riktigt allvar. Att vinna, att springa lite bättre än sig själv från förra "resan" eller någon eller några andra, ger en positiv känsla utan att förta styrkan och vinsten för den man sprungit om. Man kan inte påverka någon annan men man kan ingjuta styrka i sig själv, peppa och glädja sig själv, för att göra mer och kanske bättre till denna eller en annan gång.
Stockholm Marathon 2010. Jag är riktigt nöjd. Tiden blev ca 10 minuter bättre än 2008 och den blev nästan 30 minuter bättre än 2007, som var mitt marathonstartår.
Ja. Jag är nöjd. Placering 241 av 3249 damer är inte fy skam. Placeringen innebär att jag ligger på placeringsnivå 7,3% av alla damer. Plats 241 gör därtill att jag klättrar en startgrupp, om jag väljer att komma till start den 28 maj 2011.
Sthlm Marathon är tillfälle för folkfest. Gatorna kantas av åskådare. Många har marathontröjor på sig och kan antas ha sprungit själva förr. Med stolthet bär man Finishertröjan, som bara målgångare har fått. Den är unik och fantastisk. Som en medalj att bära till vardags.
Mor & far stod vid 15 km och hejade. Det gladde stort att se deras glädje när vi passerade. Det gjorde mig riktigt glad att se dem glädjas över vår bragd denna dag. Såväl min, som Leifs som alla övrigas marathonbragd denna lördag i början av juni 2010.
Att springa marathon kan rekommenderas. Det är långt, pinigt och fantastiskt utmanande roligt. Det kan verkligen rekommenderas.
Eufori - är känslan som infinner sig när lyckan är fullständig. Den känslan infinner sig lätt vid målgång på Stadion. För mig och för många, många andra. Man söker gärna den känslan igen. Och igen.
Anette Grinde
fredag 4 juni 2010
Fred. Fred med ickevåld. Fred med omsorg...
31 maj 2010. Mobiltelefonen piper till. Ett sms når mig från Turid som informerar om Istraels attack mot fredsfartyg på internationellt vatten och att det är en fredsdemonstration på plattan på kvällen.
Jag går in på DN.se och det vänder sig i magen på mig. Nu räcker det. Nu räcker det verkligen. Istrael måste finna andra vägar att skapa fred i sin region på, än genom att ständigt möta varje människa och händelse med grovt våld.
Det är inte i sin ordning att attackera fartyg på internationellt vatten. Det är inte i sin ordning att, med vapen och aktivt våld, skada, döda och kidnappa människor.
En fråga som igen dyker upp är hur israelerna själva, de vanliga invånarna, är informerade om de händelser, det våld och de förutsättningar världen ser kring den konflikt som ses i regionen. Vilken är deras bild av händelserna? Vilken är deras sanning i sammanhanget?
En annan fråga är hur de israeliska soldaterna utbildas i frågor kring mänskliga rättigheter, folkrätt, mm samt hur grupptrycket ser ut i organisationen och regionen. Hur förhåller sig soldaterna till faktumet att människor är levande individer med rättigheter, till regelsystem om frihet, internationella vatten, folkrätt, mm? Har soldaterna en egen rätt, eller skyldighet, att förhålla sig till de internationella regelsystem som finns eller är de strikt infogade i grupptryckets regler tillsammans med rigida överordnade i organisationen som sedan länge fallit för dessa gruppregler?
Jag läser artikel efter artikel i våra tidningar. Skribenterna, som kommer från många olika delar av vårt samhälle fördömer, frustreras och upprörs. Nu måste något hända – blir budskapet. Nu måste världen få Israel att se att den väg de valt att gå inte är en acceptabel väg. Ja, så är det verkligen, tänker jag. Nu måste världens ledare, världens alla folk och världens alla enskilda individer finna sätt, fredliga sätt, som leder Israel till att bli en fredlig nation.
Israel kan aldrig i något avseende alls ses som ett förlovat land, ett heligt land eller på annat sätt ett land som i något avseende är att ses som något eftersträvansvärt. Varje ledare som står för så mycket våld, så många indikationer på folkrättsbrott och så många händelser som tyder på ständiga brott mot mänskliga rättigheter mot en stor del av befolkningen bör till slut förlora rätten till att leda sitt land. Även om det naturligtvis är svårt att överhuvudtaget tänka en tanke så. Men, världens länder, och dess ledare, måste aktivt bistå Israel i uppgiften att skapa fred i regionen.
Det är inte acceptabelt att möta fredsivrare med våld. Det är inte acceptabelt att låsa in människor på små landytor utan möjlighet att röra sig i och utanför dessa områden. Det är inte acceptabelt att låta människor leva i ständig rädsla. Det är inte acceptabelt att låta barn och nya generationer växa upp i den missär i tanke och det faktiska livet som detta medför för såväl Israeler som för Palestinier.
Regionen behöver fred. Fred med ickevåld. Fred med omsorg om människor, oavsett bakgrund och tro.
Jag ser ut genom mitt fönster. Där skiner solen. Himlen är blå. I vårt land är vi relativt trygga, även om det också här finns våld, utsatthet och en del orättvisor. Här saknas den synliga vapenmakten. Här saknas gränsövergångar med kontroller mitt i landet och här saknas hinder att röra sig fritt. Här saknas de tydliga folkrättsbrotten mitt i vårt dagliga liv. Det är vi oerhört tacksamma för, även om det på sitt sätt kan ses som en självklarhet. En självklarhet som inte gäller för alla. Det kan aldrig vara ok.
A ...
Jag går in på DN.se och det vänder sig i magen på mig. Nu räcker det. Nu räcker det verkligen. Istrael måste finna andra vägar att skapa fred i sin region på, än genom att ständigt möta varje människa och händelse med grovt våld.
Det är inte i sin ordning att attackera fartyg på internationellt vatten. Det är inte i sin ordning att, med vapen och aktivt våld, skada, döda och kidnappa människor.
En fråga som igen dyker upp är hur israelerna själva, de vanliga invånarna, är informerade om de händelser, det våld och de förutsättningar världen ser kring den konflikt som ses i regionen. Vilken är deras bild av händelserna? Vilken är deras sanning i sammanhanget?
En annan fråga är hur de israeliska soldaterna utbildas i frågor kring mänskliga rättigheter, folkrätt, mm samt hur grupptrycket ser ut i organisationen och regionen. Hur förhåller sig soldaterna till faktumet att människor är levande individer med rättigheter, till regelsystem om frihet, internationella vatten, folkrätt, mm? Har soldaterna en egen rätt, eller skyldighet, att förhålla sig till de internationella regelsystem som finns eller är de strikt infogade i grupptryckets regler tillsammans med rigida överordnade i organisationen som sedan länge fallit för dessa gruppregler?
Jag läser artikel efter artikel i våra tidningar. Skribenterna, som kommer från många olika delar av vårt samhälle fördömer, frustreras och upprörs. Nu måste något hända – blir budskapet. Nu måste världen få Israel att se att den väg de valt att gå inte är en acceptabel väg. Ja, så är det verkligen, tänker jag. Nu måste världens ledare, världens alla folk och världens alla enskilda individer finna sätt, fredliga sätt, som leder Israel till att bli en fredlig nation.
Israel kan aldrig i något avseende alls ses som ett förlovat land, ett heligt land eller på annat sätt ett land som i något avseende är att ses som något eftersträvansvärt. Varje ledare som står för så mycket våld, så många indikationer på folkrättsbrott och så många händelser som tyder på ständiga brott mot mänskliga rättigheter mot en stor del av befolkningen bör till slut förlora rätten till att leda sitt land. Även om det naturligtvis är svårt att överhuvudtaget tänka en tanke så. Men, världens länder, och dess ledare, måste aktivt bistå Israel i uppgiften att skapa fred i regionen.
Det är inte acceptabelt att möta fredsivrare med våld. Det är inte acceptabelt att låsa in människor på små landytor utan möjlighet att röra sig i och utanför dessa områden. Det är inte acceptabelt att låta människor leva i ständig rädsla. Det är inte acceptabelt att låta barn och nya generationer växa upp i den missär i tanke och det faktiska livet som detta medför för såväl Israeler som för Palestinier.
Regionen behöver fred. Fred med ickevåld. Fred med omsorg om människor, oavsett bakgrund och tro.
Jag ser ut genom mitt fönster. Där skiner solen. Himlen är blå. I vårt land är vi relativt trygga, även om det också här finns våld, utsatthet och en del orättvisor. Här saknas den synliga vapenmakten. Här saknas gränsövergångar med kontroller mitt i landet och här saknas hinder att röra sig fritt. Här saknas de tydliga folkrättsbrotten mitt i vårt dagliga liv. Det är vi oerhört tacksamma för, även om det på sitt sätt kan ses som en självklarhet. En självklarhet som inte gäller för alla. Det kan aldrig vara ok.
A ...
söndag 30 maj 2010
Vi närmar oss sommarmånaden juni med stormsteg...
I dag är den 30 maj. Det är mors dag. Det är strålande sol. Därute syns en ljuvlig grönska tillsammans med en enorm mängd strävsamma maskrosor. I skogskanten växer liljekonvaljerna och det doftar fantastiskt i naturen. Ibland är doften av växtligheten alldeles bedövande.
I fredags morse, när jag promenerade från Sundbyberg till Danderyd, kände jag den fantastiska doften av blommande syren. Så förundrande, bedövande fantastiskt ljuvligt det doftar. Igår, på min löpartur, såg jag de små, underbart vackra, vita liljekonvaljerna växa i mängd i skogskanten nära vägen. Dofterna, växtligheten, naturens förunderliga under, gör mig så glad. Vinden, regndropparna och solens tillförande kraft är helt fantastisk. Växtkraften är enorm och det är så fantastiskt att se.
Maj har bestått av fantastisk sol och värme. Men också av kyla, dunder och hällande regn. Vi närmar oss juni. Månaden som gör att vi kliver in i sommaren på riktigt. Med frukost på verandan, kortbyxspring, gräsklippning och med ogräs i rabatterna. Jag ser fram emot sommaren med sin värme, med paddling, mc-färder och många, långa, sköna löparrundor.
Ja. Barnen är hemkomna från London. Tryggt och säkert. Mor har tillönskats en särskilt god dag idag. Både jag själv och min mor. Och nu är tiden här för att göra klart de sista deklationerna, plantera om några blommor och ta en springtur bort till nästa byskylt och tillbaka.
Idag är, liksom igår och dagen dessförinnan, en riktigt bra dag.
Nu längtar jag till lördag. Då hoppas jag på sol blandat med moln och inte så stekande varmt. Jag hoppas att regnet håller sig borta från Sthlm denna dag.
A ...
I fredags morse, när jag promenerade från Sundbyberg till Danderyd, kände jag den fantastiska doften av blommande syren. Så förundrande, bedövande fantastiskt ljuvligt det doftar. Igår, på min löpartur, såg jag de små, underbart vackra, vita liljekonvaljerna växa i mängd i skogskanten nära vägen. Dofterna, växtligheten, naturens förunderliga under, gör mig så glad. Vinden, regndropparna och solens tillförande kraft är helt fantastisk. Växtkraften är enorm och det är så fantastiskt att se.
Maj har bestått av fantastisk sol och värme. Men också av kyla, dunder och hällande regn. Vi närmar oss juni. Månaden som gör att vi kliver in i sommaren på riktigt. Med frukost på verandan, kortbyxspring, gräsklippning och med ogräs i rabatterna. Jag ser fram emot sommaren med sin värme, med paddling, mc-färder och många, långa, sköna löparrundor.
Ja. Barnen är hemkomna från London. Tryggt och säkert. Mor har tillönskats en särskilt god dag idag. Både jag själv och min mor. Och nu är tiden här för att göra klart de sista deklationerna, plantera om några blommor och ta en springtur bort till nästa byskylt och tillbaka.
Idag är, liksom igår och dagen dessförinnan, en riktigt bra dag.
Nu längtar jag till lördag. Då hoppas jag på sol blandat med moln och inte så stekande varmt. Jag hoppas att regnet håller sig borta från Sthlm denna dag.
A ...
lördag 29 maj 2010
Det finns dagar som är bättre än andra...
och idag är en sådan dag...
Det är grönt, gult och underbart vackert ute. Min fantastiske sambo är idogt flitig med sin uppgifter. Han är en riktig arbetsmyra. Och en riktigt duktig sådan.
Själv har jag klippt gräset i det grådurande vädret. Det var lite på gränsen till dugg, men ändå inte riktigt, när jag klippte bort de idogt stretande maskrosorna från den gröna ytan. Strax efter jag var klar tilltog det blöta och regnet kom. Men vad gjorde det, just då. Det var mest bara glatt att jag hann klippa i tid. Det luktar så gott och det är så bra att det är gjort.
När jag klippte gräset noterade jag att rabarberna växer så det knakar. Och att trädgårdslandet har smått grönt som stretar upp ur den vackert iordningsställda jorden. Det är fantastiskt vad det växer fort.
Det blir tid att göra en rabarberpaj, strax efter våffellunchen och mitt i bak/jäsningsproceduren av veckans matbröd. Det luktar så ljuvligt gott av nybakt bröd i huset.
Ungarna roar sig i London. De svarar inte på telefon och sms, men säkert har de skoj tillsammans i den stora staden. De är så fantastiskt fina, de två små barnen. De gör mig så glad att de är friska, krya och alerta. Eller kanske är de ändå inte så små längre, när de nu kan åka till London alldeles själva. Oavsett stora eller små, så gör det mig så glad att de finns och har det bra.
Det gör mig oxå så glad när jag ser att vår nätverksgrupp är på gång. Den växer, tillför energi och glädje och den gör mer för fler. Det är roligt att se Helén, Elvirorna, Janne, Jakob, Turid och alla de övriga som gör, anstränger sig och försöker. Vår nya medlem, Katarina, känns verkligt roligt att hon är på plats. Jag blir glad när jag tänker på denna fredagsgrupp. Riktigt glad.
Tänk. Vissa dagar är bara riktigt bra. Idag är en riktigt bra dag. Även om regnet strilar sakta utanför mitt fönster.
A ...
Det är grönt, gult och underbart vackert ute. Min fantastiske sambo är idogt flitig med sin uppgifter. Han är en riktig arbetsmyra. Och en riktigt duktig sådan.
Själv har jag klippt gräset i det grådurande vädret. Det var lite på gränsen till dugg, men ändå inte riktigt, när jag klippte bort de idogt stretande maskrosorna från den gröna ytan. Strax efter jag var klar tilltog det blöta och regnet kom. Men vad gjorde det, just då. Det var mest bara glatt att jag hann klippa i tid. Det luktar så gott och det är så bra att det är gjort.
När jag klippte gräset noterade jag att rabarberna växer så det knakar. Och att trädgårdslandet har smått grönt som stretar upp ur den vackert iordningsställda jorden. Det är fantastiskt vad det växer fort.
Det blir tid att göra en rabarberpaj, strax efter våffellunchen och mitt i bak/jäsningsproceduren av veckans matbröd. Det luktar så ljuvligt gott av nybakt bröd i huset.
Ungarna roar sig i London. De svarar inte på telefon och sms, men säkert har de skoj tillsammans i den stora staden. De är så fantastiskt fina, de två små barnen. De gör mig så glad att de är friska, krya och alerta. Eller kanske är de ändå inte så små längre, när de nu kan åka till London alldeles själva. Oavsett stora eller små, så gör det mig så glad att de finns och har det bra.
Det gör mig oxå så glad när jag ser att vår nätverksgrupp är på gång. Den växer, tillför energi och glädje och den gör mer för fler. Det är roligt att se Helén, Elvirorna, Janne, Jakob, Turid och alla de övriga som gör, anstränger sig och försöker. Vår nya medlem, Katarina, känns verkligt roligt att hon är på plats. Jag blir glad när jag tänker på denna fredagsgrupp. Riktigt glad.
Tänk. Vissa dagar är bara riktigt bra. Idag är en riktigt bra dag. Även om regnet strilar sakta utanför mitt fönster.
A ...
Rotbedragare i farten - dags att ta bort fakturamodellen...
Så ser vi att systemet utnyttjas av bedragare. Det är begripligt, eftersom det ter sig lätt. Då brukar det finnas människor som inte ser ärligheten som något viktigt rättesnöre att leva efter. Det leder till att människor, oskyldiga människor, drabbas. Här drabbas oskyldiga människor för att systemet helt enkelt är feltänkt. Det är inte acceptabelt.
Fakturamodellen måste tas bort. Fakturamodellen i rot/rut kräver ett extra administrativt arbete av företagarna, det kan/riskerar att ge en utbetalning till en felaktig mottagare innan den som skall ha skatterabatten fått information om sin skattesituation. Därtill förlänger det tiden för den ärlige och hårt arbetande företagaren att få betalt för sina jobb. Tiden för betalning förlängs högst avsevärt.
Fakturamodellen i rot/rut är ett riktigt feltänk hos lagstiftaren. Det är hög tid att omvärdera detta beslut.
Rot/Rut är fantastisk bra, men fakturamodellen måste helt enkelt tas bort. I det snaraste.
A ...
Fakturamodellen måste tas bort. Fakturamodellen i rot/rut kräver ett extra administrativt arbete av företagarna, det kan/riskerar att ge en utbetalning till en felaktig mottagare innan den som skall ha skatterabatten fått information om sin skattesituation. Därtill förlänger det tiden för den ärlige och hårt arbetande företagaren att få betalt för sina jobb. Tiden för betalning förlängs högst avsevärt.
Fakturamodellen i rot/rut är ett riktigt feltänk hos lagstiftaren. Det är hög tid att omvärdera detta beslut.
Rot/Rut är fantastisk bra, men fakturamodellen måste helt enkelt tas bort. I det snaraste.
A ...
Sthlmsregionens 50 bästa nätverkare...
Jag, tillsammans med en kollega i vår grupp, var inbjudan till ett möte/kurs för Sthlmsregionens 50 bästa nätverkare häromdagen. Det var positivt och givande.
Vi talade t ex om värdet av förankrade refereser, omsorgen om vår nästa och vår grupp strax före omsorgen om oss själva, finessen med att arbeta tillsammans och hur fantastiskt det är att dela med sig.
Det är otroligt roligt att se alla dessa brinnande och duktiga människor.
A ...
Vi talade t ex om värdet av förankrade refereser, omsorgen om vår nästa och vår grupp strax före omsorgen om oss själva, finessen med att arbeta tillsammans och hur fantastiskt det är att dela med sig.
Det är otroligt roligt att se alla dessa brinnande och duktiga människor.
A ...
onsdag 26 maj 2010
Jag letar efter en duktig revisor....
Ja. En godkänd eller auktoriserad revisor, som arbetar i Sthlm - gärna med utgångspunkt från Danderyd.
Han/hon skall ha plats för och lust att engagera sig i nya företag. Just som revisor. Han/hon skall också vara intresserad av att aktivt engagera sig med andra företagare för att skapa mervärde, för sig själv och för andra.
Känner du en sådan? Lotsa då gärna vederbörande till mig.
A ...
Han/hon skall ha plats för och lust att engagera sig i nya företag. Just som revisor. Han/hon skall också vara intresserad av att aktivt engagera sig med andra företagare för att skapa mervärde, för sig själv och för andra.
Känner du en sådan? Lotsa då gärna vederbörande till mig.
A ...
Idag har jag hållit en nyföretagarkurs...
Det är roligt. Ur många perspektiv.
Det kräver att man samordnar sig med allt det material som finns tillgängligt. Två timmar är å ena sidan en lång tid, men å andra sidan en väldigt kort tid. Att hinna med allt är alldeles omöjligt, men samtidigt alldeles nödvändigt. Det är svårt att prioritera. Och nödvändigt likaså.
Det är roligt att träffa människor. Särskilt de som tänker sig att starta ett företag. För sin skull och för vår allas skull. För det är ju så det är, med människor som driver eget. De bidrar till samhällets mervärde.
Det är roligt att hålla kurs. Det är helt enkelt roligt att tala om företagande, bokföring, skatter och nödvändigheter. Det är viktigt och det är roligt.
Det tillför. Helt enkelt.
Precis som företagande är. Viktigt. Och tillförande. Utan detta rullar helt enkelt inte vårt land vidare som det ska. Dessa företagare, nya och gamla, behövs verkligen. De kliver ut. Utanför arbetslösheten och ramarna - och skapar nya förutsättningar för sig själva och sina medmänniskor.
A ...
Det kräver att man samordnar sig med allt det material som finns tillgängligt. Två timmar är å ena sidan en lång tid, men å andra sidan en väldigt kort tid. Att hinna med allt är alldeles omöjligt, men samtidigt alldeles nödvändigt. Det är svårt att prioritera. Och nödvändigt likaså.
Det är roligt att träffa människor. Särskilt de som tänker sig att starta ett företag. För sin skull och för vår allas skull. För det är ju så det är, med människor som driver eget. De bidrar till samhällets mervärde.
Det är roligt att hålla kurs. Det är helt enkelt roligt att tala om företagande, bokföring, skatter och nödvändigheter. Det är viktigt och det är roligt.
Det tillför. Helt enkelt.
Precis som företagande är. Viktigt. Och tillförande. Utan detta rullar helt enkelt inte vårt land vidare som det ska. Dessa företagare, nya och gamla, behövs verkligen. De kliver ut. Utanför arbetslösheten och ramarna - och skapar nya förutsättningar för sig själva och sina medmänniskor.
A ...
söndag 16 maj 2010
Jahaja.
Man tränar och springer. Tittar på klockan. Tampas med tiden. Plågas och njuter. Glädjs och blir irriterad. Fast man inte ska. Bli irriterad alltså, för det är ju njutning och glädje som gäller.
Och rätt som det är blir man förkyld. Sådär helt utan anledning, och precis just nu - när det helt enkelt är förbjudet att bli det. Just nu. Sen går väl an, men inte just nu.
Så. Man kan ju undra vad som är meningen egentligen.
Ja, jag vet att man inte får svära. Så jag skall låta bli det. Men det frestar ju lite på, det här....
A ...
Och rätt som det är blir man förkyld. Sådär helt utan anledning, och precis just nu - när det helt enkelt är förbjudet att bli det. Just nu. Sen går väl an, men inte just nu.
Så. Man kan ju undra vad som är meningen egentligen.
Ja, jag vet att man inte får svära. Så jag skall låta bli det. Men det frestar ju lite på, det här....
A ...
söndag 9 maj 2010
Omgiven av vinnare...
...tillbringade jag lördagen på Kungsholmen i Sthlm.
Vi kom till Rålambshovsparken vid 1030-tiden och där noterades en stor anhopning av små varelser med nummerlappar på magen och med föräldrar eller mor/farföräldrar som sällskap. De hastade runt på sin bana och fick glass och förfriskningar vid målgång. Det skall börjas i tid, för att skapa vinnare allteftersom.
Vår start gick vid 1130, eller strax efter. Det blev en mindre försening eftersom mc-polisen hade viss svårighet att komma förbi alla löpare för att ställa sig först i ledet. Till slut nådde han sin plats.
Starten gick och massan rörde sig framåt. 10 km eller 21 km stod på programmet - ett varv eller två runt Kungsholmen. Ett småmulet väder, som efter halva sträckan omvandlades till ett smådugg. Det gjorde nu inte så mycket, för då var vi ändå igång.
I stret tog vi oss framåt. Några med trötthet, några med raskhet, några med svordomar eller peppning inombords och några med sprittande glädje. Själv hade jag nog delar av allt detta under min färd genom banan. Ibland är man mördande trött, och ibland rinner det bara på. Ibland känns det njutbart och ibland är det pinande tungt. Ibland undrar man varför man sysslar med detta - för att i nästa stund bara längta till nästa steg.
För mig stod 21 km på programmet, som övning och förkänning inför de 42 km som kommer om en månad. 42 km känns långt, men det får vi nog ändå härda. Det handlar nog om fokus - när jag för dagen fokuserat på 21, känns 42 väldigt långt. Men om jag fokuserar på 42, är det nog säkert genomförbart. Det har det ju varit förr.
Eftersmaken efter denna dag var att detta gör jag gärna igen. Tävla. Springa. Och utmana sig själv. Jag tillbringar gärna mina dagar med människor som är vinnare, som genomför en tävling på 10 km eller 21 km efter bästa förmåga. Som inte ger upp. Som presterar och gör. Det skapar mervärde. Mervärde och glädje.
Mervärde och gläjde ger det oxå när jag själv presterar personbästa på distansen. Då blir jag riktigt glad.
Vi tackar arrangörerna - FK Studenterna - för ett väl genomfört arrangemang och räknar med att återkomma nästa år igen.
A ...
Vi kom till Rålambshovsparken vid 1030-tiden och där noterades en stor anhopning av små varelser med nummerlappar på magen och med föräldrar eller mor/farföräldrar som sällskap. De hastade runt på sin bana och fick glass och förfriskningar vid målgång. Det skall börjas i tid, för att skapa vinnare allteftersom.
Vår start gick vid 1130, eller strax efter. Det blev en mindre försening eftersom mc-polisen hade viss svårighet att komma förbi alla löpare för att ställa sig först i ledet. Till slut nådde han sin plats.
Starten gick och massan rörde sig framåt. 10 km eller 21 km stod på programmet - ett varv eller två runt Kungsholmen. Ett småmulet väder, som efter halva sträckan omvandlades till ett smådugg. Det gjorde nu inte så mycket, för då var vi ändå igång.
I stret tog vi oss framåt. Några med trötthet, några med raskhet, några med svordomar eller peppning inombords och några med sprittande glädje. Själv hade jag nog delar av allt detta under min färd genom banan. Ibland är man mördande trött, och ibland rinner det bara på. Ibland känns det njutbart och ibland är det pinande tungt. Ibland undrar man varför man sysslar med detta - för att i nästa stund bara längta till nästa steg.
För mig stod 21 km på programmet, som övning och förkänning inför de 42 km som kommer om en månad. 42 km känns långt, men det får vi nog ändå härda. Det handlar nog om fokus - när jag för dagen fokuserat på 21, känns 42 väldigt långt. Men om jag fokuserar på 42, är det nog säkert genomförbart. Det har det ju varit förr.
Eftersmaken efter denna dag var att detta gör jag gärna igen. Tävla. Springa. Och utmana sig själv. Jag tillbringar gärna mina dagar med människor som är vinnare, som genomför en tävling på 10 km eller 21 km efter bästa förmåga. Som inte ger upp. Som presterar och gör. Det skapar mervärde. Mervärde och glädje.
Mervärde och gläjde ger det oxå när jag själv presterar personbästa på distansen. Då blir jag riktigt glad.
Vi tackar arrangörerna - FK Studenterna - för ett väl genomfört arrangemang och räknar med att återkomma nästa år igen.
A ...
fredag 7 maj 2010
Haka på - omge dig med vinnare...
Om gruppen består av 22 personer, varav 4-5 är aktiva och resten åker med på resan lite lojt - vilka skall du slå följe med? Vilka ger dig mest i retur?
Eller.
Om gruppen består av 22 personer, varav 4-5 är aktiva - hur skall vi få fler att glöda, göra och bidra som de 4-5? Så att fler får mer i retur?
Gruppen består av personer som alla har åtagit sig att vara delaktiga - för gruppen och för sig själva. Men, när det kommer till kritan blir det inte riktigt så. Det är inte unikt för just denna grupp, men det är ändå en aning märkligt att det blir - eller är - just så.
Jag kan konstatera att jag vill slå följe med de som drar och inte de som åker lojt med på resan. Jag vill tillhöra kärnan som bidrar. När jag omger mig med vinnare, och känner att jag också bidrar till detta, då skapar det mervärde såväl till mig som till min grupp.
Om andra väljer att tillhöra den andra delen av gruppen, så är det deras val. Jag kan försöka att få dem inspirerade, t ex genom min egen handling i positiv ton, men tanken och den faktiska handlingen måste komma från dem själva. Vi kan många gånger hjälpa varandra att fånga tanken, byta riktning och se möjligheterna i stället för besväret och farhågorna - men det är upp till var och en att lyssna. Och göra. Det är också viktigt för den som försöker inspirera att komma ihåg.
Gör själv. Aktivt. Och tillsammans med andra som glöder. Njut, dela med dig, var positiv och inspirerande - så kanske du, jag och vi - får med dig, mig och oss - att bli några fler i dragloket som för oss framåt....
Till vinning för oss alla.
Det finns t ex väldigt många som hakar på David Lega. David Lega är mannen som utsågs till årets affärsnätverkare ifjol, är en mycket aktiv KD-representant och håller föredrag som få. Kanske är anledningen att han är en vinnare. Han skapar helt enkelt en positiv kraft - för fler än för honom själv.
Slå följe - med människor som för dig framåt. Förhåll dig - till människor som dränerar dig på kraft eller hindrar din färd. Det är du som väljer vilka färdkamrater du skall ha på din fortsatta färd. Din färd på möjligheternas resa.
A ...
Eller.
Om gruppen består av 22 personer, varav 4-5 är aktiva - hur skall vi få fler att glöda, göra och bidra som de 4-5? Så att fler får mer i retur?
Gruppen består av personer som alla har åtagit sig att vara delaktiga - för gruppen och för sig själva. Men, när det kommer till kritan blir det inte riktigt så. Det är inte unikt för just denna grupp, men det är ändå en aning märkligt att det blir - eller är - just så.
Jag kan konstatera att jag vill slå följe med de som drar och inte de som åker lojt med på resan. Jag vill tillhöra kärnan som bidrar. När jag omger mig med vinnare, och känner att jag också bidrar till detta, då skapar det mervärde såväl till mig som till min grupp.
Om andra väljer att tillhöra den andra delen av gruppen, så är det deras val. Jag kan försöka att få dem inspirerade, t ex genom min egen handling i positiv ton, men tanken och den faktiska handlingen måste komma från dem själva. Vi kan många gånger hjälpa varandra att fånga tanken, byta riktning och se möjligheterna i stället för besväret och farhågorna - men det är upp till var och en att lyssna. Och göra. Det är också viktigt för den som försöker inspirera att komma ihåg.
Gör själv. Aktivt. Och tillsammans med andra som glöder. Njut, dela med dig, var positiv och inspirerande - så kanske du, jag och vi - får med dig, mig och oss - att bli några fler i dragloket som för oss framåt....
Till vinning för oss alla.
Det finns t ex väldigt många som hakar på David Lega. David Lega är mannen som utsågs till årets affärsnätverkare ifjol, är en mycket aktiv KD-representant och håller föredrag som få. Kanske är anledningen att han är en vinnare. Han skapar helt enkelt en positiv kraft - för fler än för honom själv.
Slå följe - med människor som för dig framåt. Förhåll dig - till människor som dränerar dig på kraft eller hindrar din färd. Det är du som väljer vilka färdkamrater du skall ha på din fortsatta färd. Din färd på möjligheternas resa.
A ...
torsdag 6 maj 2010
Runda upp...
Jag fick frågan, när jag köpte en kjol, om jag ville runda upp. För vad, blev naturligtvis min följdfråga. För Röda Korset, blev svaret.
Nej, tack. Jag vill inte runda upp - för Röda Korset.
Jag vill inte vara med i Röda Korset. Jag vill inte bidra till Röda Korset, med pengar. Jag skulle gärna göra ideella insatser, jag skulle gärna arbeta för Röda Koset - men jag vill inte bidra med pengar. Jag vill helt enkelt inte bidra till de höga löner som organisationern betalar sina ledare/chefer.
Röda Korset gör fantastiska insatser. De har en mycket bra verksamhet. De stödjer och hjälper mängder av människor som har det mycket svårt, såväl här hemma i vårt land som runt om i världen. De bedriver en mycket viktig verksamhet, ur många perspektiv.
Men - de skulle kunna göra ännu mer. Om de hade mer resurser, eller om de använde tillgängliga resurser till nöd i stället för till ledarnas lyx.
Så - nej. Jag vill inte bidra med pengar till Röda Korset. Inte med en endaste krona.
A ...
Nej, tack. Jag vill inte runda upp - för Röda Korset.
Jag vill inte vara med i Röda Korset. Jag vill inte bidra till Röda Korset, med pengar. Jag skulle gärna göra ideella insatser, jag skulle gärna arbeta för Röda Koset - men jag vill inte bidra med pengar. Jag vill helt enkelt inte bidra till de höga löner som organisationern betalar sina ledare/chefer.
Röda Korset gör fantastiska insatser. De har en mycket bra verksamhet. De stödjer och hjälper mängder av människor som har det mycket svårt, såväl här hemma i vårt land som runt om i världen. De bedriver en mycket viktig verksamhet, ur många perspektiv.
Men - de skulle kunna göra ännu mer. Om de hade mer resurser, eller om de använde tillgängliga resurser till nöd i stället för till ledarnas lyx.
Så - nej. Jag vill inte bidra med pengar till Röda Korset. Inte med en endaste krona.
A ...
onsdag 5 maj 2010
Michael Ahrens och Märta Moe tilldelas Marathonsällskapets standar för 25 genomförda marathonlopp.
Vi håller tummarna för alla er som stretar och njuter på Vattudalsloppet/marathon den 9 maj 2010.
Jag ber er framföra ett stort Hurra! till alla som genomfört marathon denna dag och ett särskilt Hurra Hurra! till Mickael Ahrens och Märta Moe som tilldelas ett standar från Svenska Marathonsällskapet för 25 genomförda marathonlopp.
A ...
Jag ber er framföra ett stort Hurra! till alla som genomfört marathon denna dag och ett särskilt Hurra Hurra! till Mickael Ahrens och Märta Moe som tilldelas ett standar från Svenska Marathonsällskapet för 25 genomförda marathonlopp.
A ...
tisdag 4 maj 2010
Nyföretagare - informationsträff 27 maj 2010 kl 1600—1800 Djursholms Bibliotek
Vi talar t ex om;
· Bokföring - hur gör man, när och varför…
· Bokföring, moms och arbetsgivaravgifter
· Konkreta skillnader mellan olika företagsformer, som t ex enskild firma, handelsbolag och aktiebolag - hur påverkar detta min bokföring och min redovisning till Skatteverket?
· Jag har påbörjat min verksamhet, men missat några delar i bokföring och skatteredovisning. Hur skall jag då gå till väga?
· Nätverk & andra försäljningskanaler - hur viktiga är dina kontakter för att få fler uppdrag?
· Vilka kontakter behöver jag i mitt företagande?
· Vart kan jag vända mig om jag vill veta mer?
· Frågor & erfarenheter
· Mm
Informationen vänder sig till dig som är nyföretagare. Den vänder sig till dig som kommit en bit på väg i ditt företagande, men söker mer information om t ex bokföring/redovisningskrav, marknadsföring/nätverk, mm.
Informationen är kostnadsfri - men din anmälan krävs till; info@foretagshuset.net eller Tfn 0708 905 731
Mer info om andra kurser; www.foretagshuset.net
A ...
måndag 3 maj 2010
Det finns människor som gör...
och det finns människor som väntar.
Det finns människor som samlar på något. De tillhör, åtminstone i något sammanhang, kategorin "människor som gör".
Man kan samla på mycket. Någon samlar på minnen, någon på frimärken, någon på grisar, någon på grodor och någon på marathonlopp. Just nu har en man samlat på sig 700 st genomförda marathonlopp. Detta finner jag starkt imponerande. Glädjande och imponerande. Och inspirerande. Jag har ännu bara genomfört 4 st - så 700 ter sig ogenomförbart. Vilket det naturligtvis inte är. - Men jag kan förundras över att någon har kunnat genomföra 700 lopp. Förundras och glädjas.
En annan man samlar just nu på steg och upplevelser på sin färd tvärs över USA. Han springer. Ensam. Han har gjort det en gång tidigare, så han vet vad han har givit sig in på. Jag blir glad och inspirerad när jag läser om hans steg, trots att det ibland ter sig ensamt, pinigt och långt. Jag förundras och gläds....
A ...
Det finns människor som samlar på något. De tillhör, åtminstone i något sammanhang, kategorin "människor som gör".
Man kan samla på mycket. Någon samlar på minnen, någon på frimärken, någon på grisar, någon på grodor och någon på marathonlopp. Just nu har en man samlat på sig 700 st genomförda marathonlopp. Detta finner jag starkt imponerande. Glädjande och imponerande. Och inspirerande. Jag har ännu bara genomfört 4 st - så 700 ter sig ogenomförbart. Vilket det naturligtvis inte är. - Men jag kan förundras över att någon har kunnat genomföra 700 lopp. Förundras och glädjas.
En annan man samlar just nu på steg och upplevelser på sin färd tvärs över USA. Han springer. Ensam. Han har gjort det en gång tidigare, så han vet vad han har givit sig in på. Jag blir glad och inspirerad när jag läser om hans steg, trots att det ibland ter sig ensamt, pinigt och långt. Jag förundras och gläds....
A ...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)