Äntligen färd till jobbet per mc.
Efter en inledande alltför skarp försening lyckades jag slutligen få tag på en besiktningstid. Det krävs verkligen framförhållning för att få en sådan tid. Jag fick nu åka till Lidingö, men nu är det gjort. Utan anmärkning, mer än att det var i senaste laget. Vilket ju på sitt sätt var självförvållat.
Äntligen ljuvlig sommarvärme.
Även om den faktiskt har varit här en tid. Men jag har inte lyckats känna så mycket av den eftersom jag ständigt arbetar inomhus. Besiktningstiden tvingade ut mig, mitt på dagen. Det var fantastiskt ljuvligt skönt.
Äntligen en färd med flingorna.
Det var verkligen flera år sedan vi åkte en tur tillsammans med Snöflingorna. De är äldre, grånade, herrar med mc-intresse som möts på sommarens torsdagskvällar och åker en sväng på Roslagens slingrande vägar. Denna torsdagskväll var det kanske 35 motorcyklar, som åkte med utgångspunkt från hamnen i Norrtälje. Det är samling kl 1800 och avfärd kl 1830. 35 motorcyklar på rad är en härlig syn.
Färden gick från Norrtäljes hamn, via Frötuna k.a, Rösa, Finsta, Södertjära, Rånäs och Gottröra, innan det blev fika stopp på Nifsta gård. På Nifsta gård var det torsdags-motorträff. En sådan har vi inte sett förr på denna plats, men det var uppenbart ågot nåterkommande. Där fanns bilar av många olika modeller och där fanns motorcyklar på torsdagstur. Där fanns stora och små, unga och gamla. Ängen var fylld av bilar, motorcyklar och folk. Fikakön var riktigt lång och kvällen var ljuvligt skön.
Äntligen färd på de slingrande Roslagsvägarna.
De är fantastiska. De är riktigt slingrande, smala och det doftar alldeles ljuvligt i sommarvärmen. Det är underbart att färdas per mc på dessa vägar, att se ryggen på sin goda sambo när han kör där framför eller se honom i backspegeln strax där bakom. Det är härligt att se den långa raden motorcyklar slingra sig genom landskapet. Plötsligt trodde jag att vi mötte en rad motorcyklar, en bit längre bort - men nej, det vara bara vägen som slingrande vände genom landskapet.
Äntligen.
Ja, äntligen fick jag en ljuvlig tur i den fantastiska sommarvärmen på motorcykeln. Med min goda vän.
Äntligen.
Ja, äntligen fick jag igen känna den bedövande doften av grönskan. Doften av tall, doften av grönskan i värmen och doften av grönskan i fukten, när solen sakta dalar och kvällen närmar sig. Doften är nästan bedövande stark. Det luktar så underbart gott.
Jag undrar...
Varför lät jag det dröja så länge innan jag gjorde denna tur, detta år?
Ja. Svaret är helt enkelt att jag prioriterar fel. Jag glömmer njutningen och prioriterar stretet. Så dumt, så dumt.
A ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar