Jag längtar tillbaka....

Jag längtar tillbaka till en vacker plats.

Den låg uppe i bergen. Vägen dit var smal, dammig och helt osannolik. Vägen kantades av busshållplatser, så det var en farbar väg.

Utan vår guides lotsning hade vi inte funnit denna plats. Vi hade inte fått se de unika vidderna, de osannolika vägarna och de annorlunda butikerna. Vi hade inte fått möta barnen och familjerna som tittade så förundrade på oss. Vi hade inte kunnat se allt det vi såg, kände och upplevde.

De vägar vi åkte på hade vi inte valt om vi hade åkt själva. Då hade vi heller inte fått se de fantastiska teodlingarna, som klättrade efter slänterna, eller höra historierna om människorna och hur de har det. Vi hade heller inte fått se de små byarna, där människorna levde sina liv i stillhet och eftertänksam ro.

Vi hade inte valt de vägarna vi åkte på, eftersom vi inte trott att där fanns några vägar eller att de vägarna vi såg faktiskt var åkbara.

Jag längtar tillbaka till platsen där vidderna finns. Jag längtar tillbaka till platsen där stillheten, tystnaden och den förundrande naturen finns.

Där finns gudabenådad natur, fantastiska vägar, underbara höjder, vackra människor, tystnad, bedövande oväsen, underbara färger, slit och stret, stillhet och ro, och en insikt om att vi har det fantastiskt bra här hemma i vårt land.

I det landet, långt där borta, vill jag gärna bo.

A ...