Tjejmilen - jag är oerhört stolt över gruppens prestationer!

Tjejmilen 7 september 2013.

Strålande sol. Varmt.

Jag själv, mamma, syster Ulrika, syster Ida, dotter Jenny & systerdotter Charlotta.

Jag är rätt stolt över gruppens prestationer.

Mamma har onekligen satt ribban.

Tack, för en fantastiskt rolig dag.

A..

Vem kan springa?

 

Jag tror att nästan alla kan springa. Ja, självklart finns det någon som tycker sig vara för tung eller inte orka av något särskilt skäl. - Men jag tror nog ändå att nästan alla kan. Det gäller att bestämma sig och det gäller att göra. Och att inte sätta ribban fel. Inte för högt och inte för lågt. Ja, det gäller att göra.

Jag har sett flera börja och jag har sett dem sprida kraft och glädje omkring sig. Jag har hört om deras tappade kilon, att de kunnat kasta sina mediciner och hur de har skapat mervärden för sig själva. Jag har sett hur de själva har förvånats och hur de har förvånat sin omgivning. Som om de inte trott att det är möjligt. Men det är möjligt, även om du har passerat dina ungdoms dagar. Det går bra att börja även om du har passerat 30, 40, 50, 60 eller 70 år. Ja, säkert också mer än så. Det går. Det gäller bara att göra.

Börja lagom. Bra skor är viktigt. Och att börja i lagom takt. Om du tycker att det är för jobbigt, så sänk farten. Spring i pratfart, alltså så att du kan prata utan att det blir för jobbigt när du springer. Börja inte i för hög fart och börja inte med en för lång runda. Lagom är bäst. Öka sedan långsamt och lagom. Öka farten när det känns rätt. Sträckan likaså. Sträck ut, och njut. Det gör dig gott.

Vissa springer för att det känns bra, mest bara för hälsans skull. För att kunna konstatera att det är sant att man mår bra av att träna. Att det ger fantastiska mervärden. Vissa springer för att de vill prova något nytt, för att utmana sig själv eller andra. Vissa springer för att de vill pressa sig mer - på en tävling, i sitt arbete eller i sin vardag. Prestera mer gör man när man mår bra och det gör man av träning.

Att springa kräver inte tävling, även om många tycker att det är roligt att delta i en tävling. Man kan t ex tävla mot sig själv, man kan tävla mot andra eller man kan använda loppet som ett tillfälle till ett bra fart-tränings-pass. Om man gillar sådana, förstås. Man väljer själv varför man ställer sig på startlinjen, vilket kan vara olika i olika tid och för olika människor. Jag tävlar för att det är skoj, för att det utmanar mig och för att det ger mig ett krav att hålla igång min träning. - Den träning som får mig att må bra.

Träning kräver tid. Det kräver att jag sätter av tid - för mig. Tid för min hälsa. Tid för mitt väl.

Jag hoppas att du sätter av nödvändig tid för dig. Och använder den för ditt väl. Löpning är ett sätt. Ett bra sätt.

Jag är helt övertygad om att nästan alla kan - om de bara vill och aktivt försöker.

Do It - Just Do It!

Anette

Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Knuff bloggar. Adlibris.  Svenska Marathonsällskapet. Rånäs 4H.





 

Berlin Marathon 30 september 2012

28 september. Fredag. Berlin.
Klockan ringer en stund före kl 0300 på morgonen. Vi äter frukost, packar packningen i bilen och åker till Arlanda. Sofie ringer när vi är på väg genom Rimbo. Hon meddelar att hon nu går igenom säkerhetskontrollen. Hennes plan, till Nice, går kl 0600. Vårt, till Berlin, går 0630 och vi känner plötsligt att vi är sena. Sofie markerar också detta genom att tillägga att vi inte har tid för en punktering. Nej, tänker jag, det har vi inte. Hon har helt rätt. Och vi har inte tid för annat strul heller. När vi når Arlanda är det fullt på långtidsparkeringen och stressnivån stiger en aning. Nåväl, det löste sig och vi hann till vårt flyg. Men Sofie hann vi inte träffa som det var tänkt.

Flygfärden till Berlin var kort. Kön till biljettautomaten för att köpa bussbiljetter var däremot omåttligt lång. Vi hade å andra sidan inte så bråttom, så läget var ändå lugnt. Strax intill körde trafiken ihop sig och ilskan steg i leden när en busschaufför vägrade att flytta sin buss trots att han blockerade vägen. Det är inte underligt att det blir krig i världen när människor inte kan hantera sin situation i en enkel korsning. Stress skapar vrede, som skapar hårda ord och gester som riskerar att övergå i våld.

Bussen in till stadens mitt är full, men vi ryms ändå. Det verkar som om alla i den långa kön fick plats.

Hauptbahnhof . Här får vi av. Vi styr våra fötter mot Brandenburger Tor. Där har mången sorg utspelat sig genom tiderna; men är numera ett minnesmärke med positiv ton. Här skall snart 40 000 löpare och en stor mängd inlinesåkare passera under den kommande helgen. Det lär göras med kraft och med glädje.

Brandenburger Tor - en plats för frihet

På vår promenad ner mot Platz der Luftbrücke passerar vi ett förunderligt konstverk. Det visar sig vara " förintelseminnesmärket" - där 2700 betongpelare av varierande höjd skapar ett fantastiskt område som skapar tanke kring massiv sorg, men nu också glädje över alla de fantastiska minnen människor skapar här.  19 000 kvadratmeter - 2700 pelare i räta rader förundrar. Området saknar ingång och utgång. Det är upp till betraktaren att avgöra vad som kommer först eller sist.

Den tidigare frukosten tvingar in oss på en restaurang strax före kl 1200. Magen säger att vi behöver ha lunch. Pastan slinker ner på en fin restaurang som bara tar kontanter. Jag hickar till, eftesom jag nästan alltid betalar med kort. Vi lyckas dock skramla ihop till vår nota så vi slipper diska oss ut. Mätta och belåtna vandrar vi vidare på vår färd.

Platz der Luftbrücke. Tempelhof. Mässan visar sig vara belägen i flera flyghangarer nära staden. Flygplatsen lades ner 2008. Hangarerna blev en fantastisk mässplats (åtminstone för oss som kom tidigt på fredagen).

Mässan var enorm. En så stor mässa har jag inte sett förr. Inte ens i New York, där antalet löpare var ca 47000. Här är det färre löpare, men mässan är avsevärt mycket större. Jösses, så mycket pengar det snurrar i detta maskineri.

Vi hämtar våra nummerlappar och tidtagningschips. Sedan betraktar vi köphysterin och noterar att det finns mängder av marathonlopp världen över. Den 3 augusti 2013 blir det ett ultralopp i Sthlm - 50 km eller 100 km - med Sthlm marathonorganisationen som arrangör. Träning och löpning slår som aldrig förr. Det är fantastiskt att se.

Så vandrar vi i sakta mak mot Fjord hotell Berlin för en stunds vila och reflektion innan magen kräver mat igen.

Efter en stunds vila vandrar vi igen. Potsdamer Platz erbjuder fantastiska byggnader med mängder av resturanger under ett vackert utetak. Prisnivån var för hög så vi vandrar vidare några steg bort, där vi finne en spännande och mycket välbesökt restaurang med humant prisläge. Pastan smiter vant ner i magen med nöjd min.

En god och vänlig dag i en ny stad går mot sitt slut.

20 032 steg får duga för idag.

29 september 2012. Lördag .
Sovmorgon. En lång och fantastisk frukost. Frukostsalen är full av maratonlöpare med anhöriga. Flera är svenskar. Vi talar med bordsgrannarna från västra Sverige. Conny Benjaminsson skall göra sitt första maraton. Hans fru/sambo skall coacha.

Utställningen vid Checkpoint Charlie berättar en del om fasan, liksom glädjen i klokskapens år 1989. Ja, vi lever i en värld med många skeenden. Fasor och lyckliga vändningar går ibland hand i hand. Ibland kommer vändningarna för sent.

Vi hamnar som åskådare till ett långt demonstrationståg, antagligen politiskt. Jag vet inte vilken fråga som avhandlades, men musik, ballonger, flaggor och mängder av människor gav utan oväsen uttryck för sin sak. Det såg ut som om flera olika partier och grupper talade för sin sak, fast i ett och samma led. Det var städat och ordentligt.

Staden har väldigt många speciella byggnader. Här verkar arkitekter med avsevärd mångfald. Man blir glad av att se de fantastiska byggnader som här finns.

Efter långt om länge finner vi ett lunchställe. Sen lunch kommer att ge oss problem att hinna med middagen. Kanske beror det på att vi gjorde frukosten så lång och trivsam.

Staden är knökafull av turister. Detta evenemang är en ordentlig kassako för staden. 40 000 löpare med vänner och medföljande anhöriga besöker stadens alla hörn, äter sig mätta och glada, lyssnar till guider och besöker butiker. Alla hotell gör tummen upp och ler mot de långväga gäster som med glädje hittar hit.

Jag blir glad av solen och värmen, av hus med egna omvårdade gårdar och av ytor mellan husen täckta av regnskyddande tak som ger fantastiska gårdar för restaurangernas utemiljöer. Det ger ett fantastiskt nyttjande av ytorna och mervärden för många. Vi ser turister från olika länder njuta vandrarens steg och vilan i stilla takt. Löpningen får anstå till imorgon.

I Berlin fanns en mängd roliga cyklar. Cykeltaxi, cyklar för 6-8-10 personer, cykelspårvagn (dragen av en cykel), Köpenhamnscyklar med vagn för last fram, en cykel där föraren stod och trampade på pedaler, (som på en gåmaskin som brukar finnas på gymmen), med mera. Jag blir glad av att se varianternas stora fantasi.

Vid Alexanderplatz är folkvimlet stort. Musiken ljuder över ytorna, spårvagnsspåren skär genom torgen, huset växer och förändras och folkhavet njuter. Vi likaså.

Vi ser att klockan närmar sig starttid för inlines marathon. Vi drar oss mot 1-milsplatsen för att betrakta deras framfart. Regnmoln hotar plötsligt, men blåser strax bort. I detta östra Berlin syns inget av det som borde ha varit. Husen har det moderna över sig, även om man ibland kan ana det gamla. Inlinesåkarna passerar i hiskelig fart. Cyklister och gångar korsar vägbanan med liv som insats. Funktionärerna frustreras och det ter sig ytterst vanskligt att passera, men några gör det ändå. Dumdristigt så det förslår.

Vi vandrar vidare genom gator och torg. Förundras och gläds över färd i positiv riktning. Det tyska folket har fått det bra. Vi hoppas att de, var och en, håller med.

På hemväg passerar vi start/målområdet för imorgon. Här sjuder lust och glädje stor idag, när inlinesåkarna gå i mål. Avspärrningarna täcker ett mycket stort område, så vi får vandra långt för att komma hemåt. På vägen finner vi en (usel) middagsrestaurang och vi får i oss en sista bit mat för idag. Nu får det snart vara klart för start.

18 797 steg får vara nog för idag.

Ryggapackning klar. Fötter omvårdade. Nummerlapp klar. Skorna redo. Tidtagningschippet monterat. Kläder framlagda. Ombyte likaså. Så, nu får vi hoppas att allt går bra.
 

Är det fullmånen som gör det svårt att sova - eller är det vårt marathon 
som ligger framför oss?

30 september 2012. Söndag. Berlin Marathon .
Usel sömn. Väckning i ottan. Packning. Frukost 0600. En stillsam vandring upp mot Brandenburger Tor, där start/målområdet var beläget. Vi ser en strid ström människor vandra i samma riktning. Här finns ingen risk att komma fel. Alla vandrar åt samma håll. Lite tysta, med bestämda steg. Vi vandrar mot klädinlämningsområdet. Det finns mängder av tält, numrerade för rätt löpare. Funktionärerna lotsar och leder. De visar kartor och pekar. De vet var alla skall ta vägen. Leif & jag bestämmer mötesplats för vår återträff efter loppet - just där skall vi vänta på varandra sen, annars blir det hopplöst att finna varandra.

Ombyte. Klädinlämning. Det är kallt på morgonen. Vi får en sopsäck att hålla värmen i. Det hjälper en aning och vi vandrar bort till vår startfålla. Toalettköerna är enorma och jag ger upp. Det får bli oblyghet i parken eller bakom ett smalt träd. Det är många som gör likadant. Tjejer och killar står/sitter bredvid varandra, när nöden inte har någon lag.

Vi hittar in i vår fålla. Det är kallt. Det är fullt. Vi hittar inte våra Rånäs4H-kollegor men ser i resultatsammanställningen att Lotta står före oss i starten och Jennie står lite längre bak. Båda är långt före oss i mål. Carolina är skadad, så hon kan tyvärr inte komma till start. Musiken dånar, människorna är lite spattigt gladnervösa men ser ut att må väl. Kl 0900 går starten för eliten. Dessförinnan har rullstolarna startat, och några av dem hamnar mitt i vårt lopp senare. Det är då trångt och trassligt för dem att komma framåt. 

Strax innan start släpps ett hav av gröna ballonger upp i himlen. Vi får vänta några minuter efter 9-slaget innan vår fålla släpps iväg. Trampandet börjar. Vi har 42 km - 42 195 meter - framför oss. Var och en i sin takt och på sitt sätt. Leif och jag korsar startlinjen på var sin sida av vägen, nästan samtidigt. Vi springer inte tillsammans. Vi vill hålla vår egen takt. Vid ca 4 km trampar Leif förbi mig. Vi säger hej och hej då. Sedan ses vi inte mer förrän nästan en timme efter målgång. Vi springer loppet var för sig - totalt 42 195 meter - men på vår sluttid skiljer det bara 1 minut, sånär som på några sekunder. Helt olika lopp och ändå nästan helt lika. Det är förundrande, tycker jag, att resultatet blev så jämnt oss emellan.

Loppet är väl arrangerat. Det finns många vätske- och energidepåer. Vatten, sportdryck, banan, äpple, energigel och te tillför energi i olika mått och vid olika tillfällen. Dessa tillskott behövs verkligen under resans gång. Funktionärerna är många och glada. Tidtagning sker på många ställen efter banan och km-markeringarna är likaledes många och tydliga. Det är ibland trångt längs banan. Publiken pressar på och funktionärerna eller avspärrningarna lyckas inte riktigt hålla dem stången. Det gör att banan smalnar ibland, trots att nästan hela vägbredden borde kunna vara tillgänglig. För orken, eller bristen på ork, har man sig själv att skylla, och kan knappas skyllas på funktionärerna. Å andra sidan är det mer än fyra mil som skall springas, det är ju ändå ganska långt.

När Leif & jag hittat varandra efter loppet, samlat våra krafter, njutit av solen en stund, bytt om och laddat in lite kompletterande energi vandrar vi i sakta mak mot vårt hotell. Det är skönt att gå. Det gör inte ont, även om det går lite långsamt. Vi ältar och njuter. Väl på hotellet njuter vi vidare en stund i den varma duschen, vi byter om och går så småningom ut för att äta middag. På väg mot middagsrestaurangen möter vi vår frukostgranne från igår, Conny Benjaminsson. Han har gjort sitt första maraton och är nöjd och glad. Han har kommit i mål, kan gå, har energi & glädje kvar och han blomstrar i kapp med sin fru/sambo. Man blir riktigt glad av all glädje det åstadkommer att springa maraton. Det är ju inte gjort med en klackspark, precis.

Leif & jag hittar ett matställe och äter middag i lugn och ro med ett fortsatt ältande av det stordåd vi just har gjort. När vi nästan är klara att gå tittar jag mot utgången och där står plötsligt våra Rånäs4H-veteranlöparkollegor. Det är så att man nästan svimmar av märkligheten. Vi är i storstaden Berlin, vi bor långt ifrån varandra och ändå möts vi på samma restaurang utan att ha bestämt möte. Tillfälligheterna är fantastiska. Vi får en trevlig stund tillsammans och gläds åt alla fantastiska upplevelser som skapats under dagen. De är underbara människor, tycker jag.

Fyra veteranlöpare från Rånäs 4H har sprungit Berlin marathon denna dag. Jag tror att alla är nöjda med sin insats.

• Jennie Sandberg 3.28.35. Placering 391 av 7898 damer samt 70.a i K40 - av totalt 1537 i den klassen. 
• Charlotta Frenander 3.19.56. Placering nr 200 av 7898 damer totalt samt 7.a i K50 - av totalt 1007 i den klassen. 
• Anette Grinde Lundeberg 3.37.58. Placering 682 av 7898 damer samt 41.a i K50 - av totalt 1007 i klassen.  
• Leif Hemlin 3.36.52. Placering 7946 av 26451 herrar samt 87.a av totalt 857 i klassen M60.

Totalt antal herrar i resultatlistan 26451 st
Totalt antal damer i resultatlistan 7898 st

Rånäs4H-veteranlöpargänget i Berlin: Lotta, Anette, 
Jennie, Carolina & Leif.

1 oktober 2012. Måndag. 
Sömnen blev lätt, men ändå acceptabel. Lätt, men skön. Vi äter en lååång frukost. Ja, det är ljuvligt att njuta.  Det är många maratonlöpare i matsalen. Några stapplar en aning, någon haltar, någon har medaljen runt halsen och andra syns det på ändå. De ler, så där lite särskilt, när de tittar sig omkring. Vi trivs bland de likasinnade, även om vi inte känner dem alls. Samtalsämnet är givet idag. Vi finner resultatlistan i morgontidningen och frossar också i den. Letar, gläds och förundras. Ja, vi har goda resultat och får vara nöjda.

Endorfinerna känns ännu i kroppen. Vi ältar och ältar steg, ork, människor och depåer. Vi talar med andra som också njuter av endorfinerna som bubblar och ger. Det är som om det är en njutning att ha klarat att springa långt.

Efter frukost går vi ut på en vandringsfärd genom staden. Vi tar en båttur med både öst och väst på programmet. En stor bredd i typen av byggnader kan ses. Något är gammalt, något är ombyggt och väldigt mycket ser nytt ut. Jag imponeras av variationen av byggnadstyper. Den nya stora järnvägsstationen invigdes 2006. Väldigt mycket glas omgärdar den och många övriga byggnader. Lite känsla av storhetsvansinne känns - eller kanske vill de bara njuta av sin vackra frihet och framgång. Ja, det är en vacker stad. Ren, ordentlig, vänlig och tyst. Under guideturen på båten berättas om vad alla hus kostat att bygga. Kanske behöver storslagenheten betonas.

Jag har aldrig haft en längtan att besöka Berlin - men jag kan nu konstatera att jag gärna återvänder. Här finns inga bråkiga eller efterhängsna försäljare. Här är enkel och vänlig ro. Därtill allt det vackra och rena.

Berlin har mängder av kyrkor, museum och utställningar. Vi ser att landet har en plågsam historia. De vill minnas som en möjlihet att skapa bättring i den nya världen. Historiska monument från 1900-talets plågotid syns tydligt. De vårdar historien mycket väl.

Vi möter människor som linkar lite lätt. Man ser att det är många som vandrar långsamt och njuter av stadens alla vackra hörn idag. Det är tydligt att turismen bidrar till stadens kassaplus dessa dagar.

I staden finns t ex guidning per fot, cykel, cykeltaxi, segway, buss eller båt. Vi ser nya grupper med guide hela tiden, som visas kring byggnader, stadsdelar, företeelser, mm. Mängden är imponerande att se.

När dagen går mot kväll njuter vi stilla av ett glas vin och begrundar avslutningen av dagarna i Berlin. Plus & tillförande, är bedömningen av dagarna. Imorgon är det dags att återvända hem igen. Ja, vi har haft goda dagar. Njutit och mått. Hela och friska vänder vi åter hem - glada över nya erfarenheter och nya resultat.

Plus med Berlin för mig har t ex varit:

• jag hade inga positiva förväntingar om en vacker stad. De kom på skam. Jag hade helt fel.
• här fanns mängder av fantastiska byggnader och minnesplatser
• förintelseminnesmärket & checkpoint Charlie gjorde ett djupt intryck
• överallt fanns ett fantastiskt månande av stadens och landets historia
• vänlighet i mängd
• rent och snyggt
• en känsla av att här är det hederligt och en låg brottslighet.

Dagens steg uppgick till 14 673.

2 oktober  2012. Tisdag. Hemfärdsdag.
Uppstigning i ottan. Slutpackning. Frukost. Taxi till flyget. Hem utan krångel. Enkelt & lätt.

Summa summarum kring denna lilla utflykt är mest bara plus.

Nu är frågan. Skall jag anmäla mig till 6-timmarstävlingen i Växjö den 27 oktober 2012, eller är det att gå ett steg för långt.

Anette Grinde
Marathonlöpare

• Mer om maraton i denna blogg. 
• Rånäs 4H 
• Lotta, Jennie & Carolina hade inte samma positiva upplevelse av mässan innan loppet som Leif & jag hade. Leif & jag besökte mässan på fredag strax efter öppning. Då var det inte särskilt mycket folk & vi behövde inte köa alls. Vi fann den bra. De övriga besökte den under lördagen. De fick köa i många timmar och det var väldigt mycket folk på plats.
• Berlin marathons hemsida.
• Fjord hotel Berlin.
• Air Berlin.

Länkar. Knuff - Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Bloggportalen.se.   Knuff om Berlin - marathon - .  Bloggare om endorfiner - Blogger.com.  Berlin Marathon.

Norra Ölands Långa – löparrangemanget som utmanar.

Norra Ölands Långa – löparrangemanget som utmanar.

Nästa lopp beräknas gå av stapeln i slutet av augusti 2013. Mer info finner du på www.NorraOlandsLanga.se

Sparbanksloppet 2012 - Rånäs 4H

Så har den första upplagan av Sparbanksloppet, i Norrtälje - med Rånäs 4H som genomförande arrangör - gått av stapeln. Huvudsponsor var, så som namnet ger uttryck för, Roslagens Sparbank. De är aktiva och stort stödjande för bygdens aktiviteter och de månar stort om den nära bygden. Det är fantastiskt roligt att se. De var också aktiva på plats. Det ger mer för loppet, för sponsorengagemanget och det ger mer för arrangemanget. Man blir riktigt glad av att se sponsorer i ett arrangemang, som tar del stort och tydligt. Det gick verkligen inte att missa att det var de som, tillsammans med Rånäs 4H, ägde dagen.

De yngsta sprang 800 meter och de lite äldre unga sprang 1500 meter.  5000 meter, eller kanske lite mer än så, var sträckan för de vuxna i tävling & motion, där rundan gick på terrängspår där det också var lite blött, tungt och lerigt. Sträckan 3000 meter gällde för de som vill gå, lunka, springa eller gå stavgång. Det fanns verkligen rum för alla, från ung till gammal och från elitsatsande löpare till lugnsam motionär. En av de äldre deltagarna var över 80 år, och några var 9 år eller strax yngre. Det är en verklig fröjd att se glädjen, när deltagarna gör sitt bästa och är nöjda med sin insats när målgången är passerad, och när arrangörerna summerar deltagande och genomförande till något riktigt gott. Man blir onekligen glad av sån´t.

Sponsorer fanns det gott om. Roslagens Sparbank stod för huvudsponsorskapet, alla guldskimrande medaljer och särskilda priser till gå-lunka-löp arrangemanget. Bergströms Ur & Guld stod för pokaler till alla ungdomsklasser. Brodera MedMera hade skänkt ett stort antal priser till prisbordet, där tröjor och overaller var broderade i vacker stil. Därtill fanns Svenska Turistföreningen, Roslagskretsen - Vallby Trädgård - Norrtälje Turistbyrå - Norrtälje Hälsocenter - Företagshuset & Leif Hemlin bygg - Viking Line - bland de som lämnat priser till det dignande prisbordet. Man blir glad av att, såsom ingående i prisutdelningsgruppen i arrangemanget, kunna dela ut så många och så fina priser till många av de som har deltagit i loppet.

I den yngsta klassen, 9 år och yngre, segrade Lima Rygaard, Rånäs 4H strax före Mathilda Thulin och Sofia Stålkrantz, också de Rånäs 4H. I klassen pojkar i samma åldersklass segrade Victor Karell, Rånäs 4H före Hugo Torngren, Roslagsbro IF och Ludvig Reinsson, Ununge IF.

I klassen flickor 10-11 år segrade Alice Berg, Turebergs FK, före Agnes Nilsson, Rånäs 4H och Emma Eriksson Gottsunda IF. I klassen pojkar i samma åldersklass segrade Albert Nygren, Upsala IF före Arvid Schön Gottsunda IF och Sebastian Thulin Rånäs 4H.

I klassen flickor 12-13 år segrade Marie Ebbestad före Amie Jammeh, båda från Gottsunda IF. Bland pojkarna knep Knut Erik Vassvik från Gottsunda IF den efterlängtade segerbucklan i sin ålderklass.

Bland damerna i 5 km-klassen knep Ulrika Flodin prischecken strax före Anna Lindh och Anneli Österberg, också de från Rånäs 4H. Triss för hemmaklubben i toppen gillas glatt av arrangörsföreningen. Bland herrarna vanns klassen av Viktor Hedlöf, Rånäs 4H. Som tvåa kom Jörgen Lindh, Rånäs 4H och strax därefter Ola Åkerlund, Ununge IF.

Gå-lunka-löp-klassen vanns av Hanna Karlsson, Rånäs 4H, tätt följd av Thomas Stålkrantz, Roslagens Sparbank och Joel Wahlqvist, Rånäs 4H. De kom in tätt, tätt efter varandra och någon mild promenad var inte aktuell för deras del.

Efteranmälningarna hanns med. Solen sken. Tidtagningsteamet hade full koll på sitt. Temperaturen var ljuvligt lagom. Människorna var glada. Korven tog slut, när det var dags att den skulle ta slut. Resultatlistorna levererades utan särskilda hak. Huvudsponsor´n målade fantastiska ansiktsmasker på alla barn de kom åt. De guldskimrande medaljerna hängde som lyckobevis runt halsen på deltagarna, unga som gamla, elit som motionär.

Jag blir glad över Rånäs 4H som gör goda arrangemang, där alla kan vara med. Jag blir glad över Roslagens Sparbank, som ser till så att det blir ett eget lopp för dem, där de syns och aktiverar sin sponsorroll riktigt, riktigt bra. Ett till, ett nytt och därtill riktigt bra. Sån´t gör mig glá.

Därtill bockar och bugar jag för alla funktionärer. Någon tar emot efteranmälningar, någon delar ut nummerlappar, några tar tid & noterar målgångsnummer, någon fotograferar lite här och lite där, några säljer korv och kaffe, mm. Med mera. Med mera. Därtill finns det prisutdelare, tävlingssekretariat, banfunktionärer, speaker, startpistolare och allt annat som skall få loppet att fungera utan aber. Hu, det behövs många för att det skall flyta lätt och rätt.

Sol & lycka. Här var det riktigt bra.

Anette Grinde

Intressant.  Bloggkartan Norrtälje.  Nyligen.se.  Blogger.com.  Knuff bloggar.  Knuff om Rånäs 4H - Roslagens Sparbank -  Bloggare om sparbanksloppet - Brodera MedMera - ...

Öland. Väst-nord-väst & lite nord-ost

Vi rekar för Norra Ölands Långa, långloppet på norra Öland, och hittar nya fantastiska vägar. Nu finns det hopp om att finna en bra sträckning.

Vår tur gick från Korpskog, strax väster om Källatorps golfbana, via Gudesjö, Horns kungsgård, Byrum, Neptuni åkrar, Grankullavik, Trollskogen, Böda skogsjärnväg, Homrevet, Bödas ljuvliga stränder, Skäftekärr, Löttorp, Gudesjö och åter till Korpskog. Sträckan blev ca 82 km. Den innehöll en mycket hög andel fantastiska cykelvägar, knappt någon biltrafik och en makalöst vacker natur. Nej, hela denna sträcka kommer inte att finnas med på Norra Ölands Långa - men några av dessa och också några andra. Här finns vägar att välja på, där vi inte störs av trafiken och där naturen är som vackrast.

Skogarna på norra Öland är fantastiska. De långa tallarna sträcker sig upp mot den vackra blå himlen. Det är inte särskilt mycket buskage vid deras fötter. Markerna är öppna, eftersom marken under ofta består av sand, sand och sand. Det är en ogästvänlig grund för det sly som med glädje växer på andra platser. Marken är täckt av det gröna och vackra riset som lite senare under sommaren bjuder på lingon och blåbär, och som lockar många turister och närboende att leta, plocka och njuta i dessa trakter. 

En stor del av skogarna på norra Öland kan vi tacka jägmästaren Johan Emil Bohman för. Han var jägmästare på norra Öland, med placering i Skäftekärr, under mitten/slutet av 1800-talet och gjorde stordåd för skogens kamp mot sanden.  Utan hans insatser hade den norra delen av ön sannolikt sett helt annorlunda ut i våra dagar. Byar och hus hade - på flera ställen - inte funnits kvar, utan istället legat under de sanddyner som vandrade runt i landskapet.  Med Bohmans planteringsinsatser kunde sandens framfart hindras.

Längs den västra kusten - nordlig del - finner vi en fantastiskt vacker grusväg. Kusten kallas stenkusten. Det är begripligt. Den är hård, karg och stenig. Men, den är samtidigt oerhört vacker. Den är också praktiskt taget bilfri, eftersom vägarna i sig inte inbjuder till annat än väldigt långsam färd. Cykel, spring- eller vandringsskor är oerhört mycket bättre, i dessa trakter.

Naturreservaten duggar tätt. Det gör å ena sidan att tältet eller husvagnen inte får placeras hur som helst, men å andra sidan finns det gott om platser kvar ändå. I naturreservaten visar vi lite särskild omsorg, även om vi alltid gör det i vår vackra natur.

Ölandsleden kan cyklas nästan helt utan bilkontakt - eller i varje fall nästan helt utan att komma ut på den stora vägen. Det är rent fantastiskt att se vilka vackra vägar ledkonstruktörerna har funnit. Gräs, grus, asfalt och en fantastisk natur. Ja, lite sand och kottar finner vi också på vår färd. Vi finner också gamla kvarnar, ljuvliga stränder, kohagar, färistar, raukar och vackra små fik att nyttja när vår egen fikakorg är slut. 

Att cykla här är njutning. Att springa likaså.

• Cykla på Öland
• Karta nordligaste delsträckan
• Karta strax söder om...
• Upplev Sverige i denna blogg...

• Länsstyrelsen tipsar om utflyktsmål (pdf)  
• Skäftekärrs ekonomiska förening 
• Sveaskog om Skäftekärr (förvärv 2006). 
• Karta Ekoparken Böda med en imponerande natur.  
• Mer om norra Öland i denna blogg. 

För övrigt måste jag säga att den blommande blåelden i det steniga landskapet längs den västra/norra kusten är förundrande vacker. 

Anette Grinde

 








Länkar & sånt; Intressant . Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com. Knuff om Skäftekärr - Öland  - ekopark. Bloggare om Böda - Öland.

New York. Fantastiska lyckospår...

New York. Lördag 5 november 2011.
En 5 km tävling och ett ljuvligt solsken drar mängder av människor till parken. Det är lite svalt i luften. Vantar, tröja, mössa och täckjacka är på sin plats.

Efter vår målområdesinspektion funderar vi kring tider och mötesplatser vid morgondagens evenemnag. Med nästan 50 000 medtävlare kan det bli svårt att hitta varandra efter loppet. Vi beslutar att hålla höger, att vandra långsamt och att ses just där - strax bortom vägen där alla vandrar. Vi får se om det håller, när det bär sig av just där.

Vi tittar förbi Dakota building, där John Lennon bodde. Han blev skjuten just här, utanför sin bostad, 1980. Det finns här ett minnesmärke i Central Park, strax bredvid hans bostad. Det är en välbesökt minnesplats.

Återigen en promenerande dag, gata upp och gata ner. Som sig bör. Det är soligt, men en aning kallt.

Vi våndas en aning. Tror jag, bestämt. Eller kanske gläds vi mer inför det som komma skall? Vem vet, vad som är vad?

Bortsett från det, så har Leif köpt en finfin hatt och jag ett par perfekta löparvantar. Vad mer kan vi begära?

Imorgon gäller det att vakna i tid.

Anette Grinde

New York City Marathon 6 november 2011.

Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com.

New York. Vi vandrar vidare på stadens gator ....

Fredag 4 november 2011.
Så. Nervositeten kommer krypande. Vi lusläser informationen kring loppet, funderar kring tider och mötesplatser. Vi inser att vi har en väldigt bra starttid och är oändligt glada över att vi står på samma startlinje, samtidigt.

Trafiken i New York är mild, tyst. Det är sällsynt med signalhorsljud. Mer vanligt är ambulans och polissirener. De hörs några gånger/dag. Vi ser skyltar som berättar att tutande bestraffas med 350 usd i böter. Tomgångskörning mer än 2 minuter bestraffas med 2000 usd. Det känns inte nådigt, men ger sannolikt relevant resultat.

Staden är ren. Skräpet slängs i sopkorgar och hundägarna tar nogsamt upp hundarnas "aktiviteter" i påsar. Om någon missar får de en skarp kommentar från någon i omgivningen. Man tar helt enkelt upp efter sin vän. Staden är ren och snygg.

Vår start i New York City Marathon närmar sig. Nu är det inte långt kvar.

För övrigt är jag oerhört glad över att få göra detta tillsammans med min vän.

Anette Grinde

Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com.

New York. På resande fot...

Tisdag 1 November 2011.
Continental Airlines Sthlm Arlanda – Newark Int´l airport.
Tåg från Newark Int´l airport till New York Pennstation (12,50 usd/pers – ca 25 min).
T-bana New York Pennstation – 94.e gatan (2,50 usd/enkelresa – ca 20 min).
1 usd = ca 6,70 sek.

Vid ankomsten till NY undrade passtjänstemannen om vi bodde i Indien. De fyra visumstämplarna i mitt pass visade tydligt vårt intresse. Nej, vi bor inte där - men vi är gärna där.

Ankomst NY, tåg till stationen, tunnelbana till hotellet och lunch på en indisk krog strax intill. Vegetariskt gott, indiskt kryddat och på plåttallrik som sig bör.

Det ligger lite snörester kvar på marken från den snö som kom häromdagen. Det är lite svalt i luften. Solen skiner och himlen är blå, med några enstaka flyktiga moln.

Onsdag 2 november 2011.
En man tittar på oss där vi står med kartan i handen. Han ger oss raskt riktningen till två museum att besöka, innan har går vidare. Det gör oss glada, när människor stannar och tipsar eller bara undrar om vi undrar, när vi står där med en karta i ett hörn av den stora staden. Vänligt och glatt.

I Central Park har förra veckans väder skapat en oerhört stor oreda. Stora grenar ligger kors och tvärs och ett stort städningsarbete pågår. Det vill naturligtvis till att ingen får en gren i knoppen när man vandrar – eller springer – i parken.

I parken noterar vi nu mängder av löpare av olika kaliber. Vi kan anta att många är marathoner, med tanke på arrangemanget den 6 november 2011.

Vi ser marathonflaggor och vi passerar målet, där grundaren granskar klockan med nogsamhet. Det är fint att se grundaren som staty vid målet. Det visar att det är viktigt.

Vi vandrar vidare och besöker t ex St Thomas Church (53.e gatan), St Patricks Cathedral (5 ave - 51.a gatan) och Rockefeller Center.

En person kan göra skillnad, framgår idag på två ställen. Dels i dagens tv – en kvinna har protesterat, fått med sig andra och som resultat fått banken att sluta att ut den nya avgiften och dels genom en staty föreställande en pastor som – själv – skapade skillnad och fick andra med sig. En person kan göra skillnad – det känns viktigt att ta med sig, minnas, och ta fram när det behövs.

Torsdag 3 november 2011.
Idag står nummerlappshämtning på agendan.

En lång ringlande kö väntar oss på Javits Convention Center. Den går raskt och strax har vi visat passen för id-kontroll, fått nummerlapp, marathontröja och preklamprylspåse. Mängder av träningsutrustning, tips och lopp finns på mässan. Där finns också ett stort antal löpare. Ca 50 000 löpare och deras nahöriga eller anhängare skall passera här de närmaste dagarna. Pengarna rullar stort i detta maskineri. Löpare förefaller vara goda konsumenter.

Efter nummerlappshämtning och mässbesök tar vi oss söderut, till Union Square vid 17.e gatan. Vi njuter av solen, gatusorlet och de relativa lugnet före stormen. Med ett glas vin och en granskande blick på marathoninformationen konstaterar vi att vi gör rätt som njuter av världens städer där viktiga lopp går av stapeln. Detta blir vårt 8.e marathon. Det är verkligen inte fy skam vare sig för mig, som för en man (Leif, då 56 år) som tog sitt första löpsteg sen höst 2005.

På vår vandring genom staden noterar vi Empire State Building (34.e gatan) och The Chrysler Building (42.a gatan). De sträcker sig högt upp mot himlen. Empire State Building är återigen den högsta byggnaden, efter terrordåden mot World Trade Center 2001.

Grand Central Station (42.a gatan) imponerar stort med en mäktig byggnad och över 100 spår för tågens färd under jord. Byggnationerna är förundrande, såväl de som byggt ovan jord som de under. Hållbarhet för mäktiga skyskrapor, som strävar upp mot himlen, trots håligheter med viktiga spår under. Tekniken, såväl förr som nu, är fantastisk.

Kyrkor, järnvägsstationer och saluhallar är platser att besök på¨vår marathonfärd runt världen. Därtill caféer i parker eller nära torg, där vi kan betrakta världens människor av alla slag. Det är fantastiskt att se hur olika vi är. Fast vi ändå är så lika.

Anette Grinde

New York City Marathon.

Intressant. Bloggkartan Norrtälje. Nyligen.se. Blogger.com.

43 km och 1800 höjdmeter.

13 augusti 2011. AXA Fjällmaraton. 43 km och 1800 höjdmeter. Det är inte precis ett vanligt marathon. Ja, sträckan är ungefär - nästan precis - som ett vanligt marathon, men därefter skiljer det en aning. De "vanliga" brukar gå på "löpbar" väg, någorlunda jämn asfalt, ibland möjligen på grusvägar eller cykelvägar. Det gjorde inte detta lopp. Inte alls.

Starten gick i Edsåsen, strax väster om Undersåker (ca 2 mil från Åre). Vi åker upp till "fjälls" några dagar innan dagen för loppet. Vi behöver boa in oss, helt enkelt.

Edsåsen. En liten by nära fjällets kant. På en nyslagen äng är startfållorna uppställda. Vi bussas dit, från målområdet i Vålådalen, på morgonkvisten. Flera bussar fylls med nervösa, spattiga och glada löpare.

Kl 0900 går starten. Startfältet, om fler än 350 löpare, drar iväg. Vi kommer inte så långt innan vi skall vika av från den lilla skogsvägen in på en liten skogsstig. Nu börjar allvaret, och sedan håller det i sig, även om man får ta det med en lagom klackspark. Vi är här för att ha skoj, inte för att det är "blodigt allvar". Här i början är det trångt eftersom fältet ännu inte har hunnit dra ut sig, men det är redan lerigt. Det är artigt, lite pratigt, några skratt och en hel del ironi. Och värre skall det bli.

Det har regnat kraftigt några dagar innan loppets startdag och det märks tydligt i markerna. Det är rejält blött och det blir mycket fort kraftigt uppsprunget i lederna. Lera, genomblöta myrmarker, smala stigar, sten och rötter - är inslag av det vi har att tampas med under våra steg denna dag – och därtill kommer de utlovade 1800 höjdmetrarna. Varje steg kräver uppmärksamhet. Du kan inte ägna särskilt många sekunder åt att njuta av de fantastiska vyerna - det är fotisättning och underlag som kräver uppmärksamhet. Varje steg, varje sekund.

Vädret under tävlingsdagen var fantastiskt. Det gjorde "resan" riktigt god. Man kan bara drömma om hur den skulle ha varit i regn. Underlaget var redan nu av lera och blöta, hur skulle det då ha varit om vädret varit sådant också. Nåväl, nu var det inte så - det var i stället sol och ljuvligt vackert. Det var helt enkelt riktigt fint.

Vårt första mål var Vällistes topp. Ca 7 km i sträcka och ca 600 höjdmeter. Stig, rötter och lera byttes vid trädgränsen mot en något torrare klättring på fjällstigen. Där fanns i stället en god mängd sten i skiftande storlek att förhålla sig till. På Vällistes topp (1025 m ö h) var utsikten hänförande. Vi stämplade, drog i oss lite vätska i ett enda långt pustande andetag och vände neråt igen. Nästa stämplingsdepå fanns i Ottsjö, vid ca 15 km, där också energiladdning fanns att tillgå. Mer blöta, lera och obeskrivbara stigar tog oss vidare genom dagen.

Därefter gick färden vidare mot Hållfjället, förbi Hållfjälltes turiststation, för att sedan runda Ottsjöns västra vik. Vid ca 27 km var det dags för en ny stämpling. Nordbotten (500 m ö h) bjöd på energi. Där fanns pasta, saltgurka, buljong och andra nödvändigheter. En näve godis känns ibland ganska nödvändigt. Godis, pasta, buljong, kanelbullar och saltgurka passar ändå ganska fint ihop. Vi sjönk ner i det gröna gräset och njöt av den fantastiska buljongen och pastan i några minuter innan våra plågade kroppar tog sikte på den sista, och tyngsta, sträckan.

Uppför, var det nu som gällde. Det hade gällt även tidigare, men nu var det verkligen uppför. Uppför, utan någon som helst pardon. Den första kilometer skulle drygt 200 höjdmeter tillryggaläggas. Det var som en vägg, rakt upp, med höga steg. Nästa depå för stämpling och energi låg på Ottfjällets vindskydd, 35 km från start, och ca 8 km från mål. Det var bara att streta vidare. På fjället blåste det lite kyliga vindar, men siktet var mer inställt på "hem" än på att bry sig om att bylta på sig en aning. Den extra tröjan och vindjackan fick ligga kvar i ryggan, medan vi stretade vidare i fjällets krassa miljö.

Strax efter depån och vindskyddet, vid 1 160 m ö h, vände blicken och stegen åter neråt. Nu var det nedförsspring på såphala, smala spångar över myrmarken, sliriga stenar och i rinnande lera som gällde ända tills vi nådde grusvägen som förde oss de sista ca 2-3 km in mot mål. En lång och rak utförslöpa, på en finfin grusväg, kan skapa bubblande lyckokänslor när man vet att det bara är sista spurten kvar. Dagens färd gick från Edsåsen - via Välliste - Hållfjället - Ottsjö - Nordbotten - Ottfjällets vindskydd - och landande så småningom vid Vålådalens finfina fjällanläggning. Det inkluderade 43 km, 1800 höjdmeter och en hel del lera.

Hela denna dag bjöd på helt annorlunda stigar än de som vi - som relativt ordinära asfaltlöpare - är vana vid. Detta var en fantastisk dag. Uppför, nedför, över myrar och spångar, över stock och sten, i lera och i leder som omvandlats till rinnande bäckfåror, brant och sugande. Ja, detta var en annorlunda dag. En fantastisk och annorlunda dag.

Att därtill få göra detta - i ett lag med sin bästa vän - är verkligen en fantastisk förmån. Det gör mig riktigt glad.

Ja. 43 km och 1800 höjdmeter känns i benen, vill jag lova. Det känns i motsvarande nivå som plus på lyckokontot. Varmt och njutbart, tillförande och vackert. Som något att minnas, för att igen påminna oss om allt det man verkligen kan. Ja, vi kan - och mer skall vi kunna.

AXA var huvudsponsor för detta arrangemang. De har uppenbart siktet inställt på några av livets viktiga äventyr. Att idrotta skapar mer. I fjäll, i stad, på landsbygd, över stock, simmande, cyklande, springande och äventyrande. De har uppenbart fokus på något riktigt bra. Att röra sig, att utmana sig och att äventyra i vårt vackra land - är verkligen något riktigt bra.

Så.
Vad kommer härnäst?
Blir det mer? Eller mindre? Eller annat? Eller vant?

Lycka är - nya, gamla, fina och utmanande stigar. Gärna sådana med barr och mossa på....

Anette Grinde

. . . .

Läs även andra bloggares ord om t ex marathon och Vålådalen

Övriga relevanta länkar;

Axa Fjällmaraton 2011 (tävlingen!) - Svenska Turistföreningen (som var på plats!) - NaturNära Äventyr (som tävlade!) - Axa Sportsclub (som sponsrade & hade lag!) - Runners World om loppet (intervju!).





Artikeln är publicerad i Marathonlöparen i september 2011.

I M P O N E R A D

I lördags (6 augusti) besökte vi Kalmar. Där gick Kalmar Triathlon - en tävling som går utöver mycket, mycket annat. Solen sken, vinden var relativt blid och glädjen hördes lång väg.

Dagens uppgift för deltagarna var 3860 meter simning genom två rundor om ca 1900 meter i Kalmarsund, därefter 18 mil cykling genom tre rundor om ca 6 mil ut från Kalmar  och avslutningsvis ett marathon (4,2 mil) genom tre varv på en slinga om ca 14 km. Utan uppehåll och vila emellan. Start i gryningen och målgång framåt kvällskvisten.


Carolina Andersson -
genomför Kalmar Triathlon 2011



På startlinjen denna dag stog Carolina Andersson, vår marathon-veteran-löparkamrat i Rånäs 4H. Hon har genomfört triathlontävlingar förr, men inte av denna dignitet. Hon springer långlopp, hon orienterar och hon har ägnat sig åt de olika klassikerlopp som finns (Vasaloppet, Vansbrosimningen, Vätterncyklingen och Lidingöloppet). Nu var det dags för ett riktigt stordåd - där alla de övriga stordåden plötsligt tedde sig som små. "Ironman" - en fullängdstriathlon - är verkligen inte en lek. För detta krävs en lång förberedelse, ur många perspektiv.

Carolina genomförde simningen (3 860 meter) med bravur, cyklingen (18 mil) som en dans och löpningen (42 195 meter) med fantastisk envishet.

Vi stod bredvid och tittade på när Carolina och hennes medtävlare bytte gren i växlingsområdet och stretade vidare på nästa gren. Byten skedde från simning och våtdräkt, till cykel och hjälm och sedan vidare till löparskor och vätskebälten. Nya muskler, ny energi och ett stort sinne för vidare steg i nya grenar.  Vi såg stret och glädje, frustration och leenden, glada hejarop och plågsamma miner.

Det är imponerade starkt. Man häpnar över vilka krafter som finns. När jag betraktar detta evenemang fylls jag med lust. Jag fylls med lust, glädje och energi. Jag fylls också med insikt och beslutsamhet. Den som gör - den kan.

Carolina gör - och kan. Hennes genomförande är imponerande starkt. Riktigt imponerande starkt. Det skall jag minnas - för beslut om och genomförande av framtida aktiviteter.

En ny startlinje närmar sig. Uppgiften skall antas med insikt och beslutsamhet. Den som gör - den kan. Med glädje och energi.

Anette Grinde



Artikeln är publicerat i Marathonlöparen i september 2011.

Läs mer om Kalmar Triathlon eller Svensk Triathlon generellt hos Svenska Triathlonförbundet. . . . . 

Läs även andra bloggares ord om Roslagsleden - triathlon - ironman



Roslagsleden...

Det är riktigt fint att röra sig på Roslagsleden. Den går från Danderyd till Grisslehamn, och man kan välja den del som passar för dagen. Idag passade det mig att röra mig i närheten av Råda, Nyby och ner mot Flottskär och Brevikstrakten. Och sedan hem igen. Jag följde inte leden hela den sträcka jag tog mig - till fots - men delar av sträckan följde jag vackra leden. Den är väl utmärkt med sin oranga färg runt stolpar, pinnar och träd.

Särskilt tilltalande är de delar som inte följer bilvägen utan i stället rör sig i skog och mark, eller på skogsvägar utan asfalt. Grus och stig är finfint att springa på. Det är helt enkelt lättare -  som i mindre stumt - att springa på ett underlag som består av grus och stig än vad det är att springa på hård asfalt.

Att springa är ljuvligt. Om än en aning plågsamt ibland.

Snart står det tävling på programmet. Det kommer att bli plågsamt så det förslår. Plågsamt är ibland njutbart. Vi får helt enkelt se hur det blir denna gång.

Anette Grinde

Läs även andra bloggares ord om Råda Naturreservat - Roslagsleden - Norrtälje . . . . eller finn en pdf om Roslagsleden på www.vaddobygden.se (under sport & motion), eller läs om Råda Naturreservat hos Länsstyrelsen.

NaturNära Äventyr laddar för tävling
- och inser att det blir ett riktigt NaturNära Äventyr.

Löpning. En aktivitet som tillför...

Titel; Löpträning
Författare; Ingmarie Nilsson
Förlag; Ica Bokförlag
2011
http://www.icabokforlag.se/
ISBN 978-91-534-3590-7

Att springa skapar guldkant i livet för många. Det är en aktivitet som tillför. Den är enkel, billig och den kan praktiseras nästan var som helst. Den är hälsobefrämjande i stora mått. Ingamarie Nilsson har skrivit en bok om löpning, som kan läsas från pärm till pärm, eller användas som uppslagsbok av alla som är nyfikna på hur de skall göra för att börja springa och för att komma vidare i sin löpträning. Den lämpar sig såväl för nybörjaren som för den som hållit på ett tag.

Ingmarie Nilsson är löpare själv. Hon har varit framgångsrik i sin löparkarriär och har många fina medaljer i sitt prisskåp. Stockholm Marathon, Tjejmilen, SM-medaljer, mm är något av det som finns på hennes meritlista. Hon vet sålunda vad hon talar om, när hon med glöd och god bakgrundskunskap skriver om löpningens hur och varför.

Att springa är inte bara att springa, även om det också är just det. Ingmarie Nilsson slår fast att det är livsviktigt att röra på sig och att det är viktigt att göra det utifrån sina egna förutsättningar. Det är viktigt att börja i lugn och harmoni, men vi kan inte vänta in inspirationen. Det enda kloka är att börja omedelbart. Det är också viktigt att låta det växa i rätt takt, så att vi inte skadar oss och tvingas till extra vila för att reparera dessa skador.

Till löpträningen hör, förutom att springa, att äta rätt, att vila, att sova, att lyssna på kroppen, att variera, att träna annat än bara löpning och att njuta. Råd kring detta finner du i denna bok. Detta är en allmännyttig bok. Den kan tillföra för dig som vill träna och skapa mer kring din hälsa. Den kan därtill tillföra för dig som bara vill veta mer. Den är lättsamt skriven och innehåller inte en mängd tekniska begrepp. Den grundar sig i en långsam uppbyggnad, med utökade svårighetsgrader, med en önskan om att kroppen skall hålla för de påfrestningar den utsätts för nu och senare i livet.

Ja. Det är livsviktigt att röra på sig. Det gör att vi orkar mer, såväl nu som senare i livet. Att springa är ett fantastiskt sätt att röra på sig. Att lära sig mer kring det man gärna gör, skapar mer för just det man gör och det man är. Ingmarie Nilssons bok om löpning rekommenderas för läsning. Den tillför kunskap och inspiration.

Denna bok skall Sofie få låna. Och därefter Helen. De står båda i startgroparna för att höja ribban på sin träning. - Men först skall jag läsa den själv, en gång till!

Ut och spring. Korta steg. Och många steg!

Anette Grinde

ICA Bokförlag

Ad Libris
Ingmarie Nilsson intervjuad 2009

Artikeln är publicerad i Svenska Marathonsällskapets
tidning Marathonlöparen i september 2011.

isbn 9789153435907

Rånäs 4H vill ha en träningshall....

...läser jag i dagens Norrtälje Tidning. Företrädare för Rånäs 4H har talat med Kjell Jansson (M), Berit Jansson (C) och Hans Stergel (C) om banorna på IP, en inomhushall och om ett idrottsgymnasium. Det är viktiga frågor för vår kommunledning att begrunda och jag när en förhoppning att de ställer sig positiva i samtalet.

Rånäs 4H står för hälsa. De står för idrottande ungdomar och vuxna. De står för glädje och engagemang. De står för mycket mer än så, men här vill jag tala om hälsa och idrott.

Kommunens huvudbry måste vara hur vi får ungdomar att stanna i kommunen när de är aktivt idrottsintresserade. De måste fundera kring hur ungdomarna skall kunna utvecklas i sin idrott genom hela sin skoltid och att de inte skall behöva söka sig till andra orter när det är gymnasietid, bara för att de har idrott som sitt huvudintresse.

Idrott står för hälsa och engagemang. Det står också för gemenskap och för ett starkt fokus. Det är något som vi alla har stor nytta av för resten av våra liv, vare sig vi fortsätter vårt aktiva tränade eller fokuserar på andra aktiviteter senare i livet.

De aktiva ungdomarna i Norrtälje skall inte behöva åka till Bosön eller Sätra för att utöva kvalitativt god träning. De skall definitivt kunna träna på hemmaplan. En inomhushall, för träning och gärna också för tävling, för de olika grenar som friidrotten representerar, är viktig ur många perspektiv. Ungdomarnas hälsa är bara ett, men ett väldigt viktigt sådant i en värld där friskvård ibland står långt ner på listan. Låt oss göra det enklare för ungdomarna att idrotta i Norrtälje.

En bra idrottsplats, för träning och tävling skapar mervärde för såväl våra ungdomar som för de vuxna som finner träning/tävling vara tillförande i livet. Det skapar även mervärde till kommunen i stort, när föreningar som t ex Rånäs 4H genomför arrangemang som t ex SM i friidrott för ungdomar eller för veteraner. Det drar pengar, kunskap, människor och utveckling till bygden. Det mår vi alla väl av. En godkänd tävlingsarena, som IP kan vara, måste en kommun som Norrtälje verkligen ha. En arena där våra besökare med glädje kan ge berätta - för oss och för sin övriga omvärld - att här var det riktigt bra.

Ett gymnasium med idrottsinriktning skulle kunna få många ungdomar att stanna kvar i kommunen, liksom även att få ungdomar från andra platser i landet att vilja studera i kommunen. Idrott är en av grundpelarna i en god utveckling av alla våra ungdomar. Det - och dem - bör vi måna om.

Ja. Detta är frågor för kommunledningen i sin helhet att begrunda. Jag blir riktigt glad när jag ser att samtalet är påbörjat. Jag hoppas att samtalet tas på allvar, byggs på och snart gör vår kommun till en riktigt bra hälso- och idrottskommun för alla våra aktiva ungdomar.

Anette Grinde ... . . .

Norrtälje Tidning 2/11 2010

Det finns minst 100 skäl att älska....

...dagens steg.

Dagen har ännu nästan inte börjat. Men den skapar sina möjligheter. Idag skall jag springa. Inte så långt, men ändå några steg. Jag skall ta nya steg för att göra ett bra marathon, vad tiden lider.

Jag har vilat en tid. Det skavde en aning efter vår resa till Budapest, och det är nu bortvilat. Jag kan gå och hoppa igen, och nu är tid att åter skapa springsteg. Och att åter finna njutningen i löpningen, träningen och tröttheten. Den som skapar ny lust och glädje. Allteftersom dagen går.

Jag ser andra människor löparglädje och längtar tillbaka till känslan. Den starka känslan, som löpningen innebär. Endorfinerna som lossnar och skapar mer. De som bygger kraft, lust och inspiration.

Idag är dagen för nya steg.

Anette Grinde