24 juli 2014. Gdynia – Gdansk – Sobieszewska/Sobiescewo. 60 km.
 |
| Polens flagga (vit & röd). |
Vaknar med en fästing i naveln. Den satt lite illa till och var svår att få bort. Vi har tidigare plockat bort tre fästingar mellan Leifs tår. Det påminner oss om att vi har missat att ta årets fästingspruta. Dumt.
Vi tar oss så småningom ut från
Gdynia mot
Gdansk (Polen). Vi åker längs stranden i ett skogsområde. Det går långsamt. Vi kör fel igen och igen. Det gör vi förstås alltid, men särskilt i städer. Det är fantastiskt vackert, med skogsområdet, stranden och det osannolika vägval som görs. En del undrar bestämt vad vi håller på med. Några pekar oss i rätt riktning, ja, Gdansk ligger åt det hållet och ja, det går (i något mått) att komma fram den här vägen. Min bild av Gdynia och Gdansk är att det är ett enda stort industriområde. Bilden kom på skam. Här fanns en fantastisk strand, där tusentals sollapare ligger och njuter av väder, hav och vind.
Vi letar ständigt, på våra resor, mat, dryck, karta, pengar och tak över huvudet. Eller tältplats. Ja, det är förstås ingen skillnad på denna. Alltid är det något som behövs.
Det är alltid svårt att komma ur städerna, men mellan Gdynia och Gdansk var det verkligen en fantastiskt vacker miljö. Väl inne i Gdansk, i den gamla staden, fick vi återigen förundras över det fantastiskt vackra. Vi trampade, efter sen lunch eller tidig middag, ut från staden och tog oss vidare till Sobiesewska, där vi hittade en liten camping. Den lilla orten ligger sålunda några mil öster om Gdansk, nära kustlinjen (även om vi inte ser vattnet). Där tog vi in och slog upp vårt lilla tält, där vi inte riktigt ryms med oss och våra saker. Vi hoppas på fint väder hela tiden.
När vi anlände till denna stad var det broöppning (över Wista). Bron öppnades manuellt. De broansvariga fick manuellt ta upp klaffarna för att sedan köra en del av bron åt sidan, som en egen båt togs den åt sidan. Mycket ovanligt, lustigt och fint. Man blir glad av sånt.
Vi kan, här liksom i Indien, konstatera att folk i gemen inte känner till sin omgivning särskilt väl. Man kan fråga någon på gatan om de känner till var campingen ligger och de känner inte till den alls. Strax visar det sig att den ligger ett par hundra meter bort.
Sol och fint. Lite vindigt, men mest med. Inget ont i sinnet, bara gott och vänligt. En bra dag, sålunda. En bra, vänlig och glad dag. Man blir glad av sol, så låt nu regnet hålla sig på håll.
25 juli 2014 Sobieszewo - Jantar - Rybina - Marzecino - Mynary - Wilczeta. Drygt 10 mil.
Sobieszewska. Sol. Vid campingen oroade vädret en del. Tältet är rätt litet. Blir det regn så blir det nog ogörligt. Vi hoppas på gott väder.
Vi kommer iväg kring 0820. Strax tar vi en färja (10 pln – sloty). Linfärjan hade ingen egen motor, en lite båt låg vid sidan och körde den framåt.
Jantar – Rybina, skruttig asfaltväg fylld av gropar och skutt.
Mynary. Regn. Pizza på pub under tak. Sen sol igen.
26 juli 2014. Wilczeta – Lidzbark Warminski. 62 km.
Sover på en äng bakom ägarens hus. Vaknar i ett blomsterhav. Ljuvligt. Ingen dusch och tvätt, ingen el, men ändå fint. Packar ihop och iväg före 0700, köper morgonbröd. Frukost i from av kaffe och mackor på en parkbänk i byn. Sen riktning Orneta (väg 509). Ett vackert böljande landskap. Kullar och dalar i öppen jordbruksbygd. Det är varmt men lite molnigt. Ensligt, öppet och vackert.
Frukost nr 2 i Lubomino, där vi sen viker av mot Bieniewo. Vi ser fina hus och skruttiga hus. Vi ser många fina bilar. Öl verkar vara huvuddrycken. Det är lugnt och stillsamt var vi än är.
Lubomino – Lidsbark = 26 km.
Wolnica. Farthämmare. Här finns glesa kullerstenar genom hela byn. Det sänker hastigheten radikalt. Det är hoppigt att cykla på och i kanten är det lös sand, som ju inte är mycket bättre.
Det är stora och öppna fält i landskapet. Marken brukas. Rätt många kor. Vi cyklar också genom ett skogsområde på en liten, mycket trafikblid, sidoväg. Vi köpte en ny karta i går som gör navigationen lite lättare (1:200 000).
Lidzbark. Leif lycklig. Köpt elektrisk pryl. Solfångarladdare inköpt (95 pln).
Wilczeta - Orneta = ca 20 km.
Orneta – Lubomino = ca 9 km.
Vi bor på en badstrand strax norr om Lidzbark. Vi äter en god middag på badplatsen med vårt kök; tonfisk, lök, tomat och nudlar smakar väldigt gott.
Badplatsen är stojig. När natten är kommen är den ändå rätt lugn. Det är 6 tält på platsen när vi vaknar nästa morgon.
Söndag 27 juli 2014. Lidzbark - Bisztynek – Reszel – Swieta Lipka – Ketrzyn (74 km) – Gizycko.
Väckning 0500. Solen vaknar sakta. Natten har varit mycket god. Vi packar ihop, ställer tältet på bryggan för torkning och äter frukost i sol och stillhet på en bänk intill. Morgonen är ljuvlig. Avfärd ca kl 0700. Riktning Lidzbark och sen österut bort mot de stora sjöarna.
Solen skiner. Vinter lyser med sin frånvaro. Det är fantastiskt härligt att cykla i morgontiden.
Nästa frukost intas ca kl 1000 i Bisztynek, i en liten park. Ja, som tur är så är mataffären öppen även på söndagen. Polen har gott om små matbutiker. Det gör det lätt att komplettera matförrådet flera gånger om dagen.
Vi noterar att söndagen, för det flesta, är arbetsfri. Det sker inte arbete på de oändligt stora fälten idag. Längs fälten ses inga stenmurar eller stenrösen, det är uppenbart att det är bördiga, stenfria och lättodlade marker.
Glasspaus i Reszel.
Swieta Lipka. Här finns en fantastisk kyrka (stor turistattraktion) med otroliga målningar, i en liten by ute på landsbygden.
Vid ca 80 trampade km häller vi i oss nästan två liter läsk. Energin håller visst på att ta slut för idag. 106 km. Gizycko. Bor på camping.
Otroligt varmt. Stora jordbruksfält. Kuperat, men med milda backar. Ordentlig motvind.
Camping med dyr dusch och toa. Tåg på ena sidan, tivoli, musik och hamn på den andra. Hur skall detta gå?
I Gizycko finns en helt öppningsbar, svängs i sidled, bro i kanalen ut mot sjön. Den öppnas och hålls öppen så att alla båtar kan passera. Det gav en lång öppningstid. I vår väntan kom två smutsiga mc-åkare (en tjej och en kille från Tyskland) som rest i Mongoliet. Vi blir sugna igen, på den typen av resande men behöver då köpa nya motorcyklar för sådant äventyr. Jag behöver då också öva på den typen av körande.
Gizycko är en turistbygd. Båtar, restauranger, tivoli, musik.
Måndag 28 juli 2014. Gizycko – Widminy – Olecko – Baklarzewo - Suwalki. Ca 100 km.
Ja, efter den dyra duschen igår somnade jag gott. Jag var rätt utmattad igår. Vi håller, som vanligt, på för länge utan mat.
Ca 0700 från camping mot mataffär. Hittar frukost efter en stund som glatt äts i ett dike. Vi trampar vidare på en fin grusväg och mår gott.
Idag är en kuperad dag. Solen gassar, det är ordentligt vindigt, oftast motvind. Öppna stora vält varvas med kameraövervakad skog. Vägarna är som vanligt smala, utan vägren.
Ca 15 svenska motorcyklar åkte förbi oss, utan att stanna. Ja, det är möjligt att de inte intresserade sig för cyklister (även om vi är svenska och mc-intresserade).
Lunchpizza i Olecko. Baklarzewo (76 km, ca 20 km till Suwalki). I Baklarzewo finns bunkermuseum från det fasansfulla kriget.
Suwalki, ca 100 km. Europark-camping vid stor, fin och ny idrottsplats. Campingen var alldeles ny, alldeles tom och fantastiskt fin. Ja, det trillade in några till innan natten var kommen och de klumpade ihop sig nära varandra. Det är lustigt att se.
Idag har vi haft det varmt, motvindigt, öppna fält, lite skog, rätt kuperat och väldigt fint. Vi har haft en mycket fin dag i Polen.
Tisdag 29 juli 2014. Suwalki (Polen) – Vilkaviskus (Litauen). Ca 100 km.
Suwalki. Sen start trots väckning 0500. Iväg till frukostaffär 0730. Soligt. Ingen vind. Varmt.
Vi får färdas ett par mil på en starkt trafikerad väg mot den Litauiska gränsen. Det går väldigt många stora lastbilar åt båda håll. Vår del – vägrenen – är mycket smal. Vi är tacksamma för att den ändå finns, och vi balanserar på den så gott vi kan.
Gränspassage vid ca 30 km.
Kalvarija (Litauen). Nya pengar (LT. Euro 2015). Bankomater är bra, men gav inget valutabesked. Vi löser omräkningsfrågan genom att köpa en glass (där priset anges både i Euro och i Litauiska valutan).
Plötsligt kör vi bara runt, kommer fel och får vända. Ingen väg leder oss rätt. Alla alternativ slutar på den stora vägen som saknar vägren, är smal och är fylld av dundrande lastbilar. Vi kommer inte framåt och frustreras en del.
Här, i Litauen, går korna en och en, fastbundna i ett långt rep. Inga inhägnade hagar. Hushållen som har kor, har en eller två. Inga större hjordar syns till.
3 mil grusväg. Tvättbrädesväg med mycket löst grus. Väldigt svettigt. Mjuka och långa kullar med ohyggligt stora ängar. Milatals känns det som man ser över ängarna. Inga människor syns till. Någon bil och traktor dammar snabbt förbi i det lösa gruset. Man får passa sig för stenskott. De kör rätt fort. Här är vackert. Det är slitsamt varmt. Svetten lackar friskt.
Ca 100 km idag också.
Vilkaviskis (
Litauen). Camping vid en rätt stor sjö, där det seglas och åks vattenskidor. Sol, el vid tältet, toa och varm dusch. Det fanns rum i husvagn att hyra för den som ville. Vi nöjer oss med vårt tält. Vi tar ett kvällsdopp, en dusch i stora huset och middag på eget kök innan vi knyter oss för dagen. Vi mår väl. Detta var en jobbig dag (med lösgrus och värme), men som vanligt väldigt fin. Vi har en fantastisk tur med vädret. Det är fullständigt ljuvligt (väldigt varmt).
.jpg)
.jpg)
.jpg)
_-_LVA_-_UNOCHA.svg.png)
