9/9-25. Jag läser i Norrtelje tidning om att “Växtbaserad skolmat krävs för klimatet, beredskap och barns bästa. “
Jag gläds åt, det jag uppfattar som, vetenskap och kvalitativ kunskap, liksom att se att tankesmedjan “Hållbart matsystem” förklarar komplexa och viktiga folkhälso-, säkerhets- och klimatmässiga frågor som vi tillsammans behöver se och agera efter.
Jag förstår att Centerpartiet, bönder och djurhållare argumenterar för djurens nödvändighet, ser dem som bäst och rätt. Som näringsidkare och landsbygdsparti behöver man tala för sin sak, det är svårt att bortse från några av de viktigaste delarna i det man arbetar med. Hur ser man när man behöver ändra ståndpunkt, när forskningen tydligt leder oss i nya spår?
Hur lång tid tar det, generellt, att ändra sig när man tycker sig veta att man har rätt?
Ja, forskning visar att den vegetariska delen av kosten måste öka. Det gäller ur såväl folkhälso-, säkerhets- som klimatmässiga perspektiv. Det finns alltså många skäl, både personliga, nationella och globala skäl här. Jag har förstått att vi - gemensamt och var för sig - bör hitta lokala odlare, skapa incitament som styr oss till lokala odlare och butiker, skapa upphandlingar som peppar de lokala företagen och odlarna att lägga fokus på matkvalite som ser till näring, säkerhet och klimat - och kan betona det i de kommande upphandlingarna till skolan, äldreomsorg och sjukvård. Kommun, region och stat behöver förstås gå före och skapa styrmedel som gör det lättare för oss medborgare att hålla i den riktning som vetenskapen berättar om.
Till dess stat, kommun och region går före - har vi - du och jag - ändå alla möjligheten att ta ansvar för oss själva och (åtminstone) den del av världen vi bor och verkar i. För mig betyder det ren och hälsosam vegetarisk mat på bordet, producerad utan kemikalier och utan långa transporter. Ja, till det jag själv lyckas rå över, är det min riktning idag. Jag rår inte över allt, ibland äter jag avokado, dricker vin som silats i slaktrester och får i mig tomater från andra delar av världen. Då får jag ta omtag och tänka att jag kan bättra mig. Lite mer idag, än lite mer i morgon. Men, sen duger inte mitt slarv längre. Man kan inte småharva hur länge som helst när det är riktigt allvar. Jag vet ju att det är allvar med klimat, folkhälsa och säkerhet. Jag vill ta min del av vårt gemensamma ansvar, och vill tro att andra gör detsamma.
Jag fattar att alla inte gör, men jag är oerhört tacksam för alla som gör, och att det är en skara som växer. Jag är tacksam för det.
A..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar