Visar inlägg med etikett Löpning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Löpning. Visa alla inlägg

söndag 14 september 2025

14/9-25. Långsamt är också framåt.


 

Jag försöker träna. Springa, simma, gympa och kanske också cykla. Jag testar olika gympapass för att se vilka som passar mig bäst, jag gillar, ibland, övertygar mig själv, provar igen eller testar något annat. Det viktigaste är löpning och rörelse, alltså alternativ för att röra andra muskler än bara löparbenen. 

Jag har hållit på så ett tag. I torsdags gick jag på ett nytt gympapass, det var skönt och helt ok. Jag orkade, kunde och mådde bra. Ok, det gör jag igen nästa torsdag, tänkte jag. Det var ett bra pass. Fredag och lördag hade jag rejäl träningsvärk från passet. Jag ler åt det: se där, det behövdes, att röra nya muskler är lysande. Jag tackar för det. 

Utesimmarsäsongen är möjligen över, men jag har fått några fina simstunder i en sjö i närheten den här sommaren. Jag tackar för sällskapet, jag är mycket tacksam för det. Jag tänker att jag är simkunnig, men jag vill inte simma ensam i sjöar. Omsorgsfullt sällskap är viktigt där. Nu är jag anmäld till en crawl-kurs, så får vi se om jag kan få ordning på mitt crawlsim igen. 

Långsamt är också framåt.

A..


Labacken.  Erikskulle.  Labacken.  Ca 2 mil. 


#träningsvärk #jagärlöpare #norrtäljesimklubb #lkroslagen #friskisochsvettis 

#jagspringer #löpningärterapi #ultralöpning 

#njutdagensomdenbästa #löparglädje #underbaraäventyr #saktaframåt #långsamtärocksåframåt #utflyktslöpning 

#målbild #ultravasan #roslagsleden #norrtälje #tantparkour #aktivlivsstil 




tisdag 19 augusti 2025

19/8-25. Archipelago trail. Arholma.

 

Konstiga bussturer (636) gjorde att jag valde bilen. Vägen längs Väddö/Björkölandet ner mot Simpnäs är ett äventyr. Det är en av de slingrigaste vägar jag vet. Det är en fin mc-väg, men nu tog jag bilen. Jag parkerade på kajen i väntan på båten. Det började småregna (trots att jag beställt sol). 

Kl 10.10 gick Waxholmsbolagets båt till Arholma. Det gungade. Överfarten är ju kort, min sjösjuka höll sig i schack. Den hann inte reagera.  

Archipelago trail var väldigt dåligt märkt. Jag sprang runt ön, men missade ofta märkningarna som satt glest och otydligt. Delar av stigarna är väldigt nötta och skulle, för naturens skull, behöva restaureras för att inte tära på rötter som säkert hör till någots näringskedja.

Arholma båk. Sagostigen. Arholma kyrka. Bryggan på västra sidan. Gästhamnen på östra sidan. Österhamn. Arholma nord. Och åter till båtkajen för färd åter till Simpnäs. Kyrkan är fin, öppen och väl värd ett besök.  

Några små regndroppar, annars ca 15 grader, uppehåll och grått.

Jag var ouppmärksam och snubblade. Jag föll handlöst, fick några skrapsår men kunde fortsätta min färd. Det påminner mig om att vi har talat om att ha någon form av sjukvårdsutrustning med sig på färden. Vi får se om jag kommer ihåg det till nästa färd. 

Kl 1310 gick båten åter till Simpnäs. Jag köpte en glass i Arholma handel och ser med glädje att den är öppen och har ett ganska fint utbud. Det är befolkningens gemensamma frsmgångstanke som ser till att ön har en affär.  Man blir glad av framåtandan.

Leden runt Arholma är ca 12,7 km. Oklart hur lång min sträcka blev. Ja, däromkring. Ön är ju inte större än så, även om jag gjorde andra vägval ibland. 

Arholma är fint. 

Nu sårtvätt.

Note to self! Köp plåster!

A..


Archipelago trail



fredag 19 oktober 2018

Dagens insats i klimatutmaningen...

Dagens insats för mig i var att lämna bilen hemma och ta mig till jobbet med egen kraft. Det var suveränt ljuvligt i morgonfrostig tid. Att börja dagen med en två-mila-löpar-tur är ju inte fy skam.

Det är förstås viktigt att vara reflexmässigt vettigt klädd när man startar i eller innan gryningstimmen. I svart mörker syns reflexjackan i mötet med en bil, men antagligen inte i gryningstimmen. Så, om jag startar i mörker bör jag ha reflexjackan och i gryningstimmen, liksom när solen har gått upp, bör jag svida om till den knallgula jackan. Den grå reflexjackan syns ju väldigt dåligt under de ljusare timmarna. Två jackor känns förstås inte som minimalistiskt i packningsväg, så jag får nog tänka om i mitt val av kläder här. Kanske en reflexmössa kan vara lösningen?

A..

lördag 13 oktober 2018

Morgon, du ljuva morgon



Jag springer till jobbet ibland. Det är ca 20 km. Nu, i hösttiden, är landskapet fyllt av magiska färger. Rött, gult, grönt, brunt - i mängder av olika nyanser. Jag startar vid 7-tiden, för att hinna fram i tid. Det gryr när jag ger mig av. Allteftersom jag sakta trampar mig framåt kommer ljuset. Så småningom ser jag solen stiga över horisonten och sträva över trädtopparna. Det är så otroligt vackert. Magiskt vackert.

I morse var det ca 7 grader varmt. Kortbyxväder för en löpare, även om jag klädde mig i långbyxor. Det blev förstås en aning varmt. En tungt liggande dimma låg över landskapet. Solen mäktade inte riktigt tränga bort eller igenom den varma fukten. Den skapade en bild av trolsk natur. Tyst. Mäktig. Stilla. Det var magiskt vackert.

Jag förmår nästan inte hålla tårarna borta när jag sakta springer genom landskapet. Grusvägen, asfaltsträckorna med de vida ängarna, skogen, sjön och de knixiga stigarna - tillsammans med dofterna, färgerna, dimman och solens ljuvliga strålar fyller mig med kraft för dagen allteftersom jag lyckas springa mina steg hela vägen dit jag ska. Ja, två timmar i naturen innan dagens värv börjar - det är inte fy skam, minsann.

Det är sådant som kallas livslyx, eller hur?

A..

söndag 3 september 2017

Det är aldrig för sent att göra tävlingspremiär

Jag läser i inledning till boken Hjärnstark - hur motion och träning stärker din hjärna att löpning är en superb aktivitet för hälsa och välmående. Jag läser om hur och att träning gör skillnad. När jag slår upp Tjejmilenupplagan av Runners World läser jag samma sak, där berättelsen om Åke Södergrens livsresa gör skillnad. Löpning gör något särskilt för hälsan.

Ja, vi är - eller var - en träningsfamilj, där vi i ungdomens dagar introducerades till aktiviteter som t ex löpning, simning, orientering och slalom. Jag tänker att vi har lite koll på att träning och idrott gör skillnad, även om alla inte idkar det aktivt idag. Åren går, nya intressen väcks och tiden prioriteras på olika sätt. Träningsmängden får ibland stryka på foten för att annat kommer emellan.

De flesta av ungarna i familjen, i vår barndomstid, utövade slalomsporten i rätt omfattande grad. Några av barnen åkte till USA på stipendier och lärde sig mer om studier, sport, andra länders förutsättningar och fick många nya erfarenheter. Någon lade slalomåkningen på hyllan rätt tidigt medan några drev det vidare till sina barn på olika sätt, när den tiden var kommen. Vi är rätt många, så det finns förstås gott om variationer.

Mor och far fick fem barn och fjorton barnbarn. Hittills har det anlänt ett barnbarnsbarn och ytterligare ett är på väg - en grabb är kommen och en är på väg. Christer, Susanne, Anette, Ulrika och Ida har genererat Hilda, Jasmine, Andrea, Jenny, Sofie, Charlotta, Viktoria, Lina, Elin, Emelie, August, Axel, Carl och Johan. Inalles 15 kvinnor och 6 män, inklusive mor och far. Därtill tillkommer nästan lika många respektive, förstås. Vi är spridda från Öland i söder till Vilhelmina i norr. Pappa, då nästan 88 år, lämnade oss 2016, så vi är en man kort. Alla har tilldelats en acceptabel hälsa, vi har haft hyfsad tur i livets hälsolotteri.

Vi har nu, sedan 2013, skapat en ny tradition i familjen. Den går lite upp och lite ner med antal deltagare, men aktiviteten och huvudskälet består - att göra en fin aktivitet tillsammans med mor. Aktiviteten består i att vi springer Tjejmilen. Alltså, alla kvinnor i familjen inbjuds att springa eller gå loppet utifrån sina egna förutsättningar. Vi samlas, peppar, genomför och ser till att äta middag tillsammans efter loppet.

Premiärloppet för Team Lundeberg var år 2013. Då var vi 6 personer som deltog. 2014 var vi 11 och 2015 var vi 13 personer. Inför 2016 lämnade pappa oss strax innan loppets genomförande, så då kom vi av oss och bara tre kom till start. 2017 var vi sju personer till start. Mamma var 82 när hon gjorde sin förnyade tävlingspremiär vid Tjejmilen 2013. Ja, hon har sprungit någon enstaka tävling genom livet, men mest hållit sig borta från egna starter. Hon har haft nog med att hålla koll på alla ungar i backar och tävlingsspår.

2017 genomförde hon Tjejmilen igen. Hon har, med bravur, genomfört loppet 2013, 2014, 2015 och 2017. Nu är hon 86 år och gick/sprang med glädje och stuns runt den vackra banan på Djurgården i Stockholm. När vi granskar start/resultatlistan 2017 så hittar vi en kvinna som är född ett år tidigare. Om vi lyckats granska listorna rätt, så var alltså mamma näst äldst i mål i Tjejmilen 2017. Hon sätter vår ribba för hur länge vi andra skall försöka hålla igång. Hon gör en imponerande bedrift. Det gör oss alla väldigt imponerade, stolta och glada.

Motion och rörelse är av godo för vår hälsa. Detta har vi onekligen fått med oss från barnsben och det är en glädje att se att också vår mamma, mormor och farmor kan göra detta så fint här och nu. Ålder är inget hinder, när vi lyckats hålla hälsan i fin form genom åren. Ja, vi har förstås olika grundförutsättningar, vi alla, var och en, men vi är omåttligt glada över all glädje, vilja och prestation som vi lyckas åstadkomma - tillsammans - denna dag.

En fin dag. Ett fint arrangemang. Ett fint minne.

A..



Team Lundeberg i Tjejmilen
Tjejmilen 2013 (6 personer)
Tjejmilen 2014 (11 personer)
Tjejmilen 2015 (13 personer)
Tjejmilen 2016 (3 personer)
Tjejmilen 2017 (7 personer)

lördag 2 juli 2016

Stenkusten Öland

Foto från vår cykeltur 2015 - längs den vackra stenkusten, nordvästra Öland.

Stenkusten, nordvästra Ölands kuststräcka, är en fantastiskt vacker plats. Här råder enslig karghet. Det är ett vindutsatt lågbeväxt landskap med jordtäcket är tunt. Man ser den beundransvärda stretsamheten i växtlivet. Jag gillar sådana landskap, där enslighet och öppenhet tillsammans med närheten till havet (med allt vad det för med sig) samsas i naturen. Det är vackert. Det kräver att vi tillsammans tar ansvar så att det får fortsätta att vara tillgängligt och vackert.

Ja, jag får nog se till att jag snart kan åka dit igen. Där är (ohyggligt) fint att cykla eller springa.

A..

En gäst. Finfint besök.

Länkar om Öland...





Blå himmel på Korpskog (foto från 2015)


måndag 13 juni 2016

Nya springskor är ett äventyr....

Mina favoritspringskor faller sönder. De som inköptes därefter likaså. De senast tillkomna är visserligen hela och springbara, men jag är ju inte helt förtjust i dem. Det är dags för nya skor. Ja, det har det varit länge förstås, men nu är det verkligen dags.

Jag går till löparbutiken i stan. Provar, peppar och bestämmer mig. Knallgrönt. Personalen dubbelkollar storleken och inser att jag har fått prova två olika storlekar, en vänster-7.a och en höger-7,5.a. Det var vad som fanns i lådan, och den enda lådan av den sorten kvar. Han blir brydd och jag blir brydd. Jag tänkte ju att båda passade bra. Förvirrande, eller hur? Nåväl, den andra butiken i stan hade både 7.or och 7,5.or i kompletta uppsättningar. Jag gick dit och får prova två uppsättningar knallrosa skor. Vänster är bra och höger är bra, men i olika storlekar. Så, vad blir det då? 7 eller 7,5? Rosa eller grönt? Ja, det blev grönt med vänster i storlek 7 och höger med storlek 7,5. Jag fick alltså gå tillbaka till den första butiken för att köpa det udda paret, det som butiken annars (sannolikt) inte skulle kunnat sälja. Win-win för båda, verkar det som.

Ny springskor är ett äventyr.

Må de nu passa när det kommer till hårt springläge, så jag slipper trassla med byte. Jag undrar, redan nu, om jag har samma storleks- (och färg-) tur vid mitt nästa springskoköp om ett år eller så?

A..

Dagens springtur var fin, men myggig...

Ja, det var myggigt, men fint på skogs-springar-rundan idag. Det fina och sköna övervägde, förstås. Jag inser att jag skulle ju behöva pressa mig med lite fart eller backar nu. Och med lite längre sträckor.

Man får ju passa sig så man inte blir klådd av dottern i höst på Tjejmilen eller Sthlms Halvmara. Dotter Sofie blir nog giftig där. Jag har förstått det av hennes peppande löparrapporter. Jag borde ta det på allvar redan nu. Förstås. Jag borde alltså höja tempot. Nu, inte sen. Ja, sen också, men inte vänta till sen.

Det är ju ruskigt roligt när ungarna peppas igång och börjar springa. Och det är naturligtvis också roligt när de blir duktigare, mer ihärdiga och fångas av tävlingsdjävulen en aning. Frågan är om jag skall tillåta mig att bli omsprungen. Det borde jag ju inte göra, eller hur? I varje fall inte utan aktiv kamp.

A..


fredag 15 maj 2015

Jag tittar ut...

Jag tittar ut genom fönstret och tänker på året när det var 4 grader, ihållande regn och 18 m/sek på Sthlm Marathon. Klarade jag att springa 42 km då så borde jag väl klara åtminstone en liten runda idag när det är nästan vindstilla och 10 grader även om regnet är lite nära?

Ja. Det borde jag, så det fick bli en tur.

Väl ute så började det regna. Då får man inte stanna, för då blir man kall. Så då är det bara att pinna på, så att man kommer tillbaka till värmen så raskt som möjligt. Så var det också i Sthlm Marathon häromåret. Det var knappt några som gick. Det var helt enkelt för kallt för att gå. Det var många som gjorde fina resultat det året. Särskilt finfint resultat gjorde jag inte då, men runt kom jag med hedern i behåll.

Så gjorde jag på dagens löpartur också. Kom runt med hedern i behåll, alltså. Lite lagom blöt av regnet, men innerligt glad att tog mig en tur.

Det är i princip alltid bättre att göra, än att inte göra.

A..





onsdag 11 september 2013

Fullt frisk löpare ...

I löparvärlden klagas det rätt mycket. Det finns alltid förmildrande omständigheter som skador, sjukdomar, väder, ålder, ångest, bristande träning, m m. Ja, det går nästan alltid rätt dåligt även om det går rätt bra. Det är lite tragiskt att höra. Ja, jag gör det säkert själv också - även om jag aktivt försöker låta bli.

Jag tänker att vi skall sluta med detta och istället sätta fokus kring det roliga, utmanande, härliga, lustfyllda och inspirerande. Det som gör att vi springer och mår bra av det vi gör.

Så. Får jag be dig att tänka på, när du skriver en artikel i Marathonlöparen, att den skall gå i positiv ton. Försök hoppa över skadorna, den bristande träningen och sjukdomarna. Lite vånda må ju vara, men ge den en positiv touch.

Om du springer ett maraton så bör du vara en fullt frisk och vältränad löpare. Låt oss sprida just den känslan, när vi talar och skriver om allt det positiva kring våra löparäventyr.

Känns det ok, mån tro?

A..

söndag 8 september 2013

Tjejmilen - jag är oerhört stolt över gruppens prestationer!



Tjejmilen 7 september 2013.

Strålande sol. Varmt.

Jag själv, mamma, syster Ulrika, syster Ida, dotter Jenny & systerdotter Charlotta.

Jag är rätt stolt över gruppens prestationer.

Mamma har onekligen satt ribban.

Tack, för en fantastiskt rolig dag.

A..

lördag 10 augusti 2013

Vem kan springa?

 
Jag tror att nästan alla kan springa. Ja, självklart finns det någon som tycker sig vara för tung eller inte orka av något särskilt skäl. - Men jag tror nog ändå att nästan alla kan. Det gäller att bestämma sig och det gäller att göra. Och att inte sätta ribban fel. Inte för högt och inte för lågt. Ja, det gäller att göra.

Jag har sett flera börja och jag har sett dem sprida kraft och glädje omkring sig. Jag har hört om deras tappade kilon, att de kunnat kasta sina mediciner och hur de har skapat mervärden för sig själva. Jag har sett hur de själva har förvånats och hur de har förvånat sin omgivning. Som om de inte trott att det är möjligt. Men det är möjligt, även om du har passerat dina ungdoms dagar. Det går bra att börja även om du har passerat 30, 40, 50, 60 eller 70 år. Ja, säkert också mer än så. Det går. Det gäller bara att göra.

Börja lagom. Bra skor är viktigt. Och att börja i lagom takt. Om du tycker att det är för jobbigt, så sänk farten. Spring i pratfart, alltså så att du kan prata utan att det blir för jobbigt när du springer. Börja inte i för hög fart och börja inte med en för lång runda. Lagom är bäst. Öka sedan långsamt och lagom. Öka farten när det känns rätt. Sträckan likaså. Sträck ut, och njut. Det gör dig gott.

Vissa springer för att det känns bra, mest bara för hälsans skull. För att kunna konstatera att det är sant att man mår bra av att träna. Att det ger fantastiska mervärden. Vissa springer för att de vill prova något nytt, för att utmana sig själv eller andra. Vissa springer för att de vill pressa sig mer - på en tävling, i sitt arbete eller i sin vardag. Prestera mer gör man när man mår bra och det gör man av träning.

Att springa kräver inte tävling, även om många tycker att det är roligt att delta i en tävling. Man kan t ex tävla mot sig själv, man kan tävla mot andra eller man kan använda loppet som ett tillfälle till ett bra fart-tränings-pass. Om man gillar sådana, förstås. Man väljer själv varför man ställer sig på startlinjen, vilket kan vara olika i olika tid och för olika människor. Jag tävlar för att det är skoj, för att det utmanar mig och för att det ger mig ett krav att hålla igång min träning. - Den träning som får mig att må bra.

Träning kräver tid. Det kräver att jag sätter av tid - för mig. Tid för min hälsa. Tid för mitt väl.

Jag hoppas att du sätter av nödvändig tid för dig. Och använder den för ditt väl. Löpning är ett sätt. Ett bra sätt.

Jag är helt övertygad om att nästan alla kan - om de bara vill och aktivt försöker.

Do It - Just Do It!

Anette

Mer länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.se.  Knuff bloggar. AdlibrisSvenska Marathonsällskapet. Rånäs 4H.




 

torsdag 1 augusti 2013

Aktiv rörelse...


Igår regnade det frenetiskt. Vi använde dagen till en tur till Ikea i Kalmar. Egentligen stod det utemöbler på inköpslistan, men eftersom vare sig takräcket eller släpvagnen var med på resan fick vi nöja oss med småplock. Man kan förundras över Ikea, både som butik och som företeelse. Det är ett utflyktsmål som besöks av många denna regniga dag. När vi efter flera timmars vandring runt om i butiken, mat i restaurangen och fika vid utgången så strålar solen för fullt. Det må ju vara förbjudet att använda vackra sommardagar till Ikeabesök, men regnruskiga må gå an. Nåväl, hemåt gick färden igen.

Väl hemma böt vi om till löparkläder och tog en tur ner till sjön. Vi drog en bit efter maratonsträckningen från i lördags och ältar en aning igen. Här är 21,1 km. Här är 35 och här är 10. Ja, på olika varv förstås. Men vi kan nästan känna känslan igen. Man får ändå le, när man hör vårt evinnerliga tjat. Tur att det bara är vi två som är här.

Idag är solen här. När vi tagit oss upp, hinkat i oss en tillräckligt stor mängd kaffe, läst morgonblaskan och ätit frukost packade vi ryggsäcken och tog cyklarna för färd söderut. Dagens färd mätte drygt 95 km. Korpskog - Erik på Torpet - sjön - Sandvik - Djupvik - Äleklinta - Alböke - Pinnekulla - Köpingsvik - Borgholm (lunch) - Köpingsvik - Pinnekulla - Löt- Föra - Södvik - Stenninge - Källa - Kvarnstad - Korpskog. Sträckningen innebär den västra kusten söderut så långt det är möjligt, sedan ut mot stora vägen vid kamelfarmen (Äleklinta/Alböke) och tvärs över denna. Ett stycke söderut på sidovägar och vidare till Köpingsvik och Borgholm, där vi intog en välbehövlig lunch. Sedan vände vi norrut. Färden gick sedan österut vid Köpingsvik, tvärs över ön mot Löt och vidare norrut längs den östra vägen mot Föra. Därefter norrut på små sidovägar tills vi nådde hem. Ja, man behöver korsa den stora vägen några gånger, men men behöver inte färdas på den. Det är fint, minsann. Det finns gott om fina cykelvägar på denna ö. En stor eloge till Öland för detta. 

Den västra kusten - Stenkusten - är förunderligt vacker. Den är karg, vindpinad och hård. Och förunderligt vacker. Jag blir lika härförd varje gång vi färdas där, vilket vi numera gör ganska ofta. Det är bra att vägen oftast är riktigt skruttig, eftersom trafiken då är relativt fåtalig. Cyklister och löpare i ganska god mängd har vi dock mött idag efter den vackra vägen. Det gör oss glada!

Det har blåst rätt ordentligt idag. Varma Öländska vindar tillsammans med en klarblå himmel och en vacker sol gör oss glada i sinnet. Vimplarna har ibland hängt fel (med gult överst), men oftast alldeles rätt. Den svenska flaggan har vajat i vinden på många håll. Den är onekligen vacker att skåda. 

Mitt krav på aktiv rörelse uppnåddes igår genom milrundan som ändå blev av. Idag har rörelsekravet uppnåtts med god marginal. Det gör mig glad!

Solen gör mig också glad! Den gör det möjligt att duscha i min fina kvarn!

Anette



Från 1 till 50 löppass på 100 dgr (start 24/7).
1# Löpning 14,55 km. Rörvik + Skogen (24/7)
2# Löpning 10,67 km. Skogen (25/7)
-# Resedag (26/7)
3# Löpning 42,195 km. Ölands Marathon (27/7)
x# Cykel 37,41 km. Sjön - Byrum - Skäftekärr - Löttorp (28/7)
x# Cykel 45,26 km. Södvik - Sandvik - Löttorp - Gudesjö (29/7)
-# Regn & rusk (30/7)
4# Löpning. Korpskog - Erik på Torpet - Sjön - Korpskog (31/7)
x# Cykel 95,32 km. Korpskog - Erik på Torpet - sjön - Sandvik - Djupvik - Äleklinta - Alböke - Pinnekulla - Köpingsvik - Borgholm - Köpingsvik - Pinnekulla - Löt - Föra - Södvik - Stenninge - Källa - Kvarnstad - Korpskog (1/8)

 

onsdag 24 juli 2013

Från 1 till 100 ...

Eller kanske borde det ha stått från 1 till 50 på 100 dagar?

Nåväl.

Från onsdag 2013-07-24 till torsdag 2013-10-31 ska 50 löppass genomföras. Hur eller var - barfota, med skor på löpband, utomhus, på en ljuvlig skogstig eller i en övertrafikerad stadsmiljö spelar ingen roll - bara du springer 50 pass på 100 dagar. Ja, fler kan väl gå an, men gärna inte färre. Kort eller långt avgör du själv. Du hänger väl på? Anmäl dig här!

Start idag alltså.

A..


Från 1 till 50 på 100 dgr.
24/7 - 31/10 2013.
#1 = 14 km.

söndag 14 juli 2013

Aktiv rörelse med god vän, är inte fy skam ...

Så.
25,94 km får duga för idag.
Det såg mörkt ut ett tag. Himlen var allvarligt dyster, men vi samlade ihop oss själva, lite ryggsäckspackning och tog bilen bort till Roslagsbro kyrka. Därifrån tog vi sköna springsteg i det höga gräset längs Roslagsleden bort mot Hov (eller heter det Hof?). Strax är vägen mer väg och man slipper det höga kittliga gräset. Vi fortsätter förbi Gräfsta och är snart nära backen upp mot Porshanken. Vi svänger höger och följer Roslagsleden på de fina stigarna som kräver närvaro och full koll på fötterna. Det är härligt att springa på dessa stigar. Man blir glad av att springa på slingrande stigar fulla med rötter, kottar, berg i dagen och tvära kurvor.

Löparvännen vill ha några extra km i sina löparben, så vi tog leden förbi Färsna och vidare mot Vigelsjö, innan vi drar mot Norrtälje centrum och vidare mot Ica Norrköp dit vi skall innan hemfärd. Jag var helt säker på att leden följde elljusspåret, men rätt som det var insåg jag att jag hade fel. Markeringarna försvann. Nere vid viadukten skulle vi ha hållit höger och rundat sjön Ludden, istället för att följa elljusspåret. Vi får ta omtag en annan gång och reka en gång till inför kommande års Jättelångt. Någon gång skall det väl ändå bli rätt?

Nåväl. Hemåtfärden inleddes med pakethämtning på Ica Norrköp, handling och sedan spring åter till bilen vid Roslagsbro kyrka. Paketet innehöll en vagn, att springa med, så nu kan löpning ske även med packning, handling eller annat nödvändigt (eller onödigt) bagage.

Ja, drygt 25 km löpning får duga för idag. Aktiv rörelse med god vän, är inte fy skam. Det gör mig glad. Inget regn, trots hotfulla moln.

Jag får tacka löparvännen för ännu en god tur.

A..


Länkar & sånt;  Intressant.  Bloggkartan NorrtäljeNyligen.seBlogger.comKnuff bloggar.  Knuff om naturupplevelser -  Bloggare om  löpning - Roslagsleden  * Vandra Roslagsleden. * Roslagsleden. * Calazo Förlag (säljer en ny bok om att vandra på Roslagsleden. * Utekartan (har Roslagsleden utmärkt).

söndag 7 juli 2013

30 km.

Så. Idag var det riktigt varmt. Typ 28 grader eller så. Gassigt. Nej, vi klagar inte på värmen, men det var nästan väl varmt för en springtur. Särskilt om man startar mitt på dagen. Så mycket skugga stod inte att finna.

Vi styrde kosan mot Älmsta, längs Roslagsleden via Brevik, Bagghusbron och den mest lättsprungna biten längs kanalen upp mot Älmsta. Vi fick många glada vinkningar från båtåkarna i kanalen, liksom också från alla de som var ute på en stillsam sommarpromenad. Rysligt fint.

Upp till Älmsta var det nästan prick 15 km. Vi vände vid bron, drog samma väg tillbaka till Bagghusbron men slank sen in på Edblads för kaffe & glass som ett nödvändigt energitillskott på hemvägen. Ja, det behövdes nog. Det var en aning stolpigt i benen för att komma igång igen efter stoppet, men vi lyckades ändå pinna på den sista milen hem. Det är onekligen lättare när man är två. Slavdrivarkamraten är ganska bra att ha med sig på turen. Utan honom kom jag nog inte i mål.

Löpning 30 km två gånger denna vecka, känns inte som fy skam. Det får duga för en sån som mig.

Tycker jag.

A..

 

lördag 6 juli 2013

Stick ut och spring, vetja...

Vart vi än vänder oss talas det om löpning. Till slut får man le.

Jag får ett sms från Ida som säger att det är kris. En löparsko är försvunnen. Är det månne Xanti som har ätit upp den? Jag hoppas att hon hittar den, annars får hon lov att köpa ett nytt par igen. Eller springa i de gamla. En försvunnen sko kan inte hindra en så viktig syssla.

Malin drömde att hon skulle springa med mig (fast jag inte ville). Hon drömde att hon var barfota och hade löparskorna i ryggsäcken. Barfotalöpning (eller barfotaskor) sägs vara bra, så där är hon på rätt väg.

Mari sade igår att det var för varmt, men att hon skulle springa idag. Kanske får jag kolla om det är gjort.

Kicki sprang 2 mil häromdagen, så hon håller igång som hon ska. Bra så.

Sofie var lite sur för att hon var tvungen att bryta sin fina svit av löpning, den som flöt så fint dag efter dag. Kanske var det ändå bra att hon vilade en dag eller två, så att hon inte drabbas av någon onödig skada. Det är bra att vila ibland, även om det är ljuvligt att springa igen och igen.

Också Jenny har fått på sig sina springskor. Ja, det är hög tid nu när Tjejmilen närmar sig snart.

Karin är tyst. Hon har semester, men jag undrar om hon springer som hon ska. Som personlig coach kanske jag ändå måste kolla hur det går. (Ja, hon springer. Så klart det går bra!)

Carina & Kristina har sprungit fantastiskt långt. Jag blir avundsjuk så jag nästan dånar av deras prestation. Tänk, att ha en kropp som håller för flera hundra mil på ett bräde.

Ja, till slut får man le. Vart vi än vänder oss är det någon som talar med oss om löpning och ibland också om cykling, förstås. Det sprider sig minsann.

Man blir glad av sån´t.

A..



 

fredag 5 juli 2013

Konsten är att göra det långsamt...

Konsten är att göra det långsamt.
Springa alltså. Eller springa långt.
Konsten att springa långt är att göra det långsamt.
För då skall det ju gå att springa långt.
Långsamt.
Det skall jag tänka på nästa gång.
Typ i morgon.

A..

söndag 30 juni 2013

Med start vid Falkudden igen ...

Nattsömnen var usel trots gårdagens 11 mil på cykel. Man kan tycka att man borde sova gott efter en sådan friskluftstur, men jag fick nöja mig med att lyssna till den snarkande vännen. Det var svårt att ta sig upp på morgonen. Jag ville hellre dra täcket över huvudet i ett försök att få sova. Min slavdrivarvän lät mig förstå att vi skulle göra det jag hade planerat. Absolut inte mindre. I det ingick 6-8 mil cykel en dag och 2 mil löpning den andra. Så det var bara att bestämma riktning för morgonkvistens löpartur.

Träningskläder. Vätska. Frukost. Karta. Löparskor. Gps. Och iväg ca kl 0830. Falkudden - Näs - över Dalälven - höger i Färjan - förbi en god dos byar längs en kuperad väg. Vätska och vändning i Bäsinge gav oss 20,51 km när vi satt oss ner igen vid Falkudden ett par timmar senare med varsin ordentlig belöningsglass i näven. Det är riktigt skönt att kunna springa så, tillsammans och utan att det känns slitsamt och tungt när man väl är ute.

Ja, jag planerar och Leif ser sen till att det genomförs. Bra så, när jag försöker slingra mig ur för att jag får för mig att det skall bli tungt eller för långt. - Men skall man hålla sina ben och kondition i god form så får man ändå ligga i en aning. Då är det tur att han är en sådan slavdrivare som han är.

Så. 11 mil cykel igår och 2 mil löpning igår. Glass, kaffe och en tallrik fil (mat blir det sen!) Sen en dusch och en stunds packning för att lämna Falkudden strax före 12.

Vi styr hemåt igen via Uppsala där jag mycket kort säger hej till finaste Sofie innan vi så småningom kommer hem.

En bra helg? Ja, detta var en mycket bra helg, med aktiv rörelse i en ny miljö på agendan. Näs i Dalarna, Färnebofjärden och området därikring var en bra plats att tillbringa en helg på. En mycket bra plats.

Anette


* Med start vid Falkudden, Näs (Dalarna) 29/6 2013
* Färnebofjärdens Nationalpark
* Camping Falkudden
* Nedre Dalälven

Länkar & sån´t. Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar

Med start vid Falkudden, Näs (Dalarna)


Vi lämnar hemifrån på fredag vid 1630-tiden. Första anhalt får bli Norrtälje och bokning av en resa till Amsterdam. Sen mat och vidare iväg. Så snabba är vi inte, så avfärden blir en aning sen.

Vi når till Sala och försöker ta oss in på Silvköparens camping, men motas i grinden. Det är fullt och vi blir kvar på parkeringen utanför. Det får gå eftersom vi skall iväg direkt nästa morgon. Vi styr då vidare mot Dalarna. Efter några mils körning dyker en camping upp, nära vatten och inte överfylld. Vi styr in och sätter bo vid Falkudden, Näs, strax norr om Dalälven några mil öster om Avesta. Fint, så det förslår. Litet och inte så många på plats. Campingen drivs av en ung holländsk familj. De sprider glädje omkring sig och gör oss glada.

Vi har våra cyklar med oss och byter om för att ta en tur. Ca 1130 kommer vi iväg. I min plan står en tur på 60-80 km. Jag räknade illa, så det blev mer än så.

Vi startar i Näs och cyklar söderut, eller kanske mer sydost. Vårt mål är att runda vattnet och återkomma "hem" några mil senare. Näs, Färjan, Näckenbäck, Vivastbo och Ekedal. I Ekedal var vår plan att dra norrut, eller nordost, men vi missade avfarten som nog bara var en skogsväg och fick några extra mil i benen. Vår färd gick vidare till Enåkersby, Enåker och Kroksbo innan vi drog norrut ordentligt.

I Råsbo hittade vi kaffe och våfflor på en gammal gård där det också byggts en del nytt. Ideellt kallade de fikat, som inte drevs av någon hembygdsförening. Svart, är nog mer rätt ord för försäljningsformen. Gott och trevligt var det, i varje fall. Behövligt för oss, som då hade kommit ca 45 km på vår färd. Vi passerar brukade ängar, gamla mopeder, gubbar och bilar. Ja, det var en fin plats för en stunds vila innan vi trampar vidare med insikten att vi riskerar att bli redigt sena "hem" från dagens cykeltur. Några 60-80 km lär det inte bli. Den blir avsevärt längre än tänkt, och någon genväg står inte att finna över Färnebofjärdens Nationalparks vatten.

Vid 70 km passerar vi länsgränsen till Gävleborgs län. Det har blivit en hel del landskaps/länsgränser idag. Det är inte ofta man rör sig i fyra landskap (Dalarna, Västmanland, Uppland och Gästrikland) på en och samma cykeltur.

Den lilla ensliga vägen över Gysinge var väldigt vacker med små forsar och en underbar natur. Vi nosar igen och igen i kanten på Färnebofjärdens nationalpark och åker genom Gysinge naturreservat.

I Österfärnebo (79,07 km) äter vi en ljuvligt god pizza. Jag hade lätt kunnat sätta i mig 1½ pizza, men fick ändå nöja mig med en. Ja, det var den enda restaurangen i byn och den drevs av en man med utländskt ursprung.

Längs hela vägen runt bygden denna dag letade vi efter en öppen mack för att inhandla en liten elektrisk pryl. Framåt kvällen hittade vi en i By, en liten ort nära vår camping (Falkudden, Näs). Rätt elektrisk pryl hittades inte, men väl en öppen mack. Macken var bensinstation, postutlämningsställe och hade ett hyfsat matsortiment. Det är nästan som en lanthandel av gammalt slag. Det var öppet till kl 2000 alla dagar, även om det såg nerdraget, tillbommat och stängt ut. Den drevs av en man med utländskt ursprung. Öppet var det förstås också på den fina campingen i Näs. Också den drevs av en familj med utländskt ursprung.

Ja, vi har färdats i jordbrukslandskap blandat med skog. Vattennära, med vackra små sjöar. Skogen slöt sig ibland samman runt grusvägen. Långa, ståtliga träd strävade mot den blå himlen som med jämna mellanrum uppvisade en del hotfullt gråsvarta moln. Landskapet var platt och cykelvänligt. Himlen höll sig i schack och höll sina droppar på gott håll ifrån oss. Byarna avlöste varandra allteftersom. Några hus stod tomma, men i många blommade de gröna fingrarnas arbeten vackert. Ett vårdat landskap och vårdade hus följde vår färd.

På den norra kanten mellan Österfärnebo och By var landskapet hårdare för en trött cyklist. Här byttes de platta vägarna mot backar i långa och korta svep. Skogen var fylld av stenar i skiftande storlek, men det blommade av färgglatt blomster i vägkanterna. Vi har verkligen gott om fantastiska miljöer runt om i vårt land. En starkt skiftande och vacker natur.

Ca 1930 var vi åter vid campingen. Vi unnade oss en god glass innan vi gav oss på vad hushållet bjöd i matväg. Lite spaka (åtminstone jag) men nöjda noterade vi att sträckan för dagens cykeltur uppgick till 111,1 km.

Vi har cyklat 11 mil, vi möter väldigt lite människor men ser att bygden är vårdad, brukad och bebodd. De flesta  serviceinrättningarna som är öppna när vi passerar drivs av människor med rötter från andra länder.

Denna lördag (29/6 2013) blev en fantastiskt trevlig dag. Med rörelse. Tillsammans. I en ny bygd i vårt land, där vi tidigare inte varit. Där vi tidigare inte letat och sett. Ja, hit kan vi åka igen. Eller till en annan plats inte långt härifrån för att cykla, springa, vandra eller på annat sätt njuta av aktiv aktivitet i rörelse - tillsammans.

Mycket mygg? Nej, inga myggor har stört oss här.

Denna dag var en bra dag.

Anette Grinde


* Färnebofjärdens Nationalpark
* Camping Falkudden
* Nedre Dalälven


Länkar & sån´t. Intressant. *  Bloggkartan Norrtälje. *  Nyligen.se. * NT-bloggar