Konstiga bussturer (636) gjorde att jag valde bilen. Vägen längs Väddö/Björkölandet ner mot Simpnäs är ett äventyr. Det är en av de slingrigaste vägar jag vet. Det är en fin mc-väg, men nu tog jag bilen. Jag parkerade på kajen i väntan på båten. Det började småregna (trots att jag beställt sol).
Kl 10.10 gick Waxholmsbolagets båt till Arholma. Det gungade. Överfarten är ju kort, min sjösjuka höll sig i schack. Den hann inte reagera.
Archipelago trail var väldigt dåligt märkt. Jag sprang runt ön, men missade ofta märkningarna som satt glest och otydligt. Delar av stigarna är väldigt nötta och skulle, för naturens skull, behöva restaureras för att inte tära på rötter som säkert hör till någots näringskedja.
Arholma båk. Sagostigen. Arholma kyrka. Bryggan på västra sidan. Gästhamnen på östra sidan. Österhamn. Arholma nord. Och åter till båtkajen för färd åter till Simpnäs. Kyrkan är fin, öppen och väl värd ett besök.
Några små regndroppar, annars ca 15 grader, uppehåll och grått.
Jag var ouppmärksam och snubblade. Jag föll handlöst, fick några skrapsår men kunde fortsätta min färd. Det påminner mig om att vi har talat om att ha någon form av sjukvårdsutrustning med sig på färden. Vi får se om jag kommer ihåg det till nästa färd.
Kl 1310 gick båten åter till Simpnäs. Jag köpte en glass i Arholma handel och ser med glädje att den är öppen och har ett ganska fint utbud. Det är befolkningens gemensamma frsmgångstanke som ser till att ön har en affär. Man blir glad av framåtandan.
Leden runt Arholma är ca 12,7 km. Oklart hur lång min sträcka blev. Ja, däromkring. Ön är ju inte större än så, även om jag gjorde andra vägval ibland.
Arholma är fint.
Nu sårtvätt.
Note to self! Köp plåster!
A..
